Bortom politikens krogshow

- Alla frågar efter enkla lösningar. Men det finns inga enkla lösningar.

Jag småpratar med en kompis på telefon.  Det är semestertider, vi har båda gott om tid och passar på att prata fritt om allt - från min mans födelsedagskalas till världspolitik. Hans analys under pratstunden är att politik och offentligt liv försökt förenkla och reformera sig under några årtionden, från komplicerat och mödosamt arbete till något som istället heter snabba svar och tydligt ledarskap. Men sådana reformförsök tenderar att bli kontraproduktiva, menar han.

Det demokratiska systemet har kanske ansträngt sig att möta medborgarna med tydlig information, smartare möten, nya sätt att samtala, enklare processer, fler tydliga mål och bättre uppföljning på senare år. Ett slags politikens sätt att sätta in sig själv i kommunikativa och administrativa system. Vi försjunker först i folosofiska möten om varför exempelvis kommunen finns och slutsatsen blir att vi ska var käckare, gladare och proffsigare i mötet med medborgarna. Varje kommun eller landsting eller för den skull en vanlig arbetsplats ska vara mer professionella gentemot sina uppdragsgivare, de anställda, kunderna eller skattebetalarna. Besluten bakom den glättiga broschyren ska hållas tillbaka, nu ska själva glättigheten framhävas. Det ska vara skoj, det ska vara underhållning, nu ska allvaret a la Hillary bort, nu ska Trump- fasaden kommuniceras. Politiken ska fräschas upp som företeelse.

Uttrycket från min kompis har malt i mitt huvud sedan i somras. Jakten på de enkla lösningarna är alltså en illusion. Det finns inga snabba svar eller enkla lösningar. Allt är svårt och komplicerat. Det är demokratins väsen. Man kan knappast förenkla kommunikationen om ett politiskt beslut, då gömmer man själva demokratins själ och då står dörren plötsligt på glänt för antidemokratiska krafter att kliva in.

Ger vi som värnar demokratiskt fattade beslut sken av att politik bara är underhållning, ett scenframträdande eller en ren show då lurar vi oss själva. Politik kan i grunden aldrig delas upp mellan repetion och premiär, mellan träning och match, mellan internt och externt. Politik är alltihop på en gång i en ständigt pågående och komplicerad process. Medborgare och skattebetalare kan aldrig förskonas från någon del av processen. Och de folkvalda förlorar i legitimitet om de försöker förenkla eller degradera politik till enbart en serie av utspel eller politiska krogshower.

Jag drar paralleller till den förre finansministern Kjell- Olof Feldts uttalande och memoarer om att kommunikatörer och informatörer alltmer tagit över det jobb som egentligen är politikernas sak. Politik degraderas till kommunikation av ett redan fattat beslut eller ett utspel om en fråga som bara finns i utopin när politik egentligen är ett gytter av studiecirklar, sammanträden, budgetberedningar, kompromisser och till sist ett beslut med ett protokoll och en justering. Om och om igen. År ut och år in.

- Hillary Clintons biografi är ganska tråkig att läsa, sa en journalist i radion går. Samma journalist underströk att Hillary nog är en av de mest skickliga politiker som finns i världen.

Men eftersom hon uppfattas som tråkig ska hon aldrig få chansen att visa att hon är den skickligaste politikern i världen. Om vi ska ta oss till månen är det självklart att den mest erfarna astronauten rekryteras, om det ska byggas bilar eller flygplan, bakas bröd eller undervisa barn så vill vi självklart ha dom bäst skickade teknikerna, de mest rutinerade bagarna eller de mest begåvade lärarna. Men när vi går till valurnan vill vi gärna rösta bort dom erfarna och släppa fram dom roligaste. Som sedan ska leda en kommun, ett land eller en hel kontinent. Och ta ansvar för polisväsende, försvarsmakten, den högre forskningen och sjukförsäkringen för alla.

Det finns två undertoner efter valet i USA i natt. Den ena tonen är kaos och katastrof, att medborgarna missat sitt eget bästa när de röstat fram en galning. Den andra tongången är att vi får de politiker vi förtjänar - att Donald Trump blev president är en naturlig följd av politikers tillkortakommande och ett utslag av politikers missbruk av det demokratiska systemet.

- Jag tror vi är alltför mätta, sa en annan person nyligen.

Någon annan stans läste jag att i en välutvecklat samhälle som de flesta västerländska demokratierna finns det alltid en stor grupp som tänker att det ordnar sig. Många tänker att jag kan glida ovanpå. Går det bra för samhället i stort så går det säkert bra för mig också. Så jag kan kosta på mig att rösta på en galning, chansa lite eftersom det knappast kan bli sämre.

Här nånstans går vi vilse. Därför att det kan ju faktiskt bara bli sämre. Eftersom vi är ganska mätta, västvärldens medelklass är ganska belåtna och nöjda, välutbildade och välavlönade. Och vill helt naturligt skydda sin goda välfärd. Den högsta standarden som världen skådat. Det är ganska bra nu. Bara vi slipper invandrarna, kan hålla tillbaka skatterna, kan låsa huset på natten, se till att det finns poliser och vakter som skyddar oss, inte enbart mot inbrott och andra brott, utan även hjälper oss att glömma att världen aldrig slutar förändras. Då förblir allt bra.

Om en alltför stor andel av medelklassen tror att allt är ganska bra och förändringar är onödiga då har vi i själva verket sått det första fröet till katastrof. Medelklassens ansvar är att leda en utveckling som alltid förändras. I föreningsliv, i politiskt arbete, på arbetsplatser och i fackligt arbete, inom idrotten eller på skolan. Om medelklassen slutar upp med det, lutar sig tillbaka, tar lätt på skyldigheter som följer med rättigheter så förtvinar sakta den plattform som möjliggör lättjan. Slutar du att trampa så välter cykeln, som Percy Barnevik skriver i sin bok.

Om medelklassen tar time out från sitt djupare demokratiska ansvar och hemfaller åt enbart demokratins fasader då breder frustrationen ut sig och dörren öppnas för populism, lögner och ett alltmer förljuget samhälle som dessutom stagnerar rent ekonomiskt.
- Jobb kan aldrig skapas ur rädsla, som Hillary Clinton sa i ett av sina sista tal.

Vem ska då vända trenden ? De skickliga politikerna som redan skuffats undan eller medborgarna som i sin frustration blivit alltmer frestade att agera i demokratins utkanter? Svaret är att man måste mötas på mitten. Lägga om strategin tillsammans. De valda måste vägra ställa upp i den förenklade politikens talkshow som bara förlöjligar demokratiskt arbete. Och väljarna måste fundera på vad som bygger ett gott samhälle på sikt. Framför allt måste väljare och valda jobba tillsammans i föreningsliv och studiecirklar, i diskussionsklubbar och till sist också skapa en agenda för politiskt arbete som är precis så mödosam och svår som ett starkt demokratiskt samhälle förtjänar. Det finns inga enkla lösningar.