tag:blogger.com,1999:blog-31411204301092840432024-03-13T04:58:59.273+01:00Kristina JonängBetraktelser om livet och politikenKristinahttp://www.blogger.com/profile/13461167775213081503noreply@blogger.comBlogger191125tag:blogger.com,1999:blog-3141120430109284043.post-75061266494563798092022-04-18T21:44:00.007+02:002023-09-03T19:28:20.816+02:00Nyfiken på de gömda hemligheterna <b>Ju mindre man vet om sin släkt, desto mer nyfiken blir man på släktforskning, menar George. Och han vet vad ha pratar om. George visste i princip inget om sina föräldrar och ännu mindre om deras föräldrar. Orsaken är delvis att alla hans förfäder är emigranter.
Man hittar en massa gömda hemligheter och berättelser, bland annat hade pappa ett syskon som dog under sin första levnadsdag, berättar George Lind som forskat om sin släkt de senaste fem åren. </b>
George Lind sitter hemma i sitt arbetsrum i bostaden på Long Island, en och en halv timmes resa från centrala New York och pratar över Teams med mig. Vi har träffats tack vare ett släktforskarnätverk. George verkar ha ett outtömligt intresse för att få information om sin släkt. Men han fick verkligen börja från början. Och inga släkttavlor fanns i USA där George bor.
- Alla mina släktingar var emigranter. Mammas släkt kom från Glasgow och pappas släkt kom från Göteborg. Både mamma och pappa var ganska fåordiga om sin bakgrund. Min mamma dog redan 2009. Farmor och farfar dog innan jag var född, berättar George medan han sträcker sig mot sina hundar som gläfser lite samt rör sig ut och in i bild under intervjun.
- Den enda släktingen jag kände till när jag växte upp var en av mammas kusiner, som bodde i Kalifornien, fortsätter George.
- Ju äldre jag blev, desto mer började jag fundera på min bakgrund, tillägger han.
När George började fundera på sin bakgrund för några år sedan dök det upp en möjlighet att prova medlemskap i ett släktforskarnätverk.
- Men där fanns bara amerikaner, jag är ju intresserad av släktingar i Europa, fortsätter George.
George pappa, som också heter George (den äldre) är 90 år och den enda nu levande nära släktingen.
- När jag började intervjua pappa för några år sedan hade han ganska lite att berätta, konstaterar George och söker efter en förklaring till att hans pappa närmast förträngt eller gömt undan en del av familjehistorien.
Eftersom George den äldre hade både en mamma och en pappa från Sverige blev uppväxten en slitning mellan det svenska och det amerikanska. Föräldrarna som hette Haakon och Signe pratade nästan bara svenska i hemmet.
- Men min pappa lärde sig nästan ingen svenska, bara några ord, fortsätter George den yngre.
Medan åren går kan George den äldre umgås allt mindre och har svårigheter att överhuvudtaget prata med sina egna föräldrar. Det uppstår ett avstånd, som så småningom yttrar sig i att det blir svårt att berätta om sin släkt för sina egna barn. George den yngre får således släktforska på egen hand. I samma veva som han börjar misströsta kring hur han ska få veta något om sin släkt får han se ett TV-program där dom berättar om olika amerikanska filmstjärnors familjebakgrund. Och vid denna tidpunkt kommer George också i kontakt med DNA-tekniken. Han bestämmer sig för att DNA-testa sig. Han får en intressant träff som leder till Canada. Personen från Canada visar sig vara en farbror till hans pappa. Så Haakon från Sverige hade haft en bror som bodde i Canada. Men George som jag intervjuar idag har aldrig vetat att hans farfar hade en bror.
- Pappa har aldrig berättat det för mig. Min farfar Haakon och Paul, som brodern hette, verkar ha tappat kontakten. Pappa hade kusiner i Canada, som han aldrig nämnt. Väldigt underligt, kommenterar George den yngre och fortsätter.
- Släktforskning leder ofta till att man hittar gömda hemligheter och berättelser, summerar han.
George den yngre tror att det har uppstått någon slags familjefejd mellan syskonen Paul och Haakon eller snarare mellan de båda syskonen och deras far. Senare har släktforskningen lett honom fram till ett testamente där det står att pappan till Haakon och Paul, som hette Olof Lindqvist ”didn´t leave any money to his kids”. Olof gjorde alltså både sina barn arvlösa. Dessutom bytte Haakon efternamn från Lindqvist till Lind. Haakons son George den äldre berörde aldrig frågan om sin farbror eller varför släktens efternamn byttes ut.
George som jag intervjuar har alltså en pappa som också heter George, vars båda föräldrar kom från Sverige. Dom gifte sig 1928 och sonen George (den äldre), som föddes 1931 växte upp i ett hem där man talade svenska, medan han själv alltmer integrerades i det amerikanska samhället.
När George den äldre är 8 år får han ett syskon, men barnet dör den första levnadsdagen. Pappa Haakon gör sig av med kroppen innan mamma Signe får veta något. Denna händelse blir ett familjedrama så ”efter den dagen var det inget riktigt äktenskap mellan farmor och farfar längre ”, slår George fast medan han vänder ner huvudet och sträcker ut handen efter hundarna igen.
Medan George den äldre sörjer sitt döda syskon och ser sina föräldrar glida isär blir mamma Signe sjuk. Hon dör av en blodpropp år 1947.
- Pappa George är bara 16 år då, berättar mitt intervjuoffer och jag blir bara mer nyfiken på att tränga djupare in i denna händelserika familjehistoria.
George den äldres pappa Haakon tar genast kontakt med sin svägerska Helga i Sverige. George som jag intervjuar visar mig ett bevis på att Helga får inresetillstånd till USA och i handlingen bekräftas att hon ska gifta sig i sitt nya hemland omedelbart efter ankomsten.
George får en ” ny mamma” som egentligen är hans moster. Helga kan ingen svenska och George den äldre kommer heller aldrig överens med sin mammas ersättare. George tappar alltmer intresset för skolan och funderar mycket på vad han ska göra av sitt liv.
- När George är i 20-årsåldern går han in i marinkåren, berättar sonen för mig medan det börjar skymma här i Sverige och det är på väg att bli sen förmiddag i USA.
Kunskaperna från marinkåren kommer till nytta när George den äldre deltar i Koreakriget på 50-talet. George utbildar sig så småningom till ingenjör och deltar i ett team som förbereder USAs första besök på månen under 60-talet. George verkar alltså ha släppt sitt svenska arv ganska fort och snabbt kommit in något som kanske tillhör det mest amerikanska, nämligen månlandningen 1969.
- Jag har haft två tydliga mål med min släktforskning, säger George den yngre när intervjun börjar gå mot sitt slut.
- Jag vill dels söka bakåt i tiden bland min fars förfäder så långt jag kan komma. Framför allt är jag intresserad av min fars pappa och hans pappa och hans pappa. I svenska kyrkoböcker kan man hitta uppgifter ända tillbaka till 1600- talet, ibland ännu längre bak i tiden, säger George som med åren blivit en mästare att hitta uppgifter om vigslar och födslar samt information om hur människor flyttade och kanske emigrerade.
- Dessutom är jag nyfiken på min mammas pappa som tillhörde släkten O Neil, som kom från Skottland och längre tillbaka från Irland.
George uttrycker viss besvikelse kring sin släktforskning. Han tycker sig ha kört fast på just de punkter där han mest av allt hade velat komma vidare. På hans pappas sida har släktforskningen stannat upp i en liten ort som heter Brandstad i Skåne på 1700-talet där en av hans släktingar nämns som ” okänd” och ” försvunnen” i kyrkböcker samt övriga dokument. George som har svårt att släppa dessa beska besked om sina släktingar tycker sig ha hittat bevis om att den ”försvunne” och ”okände” släktingen bir bortlämnad på grund av att mamman är väldigt fattig, men också på grund av att fadern i själva verket är farbror till modern. En tragisk historia låter det som. Men George har inga exakta bevis här. George mamma härstammar från Irland och där är det svårt att hitta i kyrkböcker, tycker George. Sverige har betydligt bättre struktur på kyrkböcker och andra historiskt viktiga dokument, menar han.
- Jag kan sitta där och forska ett tag till, men nu känns det som att det är ganska lite jag kan hitta ytterligare om mina förfäder, suckar han.
Sammantaget är George dock nöjd och lättad över att ha funnit så pass många svar om sin släkt.
- Jag gillar att släktforska. Jag har lärt mig om svensk historia och hur det hänger ihop med min familjehistoria.
Sedan berättar George en sak om sin far, George den äldre, som kanske är det mest intressanta av allt under vårt samtal.
- Vissa saker verkar komma tillbaka till honom när jag berättar om mitt sökande efter förfäder. Han börjar minnas och på senare år har pappa exempelvis tagit kontakt med sin kusin i Boston och även besökt honom.
Kanske är det så att släktforskning bara blir tillräckligt intressant om någon generation glömmer, döljer eller undanhåller information. Om varje generation berättade allt så skulle intresset att söka efter skriftliga källor sannolikt vara mindre, tänker jag medan jag börjar förbereda mig på att avsluta intervjun.
Samtalet med George har rullat på en bra stund och jag har dragits in i en flera spännande berättelser. Vi har knappt hunnit med att prata om att George och jag är släkt på hans farmors sida. Signe som dog så tragiskt 1947 är syssling med min morfar Bertil Andersson från Tjörn. Således är min mamma och George den äldre pysslingar.
- ”I have some documents about the Anderssons, my grandmothers relatives in Sweden, as well ” säger George entusiastiskt, som om han är sugen på att prata minst en timma till om våra gemensamma släktingar.
Den historien får vi ta nästa gång, tänker jag och avrundar pratstunden med min nyfunne vän och brylling från Long Island.
KRISTINA JONÄNG
Kristinahttp://www.blogger.com/profile/13461167775213081503noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3141120430109284043.post-9292723414281310812021-02-06T21:39:00.012+01:002021-02-09T10:47:47.345+01:00Om min farmor, resan till Norge och smittan i Strömstad Jag minns att min farmor ofta ville göra en shoppingtur till Norge på 70- talet. Hon började bli äldre och åkte sällan någonstans. Hon satt mest hemma, tog emot besök av syskon eller kusiner någon gång ibland. Men just att åka till Norge var en önskan som hon bar på. Hon frågade pappa om skjuts på ett sätt så att vi förstod att hon tyckte att Norge och Sverige egentligen är ett land. För min farmor som var född 1897 var hennes världsbild att Norge och Sverige är samma nation.
Smittspridning och stängda gränser slår hårt mot Strömstad idag.
Paradoxalt nog sätter det fingret på en dynamisk gränsregion i hela Bohuslän, Dalsland och Värmland med stor potential inför framtiden. Nu behöver utmaningar och möjligheter vid gränsen mellan Sverige och Norge tas tillvara, istället för att göra EUs yttre gräns till ett offer i en tillfällig pandemi. Det finns en frustration i orter som Strömstad, Bengtsfors, Dals-Ed och Charlottenberg. Å ena sidan finns sedan länge en omfattande gränshandel som vuxit till en mångmiljardindustri på bara några årtionden. Ingen arbetslöshet, viss befolkningstillväxt och omfattande expansionsplaner. Pendlingen sker åt båda hållen. Norge får arbetskraft till sin sjukvård och Sverige får investeringar i företag och bostäder. Bohusläningar, dalslänningar och värmlänningar jobbar på norsk arbetsmarknad och norska ungdomar tar jobb här. Totalt sker en utväxling av arbetskraft och kapital som är i nivå eller högre än i Öresund. Det är svårt att avläsa detta flöde i statistiken. Människor som exempelvis bor i Strömstad och jobbar i Halden samåker ofta i bil över gränsen varje måndag morgon och åker tillbaka varje fredag eftermiddag. Några pendlar med buss och tåg men det finns egentligen ingen fungerande infrastruktur. I bästa fall köar långtradare med norsk lax på nervägen som tar med sig byggnadsmaterial på tillbakavägen. I sämsta fall går varje lastbil tom åt ena håller på motorvägen genom Bohuslän. Utsläppen ökar, köerna ringlar sig allt längre och turisterna tvekar att köa på E6 ytterligare en sommar.
Bohuslän, Dalsland och Värmland har å andra sidan stor potential. Alla vill hit på sommaren och uppleva Skandinaviens mest älskade turiststråk. Det skulle kunna bli ännu bättre om godset försvann eller åtminstone minskade på motorvägen genom exempelvis världsarvet i Tanum, som redan idag utgör Europas mest kända hällristningar. Då skulle fler besökare njuta av kulturhistoria, fiske, handel och friluftsliv utan att först hamna bakom en kö av fordon som kört från Lissabon på väg mot Oslo. Oslo är för övrigt en av Europas mest expansiva storstäder. Ingen pratar om det i Sverige, fastän allt byggnadsmaterial till denna stads utbyggnad i hög grad rullar på lastbil genom vårt land. Snällt fortsätter bohusläningar och dalslänningar att samåka i bilar till expansiva industriorter som Fredrikstad och Sarpsborg varje vecka. Nyligen besökte jag själv Europas största bioraffinaderi i det området. Hit rullar tonvis med timmer varje vecka. Långtradarchaufförer flockas i hundratal vid E6:ans rastplatser i Spekeröd, Ljungskile och Håby för att fika, tanka och småprata om köeländet på en av Sveriges nyaste motorvägar. En lastbilschaufför från Litauen ropar knappast efter järnväg, han är nöjd med sitt relativt fria liv på E6. Men någon stans vet han att köerna är dåliga för honom och hela den europeiska transportpolitiken. Utsläppskraven stiger på alla lastbilar men köerna minskar knappast av sig själv. Vi som bor och lever längs E6 och som ska arbetspendla och resa till studier i samma stråk som lettiska lastbilschaufförer på väg till Oslo har svårt att förstå varför pengar till järnväg aldrig kommer. Tänk om det ganska nya dubbelspåret med järnväg från Göteborg till Trollhättan skulle kunna förlängas hela vägen till Oslo, då skulle vi få bort godset från E6 som istället kan bli ett verkligt pendlingsstråk för den arbetskraft som gärna åker snabbuss t/r Göteborg- Oslo eller de turister som nöjesåker med sin nya elbil i de finaste turistsamhällena. I Oslo-regionen finns kunskap och törst efter forskare som kan samarbeta med kollegor på Göteborgs Universitet och Chalmers. Deras arbetsplatser behöver knytas ihop för ännu bättre forskningsresultat och innovationer.
Smittspridningen ökade från 25 till ca 100 fall på ett kort tag i Strömstad. Svenska medier förfasar sig och många uttalar sig tvärsäkert att smittspridningen beror på arbetspendlingen över gränsen. Jag skulle säga att det beror på att många beslutsfattare missat att Strömstad levererar miljardintäkter till Sverige varje år och att bygden sällan eller aldrig får infrastruktur som motsvarar dessa värden. Strömstadsbor kan säkert fortsätta att samåka i bil över gränsen så fort den öppnar igen och norska besökare kommer att börja handla igen, var så säkra! Nu är upplevelsen tyvärr den motsatta jämfört med hur farmor beskrev förhållandet mellan Sverige och Norge. EUs yttre gräns delade dessa nationer bara 90 år efter unionsupplösningen. Och nu har en pandemi tydliggjort vad som händer när nationalstatens gränser lurar oss att tro att administrativa gränser helt kan avvärja hot och stoppa smitta. Handeln och utbytet mellan Sverige och Norge handlar om demokrati, om jobb och om ekonomiskt välstånd. Låt oss göra allt för att stoppa smittan i Strömstad, men låt bli att göra Bohuslän, Dalsland och Värmland till offer i en tillfällig pandemi. Ta istället tillvara de ekonomiska drivkrafter som finns i dessa gränsbygder. Börja med att bygga järnväg mellan Oslo och Göteborg så att svenskar och norrmän långsiktigt kan knytas närmare varandra.
Kristinahttp://www.blogger.com/profile/13461167775213081503noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-3141120430109284043.post-50897557042694898582020-09-13T21:37:00.002+02:002020-09-13T21:37:40.268+02:00Att blunda för trakasserier i vardagen och ropa på polisen när det nästan är för sent <p class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-size: 17.2px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s1" style="font-size: 17.22px;">Mitt emellan de båda skolbyggnaderna ligger en grusplan där det nästan alltid spelas fotboll på rasten. </span></p><p class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-size: 17.2px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px; min-height: 20.5px;"><span class="s1" style="font-size: 17.22px;"></span><br /></p><p class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-size: 17.2px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s1" style="font-size: 17.22px;">Just denna dag händer det. En fotboll kommer flygande rakt mot mig. Och det välriktade skottet leder till att fotbollen får mig på fall. Jag hinner förfasa mig någon sekund över tilltaget från en av killarna i årskurs sex innan jag tappar balansen och ramlar ner i gruset. Varför sparkar han medvetet fotbollen rakt mot mig, fastän min promenad skett i utkanten av skolgården, bortom den egentliga fotbollsplanen, tänker jag medan tårarna tränger fram i ögonvrån. </span></p><p class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-size: 17.2px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px; min-height: 20.5px;"><span class="s1" style="font-size: 17.22px;"></span><br /></p><p class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-size: 17.2px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s1" style="font-size: 17.22px;">Jag stör aldrig deras spel, har iallafall ingen avsikt att göra det, funderar jag medan min lilla kropp släpas några centimeter i det grova gruset, smutsar ner jackan och orsakar några lättare skråmor på händerna. </span></p><p class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-size: 17.2px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px; min-height: 20.5px;"><span class="s1" style="font-size: 17.22px;"></span><br /></p><p class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-size: 17.2px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s1" style="font-size: 17.22px;">Under dessa sekunder bestämmer jag mig för att tränga tillbaka tårarna, resa mig och borsta bort de värsta fläckarna på kläderna. Bäst att verka oberörd när min blick möter förövarens ansikte, tänker jag och tar sats för att resa mig upp från grusplanen. Ingen ska vara herre över mig. </span></p><p class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-size: 17.2px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px; min-height: 20.5px;"><span class="s1" style="font-size: 17.22px;"></span><br /></p><p class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-size: 17.2px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s1" style="font-size: 17.22px;">När jag nästan fått styrsel på båda benen, fått bort det mesta gruset från jackan och ryckt tag i skolväskan ser jag hans hånflin i ögonvrån. Jag känner igen ansiktsdraget. Det är knappast första gången hans breda skrockande uttryck uppenbarar sig. Han är en sådan person som syns och hörs på skolgården. Jag har bara gått några veckor på skolan, det är precis i början av höstterminen. Men killens framfart och breda hånskratt känner man igen. En känsla väller fram inombords att jag troligen varit rädd för honom sedan allra första skoldagen. Och nu har han kommit obehagligt nära. Slås av tanken att det är mitt eget fel att jag promenerar just där han far fram med fotbollen. När han är sådär nära med sitt kyliga kroppsspråk blir jag livrädd, skräckslagen inför tanken att han ska passa på att vara elak en andra gång. Jag hejdar mig lite i mitt tidigare bestämda försök att resa mig. Nu lutar jag istället kroppen bort från honom samtidigt som jag håller skolväskan framför kroppen och drar den framför mitt ansikte. Nu har jag en sköld mot den långa resliga fyra år äldre killen som nyss kommit farande över skolgården. Han har tvärnitat framför mig, så kraftigt att ytterligare grus hystats mot min kropp. Ett tunt dammoln omringar mig när jag till sist står på båda benen. </span></p><p class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-size: 17.2px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px; min-height: 20.5px;"><span class="s1" style="font-size: 17.22px;"></span><br /></p><p class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-size: 17.2px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s1" style="font-size: 17.22px;">Jag hör honom skrika ut vilken ”fullträff” han fått in på en av skolans yngsta elever. Jag säger inget, tar bara långa steg bort från skolgården för att avståndet till honom snabbt ska öka. Jag hör honom sammanfatta vad som gäller på skolgården. </span></p><p class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-size: 17.2px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px; min-height: 20.5px;"><span class="s1" style="font-size: 17.22px;"></span></p><ul class="ul1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;"><li class="li1" style="font-size: 17.2px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span style="font-size: 17.22px;">Håll dig undan från planen bruden, annars kan det bli fler fotbollar i buken ...</span></li></ul><p class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-size: 17.2px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px; min-height: 20.5px;"><span class="s1" style="font-size: 17.22px;"></span><br /></p><p class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-size: 17.2px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s1" style="font-size: 17.22px;">Hans stämma är så kraftfull att det blir tydligt att uppmaningen är riktad till många fler än till mig. </span></p><p class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-size: 17.2px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px; min-height: 20.5px;"><span class="s1" style="font-size: 17.22px;"></span><br /></p><p class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-size: 17.2px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s1" style="font-size: 17.22px;">Alla på skolgården som har blicken och hörseln i hans riktning uppmärksammar vad han säger. Medan han förmedlar sitt budskap vänder han sig från mig och småspringer i riktning mot resten av skolgårdens fotbollsspelande ungdomar. Alla är killar, som går i femman eller sexan. </span></p><p class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-size: 17.2px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px; min-height: 20.5px;"><span class="s1" style="font-size: 17.22px;"></span><br /></p><p class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-size: 17.2px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s1" style="font-size: 17.22px;">Killen som fick mig att falla raklång på grusplanen den där septembereftermiddagen 1976 är i grunden en osäker 12- åring. Några minuter efter hans fullträff mot mig lägger han upp ett högljutt gapskratt, som liksom ekar mellan skolbyggnaderna och sprids som en löpeld bland hans jämnåriga på planen.</span></p><p class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-size: 17.2px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px; min-height: 20.5px;"><span class="s1" style="font-size: 17.22px;"></span><br /></p><p class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-size: 17.2px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s1" style="font-size: 17.22px;">Många, många gånger har mina tankar återkommit till den skräckfyllda upplevelsen för 44 år sedan. Där och då var den en fruktansvärd tilldragelse. Sannolikt var det första gången som jag ordentligt påminns om hur lätt det är att hamna i en utsatt position. En skolkamrat drämmer till. På en till synes idyllisk skolgård på landsorten i det trygga 70- talets Sverige. Rakt mot mig. En medveten attack. Visserligen bara en fotboll som tillhygge och bara en osäker sjätteklassare som förövare. Men jag blev verkligen omskakad av den händelsen på grusplanen på min låg- och mellanstadieskola. </span></p><p class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-size: 17.2px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px; min-height: 20.5px;"><span class="s1" style="font-size: 17.22px;"></span><br /></p><p class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-size: 17.2px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s1" style="font-size: 17.22px;">Jag minns att jag aldrig sade något till någon om händelsen. Ingen annan heller säger ett knyst. Inga invändningar hörs från hans klasskamrater som alla noterat att spelet avstannat, att fotbollen rullat ut från planen via ett kraftigt skott mot en 8- årig tjej. </span></p><p class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-size: 17.2px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px; min-height: 20.5px;"><span class="s1" style="font-size: 17.22px;"></span><br /></p><p class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-size: 17.2px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s1" style="font-size: 17.22px;">Några av fotbollskillarna småskrattar som om de tycker att händelsen där på grusplanen är ett trevligt avbrott i själva matchen. Några andra tiger och känner säkert olust inför tanken att bara spela vidare när tjejen i fråga ligger raklång i gruset, tilltufsad av ett skott från deras fotboll. Men de väljer att svälja olusten. Själv är jag i chock. Har aldrig upplevt tidigare att någon gjort något så dumt med flit. Skyller på mig själv om och om igen. Tränger tillbaka förtreten varje gång tankarna på tilltaget kommer över mig. </span></p><p class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-size: 17.2px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px; min-height: 20.5px;"><span class="s1" style="font-size: 17.22px;"></span><br /></p><p class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-size: 17.2px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s1" style="font-size: 17.22px;">Jag är osäker om någon lärare såg, ingen av dem reagerade i allafall. De flesta som befann sig på skolgården såg antagligen alltihop, eftersom dramatiken kring fotbollsspelet upphörde i några minuter och ett dammoln yrde några sekunder runt en person som blivit liggande på marken. En tvärnit i skolgårdens lek, ett gapskratt ylar mellan skolbyggnaderna och ett högljutt budskap på temat att småtjejer ska hålla sig undan. Men ingen kommer till undsättning, ingen kommer farande för att kolla om jag är oskadd eller för att huta åt den skyldige. </span></p><p class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-size: 17.2px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px; min-height: 20.5px;"><span class="s1" style="font-size: 17.22px;"></span><br /></p><p class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-size: 17.2px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s1" style="font-size: 17.22px;">Jag avstår från att ta upp frågan med mina föräldrar. Jag bär bara med mig en stark förnimmelse. Att på skolgården ska man vara på sin vakt. Aldrig synas, mest hålla sig undan. Ha koll på de äldre killarna och var fotbollen befinner sig. Kanske gå en omväg eller helt undvika skolgården. Precis det som skolkamraten i sexan ville uppnå. </span></p><p class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-size: 17.2px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px; min-height: 20.5px;"><span class="s1" style="font-size: 17.22px;"></span><br /></p><p class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-size: 17.2px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s1" style="font-size: 17.22px;">Äldre elever försöker hålla de yngre på plats. Framför allt har pojkar tolkningsföreträde över flickor vad som gäller. På bussen finns liknande regler under mina år i låg- och mellanstadiet. Reglerna inpräntas genom, i bästa fall, ett hånflin och i sämsta fall en smäll. De äldre killarna äger bakre delen av bussen och de yngre får hålla sig där fram. I kön till matsalen gäller samma sak. Hålla sig på sin kant om man är liten. Möjlighet att gå före i kön om man är äldre. </span></p><p class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-size: 17.2px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px; min-height: 20.5px;"><span class="s1" style="font-size: 17.22px;"></span><br /></p><p class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-size: 17.2px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s1" style="font-size: 17.22px;">Minns också hur det var när man till slut blev äldre. En befrielse. I sexan kunde man slå sig ner längst bak i bussen utan att riskera att bli nerslagen. Vartefter accepterar man en ordning som man själv hatar. </span></p><p class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-size: 17.2px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px; min-height: 20.5px;"><span class="s1" style="font-size: 17.22px;"></span><br /></p><p class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-size: 17.2px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s1" style="font-size: 17.22px;">Det finns alltid en ordning i ett samhälle, som styrs av onda eller av goda krafter. En del ordningar är traditioner, vanor och slentrian som ingen riktigt protesterar mot, bara vet om, som trakasserier och mobbing. Det verkar som att människan liksom ”vänjer sig” vid både kvinnoförtryck och andra övergrepp om tillräckligt många tiger och avstår från att agera. Många typer av förtryck eller politisk extremism kommer och går, skapas tillfälligt och sedan faller på sin egen dumhet, som Berlinmuren eller kommunismen. Andra ordningar kan vara inofficiella regler på en skolgård. Att de äldre fotbollskillarna bestämmer och småtjejerna får vackert hålla sig undan. </span></p><p class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-size: 17.2px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px; min-height: 20.5px;"><span class="s1" style="font-size: 17.22px;"></span><br /></p><p class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-size: 17.2px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s1" style="font-size: 17.22px;">Ofta är det ingen som ser, ingen som orkar eller ingen som vågar ryta i från mot elaka krafter. Det finns en otäck tendens att människan håller tillbaka förtreten, oavsett om man blir knuffad på skolgården av de äldre pojkarna eller slagen av sin man i hemmet. Man lever sitt liv i terror, steg för steg blir det en vana, ett mönster där det framstår som enklare att låta vanan rulla på än att bryta sig ur. </span></p><p class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-size: 17.2px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px; min-height: 20.5px;"><span class="s1" style="font-size: 17.22px;"></span><br /></p><p class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-size: 17.2px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s1" style="font-size: 17.22px;">Ibland uppstår en opinion som säger emot och börjar förändra i en positiv riktning, som exempelvis meetoo. </span></p><p class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-size: 17.2px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px; min-height: 20.5px;"><span class="s1" style="font-size: 17.22px;"></span><br /></p><p class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-size: 17.2px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s1" style="font-size: 17.22px;">Lagstiftning och skattesystem, anslag till föreningslivet och beslut om resurser till skolan syftar ytterst till att bryta destruktiva mönster och förhindra eleka krafter i samhället. Om fler lär sig skriva, om skattesystemet är rättvist och om ett starkt civilt samhälle finns som en sköld mot utsatthet kan vi förhindra utanförskap, misär och kriminalitet. Om alla får hjälp i en positiv riktning kan vi utplåna kriminalitet, minska misstro och minimera risken för att småtjejer blir nerslagna på skolgården. </span></p><p class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-size: 17.2px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px; min-height: 20.5px;"><span class="s1" style="font-size: 17.22px;"></span><br /></p><p class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-size: 17.2px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s1" style="font-size: 17.22px;">Men det finns inga garantier. Ett till synes gott samhälle kan missa en hel del. Idag när debatten om brottslighet och kriminella gäng breder ut sig så har jag haft anledning att återkomma till de små incidenter man råkade ut för som ung i skolan eller på fritiden. Det var oftast ganska oskyldiga grejer som inträffade. Och en fotboll i magen följt av otrevliga kommentarer från en busunge får man väl tåla, tycker någon. Men om ingen eller alltför få agerar i det lilla då blir det också svårt att agera i det större sammanhanget när problemen ökar och förvärras. När fotbollen byts mot mer kraftfulla redskap för att skada individer och hota demokratin då hjälper föga allmänna rop på lag och ordning. </span></p><p class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-size: 17.2px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px; min-height: 20.5px;"><span class="s1" style="font-size: 17.22px;"></span><br /></p><p class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-size: 17.2px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s1" style="font-size: 17.22px;">Om alltför få reagerar i vardagen när de många små incidenterna inträffar kan det bli komplicerat att agera kraftfullt i samhället som helhet. Vi kan hålla oss med stora polisresurser och ett i övrigt väl utbyggt rättsväsende. Men om ingen ens upptäcker den 8-åriga flickan som blivit knuffad rakt ner i gruset av en 12- årig kille, hur ska då samhället i stort ha muskler att agera när det händer värre grejer ?! </span></p><p class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-size: 17.2px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px; min-height: 20.5px;"><span class="s1" style="font-size: 17.22px;"></span><br /></p><p class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-size: 17.2px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s1" style="font-size: 17.22px;">Nu när polisen är mitt bland oss och berättar om sina insatser i ett kyligt klimat så hör jag dem säga att en effektiv polisinsats förutsätter aktiviteter hos allmänheten, aktiviteter bland föräldrar och lärare, insatser i föreningar, agerande i kommuner och framför allt samarbete för att långsiktigt tränga tillbaka alla hot mot demokratin - små eller stora. Det är lätt att säga att alla ska vara på tå och agera i vardagen. Men hur ofta blundar vi egentligen? </span></p><p class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; font-size: 17.2px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px; min-height: 20.5px;"><span class="s1" style="font-size: 17.22px;"></span><br /></p>Kristinahttp://www.blogger.com/profile/13461167775213081503noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-3141120430109284043.post-58231358268944320452019-05-11T13:45:00.004+02:002019-05-11T23:01:50.582+02:00Om gullvivor och syrener och svärfars 97-årsdag<div class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal;">
<span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;">I dag skulle min svärfar fyllt 97 år. Även min morfar fyllde år i maj. Han föddes för 111 år sedan. Det är alltid roligt att gratulera dom som fyller år så här års. Man kan uppvakta med gullvivor och syrener i den, som många av oss tycker, den bästa tiden på året. </span></div>
<div class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; min-height: 20.3px;">
<span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;"></span><br /></div>
<div class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal;">
<span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;">Två personer -Bernt och Bertil- som föddes vid tiden när Sverige var Europas fattigaste folk. 100 år är ingen lång tid. Jag har träffat dem båda så sent som för 15-20 år sedan. </span></div>
<div class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; min-height: 20.3px;">
<span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;"></span><br /></div>
<div class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal;">
<span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;">Ni har säkert tänkt detsamma väldigt ofta. Personer runt Er som kan berätta om en tid ganska nyligen, men som skiljer sig ganska mycket från det liv vi lever idag. Vi har alla äldre släktingar som kan berätta om <span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;">skräcken som fanns för att andra världskriget skulle bli en del av vår vardag. Och oron för att Europa skulle få svårt att resa sig ur eländet som vi slapp undan. </span></span></div>
<div class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; min-height: 20.3px;">
<span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;"></span><br /></div>
<div class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal;">
<span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;">Vi har upplevt en exempellös utveckling i Sverige tack vare att vi stod utanför kriget, för att vi haft en lång period i fred och frihet, ett samhälle byggt på självständiga bönders initiativkraft och hårda arbete. Här fanns ett bondesamhälle, utan fascister och kommunister, som förmådde övergå till ett industrisamhälle utan alltför stora sociala spänningar. </span></div>
<div class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; min-height: 20.3px;">
<span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;"></span><br /></div>
<div class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal;">
<span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;">När min svärfar fyllde 50 i 1970- talets början var Sverige världens rikaste nation. När morfar fick sina första barnbarn levde han och vi i ett välfärdsland som jämförelsevis är och var helt ofattbart. </span></div>
<div class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; min-height: 20.3px;">
<span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;"></span><br /></div>
<div class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal;">
<span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;">En av orsakerna till den snabba utvecklingen i vårt land var att vi kunde exportera trä och malm för att bygga upp ett sargat Europa. Sverige kunde exportera sina råvaror och industriprodukter till ett sönderbombat Europa som behövde byggas upp efter kriget. </span></div>
<div class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; min-height: 20.3px;">
<span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;"></span><br /></div>
<div class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal;">
<span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;">Fortfarande är Sverige bland dom rikaste. Men Sverige har också gjort många svåra vägval för att undvika kriser, krig och ekonomisk oro. Exempelvis kohandeln på 30- talet eller saneringen av svensk ekonomi på 90- talet. </span></div>
<div class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; min-height: 20.3px;">
<span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;"></span><br /></div>
<div class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal;">
<span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;">Befinner oss allt jämt i en fantastisk tid och i ett välorganiserat välfärdssamhälle. Uppgiften är som alltid att försöka undvika kriser och krig. Dom värderingarna som var upprinnelsen till kriget då finns i Europa idag också. Huvuduppgiften är alltjämt att främja fred och säkerhet, att undvika krig och kriser. </span></div>
<div class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; min-height: 20.3px;">
<span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;"></span><br /></div>
<div class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal;">
<span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;">En framgång kommer aldrig av sig själv. Men en social oro med kriminalitet, gängbildning, etniska konflikter osv kommer när samhället på något sätt smiter från ansvar för att skapa jobb och framtidstro. </span></div>
<div class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; min-height: 20.3px;">
<span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;"></span><br /></div>
<div class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal;">
<span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;">Vi får hoppas att den epoken aldrig kommer tillbaka när vi kan bygga vår välfärd på att andra har krigat. Tvärtom har Sverige valt ett nära samarbete med resten av Europa- i den europeiska unionen, EU. </span></div>
<div class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; min-height: 20.3px;">
<span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;"></span><br /></div>
<div class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal;">
<span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;">EU:s huvuduppgift är att upprätthålla fred genom ekonomiskt samarbete. Ibland kan man tycka att det är lite simpelt, fri rörlighet för människor, varor, tjänster och kapital. Men det förutsätter en verklig möjlighet att plugga och kunna jämföra din examen på ett universitet eller folkhögskola. Det bygger på att vissa krav uppfylls för att få sälja leksaker eller godis eller traktorer. Standardisering brukar det kallas. Européerna vill slippa handla billiga och dåliga grejer, som är miljöskadliga eller håller dålig kvalité på annat sätt. De fyra friheterna ska ramas in av miljömässiga och sociala hänsyn. </span><br />
<span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;"><br /></span><br />
<span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;">Det gäller också i Europas relation till resten av världen. Om EU ställer höga miljökrav i handeln i sin egen världsdel och blir framgångsrik med det kan vi också ställa krav på USA eller Asien att följa efter. Om Europa undviker kriser och krig, om EU-länderna samarbetar inåt kan vi också bli en global spelare som aldrig hukar för stormakter, utan som ställer krav på att amerikansk eller asiatisk handel också ska vara hållbar både socialt och miljömässigt. </span></div>
<div class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; min-height: 20.3px;">
<span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;"></span><br /></div>
<div class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal;">
<span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;">Det finns en vara som är svår att direkt placera in i den fria rörligheten. Det är livsmedel. Också beslutsfattarna inom EU har insett det. Därför finns det en ganska omfattande jordbrukspolitik </span></div>
<div class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; min-height: 20.3px;">
<span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;"></span><br /></div>
<div class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal;">
<span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;">Vi behöver en rejäl landsbygdsutveckling som stödjer avkrokar och avfolkningsbygder i Europa så att dom aldrig hamnar på efterkälken. Lite småpengar för bredband och biogassatsningar i det som kallas för Landsbygdsprogrammet. </span></div>
<div class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; min-height: 20.3px;">
<span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;"></span><br /></div>
<div class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal;">
<span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;">Det behövs också EU- stöd i ett större sammanhang. Industriregioner som Västsverige som behöver gå från oljeraffinaderier och skitiga kemiföretag till industrier med fokus på Clean tech och nya råvaror. </span></div>
<div class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; min-height: 20.3px;">
<span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;"></span><br /></div>
<div class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal;">
<span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;">Bruksorter som ställer om från en gammal trög mentalitet till moderna IT- företag och en tjänstesektor med hög servicenivå. EU satsar på forskning för att utveckla samarbeten mellan exempelvis Textilhögskolan i Borås och modeföretag som nu hopar sig i 2020- talets Sjuhärad. Borås kan, tack vare ganska små medel ur EUs regionalfond, bli ett modernt modemecka med hållbara plagg som konkurrensfördel, istället för en sunkig textilstad med omodern handel utan framtidstro. </span></div>
<div class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; min-height: 20.3px;">
<span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;"></span><br /></div>
<div class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal;">
<span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;">Så är det hela tiden. Vi ska bygga samhället på nytt. Även om vi sluppit krig är vi alltid inne i en slags strukturomvandling. Bort från det gamla men samtidigt tar vi med oss vunna erfarenheter och genuin yrkesskicklighet. Alla bygder och samhälle. Behöver hjälp på traven. Med landsbygdsprogram, socialfonden, forskningen, regionalfonden eller jordbrukspolitiken. Olika redskap för att klara förändringar i en ny tid. </span></div>
<div class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; min-height: 20.3px;">
<span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;"></span><br /></div>
<div class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal;">
<span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;">Under de senaste veckorna har det blivit många trevliga möten med olika samtalsämnen. </span></div>
<ol class="ol1" style="-webkit-text-size-adjust: auto;">
<li class="li1" style="color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;">Vi pratade i Vårgårda om företaget Vårgårdaris som blev uppköpt och flyttade sin produktion. </span></li>
<li class="li1" style="color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;"> I Vargön pratade vi med ledningen på Vargön Alloys som är det enda legeringsföretaget i Sverige som finns kvar. Varför är det så?</span></li>
<li class="li1" style="color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;">På Tjärnö längst norrut i Bohuslän diskuterade vi hotet mot våra hav. </span></li>
<li class="li1" style="color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;">På Örsåsgården i Svenljunga pratade vi om hur vi ska säkra svensk matproduktion. </span></li>
</ol>
<div class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; min-height: 20.3px;">
<span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;"></span><br /></div>
<div class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal;">
<span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;">Alla möten handlar om oron för förändringar och samtidigt innehåller samtalen så mycket hopp. I den EU- valrörelsen som vi är mitt uppi kommer många att vilja kasta grus i maskineriet, säga att EU är kasst, fast de vet att EU kan hjälpa oss genom förändringar. </span></div>
<div class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; min-height: 20.3px;">
<span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;"></span><br /></div>
<div class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal;">
<span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;">Utanför Hedemyrs i Tanumshede kom det fram en lite skitig kille i blåställ och hörselskydd runt halsen en vacker tisdagseftermiddag. Han berättar att han precis investerat i ett jordbruksföretag för fem miljoner kronor. Kalkylen bygger på att han erhåller sådär 200 000 kr i jordbruksstöd från EU årligen. </span><br />
<span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;"><br /></span><br />
<span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;">Jag sa till honom att Centerpartiet är den enda garanten för att hans kalkyl håller, att han ska ta sig igenom lån och amorteringar, orka att jobba dag och natt för ganska liten lön. Han ska veta att EU backar upp honom i den förändringen som han är beredd att leda, förändringen som innebär att Tanum kan leverera mer mat till ett Europa som behöver öka sin självförsörjning. </span><br />
<span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;"><br /></span><br />
<span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;">Om EU står upp för denna typ av stöd i en förändring så gagnar det aldrig enbart den enskilde som fått stödet. Det ökar förutsättningarna för jobb i en hel bygd, förbättrar möjligheterna till framtidstro och minskar risken för missmod, som håller pessimismen borta, som tränger tillbaka populism och extremism och istället får oss att blicka framåt i ett grönare, mer demokratiskt och mer fritt Europa. </span><br />
<span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;"><br /></span><br />
<span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;">Vet ni vad han sa innan vi skiljdes åt; </span></div>
<div class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal;">
<span style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;">- Du får mi rust!</span><span style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;"> </span></div>
<div class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; min-height: 20.3px;">
<span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;"></span><br /></div>
<div class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; min-height: 20.3px;">
<span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;"></span><br /></div>
<div class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; min-height: 20.3px;">
<span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;"></span><br /></div>
<div class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; min-height: 20.3px;">
<span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;"></span><br /></div>
<div class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; min-height: 20.3px;">
<span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;"></span><br /></div>
<div class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; min-height: 20.3px;">
<span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;"></span><br /></div>
<div class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; min-height: 20.3px;">
<span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;"></span><br /></div>
<div class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; min-height: 20.3px;">
<span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;"></span><br /></div>
<div class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; min-height: 20.3px;">
<span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;"></span><br /></div>
<div class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; min-height: 20.3px;">
<span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;"></span><br /></div>
<div class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; min-height: 20.3px;">
<span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;"></span><br /></div>
<div class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; min-height: 20.3px;">
<span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;"></span><br /></div>
<div class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; min-height: 20.3px;">
<span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;"></span><br /></div>
<div class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; min-height: 20.3px;">
<span class="s1" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;"></span><br /></div>
Kristinahttp://www.blogger.com/profile/13461167775213081503noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3141120430109284043.post-56702398525789363402019-05-09T09:52:00.000+02:002019-05-09T09:52:56.158+02:00Om framgångar i Sverige och möjligheten att göra det igen! <div class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal;">
<span class="s1" style="font-family: ".sfuitext-bold"; font-size: 17pt; font-weight: bold;">Sveriges framgångar kan upprepas i ett europeiskt sammanhang - </span><span style="font-family: ".sfuitext-bold"; font-size: 17pt; font-weight: bold;">då krävs en stor EU- budget! </span></div>
<div class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal;">
<br /></div>
<div class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal;">
<span class="s3" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;">För 100 år sedan var Sverige Europas fattigaste nation, för femtio år sedan hade vi lyckats bli världens rikaste folk och idag kan vi blicka tillbaka på ytterligare femtio år av stora ekonomiska framgångar utan arbetslöshet eller nämnvärda orättvisor. Vi har haft enstaka finanskriser och vissa svåra omställningar inom industri och service. Men i det stora hela har vi sett 100 år av en ofattbar välståndsutveckling i vårt land.</span></div>
<div class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal;">
<br /></div>
<div class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal;">
<span class="s3" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;">Utvecklingen förutsatte självägande bönder och relativt låga skatter. Kapital kunde ackumuleras från intäkter i jordbruk och skogsbruk. Tack vare öppenhet för ny teknik och en förmåga att svara på internationell efterfrågan kunde tillväxten öka och arbetskraftens materiella levnadsstandard förbättras.</span></div>
<div class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal;">
<br /></div>
<div class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal;">
<span class="s3" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;">Levebrödet i Sverige har varit en produktion av allt mer kvalitativa produkter till allt högre priser. De senaste åren är inget undantag. Hög produktion parallellt med stor omställningsförmåga har gjort att konkurrenskraften i svensk industri i huvudsak består. Satsningarna på forskning och utveckling i de globala företagen med huvudkontor i Sverige är höga och stigande. </span></div>
<div class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; min-height: 20.3px;">
<span class="s3" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;"></span><br /></div>
<div class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal;">
<span class="s3" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;">För tillfället är det bristen på arbetskraft som hindrar expansion i en av världens främsta industrinationer. Många av företagen har gjort och gör nu en digital omställning som i viss mån lindrar bristen på arbetskraft. Det är sannolikt ingen slump att Sverige kommit långt i fråga om utveckling av självkörande fordon och annan hypermodern logistik. Vi har levt gott av att vara ett land med ett slags ständig global ” first mover advantage”. Sverige är frontfigur i Europa i många avseenden även idag. Även om det återstår en del för att uppnå klimatmålen är vi exempelvis den nation i vår världsdel som har den största andelen fossilfria bränslen i trafiksektorn.</span></div>
<div class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal;">
<br /></div>
<div class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal;">
<span class="s3" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;">Ständiga strukturomvandlingari jordbruk, industri och offentlig service är förklaringen till framgången.EU- medlemskapet och en tilltagande globalisering på senare år har varit en hävstång för Sverige. Omvandlingen har frigjort arbetskraft i framtidsbranscher och skapat offentliga resurser till nya satsningar. En öppen och fri europeisk marknad är en tillgång för vårt land.</span></div>
<div class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal;">
<br /></div>
<div class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal;">
<span class="s3" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;">Det finns anledning att reflektera över hur vi långsiktigt ska behålla försprånget. En iakttagelse är att allmänheten sällan känner full tillförsikt i förändringar. Runtom i Sverige och Europa finns landsändor och befolkningsgrupper som upplever liten delaktighet i moderniseringen. För många människor är förvandlingen från jordbruksbygder, bruksorter och industriregioner till ett digitaliserat kunskaps- och tjänstesamhälle ingen positiv utveckling. Det finns en risk att intäkter från basnäringarna, via självständiga bönder och skogsägare, som byggde Sverige starkt håller på att urholkas. Vi frestas att ställa oss frågan om strukturomvandlingar nåtts vägs ände och det kapital som utgjorde grunden för välfärden börjat naggas i kanten?</span></div>
<div class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal;">
<br /></div>
<div class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal;">
<span class="s3" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;">Om några veckor är det val till Europaparlamentet. Sannolikt kommer valdebatten präglas av tilltagande populism och extremism i Europa. Det är en polariserad debatt som förs där ytterkantspartier kritiserar EU utan att ha svar inför framtiden. Få debattörer för fram förslag för att möta den oro som många människor känner. Ingen tycks reflektera över att den tilltagande urbaniseringen och inslag av moderniseringströtthet leder till missmod bland människor.</span></div>
<div class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal;">
<br /></div>
<div class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal;">
<span class="s3" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;">EU:s budget består till största delen av jordbruks- och fiskepolitik, forskningsresurser, socialfonds-och regionalfondsmedel, dvs anslag som avses att användas för att underlätta för människor och företag som annars riskerar att bli ställda åt sidan i en strukturomvandling. Socialfonden används för omställning på arbetsmarknaden och stödjer exempelvis möjligheten för nyanlända att starta företag. Regionalfonden hjälper bland annat mindre företag på landsbygden att få support i ett utvecklingsskede. Syftet med regionalfonden och socialfonden är att hålla samman Europa. Men istället för att debatten inför Europaparlamentet handlar om användningen av dessa EU-medel pågår närmast en tävling om vem som kan föreslå mest nedskärningar eller vem som är byråkratins främsta kritiker i Bryssel. Europas sammanhållning och demokratiska utveckling kan stärkas genom EU:s strukturfonder, men många debattörer uttalar att EU ska ägna sig åt ”rätt” saker, vilket oftast är liktydigt med att EU-budgeten ska minska.</span></div>
<div class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal;">
<br /></div>
<div class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal;">
<span class="s3" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;">Europas problem med populism och extremism har sannolikt en mängd orsaker och det krävs en bred pallet av insatser för att främja demokratisk utveckling och ekonomiskt tillväxt de närmaste årtiondena. Men att den offentliga debatten ganska ensidigt går ut på att kritisera den gemensamma jordbruks- och sammanhållningspolitiken samt forskningsprogrammen under förevändningen att EU har en alltför stor budget är olyckligt. Attackerna på EU:s budget riskerar att göda populism och därmed öka utanförskap i många landsbygder, bruksorter och industriregioner i Europa. Angreppen på EU sker både från vänster och höger och ofta duckar de krafter, som borde vara försvarare av en rejäl EU-budget. Sveriges regering är inget undantag. De flesta partier i vårt land pläderar för en begränsad EU-budget och framför allt en lägre medlemsavgift.</span></div>
<div class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; min-height: 20.3px;">
<span class="s3" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;"></span><br /></div>
<div class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal;">
<span class="s3" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;">Om några månader kommer EU:s långtidsbudget att antas, sannolikt under det finländska ordförandeskapet. Det är angeläget att den politiska debatten fram till dess breddas och pekar på att EU:s ekonomiska insatser har betydelse, att rejäla satsningar på jordbrukspolitik, sammanhållning och forskning för att lyfta Europa ur utanförskap och in i en fortsatt modernisering är angeläget.</span></div>
<div class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal;">
<span class="s3" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;">Hela Europa ska ställa om trafiksystem och industriprocesser från oljeberoende till biobaserade bränslen och insatsvaror. Det förutsätter att EU:s satsningar stödjer regioner med jord- och skogsbruk samt regioner som har möjlighet att ta tillvara råvaror från havet.</span></div>
<div class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; min-height: 20.3px;">
<span class="s3" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;"></span><br /></div>
<div class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal;">
<span class="s3" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;">2020-talets intäkter till välfärden finns i de jordbruksbygder och de delar av Europa som liknar det Sverige som för 100 år sedan började resa sig ur fattigdom. Precis som utvecklingen mot 1900-talets mest framgångsrika industrination startade bland självägande bönder kommer sannolikt 2020-talet att behöva ta sats i en sådan geografi. Vi behöver bli fler som försvarar de satsningar som ska rama in den ekonomiska integrationen i Europa med miljömässiga och sociala hänsyn. Om de demokratiska partierna väljer att ducka för den uppgiften riskerar vi fler aktörer som distanserar sig från EU på ett liknande sätt som Storbritannien nu gör. I nästa steg riskerar Sverige och Europa att missa möjligheterna för ännu en framgångsrik moderniseringsvåg.</span></div>
<div class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; min-height: 20.3px;">
<span class="s3" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;"></span><br /></div>
<div class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; min-height: 20.3px;">
<span class="s3" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;"></span><br /></div>
<div class="p2" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; min-height: 20.3px;">
<span class="s3" style="font-family: ".sfuitext"; font-size: 17pt;"></span><br /></div>
<div class="p1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; color: #454545; font-family: ".SF UI Text"; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal;">
<br /></div>
Kristinahttp://www.blogger.com/profile/13461167775213081503noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3141120430109284043.post-11191865792106973092018-09-07T22:33:00.000+02:002018-09-07T22:33:20.432+02:00Rösta för klimatet och minskat slöseri! <br />
När du röstar på söndag finns det förstås många frågor som avgör. En viktig anledning för min del att rösta på Centerpartiet är klimatet. Även en mängd andra miljöfrågor är avgörande för en bra framtid. Här kommer lite artiklar och insändare där jag berättar mer om miljö- och klimatfrågor.<br />
<br />
<a href="http://www.bohuslaningen.se/%C3%A5sikt/debatt-och-ins%C3%A4ndare/sl%C3%B6seriet-med-plast-har-g%C3%A5tt-f%C3%B6r-l%C3%A5ngt-1.5868498">Slöseriet måste minska </a><br />
<br />
<a href="https://www.expressen.se/gt/debatt-gt/gor-plast-till-en-resurs-i-stallet-for-avfall/">Betrakta plast som resurs istället för avfall </a><br />
<br />
<a href="https://skaraborgsbygden.se/debatt/fortsatt-satsa-pa-mobelklustret-i-tibro/">Fortsätt satsa på återanvändning av möbler </a><br />
<br />
<a href="https://www.expressen.se/gt/debatt-gt/sluta-gripas-av-klimatangest/">Vi kan hejda klimatförändringarna tillsammans! </a><br />
<br />
<a href="https://www.aktuellhallbarhet.se/sverige-och-norge-kan-bli-centrum-koldioxidlagring/">Satsa på CCS- koldioxidlagring </a><br />
<br />
<a href="https://sla.se/debatt/2018/02/23/andra-vanorna-for-klimatets-skull">Ändra vanorna för klimatets skull! </a><br />
<br />
<br />Kristinahttp://www.blogger.com/profile/13461167775213081503noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3141120430109284043.post-37467784539104072762018-08-28T14:18:00.000+02:002019-05-11T23:04:27.152+02:00Om Det långa slutet och En bra början <br />
”Det långa slutet” är rubriken på den låt som Eva Dahlgren släppte för några veckor sedan.. <a href="https://www.svt.se/kultur/musik/eva-dahlgren-frihet-ar-att-vara-tillsammans-med-andra">Hon vänder sig mot den polariserade världen och efterfrågar kompromisser.</a> Så klokt formulerat av henne i ett samhälle som ibland känns just alltför polariserad. <br />
<br />
<br />
Förmodligen har polariseringen smugit sig på de västliga demokratierna under lång tid, men sedan förra året har allt trappats upp. Min blogg blev hackad förra året så det blev inga blogginlägg för min del under drygt ett års tid. Men jag funderade en del, skrev texter ändå om allt som inträffat och som riskerar att leda till en alltmer polairiserad och räddhågsen värld. Här kommer mina funderingar i koncentrat. <br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Det är knappast Trumps fel att så många amerikaner trodde på honom. Det är också svårt att exakt formulera varför britternas EU-kritik blivit så stark att landet hamnat i trassliga Brexit-förhandlingar. Det var aldrig Anna Kindberg Batras fel att så många svenskar vurmade för att rösta allt längre högerut att hon till slut tvingades bort. <br />
<br />
<br />
Ett terrordåd slår ner i Stockholm en fredag eftermiddag precis före påsk förra året. Ett terrordåd som förvärrar bilden av antidemokratiska krafter. Efter terrorattacker i andra europeiska storstäder fylls vår världsdel av viss rädsla. På detta kom politiska chockvågor i Europa när Frankrike gick till valurnan med <a href="https://www.svt.se/nyheter/utrikes/le-pen-vidare-i-presidentvalet-frankrikes-overlevnad-star-pa-spel">Le Pen som en av två presidentkandidater</a>. <br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Vad har medelklassen gjort för fel ? Viktiga värden som lokal sammanhållning och global frihandel har trängts undan. Socialliberaler och nyliberaler har haft svårt att hålla sams om kursen, därför har konservativa krafter kunnat kliva fram, är min slutsats. Jag tror att liberalismen har blivit för elitistisk och verklighetsfrånvänd. Alltför få liberaler har orkat vara eftertänksamma socialliberaler. <br />
<br />
<br />
Klyftan mellan liberaler och konservativa har ökat. Det har bara konservatismen tjänat på. <br />
<br />
<br />
<br />
Trumps inträde i politiken har så här långt varit ett sammelsurium av floskler som är ovärdigt en president i världens största demokrati. Det värsta är knappast att han uttalar många åsikter som jag ogillar. Det värsta är att det saknas en linje, en riktning eller en konsekvens i hans resonemang. Jag är beredd att gå i fängelse för Donald Trumps rätt att få uttrycka sin åsikt. Problemet är att det är nästan omöjligt att veta vad som är hans åsikt. Och ännu mer omöjligt att ana vad i denna blandade röra av uppfattningar som han är kapabel att genomföra. Socialförsäkringsreformen har han knappast kunnat förändra. Många har bävat för att han ska köra sönder klimatfrågan. Segdragna förhandlingar om tullar och minst sagt klumpiga och politiskt riskfyllda uttalanden som riskerar handelskrig och global oro har kantat hans presidentskap. <br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Jag läste hans installationstal med intresse när han tillträdde i januari 2017. Å ena sidan framstår han som en expansiv politiker som exempelvis ska bygga nya vägar i en takt som rimligen kräver skattehöjningar för att finansiera. Och å andra sidan ska han i princip avskaffa allt som luktar skatter och offentliga utgifter. Å ena sidan ska han ta bort allt som kännetecknar ett politiskt ledarskap och i stället ge tillbaka makten "to the people". Och å andra sidan ska han använda den politiska makt han fick på valdagen för att fortast möjligt ska "ta Amerika tillbaka till en position som man tidigare haft". Rimligen kräver ett sådant besked att han snabbt kan leverera förslag och baxa dem genom kongressen. En del av hans hjärtefrågor är tullar mm som skyddar amerikanska jobb. Lyssnar man noga på hans tal och utfästelser under hans första tid som president ska han också ta ansvar för alla amerikaner och ingen ska lämnas utanför. I mina öron låter det som klassisk vänsterretorik. Trump lovar att dels ge makten till folket och dels att stänga gränser samt införa tullar så att detta nya inflytande för entreprenörer och individer bara utövas inom USAs gränser. Ingen import, ingen export, inga politiska pekpinnar. Bara tullar och murar mot omvärlden så att vi kan utveckla våra "egna" jobb och vårt "eget" välstånd. Som tur är har Trump haft <a href="https://www.svt.se/special/trumps-loften-ett-ar-efter-valet/">svårt att få igenom sina förslag</a>, men han rider på missnöjesvågor, skapar rädsla omkring sig och skickar signaler som riskerar att skapa politisk oro och tendenser till kriser i hela världen. <br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Trump är miljardär som tjänat sitt levebröd i ett Amerika som byggt sitt välstånd på att alla ska kunna förverkliga sina drömmar. Löneskillnader driver utveckling. Ju fler miljardärer som investerar och satsar, desto fler jobb skapas och desto större välstånd kan skapas. Till stora delar kan jag hålla med om att "the American dream" tjänat som en hävstång för hela västvärldens fantastiska utveckling. Samtidigt finns avigsidor. Därför har en del av Västvärlden valt andra vägar, exempelvis Sverige. Höga skatter, omfattande transaktioner och väl utbyggd offentlig verksamhet har varit vårt recept. Den modellen har fungerat hyggligt. Men även den modellen är föremål för missnöjesyttringar. <br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Nu står hela Västvärldens politiska etablissemang ganska förbluffade eller till och med handlingsförlamade när alla västvärldens medborgare från amerikaner till svenskar demonstrerar missnöje. Det går knappast att enkelt avfärda missnöjet som klassiskt motstånd mot socialdemokratin och det är alltför enkelt att bara påstå att Trump enbart är ett svar på att republikanerna valde fel kandidat eller att demokraterna gjorde missbedömningar.<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Det är något annat som väller in över vår del av världen. Det är en mischmasch av protester mot å ena sidan globaliseringens avigsidor och å andra sidan en protest mot byråkratins klåfingrighet. En blandning av kritik mot å ena sidan alltför mycket överförmynderi och å andra sidan förekomst av alltför mycket lassies faire, ett angrepp på öppna gränser och samtidigt kritik mot avsaknaden av internationell solidaritet. Kritik mot vänster och höger på samma gång. Amerikaner och britter och i viss mån svenskar vurmar för det som varit, har skaffat sig uppfattningen att politiken har avskaffat det goda genom att öppna sig för världen och skapa EU. Så nu ska vi gå ur EU, alternativt införa tullar och avskaffa frihandel eller åtminstone införa en mer restriktiv invandringspolitik.<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Välståndsutvecklingen i vår del av världen har gått snabbt. Så snabbt att en del kanske haft svårt att hänga med. Samtidigt tycker många att läget är dåligt. Lönerna är för låga i sjukvården. Eller att lärarna har för dåligt betalt. Framför allt ska polisen och militären ha mer resurser. En del saknar möjlighet att åka utomlands på semestern och det finns många "orättvisor" brukar det heta. Ingen investerar, alla bara konsumerar, ändå tycker vi att allt är dåligt. Medelklassen i Sverige, istörre delen av Europa och hela västvärlden har det riktigt bra. Ändå klagar vi. Missnöjesopinioner hakar på i debatten och förstärker bilden av hur dåligt allting är. <br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Välfärden skapar de höga förväntningarnas missnöje. Historiskt är det vänsterdebattörer som skriker mest. Facket och Vänsterpartiet här i Sverige eller Bernie Sanders i USA. Fast på senare tid har missnöjet snarare kommit från höger, ett slags ”under dog”- rörelse som ingen tog notis om för fem-tio år sedan, men som nu blommat ut i en allmän känsla av att galningar håller på att ta över. I det amerikanska valet vann Trump medan vänsterretorikern Sanders åkte ut tidigare i valrörelsen. I Frankrike åkte socialister och konservativa ut i första omgången medan extremhöger och en ganska otippad vänsterliberal gick vidare. Nu vann ju liberalen stort, tack och lov. Men att extremhögern tar hem en tredjedel av rösterna i Frankrike är anmärkningsvärt.<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
De offentliga valdebatterna i västvärlden är alltmer en kamp om vem som är argast och vem som kan få ur sig flest floskler på kortast möjliga tid. Trump visade sig vara den mest överlägsna debattören i USA. Hur det går i Sverige i valet 2018 återstår att se, men när SD tidvis är näst största parti eller nosar på siffror som motsvarar största parti så känns det som att Sverige också blivit ett land där den ledare som skriker högst, är mest extrem eller mest otippad vinner terräng. Medan den som vill leda med förnuft förlorar utrymme. Min partikamrat Henrik Sjöholm skrev på twitter häromdagen att fokus på att vinna slagen på sociala medier varje dag leder till att vi tenderar att "...offra ...det respektfulla demokratiska samtalet..". <br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Jag minns hur MUF dundrade in på min skola i mitten av 80- talet. En kraftfull protest mot hela efterkrigstidens totala dominans av socialdemokrater. Milton Friedman hade fått nobelpris i ekonomi 1976 och de påföljande årtiondet kavlades nyliberalismen ut över världen. Frihetslängtan och demokratisering ledde till Berlinmurens fall femton år senare. Vi var många som jublade av lycka då och invaggades i tron att vi slutgiltigt trängt tillbaka alla extrema vänsterkrafter. Friheten hade säkrats i det forna Östblocket. Det var vår övertygelse. Ingen anade att exempelvis Ungern eller andra öst- och centraleuropeiska stater ett par årtionden senare istället skulle bära fram ledare som Viktor Orbán. <br />
<br />
<br />
En omvälvning skedde också i södra Europa på 80-talet. Fascismen krossades och länder som Grekland och Spanien gick med i EU. Men nu kommer alltihop tillbaka i en enda röra. Europas och USAs befolkning tycks längta tillbaka till slutna samhällen. För att ingen har tagit ledartröjan och visat vägen till det nya. Kanske kan Macron vara ett embryo till ett nytt ledarskap. Angela Merkel omvaldes, tack och lov som förbundskansler, men också hon är försvagad av Europas politiska oro. Kanske är Centerpartiets och Annies ledarstil en början till ett sansat ledarskap mellan tokhöger och trött socialdemokrati här hemma i Sverige. <br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Det finns många brister i den socialdemokratiska regeringen. Med en statsminister som Stefan Löven, helt utan politiska erfarenheter innan han hamnade i regeringen, är ju i sig en anledning till fundering hur det står till i Sveriges största parti. Socialdemokraterna tappade antagligen fotfästet ungefär samtidigt som moderaternas Fredrik Reinfeldt och Anders Borg dundrade in, tog ett grepp om svensk ekonomi och gjorde Sverige till en av de mest stabila nationerna i Europa. Sverige lever fortfarande gott på den politiken. Svensk industri har en starkare konkurrenskraft än någonsin och fler går till jobbet varje dag i Sverige än någonsin tidigare. Samtidigt verkar vi ha svårt att förstå hur bra vi har det. Istället trasslar vi till demokrati och parlamentarism så att både Sverige och världen i övrigt blir svårstyrd. <br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Det finns för tillfället ingen politisk kraft som klarar att gripa det socialliberala utrymmet, varken på en internationell, europeisk eller svensk nivå. Hillary Clinton stupade på målsnöret i USA, EU tappar delar av sin styrka i Brexit- förhandlingar och Sverige trampar vatten när det saknas ett ledarskap med riksdagsmajoritet i ryggen. <br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Ingen klarar fullt ut att hålla ihop Sverige. Istället spricker svensk parlamentarism sönder mitt emellan liberaler och moderater. Det utrymme som Reinfeldt vann valet på vill ingen politisk kraft längre göra anspråk på. Socialdemokrater har dragit vänsterut och trasslat in sig i löften om att bland annat förbjuda vinster i välfärden. Och Anna- Kindberg Batra följde med några av sina väljare högerut, i en iver att minska väljartappet. Men istället blev hon avsatt. <br />
<br />
<br />
Alliansregeringen fick majoritet 2006-2010 tack vare att de undvek att röra vissa frågor som är känsliga för (s), tex arbetsrätt, lönespridning, företagsbeskattning och hyresavreglering. Tack vare den strategin hade Sverige en majoritetsregering i fyra år och en allmän politisk stabilitet i sammanlagt åtta år. Men efter fyra år började den förda politiken att krackelera. Det blev i praktiken svårt att sopa svåra frågor under mattan. Ändå gjorde man det i fyra år till. Och väljarna gav sin dom. Redan i valet 2010 syntes väljarströmmarna. Orsaken till att Alliansen tappade majoriteten och fick nöja sig med en minoritetsregering under åren 2010-2014 var att man tappade väljare år 2010 både vänsterut till (s) och högerut till (SD). Och i valet 2014 förstärktes den trenden. Både arga <a href="https://www.dagenssamhalle.se/kronika/daerfoer-foerlorade-moderaterna-valet-10725">väljare på högerkanten och trängda väljare på vänsterkanten svek Alliansen</a>. <br />
<br />
<br />
Alliansen ska förstås se till att locka till sig väljare från båda flankerna. Det förutsätter att dom driver en politik som har ett angreppssätt som tilltalar breda grupper. Det behövs mer socialliberalism än nyliberalism, mer pragmatism än elitism, mer lokal realism än nationell teori, mer mitten än höger och vänster. Och kanske är det ungefär här som problemen hopar sig för den som vill leda landet. Stefan Löfven är fast i ett vänstergarn. Anna-Kindberg Batra drog högerut, hoppade av och lämnade (m)- stafettpinnen till en av Reinfeldts rivaler. Kvar står exempelvis ett (Kd) som haft svårt att klara 4 % i opinionen samt i övrigt ganska sårbara mittenpartier, som trots eller på grund av skillnader i opinion, har svårt att ta kommandot över mittenutrymmet. <br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Å ena sidan saknas det en kraft som Reinfeldt och Borg som kan greppa de breda grupperna av mittenväljare. Å andra sidan måste sådana politiska krafter idag ta tag i de frågor som Reinfeldt/Borg undvek. Reinfeldt och Borg plockade de lågt hängande frukterna. Nu måste någon klok liberal kraft ta tag i de svåra besluten. Reformer som långsiktigt kan upprätthålla svensk välfärd, säkra konkurrenskraften för svenska företag och leverera service som motsvarar ganska kräsna svenska väljare. Om (c), (l) eller (kd) skulle försöka ta det breda greppet blir det samtidigt svårt att vara profilerade. Centerpartiet har hittills lyckats bäst med profileringen. Men totalt tenderar liberala partier/väljare i Sverige att utgöra en alltför liten del av väljarkåren för att kunna hålla i hop Sverige, för att orka tränga tillbaka både högerkrafter och vänsterkrafter. Löfven (s) och Kristersson (m) frestas att springa ut och hämta upp väljare på flankerna, Sverige glider i sär och ingen riskerar att kunna rätta upp politiken och skapa starka allianser i mitten efter valet. <br />
<br />
<br />
Huvudproblemet är knappast att få ihop en riksdagsmajoritet efter valet. Huvudproblemet är att alltför få opinionsbildare, debattörer och partiföreträdare kommunicerat vad som ska göras. De demokratiska samtalen har uteblivit. Människor är förbannade på överbudspolitiken, men också besvikna för att de bittra sanningarna uteblivit. Politik har blivit mer taktik om vad som är slagordsmässigt passande på twitter, vad som förstärker massmedialt intressanta konflikter och vilka frågor som i det korta perspektivet bäst tydliggör alternativ i svensk politik. <br />
<br />
<br />
Vägen till demokrati och framtidstro går via ganska många obekväma beslut. Inga politiska partier vill eller kan var för sig bära eller presentera de beska beskeden. Men förr eller senare ska dessa frågor beslutas om. Dessa beslut kommer garanterat att behöva fattas över gamla blockgränser, bortom de vallöften som nu manglats ut i media och blir huvudrubriker fram till den 9 september. Antingen fattas besluten medan tid finns för förtroendefulla samtal eller också sker samtalen under nattmanglingar när räntan skenar och den politiska oron tilltar. Sverige har varit med om många kriser, på 30-talet och 90-talet. Vi har alltid klarat ut kriserna, men de har också alltid skett över traditionella blockgränser och bortom invanda spelregeler i politiken, oavsett om det kallats "kohandel" som på 30-talet eller fått etiketten "den underbara natten" som i början av 80-talet. <br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<strong>Läns- och landstingsindelning samt kommunreformer</strong> <br />
Vi saknar en struktur i Sverige som gör att vi kan leda kommuner, landsting och stat. Vårt land utgörs av alltför många otidsenliga statliga verk, en brokig samling av län och landsting som aldrig kommer att kunna garantera likvärdighet över landet och i sista ändan också riskera att tappa i kvalité när det gäller offentlig service. Medborgarna märker redan detta när de sitter i telefonkö till myndigheter, aldrig får besked från kommunen eller upptäcker att likvärdigheten i landet sviktar. Vi måste klara att både höja det lokala självstyret, stärka kvalitéen i välfärden och garantera likvärdighet i hela landet. Det kräver att Centerpartiet ger upp sitt motstånd mot kommunsammanslagningar och tveksamhet till regionbildning. Det kräver att Socialdemokraterna är beredda att lägga ner eller kraftigt minska antalet statliga verk. Det kräver att alla partier accepterar att Bryssel ofta bestämmer över Stockholm samt omvänt att vissa beslut kan gå direkt från Bryssel till den kommunala nivån utan omväg via Stockholm. Reformerna kräver att liberaler och kristdemokrater släpper sin iver att förstatliga sjukvården samt också att moderaterna släpper sin Stockholmsfixering. <br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<strong>Arbetsmarknad och kompetensförsörjning</strong> <br />
Matchningen på arbetsmarknaden tillhör de sämsta i Europa. Det saknas nyckelpersoner på ledande poster i näringslivet, det saknas snickare och murare, elektriker och svetsare. Det kommer behövas fler vårdbiträden, undersköterskor, tandhygienister och matematiklärare. Det saknas jurister och lantmätare, det saknas kemiingenjörer, bioanalytiker och trädgårdsmästare. Det är brist på kockar och busschaufförer. Om vi verkligen vill att högkonjunkturen ska hänga sig kvar måste vi snabbutbilda folk och någon måste slanta upp pengarna för att betala dessa yrkesutbildningar. Det är inget problem att det flyttar hit människor från världens alla hörn, vi behöver ta emot många fler. Problemet är att det svenska samhället är för dåliga på att utbilda och hantera matchningen på arbetsmarknaden. <br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<strong>Öka de offentliga investeringarna och locka hit fler privata investerare</strong><br />
Vi står inför många utmaningar i Sverige och övriga Europa. En orsak att det går för långsamt med exempelvis klimatfrågan är att alltför få aktörer investerar. Alla har fullt upp med produktionen mitt i högkonjunkturen och hushållen konsumerar hellre än sparar. Därmed bäddar vi dåligt för framtiden. Nya järnvägar, nya företag, nya produkter, ny teknik som kan lösa viktiga framtidsfrågor lyser med sin frånvaro. Alla är nöjda med högkonjunkturen, men lågkonjunkturen kan bli extra bitter om ingen vänder trenden så att fler vill investera och satsa för framtiden. Socialdemokrater måste byta spår från att allmänt förorda stimulanser i ekonomin via transaktioner, till att i stället driva frågan om offentliga investeringar. Höjda barnbidrag kan låta fint, men det drar undan resurser till investeringar i viktig infrastruktur. Likaså måste skattepolitiken göras om. Högre skatter på utsläpp och slöseri och lägre skatter på arbete är viktigt. Det måste vara tillåtet att vara rik i Sverige, annars blir det inga rejäla investeringar i ny teknik som kan hejda klimatförändringarna. <br />
<br />
<br />
Vi kommer sannolikt att behöva dra ner på de materiella förväntningarna för att samtidigt förstärka demokratin. Mindre bidrag till hushållen och i stället mer investeringar. Lägre lön(ekostnader) och i stället mer framtidssatsningar. Fler svåra beslut, men också fler eftertänksamma samtal.<br />
<br />
<br />
Det är politikens svåraste uppgift att dra frågor i långbänk, särskilt om de ska mynna ut i obekväma beslut. Men snart finns ingen återvändo. Vi måste säga till medborgarna att efter valet kommer obekväma beslut. Vi ska prata om förslagen under en längre tid och försöka göra det bästa tillsammans. Vi ska gå till beslut om jobbiga saker, som först kommer skapa protester, men senare leda till ökad demokrati och, det viktigaste av allt; färre antidemokratiska krafter. Kompromisser kan ibland betraktas, som Eva Dahlgren sjunger, som en avslutning på en slitsam process. Men det är oftast också början på något bra. <br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />Kristinahttp://www.blogger.com/profile/13461167775213081503noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3141120430109284043.post-53751181922648015832018-07-28T21:35:00.000+02:002018-07-28T21:35:45.580+02:00Om bränderna, klimatet och en gammal Volvo Duett
<br />
<strong>Mellan skogspartierna och bortom de brinnande trätopparna finns
alltför få öppna landskap med betande kor, som hade kunnat utgöra ett
visst hinder för de fasansfulla eldhärjningarna. Visst brinner skogen till
följd av stigande temperatur på grund av klimatförändringarna, men den som
tror att klimatförändringen kan hejdas genom färre betande kor och ökad
skogsplantering har sannolikt tvingats tänka om dessa dagar. Det är just
den enkla livsstilen på landet med kossan och den minimala resursanvändningen
i vardagen som bär på svaret på klimatutmaningen. </strong><br />
<br />
<br />
<br />
<span style="color: black;">Jag sitter i baksätet i pappas Volvo Duett. Vi är
på väg hem efter en biltur till EPA-varuhuset i Kungälv. Vi har tagit emot
överbliven mat från butikens restaurang som ska utfordras till våra grisar
hemma på gården. Det finns en god tanke med att grisar får äta kasserade
bakelser, köttrester och potatisskal, istället för att maten bara slängs. Nu
har pappa och jag fått beskedet att dagens leverans av matsvinn är den sista.</span><br />
<br />
<br />
<br />
Spontant är jag ganska nöjd med beskedet, eftersom jag är obekväm
med att vår familjebil då och då används till att transportera överbliven
mat i enorma plastkärl. Nu har jag snabbt uppfyllts av tanken att pappa
kan sälja vår, i mitt tycke, fula Volvo Duett och istället köpa en snygg Volvo
240 som alla andra. Det delvis slitsamma jobbet att transportera matrester från
EPA hem till våra griskättar ska avslutas. Jag är ett förskolebarn och har
ingen djupare kunskap om matsvinn. Pappa är mer bekymrad och gör ett försök att
prata med mig under den dryga milen långa resan från EPA hem till oss. Jag
sitter uppkrupen i baksätet och minns fortfarande den jobbiga känslan när den
tunna sommarklänningen klibbar sig fast mot den bruna skinnklädseln. Jag är
måttligt intresserad av problemet som uppstår när ingen vill ta om hand
matrester från industrier och restauranger. <br />
<br />
<br />
<br />
Logistiken runt transporter av matsvinn är säkerligen dåligt utvecklad så
här i början av 70-talet och kantad med vissa säkerhetsbrister, särskilt om
småbarn som jag utan restriktioner kan sitta bland plastkärl i en vanlig
personbil vid en transport av matsvinn, som ska utfordras till djur. Jag kan på
ett sätt förstå de myndigheter som satte stopp för verksamheten. Men
förbannar mig själv och resten av det svenska samhället för att ingen brydde
sig om det växande problemet medan tid var. Nu följer jag matsvinnsfrågan i
Västra Götalandsregionen och vi kämpar med matsvinnet utan att egentligen hitta
jättebra lösningar. Vi gör vissa insatser och minskar matsvinnet i regionens
kök med 70 ton något år, för att sjunka ner till 10 ton mindre svinn ett annat
år. Observera att minskningen motsvarar dessa volymer. Utslaget per serverad
portion syns knappt en minskning av matsvinn motsvarande 70 ton om året i en
stor organisation som Västra Götalandsregionen.<br />
<br />
<br />
<br />
Ungefär samtidigt som EPA stängde portarna för att återföra livsmedelsrester
till mitt familjejordbruk dog också den politiska frågan om hur vi ska få ett
fungerande kretslopp i ett alltmer urbaniserat samhälle där allt mer mat
tilllagas och äts allt längre bort från där djuren betar och salladen växer.
Och idag sitter vi fast i tillagning, distribution, livsmedelsregler och
hygienkrav mm som förvisso är viktiga, men som genererar svinn som är
ofattbara. Livsmedelssektorn, liksom många andra sektorer har produktions- och
distributionssystem som är bra för välfärden, hälsan och levnadsstandarden, men
som leder till oändligt stora mängder avfall som är svåra att hantera, så stora
att dom sannolikt riskerar att urholka själva vitsen med moderna
distributionssystem. <br />
<br />
<br />
<br />
Som sagt, jag glömmer snabbt pappas funderingar där i baksätet i våran
Volvo Duett. Lika fort som resten av världen också glömmer. Sverige och övriga
västvärlden tar fart mot en mer industrialiserad livsmedelssektor. I skymundan
fortsätter många envisa och engagerade jordbrukare kämpa för att å ena sidan
leverera livsmedelsprodukter utan gifter, å andra sidan att bedriva jordbruk
som kan konkurrera på en alltmer internationaliserad livsmedelsmarknad. <br />
<br />
<br />
<br />
ATT HA EN KO SOM FAMILJEMEDLEM<br />
<br />
<br />
<br />
Jag växte upp med kossan som närmaste granne. Eller ska vi säga
familjemedlem. På morgonen kom pappa in med en spann mjölk i köket efter att ha
hällt undan en liten skvätt i en skål vid ladugårdsentrén till
katten. Mamma ställde spannen i kylen en stund och skummade sedan av det allra
fetaste som lagt sig som en tjock hinna på ytan. Det blev fin grädde att baka
av. Mjölken drack vi till frukost, gjorde pannkakor av och använde i övrig
matlagning. Pappa var ingen mjölkbonde i egentlig mening när jag var liten. När
farfar levde hade dom haft många fler kor. <br />
<br />
<br />
<br />
- Ibland var det jag i sällskap med någon släkting som fick gå de långa
promenaderna till utmarkerna och mjölka borna, brukar pappa berätta. <br />
<br />
<br />
<br />
På farfars tid mjölkades varje kossa för hand. När farfar hade lärt sig att
hantera mjölkmaskinen i slutet av 1950-talet producerades ungefär 140 000 ton
nötkött från kor i Sverige. Det är lika mycket som svenskt jordbruk
levererar idag. <br />
<br />
<br />
<br />
När jag var liten behövde vi aldrig köpa foder till katten eller bröd till
den egna frukosten, vi behövde aldrig transportera potatis eller medverka till
långa transporter av ägg eller mjölk. I huvudsak växte jag upp i en lokal ekonomi
i en nära samklang med naturen. En stor del av livsmedlen producerade vi själva
och fodret till djuren kom i hög grad från eget spannmål. I min familj
kunde vi leva gott med en stor andel självförsörjning, en förhållandevis liten
andel konsumtion och hög andel återanvändning. Mervärdena kom från intäkterna i
lantbruket samt från vissa inslag av byteshandel, grannsamverkan, bygemenskap
och ett rikt föreningsliv. Låga inkomster, ingen lyx, inga flygresor, knappt
någon semester präglade det hushåll och den bygd där jag bodde. Det blev en del
bilresor hemmavid eller transportsträckor på traktor, men det var antingen att
betrakta som yrkestrafik eller i form av samåkning till föreningsmöten,
idrottstävlingar och kalas.<br />
<br />
<br />
<br />
På åkrarna odlades spannmål, sattes potatis eller såddes klöverfrö. Det
skedde i en växtföljd, dvs ena året lyste åkrarna gula av korn, vete, havre
eller råg. Förutom spannmål gav det halm som djuren hade att sova på när
de stod inomhus. Ett annat år växte det klöver på åkrarna som bärgades som hö
på försommaren och som betades av kvigor på sensommaren. Mulen som ständigt
smekte ängen och kvigans bajs blev naturlig bearbetning och kvävegödning av
jorden, som underlättade för nästa års skördar av spannmål. Spannmål
transporterades till en kvarn för att malas och det blev en viktig del av
vinterfodret till djuren. Jag levde i ett ekosystem som i hög grad bars upp av
betande idisslare.<br />
<br />
<br />
<br />
Kvigorna betar framför allt områden mellan berg och skogspartier som är
omöjliga att odla, men som tack vare kossans mule kan hållas öppen och
bidra till biologisk mångfald. Hela 2/3 av världens jordbruksmark är
områden som är omöjliga att använda till annan produktion än betande idisslare.
Utan idisslare som får, getter eller kor krymper markanvändningen visserligen i
yta, vilket ibland räknas som en fördel i miljösammanhang. Men om vissa
ekosystem slutar att användas av människan och hennes djurhållning minskar
själva basen för såväl matproduktion som generell välfärd. Kossan är objektet
som i hög grad skapade Sveriges välfärd och som på många andra håll i världen
skapar mervärden, förhindrar svält och minskar fattigdom. <br />
<br />
<br />
<br />
I takt med att min barndom gick mot sitt slut minskade också mina föräldrars
möjligheter att producera mat för självförsörjning. Mamma jobbade alltmer
utanför jordbruket och inkomsterna i pappas plånbok minskade samtidigt som
familjejordbruket trängdes tillbaka till förmån för ett alltmer
industrialiserat eller åtminstone mer storskaligt jordbruk. Kvarnen i närheten
la ner samtidigt som priset på konstgödsel minskade och ersättningen för varje
jordbruksprodukt sjönk. Vi åkte till Hisingen och handlade allt fler färdiga
förbrukningsvaror och kläder, samtidigt som vi sydde allt färre egna kläder.
Mamma gick visserligen på vävkurs för att underhålla sitt intresse att ta
tillvara begagnade kläder som hon klippte mattrasor av till hemvävda mattor.
Men det blev allt svårare att hävda att hennes handvävda mattor skulle ligga på
golvet i våra sovrum när de fanns billiga och snyggare att köpa på köpcentrat i
Bäckebol, samtidigt som bensinpriset för en sådan shoppingresa var lägre än
investeringen i saxen som behövdes för att klippa mattrasor till egna mattor. <br />
<br />
<br />
<br />
INDUSTRIUTBYGGNAD OCH BILLIG OLJA BLEV EN FRAMGÅNG<br />
<br />
<br />
<br />
Inkomsterna från jordbruk har efter hand övergått till inkomster från en
alltmer avancerad industri. Det hela blev en framgångssaga för
Sverige. Sveriges och särskilt Västsveriges fabriker fylldes med folk. Billig
olja och låga priser på bensin blev ett extra smörjmedel för en blomstrande
ekonomisk utveckling. Med detta smörjmedel har visat sig vara en
återvändsgränd. Klimatfrågan och miljödebatten trängde sig på. <br />
<br />
<br />
<br />
...OCH VI FICK ETT KLIMATPROBLEM PÅ HALSEN <br />
<br />
<br />
<br />
Själv kom jag i kontakt med klimatfrågan första gången inför ett klimatmöte
i Canada 1988. Det går att hitta spår bland forskare ända tillbaka till
1800-talet att koldioxidutsläppen skulle bli ett problem för människan i takt
med industrialisering och ökad trafik. <br />
<br /><br />
<br />
Snaran dras nu åt alltmer när det gäller möjligheten att uppnå uppsatta
klimatmål och hejda klimatförändringarnas mest drastiska konsekvenser. Studier
visar tecken på att <a href="https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/golfstrommen-haller-pa-att-forsvagas"><span style="color: blue;">Golfströmmen
försvagas</span></a>. Det är illavarslande och stärker uppfattningen att vi behöver stoppa
temperaturökningen vid 1,5 grader, istället för att nöja oss med 2-gradersmålet
som varit riktmärke tidigare. Frågan om klimatförändringarna är så pass
allvarlig att hela världens samlade medelklass borde resa sig upp i en samfälld
aktion för en radikalt annan livsstil. Det sker knappast. En ganska välbärgad
medelklass i världen, särskilt i Europa och här i Sverige, känner till
klimatutmaningen. Men de system vi lever inom samt de konsumtionsmönster vi
vant oss vid är svåra att förändra på kort sikt. Medvetet eller omedvetet lever
vi våra liv ungefär som tidigare, kanske till och med på en högre
levnadsstandard med en stigande förbrukning av prylar, kapitalvaror och mer
resor än någonsin tidigare. Det har skett stora insatser för att
energieffektivisera inom industrin, byta uppvärmningssystem och testa nya
fordonsbränslen. Sverige är bäst i världen, men ändå är ambitionsnivån för låg
och resultaten alltför knapphändiga.<br />
<br />
<br />
<br />
TEKNIKUTVECKLING INGEN TILLRÄCKLIG RÄDDARE FÖR KLIMATET <br />
<br />
<br />
<br />
Samhällsdebatten har gått i vågor, men den generella trenden de senaste åren
har varit att <a href="http://www.stockholmresilience.org/research/research-news/2017-03-08-en-fossil-fri-framtid-ar-vetenskapligt-nodvandig-oavsett-kortsiktig-ekonomisk-vinst.html"><span style="color: blue;">det
går att hejda klimatförändringarna med teknisk utveckling i kombination med
ekonomisk tillväxt och tillräckligt starkt ledarskap.</span></a> <br />
<br />
<br />
<br />
Nu hävdas allt oftare att teknikoptimism är otillräckligt, att det behövs en
annan syn på konsumtion, eftersom världens medelklass ökar sin efterfrågan på
varor, tjänster och framför allt resor som betraktas som ohållbart även om
resandet i sig blir fossilfritt. De senaste i raden som mycket tydligt uttalar
en sådan inriktning är de båda rektorerna vid KTH och Chalmers, nämligen
Sigbritt Karlsson och Stefan Bengtsson. De uttalar sig specifikt om flyget, men
mellan raderna finns också en efterlysning om hyfs i debatten att vi faktiskt
måste förstå att teknikutveckling kan vara otillräckligt om vi vill hejda
klimatförändringarnas mest extrema konsekvenser. <a href="https://www.dn.se/debatt/hyfs-och-kunskap-kravs-i-debatten-om-flyg-och-klimat/"><span style="color: blue;">https://www.dn.se/debatt/hyfs-och-kunskap-kravs-i-debatten-om-flyg-och-klimat/</span></a><br />
<br />
<br />
<br />
Om teknikutveckling är otillräckligt så måste fokus riktas på att
minska konsumtion. Sannolikt förstår de flesta av oss tanken om dämpad
konsumtion och mindre slöseri. Men det finns ett dilemma. Många människor är
djupt skeptiska till alla typer av förändringar. Demokratin hänger på en skör
tråd. Samtidigt är alla våra system uppbyggda på en ganska långtgående
arbetsdelning världen över. Jag tillhör dem som tror att världens långtgående
arbetsdelning har gjort oss rikare och förhindrat fattigdom i en stor del av
världen. De flesta av oss har, tack vare en internationell arbetsdelning,
fått det ganska bra, till och med riktigt bra. Vi är en extremt välmående
medelklass som badar i pengar och konsumtionsvanor som skapar bekvämlighet och
välfärd som är svår att släppa. <br />
<br />
<br />
<br />
DEN POLITISKA ORON TILLTAR <br />
<br />
<br />
<br />
Sannolikt behöver ingen släppa särskilt mycket av sin bekvämlighet i
slutändan, men en ganska omfattande omställning ska ske som troligen
innebär att vi jobbar mer samtidigt som vi stressar mindre, skapar färre
miljöproblem, slipper bilköer, lägger mindre tid på shopping och arbetar med händerna,
istället för att flytta kommatecken på en storbild via ett tangentbord.
Då blir vi mer sällan sjuka och få mer tid att umgås. Allt oftare stöter jag på
nya "gröna vågare" som flyttat från Göteborg eller Stockholm för att
köpa sig ett torp eller en gård eller åtminstone en bit mark för att dra ner på
tempot, odla själv, förbättra kretslopp, minska svinn och hejda sin egen
konsumtion. Ungefär så som jag och många andra levde på 1970-talet. <br />
<br />
<br />
<br />
Det finns en demokratisk svårighet i att förklara för människor att
framtiden ligger i det enkla och det lilla, i det lokala och nära naturen,
bortom konsumtion och lycksökeri, samtidigt som samhällsdebatten är upptagen av
hur dåligt allting är; brist på poliser, dålig sjukvård och eller för lite
resurser i försvaret eller avsaknad av helikoptrar för 100 miljoner kronor
styck som kan hejda bränderna i norra Sverige. Jag tror att det i själva verket
är just här någon stans som grogrunden till antidemokratiska strömningar finns.
Människor upplever å ena sidan att det krävs en annan livsstil med lägre
konsumtion och å andra sidan handlar debatten mest om den moderna
välfärdsstatens tillkortakommanden eller otillräcklighet. Ibland tänker jag att
vi just nu slåss om kakan medans tid är. Om några årtionden när överkonsumtion
och slöseri är ett avslutat kapitel, klimatförändringarna har hejdats och vi
sannolikt mår bättre än idag är lockande. Men ingen vet med säkerhet att det
andra samhället, samhället utan klimatproblem, är ett bättre samhälle. Och det
verkar råda viss oenighet om vad den politiska inriktningen ska vara för att
verkligen hejda klimatförändringarna. Alltså klamrar vi oss fast vid det gamla
ett tag till och den politiska oron tilltar. <br />
<br />
<br />
<br />
MÅNGA VET ATT DET ENKLA LIVET VÄNTAR<br />
<br />
<br />
<br />
Det finns ganska många människor i Sverige som lever eller kan tänka sig in
i det enkla livet, ofta på landsbygd eller i förort. De har en förhållandevis
låg energiförbrukning i sin vardag, rörligheten är ganska låg, utlandsresor är
ovanliga, de har en måttlig eller låg lön genom att de deltidsarbetar är
säsongsanställd eller egenföretagare. De håller sig mest på sin kant. De är
ointresserade av karriär och förmåner. De föredrar det stillsamma livet med
stora inslag av livskvalité. De ogillar myndigheter och storföretag, de är
bönder eller lastbilschaufförer, de skottar snö på vintern, gör insatser som
skogsarbetare eller rycker in där det behövs i en ganska fri landsbygdsekonomi.
De vet att samhället bärs upp av dem och de trivs med att hjälpa andra. De är
möjligen mindre nogräknade när det gäller att betala skatt, men de har heller
nästan aldrig varit sjuka, sällan nyttjat den offentliga sjukvården men heller
aldrig tecknat privata sjukförsäkringar. De flesta av dessa människor börjar
bli äldre nu, är ganska utslitna och kommer ganska snart att gå i pension,
behöva sjukvård och i övrigt behöva ta hjälp av samhället, såsom äldreomsorg
eller hemtjänst. De har alltid levt nära naturen och ofta varnat för utsläpp
från industrin och trafiken. De minns den första traktorn och den första
lastbilen, de kommer i håg Sverige innan försurningen, kärnkraftsdebatten och
den första debatten om trafikens kväveutsläpp. <br />
<br />
<br />
<br />
Dessa personer är i grunden genuint kunniga om klimatfrågan och har dessutom
levt sina liv under förändringen från ett samhälle utan utsläpp till ett
samhälle med stora utsläpp. Och betraktat utvecklingen med fasa utan att
moralisera vad andra gör. De nickar instämmande när klimatforskarna varnar och
säger ungefär; ”det har jag sagt länge, en livsstil som svenskarnas är orimlig
i längden”. De har fortsatt sitt enkla liv, kanske ibland uppfattats som lite
udda, lite avvikande, illa klädda utan intresse för mode eller de senaste
trenderna inom design eller inredning. <br />
<br />
<br />
<br />
.. OCH ANDRA KÄNNER BARA TILL DET ENKLA LIVET<br />
<br />
<br />
<br />
De vet sedan barnsben att den enda tillväxten som är riktig tillväxt är den
som finns i skogen, på åkern eller i beteshagen. De har kanske fått pris av
kungen för årtionden av prickfri mjölkproduktion. De har i bland hamnat i
konflikt med samhället, om strandskydd eller vattendirektivet, om bygglov eller
djurskydd. Men de jobbar på, fortsätter att hjälpa sina grannar att hugga ved
och att fylla på grus på den gropiga byvägen så att timmerbilen kan komma fram
och bli råvara i ett samhälle som snabbt behöver genomföra klimatomställningen.
Vi är ganska många som känner till det livet. En del är kvar i den
enkla livsstilen på landet, några andra av oss kan enkelt tänka oss ett sådant
liv eftersom vi var en del av det för sådär 40 år sedan. <br />
<br />
<br />
<br />
DET ENKLA LIVET FÖRUTSÄTTER BETANDE DJUR <br />
<br />
<br />
<br />
Vår del av världen blev möjlig att bo och överleva på tack vare idisslarnas
effektiva sätt att tillgodogöra sig växter, som är omöjliga att
äta direkt. Kossan betar traditionellt på mark där det är omöjligt att
bedriva grönsaksodling eller plantera skog. Om vi vill ha med alla i ett arbete
för att hejda klimatförändringarna gör vi klokt i att undvika att smutskasta
kossan och köttet. Många som levt de enkla livet på landet i årtionden har
svårt för signalerna från forskning och expertis om att avstå kött av
klimatskäl. <br />
<br />
<br />
<br />
Att kossan utpekas som problemet nu när industrisamhällets avigsidor
ska åtgärdas är ett högriskprojekt som riskerar att skrämma undan stora grupper
som istället behöver vara delaktiga i klimatarbetet. Vi måste skilja på att
förhålla oss till å ena sidan konsumtion av nötkött och å andra sidan avigsidor
i livsmedelsproduktionen. Om transportkostnader för maten eller
uppvärmningskostnader i livsmedelsindustrin räknas in är nästan allt vi äter
skadligt. Varje industriprocess, oavsett om vi pratar kemiindustri eller
livsmedelsindustri, är förkastlig om den drivs med fossila bränslen. Alla
processer i industrin eller i företag ska vara fossilfria inom ett par
årtionden. Det gäller även i jordbruksföretagen och i livsmedelsindustrin. Bara
för att det kan finnas en dålig hantering eller energislukande
industriprocesser kopplat till kött kan budskapet knappast vara att vi
kategoriskt ska minska köttkonsumtionen. Bara för att idén om ett
kretsloppstänkande i livsmedelssektorn tog stopp i baksätet på min pappas Volvo
Duett för 45 år sedan kan vi knappast hejda resursslöseri och
klimatförändringar idag genom att begränsa köttproduktionen eller ens
köttkonsumtionen. <br />
<br />
<br />
<br />
BETANDE KOR BINDER KOL <br />
<br />
<br />
<br />
Men kossan i sig är huvudproblemet, invänder någon. Metanutsläppen från kor
är värre än koldioxidutsläppen från fossila bränslen, hävdar många forskare.
Men dom glömmer att berätta att metanutsläppen är kortlivade gaser som
försvinner ur atmosfären inom några år. Även FN:s klimatpanel, IPCC, understryker
att det finns osäkerheter när det gäller att beräkna metanutsläppen. Många
glömmer också att berätta att kossan binder kol vid bete i ängar och hagar.
Enligt Jordbruksverket kan en hektar vall binda 1000 kilo kol per år. FN:s
jordbruksorganisation FAO menar att, om man tar in frågan om möjliga kolsänkor
i den växtodling som producerar foder till idisslare, kan man balansera bort
idisslarnas hela utsläpp av växthusgaser. Men kor står ofta inomhus och äter
foder från soja och spannmål, invänder forskare och opinionsbildare som
fortsätter frenetiskt att argumentera för att vi ska äta mindre nötkött.<br />
<br />
1. För det första finns det lag på att kor ska gå ute en stor del av året. <br />
<br />
2. För det andra är det i första hand griskött och kyckling som driver
efterfrågan på sojamjöl som i sin tur orsakar tropisk avskogning. <br />
<br />
3. För det tredje är det tveksamt om nötköttskonsumtionen överhuvudtaget
ökar. Det finns olika sätt att räkna. I den mån köttkonsumtionen har ökat kan
det till stor del förklaras av att Sverige gick med i EU på 90-talet och fick
tillgång till stora mängder billigt kött. <br />
<br />
4. Och för det fjärde är det tveksamt om nötkött är ohälsosamt. Viss
forskning tyder på att processat kött är skadligt, men även här råder
osäkerhet. Snarare har mjölk och nötkött ett högt proteininnehåll som vi
människor är beroende av. <br />
<br />
<br />
<br />
Inget är perfekt inom jordbruket, i livsmedelsproduktionen eller i våra
kostvanor. Men det förekommer överdrifter i debatten och ibland sker en
sammanblandning av begrepp som leder till att betande kor i sig blir en bov i
ett drama som mer borde handla om att minimera klimatpåverkan från
livsmedelsproduktionen i stort.<br />
<br />
<br />
<br />
JORDBRUKAREN JOBBAR MED MÅNGFALD <br />
<br />
<br />
<br />
Alla biobaserade råvaror som ska ersätta de fossila bränslena
produceras i samma företag som dom som håller betande djur. På vissa håll har
djurhållning och spannmålsodling skiljts åt eftersom även jordbruksproduktionen
härmat industrisamhällets idé om arbetsdelning. Men i grunden är den
framgångsrike jordbrukaren både skogsägare, mjölkproducent och spannmålsbonde.
I den bästa av världar producerar varje mjölkbonde sitt foder själv på åkern
intill skogsdungen där kossan betar. Många tror att den beskrivningen är
historia, men på de flesta svenska jordbruk sker foderproduktionen lokalt. <br />
<br />
<br />
<br />
OCH NU SKA MÅNGFALDEN ÄVEN BLI CIRKULÄR <br />
<br />
<br />
<br />
Förutsättningen för att lyckas övergå från ett fossilt till fossilfritt
samhälle är att vi övergår från ett linjärt till ett cirkulärt tänkande. Där
har kossan en given plats, sannolikt en större plats än idag. Tänk om ett ökat
cirkulärt tänkande skulle kunna innebära att fler nerlagda jordbruk och fler
igenvuxna ängar togs i anspråk igen ?! Då skulle vi behöva fler kor och fler
hagar som fylldes av såväl betande djur som aktiva bönder. Då skulle bränderna
som nu drar fram över stora delar av norra Sverige hejdas eller dämpas en aning
i en vegetation som skulle vara något mer motståndskraftig mot eldgnistor. <br />
<br />
<br />
<br />
Det finns debattörer som tycker att medelklassen i Sverige äter en
besvärande stor andel nötkött. Jag har svårt att bli oroad av det, särskilt när
alkohol och socker orsakar enormt lidande och höga
sjukvårdskostnader. Tänk om denna förhållandevis medvetna medelklass
skulle bli ännu lite mer medveten, genom att öka efterfrågan på naturbeteskött
och därmed öka förutsättningarna för fler kor i allmänhet och en levande
landsbygd i synnerhet?! En levande landsbygd behöver sannolikt kretsa kring kor
och övriga idisslares förmåga att äta på marker som är oanvändbara för
odling. Jag kan bli irriterad över hur många debattörer som å ena sidan instämmer
i att vi behöver en levande landsbygd och förfasar sig över att Sverige klyvs,
men å andra sidan undviker att försvara nötköttsproduktionen, den näring
som historiskt kickat i gång ekonomin i alla Sveriges ekosystem. De allra
minsta jordbruksföretagen gör relativt stora insatser för att hålla
landskapet öppet, binda kol och bidra till proteinrik kost. De är värda
uppskattning samt ökad lönsamhet, istället för att känna sig utpekade som
klimatbovar. <br />
<br />
<br />
<br />
OCH UTAN KOR KAN VI ALDRIG HEJDA KLIMATFÖRÄNDRINGARNA<br />
<br />
<br />
<br />
Det värsta är knappast att betande kor skulle försvinna om pressen på
mjölkbönderna ökade ytterligare. Det värsta är att förutsättningarna för att
hejda klimatförändringarna skulle åtsidosättas om vi tränger tillbaka kossan. <br />
<br />
<br />
<br />
Det är frestande att peka med hela handen och som expert eller politisk
ansvarig vara tvärsäker i klimatfrågan, men det finns inget utrymme för elitism
i klimatutmaningen. Klimatfrågan är global, men Sverige har och har haft en
unik ställning i fråga om att visa på goda exempel och förmågan att använda
exemplen för att vara ledande i Europa och världen. Nu har vi några år på oss
att jobba hårdare och öka tempot i klimatarbetet. Förutsättningen är
träffsäkerhet och därmed en bred samverkan med ett stort mått av
helhetstänkande.<br />
<br />
<br />
<br />
I dagsläget finns tendenser till konflikter mellan stad och land i
klimatfrågan. Klimatmålen har helt logiskt karaktären av ransonering, medan
utmaningen egentligen handlar om att få fram stora volymer nya råvaror och
bränslen. Ransoneringen av utsläpp ska ske i staden och leveranser av
råvaror sker på landsbygden. Om stadens experter försöker hävda att
landsbygdsborna ensidigt ska minska konsumtionen av kött kommer vi aldrig att
lyckas hejda klimatförändringarna. Då skapar vi osäkerheter kring klimatfrågan
som riskerar att gynna antidemokratiska krafter, framför krafter som vill jobba
konstruktivt med att bli fossilfria. En orsak till att skogarna brinner så
kraftigt just nu är sannolikt att vi skapat en slags monokultur på landsbygden
där skogen brett ut sig på ängens bekostnad, där den biologiska mångfalden
urholkats och därför är det också brist på hö till djuren i spåren av torkan. <br />
<br />
<br />
<br />
Många jordbrukare ger upp och säljer korna till allt färre storbönder, andra
kämpar vidare med lönsamheten i det lilla jordbruksföretaget. Idag produceras
mer livsmedel än på årtionden i Sverige, men de små familjejordbruken där
familjen promenerade långa sträckor efter korna på kvällarna för att de skulle
beta marginalmark och mjölkskvättarna bidra till familjeförsörjningen är för
länge sedan historia. <br />
<br />
<br />
<br />
När skogarna brinner i runtom Sverige är vi många som förbannar oss själva
för att vi bara tittat på under årtionden när ängarna växt igen, när mångfalden
urholkats, när slyn brett ut sig och granskogen fått ta över. Många av de
envisa mjölkbönder som klamrat sig fast vid djurhållning har på senare år
tvingats lyssna på en ganska ensidig debatt om att äta vegetariskt, gärna bli
vegan eller åtminstone minska köttkonsumtionen. Nu brinner den skog som
skulle växa när mjölkproduktionen packat i hop. Nu ödeläggs de värden som
skulle ersätta inkomster från mjölk och kött. Dom som fortsatt anser att
köttproduktion ska ersättas av skogsplantering bör tänka efter, tycker jag. Och
samtidigt bör vi bli överens om träffsäkra och demokratiskt förankrade insatser
för att varaktigt minska koldioxidutsläppen. För klimatets skull. <br />
<br />
<div style="margin: 0cm 0cm 8pt;">
<span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12pt; line-height: 107%;"> </span></div>
Kristinahttp://www.blogger.com/profile/13461167775213081503noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3141120430109284043.post-49962594036142629952018-06-29T00:18:00.002+02:002018-07-23T19:37:52.591+02:00Om flaket i Almedalen och hur bönder vinner val <br />
<div style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="font-size: 14pt;"><span style="font-family: "calibri";">Om några dagar är det 50
år sedan Olof Palme stod på ett lastbilsflak i Almedalen. Åtta år senare gjorde
hans socialistiska projekt halt och centerledaren Thorbjörn Fälldin tog över
ledarskapet i Sverige. Olof Palmes moderniseringsiver uppfattades negativ av många
och Thorbjörn Fälldin kunde vinna val på att ta avstånd från socialism och
istället presentera en mer naturnära och folklig framtoning. Akademikern
förlorade mot bonden. </span></span></div>
<br />
<div style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="font-size: 14pt;"><span style="font-family: "calibri";"> </span></span></div>
<br />
<div style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="font-size: 14pt;"><span style="font-family: "calibri";">Valet i höst kan komma att
ha vissa paralleller med valet 1976 så till vida att svenska folket upplever
att de antingen ska rösta för fortsatt strukturomvandling som leds av en elit eller
ska rösta för att rädda hotade idyller som folket efterfrågar. </span></span></div>
<br />
<div style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="font-size: 14pt;"><span style="font-family: "calibri";"> </span></span></div>
<div style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="font-size: 14pt;"><span style="font-family: "calibri";"><strong>Alternativet till etablissemanget</strong></span></span></div>
<br />
<div style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="font-size: 14pt;"><span style="font-family: "calibri";">Scenen är mer komplicerad
denna gång. Även om statsminister Stefan Löfvén (s) är den ledare som formellt
utmanas om makten är det ändå oklart vem som är den reformvänlige ledaren som
riskerar att falla på grund av bristen på folklighet. Och det är än så länge
oskrivet vem som mest förkroppsligar den jordnära ledaren som vinner väljarnas
gunst på grund av sin folklighet. Ingen potentiell statsminister vill göra om
Fälldins misstag med alltför ultimativa vallöften som försvårar
regeringsdugligheten eller upprepa Fredrik Reinfeldts reformvilja i politikens
mittfåra som riskerar att öppna för kritik från de egna. Hittills har
Sverigedemokraterna legat närmast till hands att framstå som alternativet till
etablissemanget. De flesta etablerade partier inser att de dels måste formulera
en politisk inriktning som möjliggör nödvändiga reformer efter valet och dels
vara tillräckligt jordnära för att hålla Sverigedemokraterna borta från
scenen. Ingen av de etablerade partierna har ännu lyckats fullt ut med det. </span></span></div>
<br />
<div style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="font-size: 14pt;"><span style="font-family: "calibri";"> </span></span></div>
<br />
<div style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="font-size: 14pt;"><span style="font-family: "calibri";">Sverige har genomgått en strukturomvandling
de senaste årtiondena tack vare att flera regeringar genomfört reformer. Regeringen
Ingvar Carlsson tog Sverige in i EU, regeringen Carl Bildt ökade valfriheten,
regeringen Göran Persson avskaffade skadliga skatter som gåvoskatt och
arvskatt, regeringen Fredrik Reinfeldt genomförde jobbskatteavdragen och tog
Sverige genom finanskrisen så framgångsrikt att vårt land fortfarande intar
positionen som en av Europas starkaste ekonomier. </span></span></div>
<br />
<div style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="font-size: 14pt;"><span style="font-family: "calibri";"> </span></span></div>
<br />
<div style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="font-size: 14pt;"><span style="font-family: "calibri";">Sverige måste fortsätta
att genomföra reformer om vi vill behålla en tätposition bland välfärdsländer.
Många svenskar verkar måttligt intresserade och letar istället efter folklighet
och jordnära perspektiv. Alla partier känner till fenomenet men ingen har
knäckt koden för hur man behåller väljarstöd för det nödvändiga reformarbetet
och samtidigt motar bort krafter som mest spelar på missnöjesyttringar. Precis
som Olof Palme och hans reformvänliga kompisar var övertygade om sina
förträffliga projekt inför valet 1976, lika övertygade är dagens etablerade
partier att deras reformer är nödvändiga. Och valets vinnare riskerar därmed
att bli Jimmy Åkessons ”under dog”- perspektiv.</span></span></div>
<br />
<div style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="font-size: 14pt;"><span style="font-family: "calibri";"> </span></span></div>
<br />
<div style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="font-size: 14pt;"><span style="font-family: "calibri";">Svenska folket är helt
naturligt förvirrade. De bär på en mättnad på välfärden, känslan av en
övermogen välfärdsstat som trots ekonomisk styrka levererar för dåligt.
Kraftiga strukturomvandlingar har skett inom industrin, inom den statliga
servicen, inom sjukvården och inom livsmedelssektorn under årtionden. Känslan
hos många svenskar är att rationaliseringar bara sker i en skenande fart utan
hänsyn till vad som en gång bar upp Sverige. Människor vänder sin kritik mot
invandraring när de upplever att fungerande lokala ekonomier med god
samhällsservice saknas. Eller att ingen pratar tillräckligt om behovet av utveckling i småsamhällena. </span></span></div>
<br />
<div style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="font-size: 14pt;"><span style="font-family: "calibri";"> </span></span></div>
<div style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="font-size: 14pt;"><span style="font-family: "calibri";"><strong>Gleshet var vår styrka</strong></span></span></div>
<br />
<div style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="font-size: 14pt;"><span style="font-family: "calibri";">Sverige har blivit ett
välfärdssamhälle tack vare utvecklingen av ett starkt bondesamhälle där vår
gleshet blev vår styrka. Det lilla landet i norra Europas utkanter blev
välbärgade tack vare inkomster från skogen, jordbruket och betande kor, som
genererade intäkter som senare kanaliserades in i investeringar i industrin och
gjorde Sverige till en av världens mest framgångsrika och högteknologiska
välfärdsnationer. Vi befinner oss fortfarande i en tätposition i fråga om
tillväxt och kvalité i välfärden. Västra Götalands län, som är den främsta
industriregionen, har ökat produktionen med 25 procent de senaste tio åren. Det
är en enastående utveckling som borde gynna etablerade partier, men tvärtom
upplever många människor att de etablerade krafterna står på toppen av en
högkonjunktur utan att veta vad som är nästa steg. Nästa steg är i hög grad
fortsatt strukturomvandling och i viss mån obekväma rationaliseringar inom
såväl industri, statlig service och sjukvård. Ibland duckar vi politiker i
dessa frågor. Att slå samman förlossningskliniker, att försvara nerläggning av
industriell verksamhet och flytta statlig service smärtar och skapar folkstorm.
Likväl behöver denna strukturomvandling fortsätta. Det har skapat ökad kvalité
i välfärden, men alltför få politiska företrädare har lyckats förklara det
sambandet. En politisk ledare eller ett politiskt parti som vill vara
beslutsmässig och kunna leda ett land måste våga säga att flera obekväma
reformer återstår. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></span></div>
<br />
<div style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="font-size: 14pt;"><span style="font-family: "calibri";"><strong> </strong></span></span></div>
<div style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="font-size: 14pt;"><span style="font-family: "calibri";"><strong><br /></strong></span></span></div>
<br />
<div style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="font-size: 14pt;"><span style="font-family: "calibri";">Samtidigt finns det
fog för de idéer om decentralisering av makt och ansvar som Thorbjörn
Fälldin framförde och vann val på redan i början av 1970-talet. Kraven på lokala
lösningar som motvikt till centralstyrning är sannolikt mer kraftfull nu än den
motkraft som krossade Olof Palme i valet 1976. En ny omgång av gröna vågen a la
1968 och längtan till naturen kommer krypande även idag. Thorbjörn Fälldin vann
valet både 1973 och 1976 på att framföra dessa värden. Inget parti kommer att
kunna mota bort Jimmy Åkesson som alternativet i svensk politik utan att ta
frågor kring lokal utveckling på djupaste allvar. </span></span></div>
<br />
<div style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="font-size: 14pt;"><span style="font-family: "calibri";"> </span></span></div>
<div style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="font-size: 14pt;"><span style="font-family: "calibri";"><strong>Starkt stöd för öppenhet och mångfald</strong></span></span></div>
<span style="font-size: 14pt;"><span style="font-family: "calibri";">Svenska folket har aldrig varit
motståndare till mångfald, utan har i mycket hög utsträckning välkomnat
öppenhet samt insett att välståndet bygger på internationella influenser.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Ett starkt bondesamhälle utsattes tidigt för
internationell konkurrens och insåg att överskott i jordbruket kunde användas som
hävstång för handel, export och nya intäkter. Men öppenheten förutsatte en
stark lokal utvecklingskraft även i de mest glest befolkade och geografiskt
otillgängliga bygderna. </span></span><br />
<br />
<div style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="font-size: 14pt;"><span style="font-family: "calibri";"> </span></span></div>
<br />
<div style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="font-size: 14pt;"><span style="font-family: "calibri";">Om Sverige varaktigt ska
förbli en högteknologisk välfärdsnation med stark internationell konkurrenskraft
förutsätter det sannolikt ett mera helhjärtat förhållningssätt till de
basnäringar som historiskt burit upp vårt land. Tyvärr har vi haft en debatt i
Sverige de senaste åren där tillväxt och ekonomisk utveckling diskuteras helt eller
delvis avskilt från jordbrukets och landsbygdens perspektiv. Det riskerar att
spela Sverigedemokraterna rakt i händerna eftersom det skapas ett utrymme att få fotfäste i frågan om de hotade idyllerna. </span></span></div>
<br />
<div style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="font-size: 14pt;"><span style="font-family: "calibri";"> </span></span></div>
<div style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="font-size: 14pt;"><span style="font-family: "calibri";"><br /></span></span></div>
<span style="font-size: 14pt;"><span style="font-family: "calibri";">Ett politiskt reformarbete
efter valet måste sannolikt handla om andra förändringar än fortsatt stordrift
och rationaliseringar i många verksamheter. Det behöver handla om förmågan att
skapa tillväxt i de ekosystem som råkar finnas i Sverige, dvs i hög grad
omöjliga arealer där ingen vill bo och där det är svårt att odla eller
överhuvudtaget försörja sig. En del debattörer har kallat det för ”skräpytor”,
några andra accepterar bara helt kallsinnigt att urbaniseringen tilltar och
bygder överges. Ytterligare några andra planerar för fullt för växande städer
och reflekterar knappast över att Sveriges kornbod numera utgörs av övergivna
ladugårdar och igenväxta beteshagar. Själva basen för Sveriges välstånd har undergrävts. </span></span><br />
<br />
<div style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="font-size: 14pt;"><span style="font-family: "calibri";"> </span></span></div>
<div style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="font-size: 14pt;"><span style="font-family: "calibri";"><strong>Idisslare ger utväxling i värdelösa marker</strong> </span></span></div>
<br />
<div style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="font-size: 14pt;"><span style="font-family: "calibri";">Men jordbruket har
rationaliserats och idag levereras lika mycket eller mer jordbruksprodukter än på
1950-talet så vad är problemet, undrar någon. Problemet är
att den utväxling som svensk ekonomi historiskt kunde åstadkomma tack vare
betande kor i otillgängliga och värdelösa markområden minskar.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>De bygder som idag är dom mest avfolkade
bidrog då till Sveriges välstånd eftersom vi uppmuntrade en hög grad av
utspridda idisslare som ett sätt att generera inkomster och utvecklingskraft. Dessa
bygder saknar kraft att bidra på samma sätt idag. Det finns visserligen gott om
EU-bidrag, statliga stöd, skatteutjämning och inkomstutjämning över landet som
mildrar skillnader i Sverige. Möjligheten att varaktigt generera nya intäkter i
de mest glesbefolkade områdena är begränsade även om staten och kommunerna
försöker jämna ut skillnader. </span></span></div>
<br />
<div style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="font-size: 14pt;"><span style="font-family: "calibri";"> </span></span></div>
<br />
<div style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="font-size: 14pt;"><span style="font-family: "calibri";">Parallellt med konflikten
mellan akademikern och bonden har det också funnits en konflikt mellan betong
och miljöansvar. Den konfliktytan fanns redan i valet 1976 mellan Olof Palme
och Thorbjörn Fälldin. Centerpartiet har bråkat både med socialdemokratin och
med sina allianskollegor om kärnkraft, Öresundsbron, energipolitiken och
miljöskatter. Nu är de flesta etablerade partier inriktade på att konstruktivt
lösa klimatfrågan och andra överhängande miljöfrågor. Konfliktytan i mellan betongpartier och miljöpartier har i vissa fall minskat om man jämför
med hur scenen såg ut i valet 1976. Men det finns en konflikt mellan
akademikern och bonden som delvis lever kvar och som är på väg att accelerera
just inom klimatområdet. Många forskare och experter hävdar att klimatfrågan
kräver minskad köttkonsumtion, medan många som bor på landet eller på annat
sätt har preferenser kring djurhållning anser att betande kor och således också
köttkonsumtion är bra för klimatet. Denna fråga ligger lite och pyr, tar
knappast de största utrymmet i media men kan indirekt vara avgörande för
valutgången i år eller kommande val. </span></span></div>
<br />
<div style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="font-size: 14pt;"><span style="font-family: "calibri";"> </span></span></div>
<div style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="font-size: 14pt;"><span style="font-family: "calibri";"><strong>Kraven på närodlat ökar</strong></span></span></div>
<br />
<div style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="font-size: 14pt;"><span style="font-family: "calibri";">Många människor vänder sig
idag bort från den industrialiserade livsmedelssektorn. Man vill köpa
lokalproducerat och helst odla själv. Allt fler är nyfikna på hur maten vi äter
är producerad och försöker hitta egna ytor på balkongen, på bakgårdar i
bostadsområden eller skaffar sig en kolonilott. Om trenden håller i sig och
konsumenterna fortsätter att vara frågvisa och uthålliga kommer vi att behöva
fler ytor att odla på. Ängar och hagmarker behöver restaureras, stadsplanerare
tvingas ta fram strategier för odling i ytorna mellan höghus och
hyreslägenheter. Kustbygder och mellanbygder som varit dömda till avfolkning
kommer behöva nybyggare som vill investera i jordbruk mer utspritt i Sverige
igen. Och vi kommer behöva betande idisslare såsom får, getter och kor. Dessa
djur har traditionellt burit upp Sveriges välstånd och hållit ihop landsändor
som annars är dömda till avfolkning. Den som vill vinna väljarnas gunst i höst
och både framstå som reformvänlig och klimatsmart ska peka på betande kor som
hjältar. Det är en idyll som svenskarna värderar högt och det är en ekonomisk
verksamhet som genererar mat och välstånd. Om de etablerade partierna
misslyckas med att förklara hur idisslare traditionellt levererat välstånd och
livskvalité till svenska folket samt missar att tydliggöra att denna företeelse är en förutsättning
för välstånd också i framtiden riskerar vi att medverka till att öppna dörrar
för antidemokratiska krafter som vi bittert kommer ångra. </span></span></div>
Kristinahttp://www.blogger.com/profile/13461167775213081503noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3141120430109284043.post-7333389933696248362016-11-09T21:53:00.001+01:002016-11-09T21:53:24.226+01:00Bortom politikens krogshow <br />
- Alla frågar efter enkla lösningar. Men det finns inga enkla lösningar.<br />
<br />
Jag småpratar med en kompis på telefon. Det är semestertider, vi har båda gott om tid och passar på att prata fritt om allt - från min mans födelsedagskalas till världspolitik. Hans analys under pratstunden är att politik och offentligt liv försökt förenkla och reformera sig under några årtionden, från komplicerat och mödosamt arbete till något som istället heter snabba svar och tydligt ledarskap. Men sådana reformförsök tenderar att bli kontraproduktiva, menar han.<br />
<br />
Det demokratiska systemet har kanske ansträngt sig att möta medborgarna med tydlig information, smartare möten, nya sätt att samtala, enklare processer, fler tydliga mål och bättre uppföljning på senare år. Ett slags politikens sätt att sätta in sig själv i kommunikativa och administrativa system. Vi försjunker först i folosofiska möten om varför exempelvis kommunen finns och slutsatsen blir att vi ska var käckare, gladare och proffsigare i mötet med medborgarna. Varje kommun eller landsting eller för den skull en vanlig arbetsplats ska vara mer professionella gentemot sina uppdragsgivare, de anställda, kunderna eller skattebetalarna. Besluten bakom den glättiga broschyren ska hållas tillbaka, nu ska själva glättigheten framhävas. Det ska vara skoj, det ska vara underhållning, nu ska allvaret a la Hillary bort, nu ska Trump- fasaden kommuniceras. Politiken ska fräschas upp som företeelse.<br />
<br />
Uttrycket från min kompis har malt i mitt huvud sedan i somras. Jakten på de enkla lösningarna är alltså en illusion. Det finns inga snabba svar eller enkla lösningar. Allt är svårt och komplicerat. Det är demokratins väsen. Man kan knappast förenkla kommunikationen om ett politiskt beslut, då gömmer man själva demokratins själ och då står dörren plötsligt på glänt för antidemokratiska krafter att kliva in.<br />
<br />
Ger vi som värnar demokratiskt fattade beslut sken av att politik bara är underhållning, ett scenframträdande eller en ren show då lurar vi oss själva. Politik kan i grunden aldrig delas upp mellan repetion och premiär, mellan träning och match, mellan internt och externt. Politik är alltihop på en gång i en ständigt pågående och komplicerad process. Medborgare och skattebetalare kan aldrig förskonas från någon del av processen. Och de folkvalda förlorar i legitimitet om de försöker förenkla eller degradera politik till enbart en serie av utspel eller politiska krogshower.<br />
<br />
Jag drar paralleller till den förre finansministern Kjell- Olof Feldts uttalande och memoarer om att kommunikatörer och informatörer alltmer tagit över det jobb som egentligen är politikernas sak. Politik degraderas till kommunikation av ett redan fattat beslut eller ett utspel om en fråga som bara finns i utopin när politik egentligen är ett gytter av studiecirklar, sammanträden, budgetberedningar, kompromisser och till sist ett beslut med ett protokoll och en justering. Om och om igen. År ut och år in.<br />
<br />
- Hillary Clintons biografi är ganska tråkig att läsa, sa en journalist i radion går. Samma journalist underströk att Hillary nog är en av de mest skickliga politiker som finns i världen.<br />
<br />
Men eftersom hon uppfattas som tråkig ska hon aldrig få chansen att visa att hon är den skickligaste politikern i världen. Om vi ska ta oss till månen är det självklart att den mest erfarna astronauten rekryteras, om det ska byggas bilar eller flygplan, bakas bröd eller undervisa barn så vill vi självklart ha dom bäst skickade teknikerna, de mest rutinerade bagarna eller de mest begåvade lärarna. Men när vi går till valurnan vill vi gärna rösta bort dom erfarna och släppa fram dom roligaste. Som sedan ska leda en kommun, ett land eller en hel kontinent. Och ta ansvar för polisväsende, försvarsmakten, den högre forskningen och sjukförsäkringen för alla.<br />
<br />
Det finns två undertoner efter valet i USA i natt. Den ena tonen är kaos och katastrof, att medborgarna missat sitt eget bästa när de röstat fram en galning. Den andra tongången är att vi får de politiker vi förtjänar - att Donald Trump blev president är en naturlig följd av politikers tillkortakommande och ett utslag av politikers missbruk av det demokratiska systemet.<br />
<br />
- Jag tror vi är alltför mätta, sa en annan person nyligen.<br />
<br />
Någon annan stans läste jag att i en välutvecklat samhälle som de flesta västerländska demokratierna finns det alltid en stor grupp som tänker att det ordnar sig. Många tänker att jag kan glida ovanpå. Går det bra för samhället i stort så går det säkert bra för mig också. Så jag kan kosta på mig att rösta på en galning, chansa lite eftersom det knappast kan bli sämre.<br />
<br />
Här nånstans går vi vilse. Därför att det kan ju faktiskt bara bli sämre. Eftersom vi är ganska mätta, västvärldens medelklass är ganska belåtna och nöjda, välutbildade och välavlönade. Och vill helt naturligt skydda sin goda välfärd. Den högsta standarden som världen skådat. Det är ganska bra nu. Bara vi slipper invandrarna, kan hålla tillbaka skatterna, kan låsa huset på natten, se till att det finns poliser och vakter som skyddar oss, inte enbart mot inbrott och andra brott, utan även hjälper oss att glömma att världen aldrig slutar förändras. Då förblir allt bra.<br />
<br />
Om en alltför stor andel av medelklassen tror att allt är ganska bra och förändringar är onödiga då har vi i själva verket sått det första fröet till katastrof. Medelklassens ansvar är att leda en utveckling som alltid förändras. I föreningsliv, i politiskt arbete, på arbetsplatser och i fackligt arbete, inom idrotten eller på skolan. Om medelklassen slutar upp med det, lutar sig tillbaka, tar lätt på skyldigheter som följer med rättigheter så förtvinar sakta den plattform som möjliggör lättjan. Slutar du att trampa så välter cykeln, som Percy Barnevik skriver i sin bok.<br />
<br />
Om medelklassen tar time out från sitt djupare demokratiska ansvar och hemfaller åt enbart demokratins fasader då breder frustrationen ut sig och dörren öppnas för populism, lögner och ett alltmer förljuget samhälle som dessutom stagnerar rent ekonomiskt.<br />
- Jobb kan aldrig skapas ur rädsla, som Hillary Clinton sa i ett av sina sista tal.<br />
<br />
Vem ska då vända trenden ? De skickliga politikerna som redan skuffats undan eller medborgarna som i sin frustration blivit alltmer frestade att agera i demokratins utkanter? Svaret är att man måste mötas på mitten. Lägga om strategin tillsammans. De valda måste vägra ställa upp i den förenklade politikens talkshow som bara förlöjligar demokratiskt arbete. Och väljarna måste fundera på vad som bygger ett gott samhälle på sikt. Framför allt måste väljare och valda jobba tillsammans i föreningsliv och studiecirklar, i diskussionsklubbar och till sist också skapa en agenda för politiskt arbete som är precis så mödosam och svår som ett starkt demokratiskt samhälle förtjänar. Det finns inga enkla lösningar.<br />
<br />
<br />
<br />
<br />Kristinahttp://www.blogger.com/profile/13461167775213081503noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3141120430109284043.post-67273706297546492892016-04-08T16:03:00.001+02:002016-04-13T16:45:53.211+02:00Minska godtycket och öka kvalitén i brevbefordran! En sommar för nästan 35 år sedan kom min farbror David med en flaskpost till mig. Jag blev överrumplad. Var hade han hittat den och varför skulle jag ha den? David brukade tillbringa sin semester på Dyrön, en liten ö utanför Tjörn och nu hade denna flaskpost drivit i land vid hans favoritbadplats på ön. Jag skulle ha flaskposten, eftersom den som skrivit brevet i flaskan skrev på tyska och David hade fått information om att jag nyss börjat läsa tyska. <br />
<br />
Vi den tiden var jag i 13-14-årsåldern och en entusiastisk skribent. Jag skrev brev och vykort så fort jag fick chansen, jag skrev gärna dagbok och älsklingsämnet i skolan var när vi fick ägna oss åt fritt skrivande. Jag läste brevet i flaskan med intresse och det visade sig vara en hälsning från en tjej i min egen ålder, som bodde i Tyskland, som hade varit på semester i Danmark och som fått för sig att kasta i en flaskpost för att se var i världen brevet flöt i land och om någon skulle svara. En svensk tjej i hennes egen ålder, vars farbror hittade brevet på Dyrön, var alltså svaret. <br />
<br />
Jag letade fram tyskalexikonet i mammas och pappas bokhylla - jag hade bara läst tyska en termin och hade lite svårt att skriva brev helt flytande på tyska. Enda tillfället jag pratat tyska tidigare var när det kom tyska gästarbetare till Tjörn för att bygga upp den rasade Tjörnbron. Dessa tyskar hade knappast imponerats av mina stapplande tyska substantiv. Så det blev inget längre samtal. Att ge sig på att skriva var ju ännu svårare. Jag lyckades i alla fall få i hop ett stort antal brev och "flaskposttjejen", som jag glömt namnet på nu, skickade brev tillbaka i några år och jag tränade kanske min tyska mer än jag hade gjort om det bara blivit sex års tyskastudier vid skolbänken. <br />
<br />
Mitt engagemang för brev och hälsningar fortsatte. Därför var det jättekul när jag blev tilldelad en praktikplats på Postkontoret i Kungälv några år senare. Jag fick sortera brev, frankera brev, dela brev i trappuppgångar och längs gator. Dessutom fick jag lära känna arbetet i luckan för en postkassörska. Jag har precis nyligen fått veta att de som handledde mig på Postkontoret i Kungälv jobbar kvar och jag har planer på att åka dit. <br />
<br />
Lika överraskad som jag blev den där sommardagen när farbror David kom med en flaskpost blev jag när jag för en tid sedan fick ett telefonsamtal via mobilen, när jag låg vid strandkanten hemmavid i månadsskiftet juni-juli förra året. Den vänliga rösten i telefonen undrade om jag kunde ta hand om utredningen av postlagstiftningen det närmaste året. Jag är tyvärr ingen vän av funderande eller inre överläggningar med mig själv. Jag tackade ja inom ett par dagar. <br />
<br />
Det har varit några månader av blod, svett och tårar, men mest glädje, inspiration och kunskapshöjande aktiviteter i regeringskanslisets lokaler på Karlavägen i Stockholm och på sorteringsterminaler, i telefonsamtal och möten med postoperatörer och brevbärare, fackförbund och småföretagare om postservicens utveckling. <br />
<br />
Idag presenterar jag ett delbetänkande efter ett fantastiskt arbete av mina två medarbetare Emma Maraschin och Sofie Sandell. Huvudinnehållet i förslagen är att stärka brevet som kommunikationsmedel. <br />
<br />
När vi människor vill skicka något som är viktigt för oss, då skickar vi ett brev. E-mail och digitala verktyg använder vi när det är bråttom. Och vi kommer att få allt mer bråttom. År 2025 kommer vi svenskar att skicka 250 miljoner digitala brev. Men än så länge skickar vi svenskar över två miljarder brev årligen. Så följaktligen är en del brev mindre akuta. Tränger man djupt in i människors behov så är det antingen superbråttom och då slänger vi iväg ett mail eller också skickar vi ett brev som är mindre bråttom. Fast de flesta vill undvika godtycke och ingen vill leva i ovisshet om brevet kommer fram. Det gamla uttrycket; "som ett brev på posten" använder vi när vi vill berätta om något som håller kvalitéen. Ganska få av oss skulle välja flaskpost för försändelser, man vet aldrig om det kommer fram till någon överhuvudtaget. <br />
<br />
Så mitt krav i dagens delbetänkande är att <a href="http://www.dn.se/debatt/lat-breven-fa-ta-tva-dagar-pa-sig-for-att-komma-fram/">alla brev ska komma fram på två dagar, istället för dagens krav att alla brev ska komma fram på tre dagar.</a> Därmed minskar vi godtycket. Ett brev ska komma fram på två dagar. Punkt slut. Jag är nöjd med förslagen, nu får vi se hur resten av svenska folket tar emot betänkandet och vad regeringen gör med det. Kristinahttp://www.blogger.com/profile/13461167775213081503noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3141120430109284043.post-68157493622448196932016-03-14T21:47:00.001+01:002018-07-23T22:26:21.352+02:00Förena lokal identitet och global öppenhet via starka regioner GP: s <a href="http://www.gp.se/nyheter/ledare/ledarkronika/1.3008915-alice-teodorescu-vart-sjalvforakt-forsvarar-andras-integration">Alice Teodorescu</a> sätter
fingret på ett intressant fenomen. Den svenska debatten om invandring har en
tendens att vara så korrekt att den nästan förkastar och förnekar svenska
traditioner. Vi vill vara så öppna att vi missar att öppenhet förutsätter aktiv
handling i vardagen. Vi vill vara så internationella att vi nästan städar undan
varje fras som luktar svensk eller nordisk. När en av delfinalerna under melodifestivalen försöker sig på tricket att ändra i nationalsången, så att vi sjunger "jorden", istället för Norden tror jag att internationalister gör sig själv en stor otjänst. Debatten handlar knappast om vilken plats vi vill dö på, utan om hur vi förhåller oss till våra medmänniskor, oavsett ursprung. <br />
<br /><br />
<span style="color: #454545; font-family: "sf ui text" , serif; font-size: small;"><span style="font-size: 13pt;"><span style="font-family: , serif; font-size: large;"><span style="font-size: 17pt; font-weight: normal;"></span></span></span></span><br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-06Xtfag9RGM/VucdWsZ0INI/AAAAAAAAAmw/xq1hFP-XK0wymntPrk23ZQqpKnqpJe98A/s1600/alice_teodorescu.png" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://1.bp.blogspot.com/-06Xtfag9RGM/VucdWsZ0INI/AAAAAAAAAmw/xq1hFP-XK0wymntPrk23ZQqpKnqpJe98A/s1600/alice_teodorescu.png" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Alice Teodorescu kritiserar, helt berättigat<br />
det svenska självföraktet. Det finns traditioner och<br />
värden som bygger ett gott samhälle och som ytterst<br />
handlar om demokrati. Dessa värden ska användas för att<br />
förbättra integrationen, istället för att föraktas, menar hon. </td></tr>
</tbody></table>
En flykting som kommer till Sverige
riskerar att bli chockad över att invånarna tenderar att förneka sitt eget ursprung. Jag
tror det beror på att det typiskt svenska eller rättare sagt den svenska
ekonomiska utvecklingen har varit ganska extrem och dessutom kastat oss mellan
två ytterligheter på ganska kort tid. Det gör oss förvirrade i en tid med svagt
politiskt ledarskap.<br />
<br /><br />
PRIVAT ÄGANDERÄTT <br />
<br /><br />
Inget land i Europa har haft så
stor andel självägande bönder som Sverige. Här i Västsverige var vi dessutom
extrema i förhållande till övriga Sverige. Småbrukare som alla ägde sina egna
jordplättar och som tog privat ansvar för både sådden och skörden präglar vårt
samhälle också idag, trots att de flesta bönder för länge sedan packat ihop. Den
privata äganderätten står i fokus för samhällsutvecklingen och är en nedärvd
ådra som genomsyrar vårt tankesätt också idag. Det synsättet har tjänat Sverige
väl.<br />
<br /><br />
<br /><br />
Entreprenörer och egenföretagare
med ett småfolkskapitalistiskt synsätt och fokus på eget ansvar har drivit
Sverige framåt. Samtidigt förutsatt entreprenörskapet ett solidariskt ansvar för
byns invånare och en någorlunda väl fungerande lokal demokrati. Den självägande
bonden åt middag vid samma köksbord som drängen och pigan. Bonden bestämde över
sin jord och sitt kapital samtidigt som denna makt förutsatte lyhördhet och
respekt för arbetskraften. Det genuint svenska, i meningen det svenska
bondesamhällets utvecklingskraft, förutsatte stor frihet och individuellt ansvar
för produktionsfaktorerna jorden och kapitalet. För den tredje
produktionsfaktorn; människan eller arbetskraften, formades ett delvis annat
synsätt. Mellan barn och äldre eller mellan grannar inom byn utvecklades en
ömsesidighet där omtanke och hjälpsamhet var självklart. Den frie bonden var
beroende av en lokal gemenskap där alla hjälptes åt. Överdrivet stora
inkomstklyftor eller betongförorternas anonyma boendemiljöer var otänkbara eftersom
de försvårade utveckling.<br />
<br /><br />
<br /><br />
När Sverige kastade loss från
bondesamhället och övergick i ett industrisamhälle gick processen fortare än i
något annat land. Kanske berodde utvecklingen på bondesamhällets stagnation och
relativa oförmåga att modernisera sig. Kanske var det socialistiska värderingar
och industrisamhällets överlägsna produktionsmetoder som trängde ut
samhällsfundament som lokal gemenskap och privat initiativkraft. Få
industriländer lyckades så väl som Sverige samtidigt som inget industriland
urbaniserades så fort som Sverige. Vi kastade vissa värden överbord samtidigt
som utvecklingen till världens rikast nation förutsatte att vi tog tillvara på
just dessa värden.<br />
<br /><br />
LIVSMEDELSEXPORT VAR SPRÅNGBRÄDA<br />
<br /><br />
Utvecklingen i Sverige har alltid
byggt på stor öppenhet mot omvärlden. Livsmedelsexporten var språngbrädan.
Böndernas barn blev ingenjörer och läkare i ett modernt samhälle medan vi
öppnade famnen för stor andel arbetskraftsinvandring som kunde fylla skiften på
Volvo, SKF, Sandvik och ABB. Någonstans på vägen förlorade vi balansen och
glömde bort att den framgångsrika industrinationen Sverige förutsatte lokal
demokrati, stor andel småföretagande och en livsstil förankrad i den svenska
myllan. Nu har vi en paradoxal debatt om att antingen tvätta bort det svenska
eller att kossorna är vår största miljöbov. I själva verket bygger Sveriges
välstånd både på kossorna och öppenheten, både på individualism och lokal
demokrati, men det politiska ledarskapet har svårt att klara både och. Sverige
vill gärna vara landet lagom, men är egentligen ett extremt land som kastat sig
själv mellan ytterligheter genom historien. <br />
<br /><br />
<br /><br />
Statsminister Stefan Löfven har ägnat helgen åt att försöka prata upp opinionssiffrorna för (s) genom att säga att han <a href="http://www.svt.se/nyheter/inrikes/lofven-ett-avtal-med-turkiet-enda-alternativet">inte vill tillbaka till den situation vi hade i höstas</a> och "jag står upp för den svenska välfärden". Socialdemokraterna är kanske det parti som mest förknippas med kampen mot fattigdom, men efter helgens uttalanden har det definitivt blivit tydligt att (s) eventuella fattigdomsbekämpning mestadels handlar om dem som för tillfället bor i Sverige. Om armod och elände finns någon annan stans i världen och några promille av dessa söker sig till Sverige så ska vi stänga gränsen och klamra oss fast vid den "svenska modellen". <br />
<br /><br />
<br /><br />
I spalterna här i Västsverige fortsätter diskussionen om hur vi ska få fler invånare och en starkare västsvensk konkurrenskraft. Det är en diskussion som är det raka motsatta till Löfvens budskap. <a href="https://www.gp.se/nyheter/debatt/1.3020237-regionforstoring-olamplig-i-glesbefolkade-vastsverige">Jan Jörnmark</a> utvecklar regelbundet den intressanta debatten om Göteborgs stads utveckling. Jag delar stora delar av hans analyser och de flesta slutsatser. Fast just nu drar han fel slutsatser, menar jag. Han säger att Västsverige är alltför glest befolkat för att kunna bära exempelvis Västlänken. Problemet är knappast Västlänken, utan istället den västsvenska regionens generella och särskilt Göteborgs oförmåga att växa. <br />
<br /><br />
MÄNNISKORS UPPBROTT DRIVER UTVECKLING<br />
<br /><br />
Vi behöver bli fler invånare, få hit mer investeringar och ökade satsningar som kan stärka den internationella konkurrenskraften. Göteborg behöver bli en tätare stad och Västsverige som helhet hållas samman för att stärka sin position i världen. Statsminister Stefan Löfvens tendenser att vilja stänga Sverige undergräver möjligheterna för exempelvis Göteborg att växa genom ökad öppenhet i världen. Göteborg har förvisso problem med integration, men stadens styrkor är samtidigt en stor närvaro av globala företag och internationella influenser. Att klamra sig fast vid en nationalstat som sjunger den svenska modellens lov riskerar att försvåra för regioner som vill öka tillväxten genom innovationer och öppenhet i en global värld. <br />
<br /><br />
<br />
När jag pluggade på Handelshögskolan i Göteborg, för övrigt på samma institution som Jan Jörnmark, lärde jag mig att det är människors uppbrott som ytterst skapar välstånd och utveckling. Vi läste kurser om exempelvis det fattiga människorna under Medeltiden, om hur städer som Florens, Venedig och Paris stärkte sin ställning genom att fattiga människor sökte sig dit, först för att de var just fattiga och lottlösa, sedan för att de hade en drivkraft att hitta försörjning, tvingade sig själva till att vara kreativa och vartefter medverkade de i en positiv spiral som gjorde att dessa städer växte till handelsplatser med beundransvärd stadsutveckling och så småningom också turistmagneter. <br />
<br /><br />
<br /><br />
Jan Jörnmark skriver också att Göteborg började tappa mark redan under andra halvan av 1800-talet. Det stämmer. Samtidigt var Västsverige en region som ökade sin befolkning och sin utvecklingsförmåga snabbast i Sverige om vi studerar första halvan av 1800-talet. Västsverige går mer hand i hand med bondesamhällets uppgång och fall, eftersom andelen fria bönder var fler här än i övriga Sverige. Denna relativa gleshet är vår svaghet, men också vår styrka. Om en stor andel självägande bönder byggde Västsverige så finns det antagligen en nedärvd entreprenörsanda som vi kan bygga andra halvan av 2000-talet av. Denna svenska tradition är, som sagt, raka motsatsen till det budskap som Stefan Löfven basunerar ut. Tänk om en politiker hade försökt stoppa livsmedelsexport och ökad internationellt utbyte i slutet på 1700-talet ? Då hade aldrig Göteborg och Västsverige blivit en av Europas mest kunskapsintensiva regioner under slutet av 1900-talet. <br />
<br /><br />
GÖTEBORG BEHÖVER EN MATCH<br />
<br /><br />
Om Västsverige ska bli en region som tar tillvara sina enorma naturresurser och sin industriella erfarenhet och binder ihop dessa med idéer om en biobaserad ekonomi så måste nationella mallar läggas åt sidan och förutsättningar för regional dynamik skapas. Regional dynamik är inget självändamål. Men nya regionala kraftcentra kan bara växa fram i samspel med sitt eget regionala omland. Sådana regionala kraftcentra måste vara tillräckligt starka för att hålla statens stuprörstänkande borta och istället utveckla verkligt självstyre. Omlandet måste vara tillräckligt stort för att kunna skapa ett inomregionalt växelspel. Om det optimala växelspelet mellan Göteborg och dess omland omfattar även Halland och Värmland får framtiden utvisa. Jag tror att Göteborg behöver en match, en regional politisk kraft som kan sätta sig över de gamla låsningar som präglar staden. Enda sättet att möta en stad i stagnation är att stadens omgivningar bestämmer sig för att leda moderniseringen från den samlade landsbygdens horisont. Precis som Västsverige gjorde på 1700-talet. Staden kommer aldrig, efter 150 års nedgång, att klara uppgiften inifrån. <br />
<br /><br />
<br /><br />
Regionfrågan handlar knappast om vilket geografiskt avstånd som är optimalt mellan regionens sydspets och norra länsgräns. Regionfrågan handlar om strukturer som kan underlätta för en nytt sorts politiskt ledarskap, som är tillräckligt självständigt för att både stå emot statlig likriktning och sätta sig över lokal bypolitik. Ingen region kommer att lyckas utan ett starkt ledarskap. <a href="http://www.gp.se/nyheter/1.123000-regionalpolitiken-ar-fantasilos-och-apolitisk">Josefina Syssner</a> skrev i en avhandling för nästan tio år sedan att utvecklingen av en region ytterst beror på ledarskapet. Jag håller med! <br />
<br /><br />
Snart måste ledarskapet i Sverige
formulera en syntes, som kan ta tillvara bondesamhällets djupt rotade värden med
industrisamhällets moderniseringsförmåga, istället för att fortsätta att kasta
oss mellan industrisamhällets avigsidor och den svenska landsbygdens
utanförskap. Ett starkare regionalt självstyre kan vara en viktig pusselbit för att lyckas. <br />
<br /><br />
Misslyckas vi med att formulera en sådan syntes kommer
polariseringen i Sverige att fortsätta och riskera att leda till, precis det som
Alice Teodorescu befarar, försämrad integration, stagnation och relativ
fattigdom.<br />
<blockquote style="font-family: UICTFontTextStyleTallBody; font-size: 17px;" type="cite">
<br /><br />
<div style="margin: 0px;">
</div>
</blockquote>
<br />
<br />
<br />
<br />Kristinahttp://www.blogger.com/profile/13461167775213081503noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3141120430109284043.post-76291516688459521252016-01-13T21:37:00.001+01:002018-07-23T22:52:37.766+02:00Stänga gränser och bli fattiga eller leva gott på öppna gränser- det är frågan ? <div style="margin: 0px;">
<strong>På ett sätt är allt bara oroväckande, förfärligt och otäckt. På ett annat sätt vilar det ett ologiskt resonemang bland dem som vill stänga gränser som borde vara enkelt att avslöja. Dom som säger sig kämpa för det genuint svenska glömmer att vårt välstånd bygger på att tillvara utländska influenser, leva gott på utländsk efterfrågan av varor och att importera arbetskraft. Den modellen kan i framtiden tvinga oss till ökad lönespridning. I en sådan valsituation väljer regeringen stängda gränser. Jag skäms!</strong> </div>
<div style="margin: 0px;">
<strong><span style="color: #454545;"></span></strong> </div>
<div style="margin: 0px;">
<span style="color: #454545;"><span style="font-family: .SFUIText-Regular; font-size: xx-small;"><span style="font-size: 17pt; font-weight: normal;"></span></span></span> </div>
<div style="margin: 0px;">
När
jag pluggade på Handels i Göteborg på 90- talet noterade jag en intressant
diskussion om vad som egentligen är hönan och ägget i Sveriges ekonomiska
utveckling över tid. Var det ökningen av den inhemska efterfrågan som var
startknappen för industrialiseringen på 1800- talet eller var det en
internationell efterfrågan som drev fram en industriell utveckling? De flesta forskarna är tämligen överens om att det var en <a href="https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Sveriges_ekonomiska_historia#1850-1890_-_Den_moderna_tillv.C3.A4xtens_och_den_internationella_handelns_genombrott_i_Sverige">ökad utländsk efterfrågan</a> som var språngbrädan, även om en mängd andra
förutsättningar lade grunden för en industriell expansion. </div>
<div style="margin: 0px;">
</div>
<br /><br />
<div style="margin: 0px;">
Under
hela Sveriges moderna historia har vår födkrok varit utländsk efterfrågan. Vi har
under 150 års tid lärt varandra att konkurrenskraft i en öppen ekonomi är
förutsättningen för jobb. Bara om vi är duktiga i ett internationellt perspektiv
kommer vi att kunna sälja bilar, mediciner, IT- tjänster och Kalles
kaviar. </div>
<div style="margin: 0px;">
</div>
<br /><br />
<div style="margin: 0px;">
50 % av BNP utgörs av export. Anställda på Sandvik eller Volvo, SKF eller ABB fungerar som
ambassadörer för att globala exportföretag skapar drivkrafter för jobb och
ekonomisk tillväxt som ger mervärden som i sin tur genererar intäkter till
välfärden. </div>
<div style="margin: 0px;">
</div>
<br /><br />
<div style="margin: 0px;">
När
jag besökte storföretaget Getinge för några år sedan berättade företagsledningen
att många av deras kunder ofta vill försäkra sig om att såväl produktutveckling
som tillverkning av specifika varor hos Getinge verkligen sker i Sverige. Svensk
tillverkningsindustri betraktas som en kvalitetssäkring i sig. Sverige är ett
varumärke för kvalité. Med en sådan hävstång kan såväl privata som offentliga
arbetsgivare betala relativt höga löner, ställa allt högre kvalitetskrav i all
produktion och därmed kan det svenska samhället unna sig många välfärdstjänster
med hög kvalité via relativt höga skatter. Det är den svenska välfärdsmodellen i
ett nötskal. Vi svenskar är mer globaliserade och mer beroende av högkvalitativ varuproduktion än många andra folk. </div>
<div style="margin: 0px;">
</div>
<div style="margin: 0px;">
Sveriges välstånd bygger på en viktig växelverkan. Å ena sidan leveranser av industriprodukter under trycket av utländsk efterfrågan och å andra sidan upprätthållande av denna internationella konkurrenskraft genom ett växande befolkningsunderlag via generösa välfärdssystem, öppenhet och invandring. Om Sverige börjar agera för en stagnerad befolkningsutveckling via stängda gränser då kommer vi så småningom även att mista efterfrågan på varumärket Sverige och svenska industriprodukter. Och då försämras välfärden. </div>
<div style="margin: 0px;">
<br /></div>
<div style="margin: 0px;">
<strong>SLÅSS FÖR DET SVENSKA?</strong> </div>
<br /><br />
<div style="margin: 0px;">
Vi var många som läste den intressanta artikeln om Sverigedemokraternas Ungdomsförbund i DN under julhelgen. Skrämmande läsning men också befriande tomt på argument om vad dessa politiska krafter egentligen vill. </div>
<br /><br />
- Och man känner sig aldrig så svensk som när man är utomlands. Jag insåg att det vi har är värt att slåss för, säger William Hahne som representerar de sverigedemokratiska ungdomarna. Han utvecklar knappt vad det är som han ska slåss för. Bara något allmänt diffust svenskt. Att bevara det svenska ariska utseendet, ja visst det är antagligen hans djupare tanke bakom resonemangen. Han ondgör sig i artikeln över sin vistelse i Jakarta där han gick i skola med 100 nationaliteter. <br />
<br /><br />
Men om han nu vill bevara det svenska, möjligen endast det svenska ariska utseendet, så levar han i tron att det enklast görs genom att stänga gränser. Stänger man porten för det utländska utseendet stänger man även dörren för det som är det svenska välståndet, den svenska modellen, den höga svenska materiella standarden osv. Vilka svenskar med svenskt utseende vill i slutändan leva i ett land som stänger gränser till omvärlden i största allmänhet? Överallt i media just nu rapporteras om rekryteringssvårigheter av sjuksköterskor, problem att få tag på ingenjörer osv. Den svenska välfärden står mer stark än någonsin, men det fattas folk. <br />
<br /><br />
<br /><br />
<strong>STÖRRE BEFOLKNING SÖKES</strong><br />
<br /><br />
Den
svenska välfärdsmodellens expansionsperioder förutsatte en relativt stor
och växande befolkning. Man behöver knappast vara många för att utveckla en
högpresterande och kunskapsintensiv industri, men för att fostra tillräckligt
många ingenjörer och bioanalytiker av världsklass behövs ett stort
befolkningsunderlag. Därför har Sverige varit beroende av invandring under i
stort sett hela sin moderna historia. En ekonomi som bygger på omfattande export
förutsätter välutbildad arbetskraft som kan utveckla produkter med i
högteknologisk framkant. Det förutsätter i sin tur att vi öppet letar
arbetskraft över hela världen. En industrination med omfattande export behöver
alltså öppenhet både för att hantera själva exporten och för att importera
tillräckligt kvalificerad arbetskraft. På Chalmers verkar forskare från
Bangladesh som är världsbäst på fordonsforskning. På Sahlgrenska opereras vi av
läkare i världsklass. Deras insatser bidrar till att
svensk sjukvård kan bota sjukdomar
som fortfarande är obotliga i andra delar av världen. De indiska läkarnas
forskning sätter Sverige på kartan och medverkar till att ännu fler utländska
forskare och nyckelpersoner vill flytta hit för att utveckla uppfinningar just i
vårt land.<br />
<br /><br />
<br /><br />
<div style="margin: 0px;">
Nyckelpersoner och duktiga forskare
kan knappast handplockas. Många måste skolas här på plats. Och forskarna måste
ha med sig partners, barn och andra anhöriga för att kunna göra ett bra jobb.
Forskare och nyckelpersoner i industrin är globala av naturen, de vill jobba där
de får utlopp för sin skaparförmåga och uppfinningsrikedom. Deras anhöriga är
väsentliga stöttepelare. Utan barn och en partner kan chefer i näringslivet
eller ledare i akademin knappast åstadkomma resultat. Ett land som Sverige som
valt öppenhet som metod för välfärd måste välja öppenhet rakt igenom inom
näringspolitik, skattepolitik, energipolitik och - flyktingpolitik. Det hänger
ihop i en kedja. </div>
<br /><br />
<div style="margin: 0px;">
Många
svenska företag som SKF och Ericsson etablerade sig tidigt i andra länder. När
jag besökte Indien för tre år sedan beskrev våra guider på ambassaden med all
önskvärd tydlighet hur de svenska storföretagen är institutioner i Indien sedan över 100
år tillbaka. Varumärket Sverige finns i hela världen. I den stund som människor
behöver fly från exempelvis Mellanöstern finns medvetenheten om Sverige på deras
näthinnor i dubbel bemärkelse. Många känner svenskar som jobbat åt Ericsson i
deras hemland eller också har dom andra relationer med företeelser som stärker
det svenska varumärket. Det blir naturligt att söka sig till Sverige i en akut
situation när det blir omöjligt att vara kvar i sin hembygd i exempelvis
Afghanistan eller Syrien. </div>
<div style="margin: 0px;">
</div>
<br /><br />
<div style="margin: 0px;">
<strong>ÖPPENHET LÖNAR
SIG</strong> </div>
<br /><br />
<div style="margin: 0px;">
<br /></div>
<div style="margin: 0px;">
Den är
ofrånkomligt att ett land som vill leva gott genom stor öppenhet och omfattande
export också får ta kostnaderna för större flyktingströmmar i tider av oro. Vill
vi ha vinster i de delar som öppenhet och export för med sig måste vi också bära
utgifterna som import av arbetskraft och flyktingar kan medföra. Sverige har i
stort sett alltid gjort kalkylen att öppenhet lönar sig. </div>
<br /><br />
<div style="margin: 0px;">
I alla
år som jag ägnat mig åt politik har det framkommit ganska tydliga signaler och
ibland tvärsäkra uttalanden om att hotet mot Europas säkerhet knappast är krig.
Däremot kan vi räkna med flyktingströmmar och miljöproblem, demokratiska kriser
och sabotage av olika slag. Det har varit ett tungt argument för mig att förorda
mindre skattemedel till vapen och mer resurser som kan möta dessa nya
hot. </div>
<div style="margin: 0px;">
<br /></div>
<div style="margin: 0px;">
<strong>EU HAR TAGIT TIME OUT</strong> </div>
<div style="margin: 0px;">
<br />Många,
många gånger har jag också argumenterat för att det i längden kommer bli
omöjligt för Sverige att ha en egen välfärdsmodell med högre skattetryck, högre
löner, en trögare lönebildning och mer generösa välfärdsystem än övriga Europa.
Världen är global och framför allt inom Europa integreras vi allt mer. Gränser
ska vara öppna, människor ska kunna resa, jobba och bo var man vill. Det
förutsätter i sin tur att åtminstone den europeiska kontinenten har likartade
välfärdsystem. Vi gick med i EU för att delvis åstadkomma detta. Vi skapade en
tullunion, men Europa kom ingen vart med en politisk union. Jag röstade nej till
tullunionen EU i valet 1994 för jag ogillade starkt argumentet att resa murar
mot omvärlden. När vi väl var inne i tullunionen efter medlemskapet tyckte jag
att vi i rimlighetens namn måste ha ett långtgående politisk samarbete om en tullunion ska vara meningsfull dvs gemensam valuta osv. Så jag röstade ja till EMU år 2003. Många har hånat dem
som röstade som jag- först nej och sedan ja. Men nu ser vi konsekvenserna av att
vi har en tullunion, en gemensam yttre gräns på pappret men med avsaknad av en
kraftfull politisk union som kan ena Europa i gemensamma politiska spelregler.
Europa förmår dåligt hålla ihop de yttre gränser som var så angelägna när de flesta
partier från höger till vänster argumenterade vid EU- inträdet och Europa saknar
också muskler inom denna union. Och nu sviker Sverige även överenskommelser om nordisk passfrihet, retar upp danskarna och riskerar att sabotera gränsöverskridande insatser som görs och har gjorts i Norden under decennier. Jag skäms! </div>
<div style="margin: 0px;">
<br /></div>
<div style="margin: 0px;">
<strong>DEBATT OM SOCIAL TURISM BROMSADE</strong> </div>
<div style="margin: 0px;">
<br /></div>
<div style="margin: 0px;">
Dåvarande statsminister Göran
Persson varnade för <a href="https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Social_turism">social turism</a> i början av 2000- talet och argumenterade för
nya gränshinder för baltiska medborgare att komma till Sverige. Den
argumentationen var Socialdemokraternas sätt att undvika att ta diskussionen om
välfärd och lönebildning i Sverige. Sverige höll hårt på sin modell och blundade
för baltisk svart arbetskraft som ändå tog sig in i Sverige och städade
toaletter på Mc Donalds för skitlöner. Tänk om vi hade tagit diskussionen om
välfärden och lönebildningen då, vågat stå upp för ökad arbetskraftsinvandring
från Baltikum den lagliga vägen, accepterat en utveckling med ökad lönespridning
i Sverige och därmed kunnat erbjuda tusentals arbetskraftsinvandrare betydligt
bättre villkor än de villkor och livsbetingelser de lever under idag, som
tiggare i Sverige eller som arbetslös i något östeuropeiskt land. Och hade vi
börjat ändra lönebildningen i Sverige för ett antal år sedan så hade många
flytningar lättare kunnat få jobb idag och ketchupeffekten som vi nu har vid
gränsen hade kanske uteblivit eller dämpats något. </div>
<div style="margin: 0px;">
<br /></div>
<div style="margin: 0px;">
<strong>HAVERI FRÅN TVÅ HÅLL</strong> </div>
<br />
De senaste veckorna har Sverige gripits av panik, börjat stänga gränser och därmed klamrar man sig fast vid
arbetsmarknadsmodeller som ändå håller på att haverera från två håll. Vi lockar
varken den bästa arbetskraften som kräver de högsta lönerna eller förmår skapa
jobb till dem som gärna gör en insats för en något lägre lön. Och vi verkar ha
glömt att det ofta är utländsk efterfrågan eller något annat yttre tryck som
driver fram utveckling i Sverige.<br />
<br />
<br /><br />
<div style="margin: 0px;">
Svensson hemma i soffan är
självklart oroad. Hotas mitt jobb och min lön ? Svenssons jobb och Svenssons lön
hotas oavsett, säger jag. Antingen stagnerar Sverige som industriland därför att
vi har stängt gränsen för de duktigaste läkarna, de främsta ingenjörerna och de
smartaste ekonomerna som utgör nyckelpersoner i välfärden. Eller också stagnerar
Sverige för att vi har för höga löner för dem som råkar befinna sig i Sverige.
Dom som råkar befinna sig i Sverige är för få för att driva Sverige framåt och
dessutom har de ett för högt löneläge. Om företaget Sverige dessutom stänger
gränsen så att befolkningsökningen stannar av och de globala nyckelpersonerna
tar jobb någon annan stans i världen på grund av stängda gränser då är det
riktigt illa. De som slåss för att bevara det genuint svenska, vad det nu är, riskerar att tappa bort detta fokus ganska snabbt, eftersom en dämpad befolkningsökning bara gör oss fattigare och försvårar välstånd och utveckling. </div>
<div style="margin: 0px;">
<br /></div>
<div style="margin: 0px;">
<strong>FULLBORDAT FAKTUM</strong></div>
<div style="margin: 0px;">
<br /></div>
<div style="margin: 0px;">
Hittills har Sverige konsekvent
avstått att välja politisk väg mellan öppenhet och stängda gränser eller mellan
gamla och nya regler på arbetsmarknaden. Snart har regeringen, inom loppet av
några veckor, fört Sverige i en riktning som innebär att vi ställs inför
fullbordat faktum; stängda gränser. </div>
<div style="margin: 0px;">
</div>
<br /><br />
<div style="margin: 0px;">
Ibland
känns det som att det är många som glömt att det är antalet invånare i en nation
som skapar intäkter till välfärden. Många invånare skapar också utgifter,
invänder någon. Javisst, de nyfödda på BB, de ungdomar som ska ha undervisning i
grundskola och gymnasium, de som behöver socialbidrag eller bostadsbidrag osv
osv. Men till slut är det ANTALET invånare i ett land som avgör förmågan att
skapa välfärd. </div>
<div style="margin: 0px;">
<br /></div>
<div style="margin: 0px;">
Sveriges ganska utpräglade problem är att vi bor glest, föder får
få barn och att alltför få flyttar hit för att vi ska kunna fortsätta att vara
en framgångsrik industrination med hög levnadsstandard. På pappret kan stängda
gränser uppfattas vara det som ska behålla det genuint svenska. I praktiken
innebär stängda gränser att det svenska förtvinar. Stora flyktingströmmar eller
ett starkt yttre tryck av något slag är det som drivit Sverige framåt genom hela
historien. Yttre tryck tvingar fram förändring, innovationer, stöper om och
förbättrar. Ett stillastående Sverige med stängda gränser blir ett stagnerande
samhälle som misslyckas med välfärden. Och då ökar definitivt löneskillnaderna i Sverige, det som regeringen möjligen försöker förhindra genom stängda gränser. Risken är att vi får ett Sverige som stänger gränser och tvingar sig själv till större löneskillnader, istället för att bibehålla öppenheten, satsa på internationell konkurrenskraft och bättre välfärd. </div>
<br /><br />
<div style="margin: 0px;">
<br /></div>
<br /><br />
<div style="margin: 0px;">
</div>
<div>
</div>
<div style="margin: 0px;">
<span style="color: #454545;"><br /></span></div>
<div>
</div>
<div style="margin: 0px;">
<span style="color: #454545;"><span style="font-family: .SFUIText-Regular; font-size: xx-small;"><span style="font-size: 17pt; font-weight: normal;"></span></span></span> </div>
<div>
</div>
<div style="margin: 0px;">
<span style="color: #454545;"><br /></span></div>
<div>
</div>
<div style="margin: 0px;">
<span style="color: #454545;"><br /></span></div>
<div>
</div>
<div style="margin: 0px;">
<span style="color: #454545;"><br /></span></div>
<div>
</div>
<div style="margin: 0px;">
<span style="color: #454545;"><br /></span></div>
<div>
</div>
<div style="margin: 0px;">
<span style="color: #454545;"><span style="font-family: .SFUIText-Regular; font-size: xx-small;"><span style="font-size: 17pt; font-weight: normal;"> </span></span></span></div>
<br />
<div>
<br /></div>
Kristinahttp://www.blogger.com/profile/13461167775213081503noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3141120430109284043.post-42301085879045893892015-09-08T21:53:00.001+02:002015-09-08T21:53:23.360+02:00ON THE VALUE OF LAND - har naturen en annan prislapp? <div style="text-align: left;">
<span style="font-size: 10pt;"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-font-weight: bold; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV;">Denna sommaren har jag mötts av bekymrade vänner och bekanta vid fikat runt
trädgårdsbordet. Samtalsämnet är att jordbruk lägger ner och ängar växer igen.
Sommarstugeägare, turister och månskensbönder får tid att fundera under
sommarnätternas grillkvällar. Naturens resurser verkar oändliga och växer oss
över huvudet och ändå flyr dom som ska jobba och tjäna pengar på att tämja,
sköta och vårda naturen. Måste det vara så? <br />
<br />
För egen del har jag börjat köra elgräsklippare istället för en bensindriven på
den egna täppan. Plötsligt blir gräsklippningen en stunds njutning i naturen,
eftersom det högljudda motorljudet är ersatt av ett betydligt tystare ljud. </span></span></div>
<span style="font-size: 10pt;"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-font-weight: bold; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV;"></span></span><br />
<span style="font-size: 10pt;"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-font-weight: bold; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV;"> </span></span><br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://2.bp.blogspot.com/-b_OuuJkgL8M/Ve87OfF9BnI/AAAAAAAAAkc/QHuPwaZNxVM/s1600/spannm%25C3%25A5l.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="255" src="http://2.bp.blogspot.com/-b_OuuJkgL8M/Ve87OfF9BnI/AAAAAAAAAkc/QHuPwaZNxVM/s400/spannm%25C3%25A5l.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Just nu står spannmålsåkrar som vackrast och på många <br />
håll gör bonden årets viktigaste jobb med sin skördetröska.<br />
Naturens resurser ska tämjas och kommersialiseras. <br />
Det förskönar naturen och skapar jobb! </td></tr>
</tbody></table>
<div style="text-align: left;">
SLÅTTERMASKINER </div>
<div style="text-align: left;">
HAR TYSTNAT <br />
Min elgräsklippare samlar upp gräset i stället för att lägga det i avlånga
strängar på marken. Efter ganska få kvadratmeter är uppsamlaren full. De många
promenaderna till komposten med 45 liter gräs under armen har fått även mig att
fundera. Om 45 liter finfint gräs samlas upp på några minuter på en redan
ganska kortvuxen gräsmatta- hur många liter gröda kan då alla Sveriges
gräsmattor, ängar och hagar generera i tillväxt på ett år? Jo, det är nog
ganska lätt att göra iakttagelsen att bygderna växer igen där heltidsengagerade
jordbrukare med välslipade liar och moderna slåttermaskiner har packat i hop
till förmån för några enstaka hobbygräsklippare i fåtalet väl avgränsade
villaträdgårdar. <br />
<br />
HOBBYRÖJNING ÄR OTILLRÄCKLIGT <br />
Min man och jag gjorde ett försök under semestern att utöka gräsklippningen på
gräsmattan till att även omfatta röjning av småbjörkar, kortvuxna ekar och
nyponbuskar på tomten bortom gräsmattan, runt vår gäststuga. Men vi höll på att
falla ihop av trötthet efter några enkla insatser. Min man röjde och jag körde bort
ett 30- tal skottkärror fulla med småbusk. Vi fyllde två nyinköpta silon och
ändå syns det knappt att vi röjt bort en enda nyponbuske. När man springer med
röjsågen och skottkärran några varma sommardagar blir det en bekräftelse att
sådant måste skötas av heltidsengagerade och professionella markägare, inte av
några aldrig så entusiastiska semestrande villaägare. Marken måste ägas av
enskilda och skötas av enskilda och det måste vara tillåtet att tjäna pengar
och få rejäl avsättning på markskötsel och boskapsskötsel. Det höjer
naturvärdena och genererar arbetstillfällen. Det har jag alltid tyckt och jag
blir bara mer övertygad. </div>
<span style="font-size: 10pt;"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-font-weight: bold; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV;"></span></span><br />
<span style="font-size: 10pt;"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-font-weight: bold; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV;"> </span></span><br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://3.bp.blogspot.com/-A0Rm1aGCMFI/Ve80CYyp2CI/AAAAAAAAAkM/Y5AQdD4UKLc/s1600/IMG_0085%2Bhallon.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="400" src="http://3.bp.blogspot.com/-A0Rm1aGCMFI/Ve80CYyp2CI/AAAAAAAAAkM/Y5AQdD4UKLc/s400/IMG_0085%2Bhallon.jpg" width="297" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Hallonbuskarna kan växa över alla bredder på sommaren.<br />
Få bär är så uppskattade som hallon. Vi kan välja att betrakta<br />
hallonen som ett pittoreskt inslag i sommaridyllen och lita<br />
på att hobbyröjare sköter hallonbuskarna så att de blir hanterbara.<br />
Om människan bestämmer sig för att verkligen sköta naturen <br />
yrkesmässigt kan hallonen bli en produkt som några kan<br />
kommersialisera och leva av. </td></tr>
</tbody></table>
<div style="text-align: left;">
<br />
Hästarna, fåren och kossorna stoppar i sig åtskilliga tusen liter ängshö på en
sommar runtom i sina beteshagar. Lägg därtill vad älgar, rådjur och andra vilda
djur betar av på en årscykel. Det människan försöker uträtta med lien eller slåttermaskinen gör djuren mångdubbelt effektivare och använder dessutom som föda. Processen i idisslarnas magar är en effektiv process som vi människor knappt förstår. Jag oc många andra hobbyröjare inser dock efter en sommar med gräsklipparen och röjsågen att människan sökte sig till betesdjuren av andra skäl än enbart sällskap och behovet av föda. Djuren är också effektiva i att tämja naturen. </div>
<div style="text-align: left;">
</div>
<div style="text-align: left;">
<br />
För några år sedan besökte jag en av de sista kvarvarande bönderna i Göteborg.
Han bor precis i utkanten av Hisingen, på gränsen mot Kungälv där jag växte
upp. Jag ser utsikten mot Göta älv när han sträcker ut sin högra arm och visar
mig en av sina välskötta ängar, där djur betade och där han själv finslipade
med lien regelbundet hela säsongen. Sedan visar han ängen intill, den som
förvaltas av Göteborgs stad och där röjningsmanskap betalas av skattebetalarna.
De ängarna blir knappast skötta lika ofta, utan tenderar att växa igen. Bonden
berättar att Göteborgs stad avstår från att röja vissa säsonger och att släppa
djur är det också si och så med. Alltså växer landskapet igen. Det betade
kulturlandskapet blir snabbt en yta för sly och småbjörk och till slut liknar
det mer en illa skött skog. Smådjuren som krälade och växterna som, tack vare
gödsling från kornas naturliga avföring, funnits där tidigare, minskar i antal.
Inga människor tar sig ut i den delen av de offentligägda markerna och snart
har alla glömt hur hagarna såg ut eller att de överhuvudtaget fanns. Ungefär
som småbjörkarna och nyponbuskarna runt min gäststuga. Det finns liljekonvalj,
hallon och blåbär där under. Men jag hinner knappt fram till dessa värden på
sommarn eftersom sly och ogräs tar över. <br />
- Göteborgs stad har tyvärr betraktat alla grönytor runt staden som reservyta
för exploatering, istället för att vårda landskapet, sa en ovanligt klarsynt miljöpartistisk
politiker i Göteborg till mig en gång. <br />
<br />
OFFENTLIG RÖJNING ÄR OCKSÅ OTILLRÄCKLIGT <br />
Massor av gårdar köptes upp av Göteborgs stad under efterkrigsåren och
arrenderades ut till intresserade eller övertogs helt i de kommunanställdas
händer. Ungefär hälften av all jordbruksmark i Göteborg ägs idag av staden.
Säkert jättebra skött på många håll och väl underhållna gårdar med många
engagerade arrendatorer eller välutbildade kommunanställda förvaltare. Men
också risk för att oklara ägarförhållanden och knappa kommunala resurser leder
till att viss jordbruksmark lämnas därhän. På de marker som överges växer allt
gräs, alla björkar och all sly lika snabbt eller snabbare än på min gräsmatta.
Sådär 45 liter per tio kvadratmeter per vecka. <br />
<br />
I Sverige finns 450 000 kvadratkilometer areal. Det bebyggda arealerna utgör
bara sådär 12 000 kvadratkilometer. Tar man bort de ytor som täcks av fjäll och
vatten så blir det ändå över 350 000 kvadratkilometer kvar där det mestadels
växer skog. Här bedrivs också jordbruksmark. En liten del täcks av myrmark. <br />
<br />
Jag möts ibland av uppfattningen att vi tar ut för mycket skog eller nöter
alltför hårt på naturresurserna. Jag tror att den uppfattningen rymmer en
känsla av att skogen bara är ett museum. En tankefälla gör naturen till en
fysisk begränsning, fastän naturen är en biologisk process som aldrig slutar
växa. <br />
<br />
Vi är många som ser hur öppna landskap växer igen på några månader. Samtidigt
finns åsikten att uttaget av naturresurser är alltför stor. Det finns säkert
vissa naturområden som borde skyddas mer från exploatering, men det
huvudsakliga problemet är knappast att vi brukar naturen för lite. Ett av vår
tids stora utmaningar är hur fler ska hugga tag i arbetet som bonde eller
skogshuggare, trädgårdsarbetare, lantmätare eller fåraherde. <br />
<br />
GE PLATS ÅT BIOLOGISK PRODUKTION <br />
Ibland springer jag på uppfattningen att orsaken till missförståndet om
naturens funktionssätt är att ingenjörerna styrt för mycket och biologerna
alltför lite. Det är en viktig del av sanningen, tror jag. Vi människor är
alltför upptagna av konstruktioner för att exempelvis bygga säkra
höghastighetståg i framtiden och här finns fysikaliska lagar och
hållfasthetslära som begränsar oss, tänker jag när jag lämnar gräsmattan
hemmavid och ger mig av på snabbtåget mot Stockholm. <br />
<br />
Biologerna verkar ha trängts tillbaka och placerats vid skrivbordet, istället
för att få pröva på det verkliga grovjobbet i jordbruket och i skogen. På
Göteborgs stads hemsida om jord och skog står inget om arbetstillfällen eller om
naturvärden som växer. Bara en massa text om vad som ska bevaras. Men inget kan
bevaras om ingen människa först skapar ett värde. Markägare med lie eller
traktor som tämjer naturen varje vecka kan åstadkomma ett kulturlandskap efter
några decennier av hårt arbete. Om den insatsen avbryts och istället sköts
efter ett schema av olika kommunanställda kan kulturvärdet aldrig bli detsamma.
Eller rättare sagt då blir kostnaden för insatsen allt högre per kvadratmeter
medan värdena urholkas. Texterna på kommunens hemsida avbryts ibland med ett
och annat erkännande. Att byggnation i Göteborgs stad tvingar kommunen att
lägga igen våtmarker. Då försöker staden kompensera igenlagda våtmarker med
någon slags konstgjorda insatser, oklart vad. <br />
<br />
Ingenjörerna och biologerna iscensätter aktiviteter i naturen för att
kompensera ett bostadsbyggande som innebär utdikning och exploatering av
jordbruksmark. Men vad händer med ett samhälle som både försöker kompensera
civilisationens misstag och samtidigt missbedömer det naturliga beteendet
bortom civilisationen? Överskattar människan risken för misstag i naturen och
tenderar underskatta att framgång förutsätter misstag i en dynamisk
tillväxtmiljö ?! <br />
<br />
Enligt mitt sätt att se är människan skapad för att tänja en dynamisk natur, istället
för att minimera risker i ett stillastående landskap. Har de praktiserade
ingenjörerna och de administrerade biologerna fått övertag över de
praktiserande biologerna och de administrerande entreprenörerna? Och är det
därför som vi ibland möter de praktiserande entreprenörerna som sjuder av ilska
över alla "byråkrater" som befolkar offentlig sektor och halva
näringslivet ?! <br />
<br />
SLUTA TRÄNGA UNDAN ENTREPRENÖRERNA <br />
De praktiserande entreprenörerna är bilmekaniker, jordbrukare eller åkare. De
driver ofta enmansföretag och får aldrig eller nästan aldrig eloge för sitt
arbete med att hålla djur, sätta upp stängsel, skotta snö, röja sly, bärga hö,
sälja ved, laga traktorer, producera biogas eller köra grus. De jobbar dygnet
runt, sliter på ryggen och axlarna, tjänar hyggligt med pengar om man bortser
från antalet arbetade timmar och de skiter emellanåt i lagstiftning och
myndighetsbeslut. De lever ett ganska bra liv, men är missnöjda över
samhällsutvecklingens bristande inslag av civilkurage. De ogillar känslan av
att de ska göra jobbet medan byråkratierna fortsätter utfärda dekret som
begränsar tjusningen med samma jobb. Ännu färre vill bli heltidsarbetande
skogsentreprenörer och de potentiella byråkratierna blir ännu fler medan vi
fortsätter våra samtal under semestern om det förfärliga i att landskapet växer
igen. </div>
<div style="text-align: left;">
</div>
<div style="text-align: left;">
</div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;"><span style="background-color: lime;"><b><span style="font-size: 14pt; line-height: 115%;">” Allt
färre tilltalas av att bli bönder, skogsägare, yrkesfiskare, gruvarbetare eller
trädgårdsmästare. Kanske för att arbetet uppfattas som alltför slitsamt. Jag
blev helt slutkörd efter några lass med skottkärran på min egen tomt under
semestern. Istället bänkar vi oss framför datorn när höstmörkret definitivt
tränger undan sommarvärmen och framåt hösten stoppar vi i oss vitaminer eller
rentav sömntabletter och undrar varför mänskligheten blivit så deprimerad? ”</span></b><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="font-size: 14pt; line-height: 115%;"><o:p></o:p></span></b></span></span></div>
<div style="text-align: left;">
<br />
<br />
Vi är många som skriker i kör att det saknas resurser till sjukvården och
framför allt till alla drabbats av exempelvis ohämmad ökning av psykisk ohälsa.
Är det meningen att ett samhälle ska administreras sönder av regler samtidigt
som allt färre utför ett "riktigt" arbete den lagliga vägen, undrar
de praktiserande entreprenörerna förtvivlat. Allt färre tilltalas av att bli
bönder, skogsägare, yrkesfiskare, gruvarbetare eller trädgårdsmästare. Kanske
för att arbetet uppfattas som alltför slitsamt. Jag blev helt slutkörd efter
några lass med skottkärran på min egen tomt under semestern. Istället bänkar vi
oss framför datorn när höstmörkret definitivt tränger undan sommarvärmen och
framåt hösten stoppar vi i oss vitaminer eller rentav sömntabletter och undrar
varför mänskligheten blivit så deprimerad? Den praktiserande entreprenören som
aldrig slutar vara ute i naturen påförs ytterligare myndighetsbeslut samtidigt
som den offentliga debatten kräver mer resurser för insatser mot den psykiska
ohälsan. Under tiden fortsätter sly och småbjörk att växa runt min tomt som
påminnelse om att de sista bönderna i min hembygd packat ihop samtidigt som
tillväxten i naturen är lika hög som alltid. Enda skillnaden är att ingen säger
sig ha tid att sköta naturen och tämja växtligheten eller i övrigt skapa sin
försörjning i jordnära yrken. <br />
<br />
Jag får ibland telefonsamtal från de praktiserande entreprenörerna som
undervisar mig hur svårt det är att få lönsamhet i jordbruket eller fisket, i
åkeriet eller i verkstaden. Alla dessa enmansföretag som i allmänhet jobbar
nära naturen fick visserligen lättnader när jobbskatteavdraget och ROT-
avdraget infördes. De hyllar de lägre arbetsgivaravgifterna för ungdomar och
kände ett litet stöd under åtta år med Alliansregeringen. Men ofta tycker de
att ett handlingskraftigt uppdrag återstår. Det handlar både om att vårda
naturen mer långsiktigt och att ta bort onödig byråkrati. Både att förstå
naturens egna drivkrafter och att rensa upp i saker som hindrar utveckling.
Ofta slår det mig att entreprenörerna knappast kräver avskaffande av lagar och
regler. De bara tycker att de regler vi ska ha ska vara möjliga att uppfylla.
Ska något vara förbjudet ska polisen ha resurser att utförda sanktioner och
rättsväsendet ha möjlighet att utförda påföljd. Ska det ske inspektioner och
myndighetsutövning så ska det stå i proportion till frågans art. <br />
<br />
SKICKA UT BYRÅKRATERNA PÅ RÖJNINGSUPPDRAG <br />
Ibland slås jag av idéen att skicka ut administrerande biologer, dvs alla
anställda på Naturvårdsverket, Energimyndigheten, Tillväxtverket,
Havsmyndigheten och Sveriges alla länsstyrelser på jobb i skogen, på en
bondgård, på en fiskebåt eller i en grustäkt med uppdraget att helt enkelt
jobba där. En slags mulleskola på heltid med uppdraget att försörja sig på vad
skog och mark ger. Och göra röjningsuppdrag! <br />
<br />
När jag försöker sammanfatta sommarens alla upplevelser och sammanföra dem med
synpunkter från alla telefonsamtal från frustrerade entreprenörer slår det mig
att Sverige och säkerligen en del andra nationer sitter fast i ett dilemma. Vi
överskattar planeringsbehov och underskattar individuella drivkrafter. Jag vet att
det mest låter som politisk retorik. Vi människor verkar ha svårt att ta till
oss naturens potential eller ytterst människans innovationskraft. Om vi
istället ägnar oss åt att planera fram de regler som ska gälla när markägaren
gett upp, bonden slagit igen och de sista entreprenörerna kramats ihjäl av
byråkrater så missar vi två saker. Vi får dels svårt att skapa tillväxt och vi
får dels svårt att klara av uppgiften att göra skiftet mot ett mer klimatsmart
samhälle. Om vi hela tiden missar potentialen i naturen, tränger tillbaka de
människor som inser möjligheterna och ersätter dem med administrerande biologer
då tar vi en stor risk. Vem eller vilka ska bryta mönstret ?! <br />
<br />
<strong><em><span style="font-family: Calibri;"><span style="font-size: 14pt;"><span style="background-color: lime;">” I längden är det ohållbart att fortsätta se på när naturen gör sig själv till en vildvuxen nationalpark utan biologisk produktion samtidigt som världen skriker efte</span></span><span style="font-size: 14pt;"><span style="background-color: lime;">r fossilfria bränslen och efterfrågar industriprocesser utan konstgjorda råvaror.</span> </span></span></em></strong></div>
<div style="text-align: left;">
<strong><em><span style="font-family: Calibri;"><span style="font-size: 14pt;"></span></span></em></strong><span style="font-size: 10pt;"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-font-weight: bold; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV;">Några aktörer behöver stega fram och ta initiativen som leder till storskaliga
röjningsprojekt på våra igenväxta marker eller offensiva investeringar i nya
innovationer i jord- och skogsbruk. Varje nyponbuske och varje grässtrå på min
tomt fortsätter att växa, oavsett vad vi bestämmer oss för. Om alla andra
gräsmattor och alla andra ängar, hagar och skogspartier får växa utan att
människan tämjer naturen så uppstår ingen katastrof genast. I längden är det
ohållbart att fortsätta se på när naturen gör sig själv till en vildvuxen
nationalpark utan biologisk produktion samtidigt som världen skriker efter
fossilfria bränslen och efterfrågar industriprocesser utan konstgjorda råvaror.
Människan måste ta initiativ- både för att tämja naturens vildvuxenhet och för
att omsätta dess resurser till användbara varor för försörjning och njutning. Annars
blir vi fattiga! <br />
<br />
Avslutade semestern med besök i resterna av 1800- talets Hälsingland. De gamla
Hälsingegårdarna som innehåller fantastiska takmålningar i jättelika
festlokaler vittnar om en välmående landsbygd. Linet och skogen drog in
inkomster som omsattes i kulturyttringar av olika slag. Idag vallfärdar
människor från utlandet för att ta del av världsarvet Hälsingegårdar. De
resliga gårdarna och den attraktivitet som idag skapats kring orter som Järvsö
och Alfta visar att det går att modernisera ett samhälle genom att ta tillvara
och kommersialisera våra naturresurser. Detta pampiga kulturarv kan knappast
utvecklas utan att aktiva människor röjer sly och håller landskapet öppet. <br />
<br />
ON THE VALUE OF LAND- EN ANNAN PRISLAPP PÅ NATURRESURSER <br />
Under de senaste åren har jag haft en del utbyte med forskaren Stefan
Hellstrand i bland annat dessa frågor. Han menar att ineffektivitet i basnäring
och inom industrin som vi kan avläsa i statistiken har sin grund i en felaktig
prislapp på naturresurser och framför allt bristande förståelse för vilka
värden som betande djur åstadkommer via mjölk, kött och övriga livsmedel. Han
menar att Sverige halkar efter i exempelvis klimatarbetet genom att vi utarmar
landsbygden. I morgon presenterar han sin doktorsavhandling <a href="http://www.mdh.se/stefan-hellstrand-forsvarar-sin-doktorsavhandling-i-energi-och-miljoteknik-1.77338">On the Value of Land</a>
vid Mälardalens högskola i Västerås. Hoppas att hans avhandling kan bli en
vändpunkt för hur vi väljer att förhålla oss till naturens resurser. Naturresurser
ska tämjas och kommersialiseras, inte skyddas. <br style="mso-special-character: line-break;" />
<br style="mso-special-character: line-break;" />
</span></span></div>
Kristinahttp://www.blogger.com/profile/13461167775213081503noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3141120430109284043.post-67381683451452801262015-07-24T23:03:00.002+02:002015-07-30T00:13:49.783+02:00Om en pedant globetrotter på Kristinadagen Det sägs att hon alltid hängde sina kläder prydligt på en stol innan hon gick till sängs. Elsie var pedant redan från födseln, menar en del släktingar. Andra säger att hon blev pedant med åren, eftersom hon jobbade inom sjukvården. Med patienter som hade turbekolos och med krigsoffer under andra världskriget. Själv känner jag ingen som var så noggrann som Elsie. Röret som hörde till dammsugaren hade alltid en plastpåse runt öppningen. Det kunde nämligen finnas en dammtuss kvar i dammsugarröret efter städningen och för att minimera risken för att dammtussar spreds i städskåpet skulle ett plasthölje dras över mynningen på dammsugarröret efter varje dammsugning.<br />
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://2.bp.blogspot.com/-GfO8sn6MvBw/VbKl6GyYbNI/AAAAAAAAAg4/p6zfeg4TzLc/s1600/IMG_6048.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="400" src="http://2.bp.blogspot.com/-GfO8sn6MvBw/VbKl6GyYbNI/AAAAAAAAAg4/p6zfeg4TzLc/s400/IMG_6048.JPG" width="300" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Hon var syster med min mormor och hade inga egna barn. <br />
Elsie blev som en extra mormor för mig och alla andra <br />
sysonbarnbarn. Hon skiljde sig från övriga tanter i släkten <br />
eftersom hon ofta bar långbyxor och var lite av en äventyrare. <br />
Ibland berättade hon om upplevelser under andra världskriget <br />
och från Koreakriget då hon jobbade som sjuksköterska. <br />
Elsie dog på Kristina- dagen för 12 år sedan. <br />
Än idag kan jag sakna henne oändligt! </td></tr>
</tbody></table>
Om man öppnade Elsies köksskåp och lyfte på en tallrik så låg det en servett där. Lyfte man på nästa tallrik låg det en servett där också. Risken för kantstötta tallrikar var mindre om man placerade en servett mellan varje tallrik. Förresten, så öppnade vi nästan aldrig Elsies porslinsskåp. Det vågade vi knappast. Tänk om något skulle gå sönder. En gång gjorde vi om hennes hall till en frisersalong- jag och ett par kusiner. Hallmöbeln fick vara frisörskans arbetsbänk och stolen i hallen satt vi på medan vi friserade oss framför hennes spegel. När Elsie fick se tilltaget upplöstes leken genast. Det kunde komma onödigt många hårstrån på hallgolvet om vi lekte hårfrisörska, poängterade Elsie samtidigt som hon demonstrativt ställde tillbaka hallmöbeln och stolen på sin bestämda plats.<br />
<br />
Elsie var knappast den mest lekvänliga släktingen. Det fanns ingen plats för spontanlek iallafall. Men vi barn imponerades av hela hennes stil. Hon bar gärna byxor, till skillnad från andra äldre kvinnliga släktingar som mest hade kjol eller klänning. Ofta hade hon vita byxor med tillhörande vit blus eller kofta. Och hennes kläder förblev vita, oavsett vad hon tog sig för. Elsie var alltid välklädd. Vid festliga tillfällen bar hon ofta en figursydd klänning i siden eller med glitter som kunde vara inköpt i Korea. Hon hade en marinblå lång skinnjacka som ytterplagg som var inhandlad i en skinnbutik i Malung. Elsie lämnade inget åt slumpen. Men hon och hennes man var heller inte överdrivet bekväma av sig. Snarare tycktes de se alla obekväma aktiviteter som en utmaning, som skulle prövas med samma noggrannhet som inne i städskåpet. Elsie och hennes Åke älskade friluftslivet. När de tältade fanns förstås risk för att grässtrån eller sandkorn trängde upp under tältduken. Det kunde bli kyligt på nätterna och tälten på den tiden var inte alltid så välisolerade som idag. Alltså tog Elsie och Åke med sig en bunt med avlagda köksmattor som de metodiskt bredde ut på golvytan i tältet. Först därefter kom luftmadrasser och sovsäckar fram.<br />
<br />
Elsie och Åke plockade gärna svamp. Svampboken var alltid med i väskan eller i korgen. Varje sida i boken var ordentligt inplastad så att inga svamprester skulle fastna och kladda ner något uppslag om trattkantareller eller djävulssoppar. Det var Elsie och Åke som lärde mig skillnaden på kantarell och Karl-Johansvamp. Och inte bara det. - Elsie och hennes man Åke lärde mig att hitta honungsskivling, blodriskor, citronskivling och röksvampar i våran skog. Just röksvampar var särskilt kul eftersom de rök lite om dem när vi satte ner foten. Och honungsskivlingen kände man igen eftersom den var kladdig uppe på hatten. Citronskivlingen var ljusgul, precis som en citron. Ibland var mamma orolig när Elsie och Åke kom hem till oss efter en utflykt skogen med massor av olika sorters svampar. Men mamma kunde knappast hindra att vi åt dem för Elsie och Åke var tvärsäkra och ganska envisa med vilka svampar som skulle ätas, hur de skulle rensas och tillagas. Och vips satt alla runt bordet och åt svamp som bara de två visste namnet på.<br />
<br />
Elsie och Åke tog hand om bär också. Och frukt av alla slag. De plockade hos oss och hos släkten på Tjörn. Rensade och frös in i prydliga förpackningar i frysen. Jag minns ännu strukturen på lådorna i frysen. Alla lådor i samma färg, noggrant staplade på varandra. Frysta äpplen på ett ställe i frysen och svampen på ett annat.<br />
<br />
Elsie var sjuksköterska- utbildad i Borås i början av 30-talet. Hon gjorde äventyr av sitt yrke. Jobbade åt Röda Korset i Österrike under andra världskriget och i Korea under Korea-kriget på 50-talet. Hon hjälpte turbekolossjuka på dispensären i Göteborg. Hon var säkert en perfekt sjuksköterska. Lämnade inget åt slumpen. Och hon verkade vara helt orädd. När hon jobbade utomlands var hon ofta ensam sjuksköterska på avdelningen. Utanför sjukhuset fanns fattiga som försökte sno maten från sjukhusköket. Elsie fick ha en hund som livvakt på nätterna för att hålla objudna gäster borta. Hon berättade ibland hur hon fick vandra fram och tillbaka i sjukhuskorridorena med mediciner till svårt sjuka pateinter hela nätterna, ständigt med hunden vid sin sida och objudna gäster bankandes på ytterdörren. Elsie fick sent om sider ett rejält erkännande för sina internationella insatser. I samband med 50-års jubileet av andra världskrigets slut år 1995 reste Elsie till USA för att ta emot utmärkelsen. För all framtid finns Elsies namn inristat i en sten i centrala New York tillsammans med hundratals andra som jobbat som sjuksköterskor eller genomfört hjälpverksamhet under kriget.<br />
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://2.bp.blogspot.com/-Nz7SnCRaFlw/VbKnGxdZGoI/AAAAAAAAAhA/cHFf7i-a7Vg/s1600/Gamla_fattighuset%252C_Stampen%252C_G%25C3%25B6teborg%2B%25281%2529.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="253" src="http://2.bp.blogspot.com/-Nz7SnCRaFlw/VbKnGxdZGoI/AAAAAAAAAhA/cHFf7i-a7Vg/s400/Gamla_fattighuset%252C_Stampen%252C_G%25C3%25B6teborg%2B%25281%2529.JPG" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Elsie jobbade på dispensären i Göteborg. </td></tr>
</tbody></table>
<br />
<br />
Elsie hade inga egna barn. Därför ägnade hon istället en del tid åt sina syskonbarn och åt oss som var syskonbarnbarn. Godis och kakor hade hon med sig när hon kom och hälsade på. Hon och Åke hade tid att prata med oss, gå en promenad till skogen hemma hos oss eller gå och bada på Höviksnäs på Tjörn där hon hade sitt föräldrahem. Hon gillade att spela kort också. Löjliga familjerna låg i en fodral i översta kökslådan i hennes lägenhet vid Wieselgrensplatsen på Hisingen i Göteborg. För säkerhetsskull hade hon en gummisnodd också runt kortleken. Hemma hos oss fattades det ofta ett eller ett par spelkort när vi skulle spela löjliga familjerna. Men det förekom inte hos Elsie. Just därför blev alltid kortspelet roligare. All tid kunde ägnas åt spelet, istället för oändligt letande efter spelkort som fattades.<br />
<br />
När vi skulle fika eller äta svampsmörgås hos Elsie så kom det alltid fram enhetligt porslin som dukades upp efter konstens alla regler. Varje kopp och varje assiette var helt fri från sprickor eller skadade kanter. Elaka tungor i släkten säger att det berodde på att hon sällan hade kalas. Men vi visste också hur noga hon hanterade sina grejer i skåpen. På äldre dar öppnade hon sina skåp lite mer. Hon delade gärna ut en duk eller en porslinsfigur. Alltid prydligt manglade dukar med inbroderade signaturer. Jag har fått några handdukar och servetter av henne med tjusigt broderade stora E på. Jag minns att jag fick en liten vas av henne när hon kom hem Spanien 1992. Det hade varit Olympiska spel och hon köpte souvernirer därifrån till oss syskonbarnbarn. Hon och Åke reste gärna. Antingen var det tältsemester i Norge eller charterresa till Teneriffa. När Olle och jag skulle gifta oss såg hon fram emot att få träffa spansktalande gäster på bröllopsfesten eftersom hon lärt sig lite spanska under alla resor till Canarieöarna. För säkerhetsskull hade hon det spanska lexikonet med sig i handväskan. Apropå handväska. Inget var som Elsies handväska. Där fanns givetvis en nystruken näsduk, prydligt nerstoppad i en av väskans innefickor. Där fanns en vacker plånbok som hon köpt utomlands. En liten nagelsax, svampboken eller några foton kunde också ligga där. Allt var åtskilt i små påsar som tillslutits med gummisnodd.<br />
<br />
När jag fyllde 35 år i juli 2003 bjöd jag Elsie på lunch. Hennes syster Ingeborg, moster Inger och mina föräldrar var också med. Det blev en trevlig födelsedagslunch, men Elsie var inte riktigt lika pigg som vanligt. Efter lunchen glömde hon sin handväska hos oss. Elsie var knappast en sådan person som glömmer sin handväska. Vi var många som förstod att Elsie blivit äldre och bara hade en kort tid kvar. Hon hade opererats några år tidigare för ett fel på hjärtat. Jag minns ännu att doktorn sa att Elsie egentligen är för gammal för att genomgå en sådan operation.<br />
- Men tanten verkar i god fysik så jag vill chansa, sa läkaren till oss släktingar.<br />
Nu hade hon fått leva några år till. Och det var så roligt att ha med mormors 86-åriga syster på mitt 35-årskalas. Men Elsie fick inte uppleva sin 87-årsdag. Elsie dog tre veckor senare- på Kristina-dagen 2003. Det har gått 12 år och jag kan fortfarande sakna henne så innerligt!Kristinahttp://www.blogger.com/profile/13461167775213081503noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3141120430109284043.post-81317041210557673512015-06-27T00:08:00.003+02:002015-07-29T23:47:36.384+02:00Arbete är grunden och omvandling är medlet <br />
<div style="-webkit-text-size-adjust: 100%; border: 0px; font-family: 'Source Sans Pro', Arial, sans-serif; font-size: 16px; line-height: 24px; margin-bottom: 1.5em; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">
Min pappa böjer sig långsamt ner över sin äldre brors grav. Det är alltid svårt att hålla tal när en nära anhörig går bort.<span id="more-1340" style="border: 0px; font-family: inherit; font-style: inherit; margin: 0px; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;"></span> Min far har bestämt sig för att artikulera det mest väsentliga.<br />
– Vi lärde oss att arbeta, David!, säger han helt kort med darrig röst samtidigt som blicken för ett ögonblick far ner i den djupa graven.</div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: 100%; border: 0px; font-family: 'Source Sans Pro', Arial, sans-serif; font-size: 16px; line-height: 24px; margin-bottom: 1.5em; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">
David föddes 1927 och pappa är född 1932. De bodde på en liten gård mellan Kungälv och Marstrand tillsammans med föräldrar samt en äldre bror och en yngre syster.</div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: 100%; border: 0px; font-family: 'Source Sans Pro', Arial, sans-serif; font-size: 16px; line-height: 24px; margin-bottom: 1.5em; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">
När min pappa berättar om sin uppväxt handlar det om arbete. Om att tända i spisen redan på småtimmarna varje dygn på året om. Det förutsätter att veden huggits och klyvts i rätt storlek dagarna innan. Möjligen fick de semester från vedhuggning och eldning i spisen på sommarhalvåret. Då skulle istället ängarna slås och torkas på hässjor för att sedan bärgas på hölass och lastas av i ladan. På våren skulle potatis sättas och på hösten plockades potatisskörden upp. Dessutom måste spannmålet bärgas under några intensiva veckor på sensommar och tidig höst.</div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: 100%; border: 0px; font-family: 'Source Sans Pro', Arial, sans-serif; font-size: 16px; line-height: 24px; margin-bottom: 1.5em; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">
Djuren stod inne i ladugården på vintern där de sköttes om med foder och vatten. Mocka skit i stia och stall var en given uppgift varje dag. På sommaren krävdas omsorg om djuren på ett annat sätt. Stängsel skulle sättas upp och gärdsgårdar läggas så att djuren betade av gräset och i övrigt höll sig på de egna ägorna. Det gällde att se till att de fick rent vatten i hagen varje dag hela sommaren. Det var säkert livskvalité att ta en promenad med några hinkar vatten på ängarna. Men lika ofta protesterade axlar och armar. Vattenkaren var ibland obeskrivligt tunga. Ja, det handlade om att mata djur i ottan och på kvällen varje dygn året runt. Arbetet utfördes med händerna och med hjälp av hästen som dragdjur i det allra yngsta arbetet.</div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: 100%; border: 0px; font-family: 'Source Sans Pro', Arial, sans-serif; font-size: 16px; line-height: 24px; margin-bottom: 1.5em; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">
Vi som är yngre kan knappast förstå. Jag tror inte ens att min mamma förstår. Hon är 11 år yngre än pappa och hon växte delvis upp med andra villkor. De som är födda på 20- och 30- talen som min pappa och hans syskon levde i en helt annan värld än de som är födda efter kriget och senare. Ofta tänker jag på de hundratals timmar av hårt fysiskt arbete som tidigare generationer lagt ner. Det är deras närmast ofattbara arbetsvillkor. Samtidigt är deras arbete grunden för det välstånd som vi efterkrigsbarn kunnat uppleva.</div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: 100%; border: 0px; font-family: 'Source Sans Pro', Arial, sans-serif; font-size: 16px; line-height: 24px; margin-bottom: 1.5em; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">
Den första traktorn svängde in på gården först på 50- talet. Då var pappa redan vuxen.<br />
– Jag tog av mig kepsen och bugade, så stort var det, säger han.</div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: 100%; border: 0px; font-family: 'Source Sans Pro', Arial, sans-serif; font-size: 16px; line-height: 24px; margin-bottom: 1.5em; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">
Egentligen handlar allt om arbete. Det är tveklöst enda sättet att försörja sig. Om att arbeta själv eller att leva av någon annans arbete. Att göra allt med händerna eller investera i effektivisering och automatisering. Att arbeta och få ersättning som kan användas för mat, kläder, husrum och nöjen. Så är det också i modern tid. Ju mer arbetade timmar vi skrapar i hop, desto mer kan vi kosta på oss för egen del för privat konsumtion eller via skattsedeln till järnvägsräls, sjuksköterskelöner och undervisningslokaler. I vår tid glöms detta enkla faktum bort. Ligger på stranden i södra Spanien och konstaterar att fler än jag älskar ledigheten. Antingen har var och en själv arbetat ihop till allt längre semester. Eller också har vi sett till att andra investerat och satsat för att vi ska kunna vara lediga.</div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: 100%; border: 0px; font-family: 'Source Sans Pro', Arial, sans-serif; font-size: 16px; line-height: 24px; margin-bottom: 1.5em; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">
Vi har effektiviserat arbetet genom åren. Allt färre personer behövs i jordbruk och skogsbruk och allt färre jobbar i tillverkningsindustrin. Vi har sänkt arbetstiden, försett fabriker med robotar och annan teknik som kräver färre anställda. När traktorn svängde in på gården i mitt föräldrahem på 50- talet hade pappas båda äldre bröder redan gett sig av till andra företag och industrier som krävde kortare arbetstid och bättre betalt. Farfar dog och pappa var helt plötsligt ensam kvar på gården med farmor.<br />
– Vi fixar det nog, resonerade pappa och hans mor. De kämpade vidare med ett arbete som alltfler ratade. De arbetade allt mer medan deras reallöner sjönk.</div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: 100%; border: 0px; font-family: 'Source Sans Pro', Arial, sans-serif; font-size: 16px; line-height: 24px; margin-bottom: 1.5em; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">
Den arbetskraft som friställts från jordbruk och skogsbruk, som blivit överflödiga i gruvor och tillverkningsindustrier kan pyssla med annat idag. De kan exempelvis designa inbjudningar till käcka konferenser om nya trender eller utveckla nya versioner av smartphones. Pappa och hans bror David lärde sig att arbeta i ett samhälle som inte finns längre. Det är skönt att ingen eller mycket få behöver arbeta så fysiskt hårt idag. Men jag har svårt att ta till mig att alla dessa subspecialiserade nischer inom tjänstesektorn kan bära upp ett välstånd på det sättet som fysiskt arbete i jord och skog, i fiske eller gruvdrift gjorde.</div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: 100%; border: 0px; font-family: 'Source Sans Pro', Arial, sans-serif; font-size: 16px; line-height: 24px; margin-bottom: 1.5em; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">
Den råvaruhantering som vi historiskt betraktats som arbete har liksom sopats under mattan. Nu ska vi försörja oss på att skapa kommunikationsplaner för apputveckling eller mediastrategier och varumärkesanalyser till nya versioner på varianter av snarlika konsumtionsvaror. Vi trendspanar medan vi äter specialdesignade donuts i en fikapaus i hypermoderna lokaler vars kvadratmeterpris motsvarar vad min pappa får ut i folkpension på ett kvartal. Antalet anställda som arbetar med mediastrategin för att lansera den nya varumärkesanalysen är fler än vad som krävdes för att bärga hela årets höskörd på gården där min pappa och hans bror David växte upp.</div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: 100%; border: 0px; font-family: 'Source Sans Pro', Arial, sans-serif; font-size: 16px; line-height: 24px; margin-bottom: 1.5em; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">
Pappa och David arbetade dygnet runt för en spottstyver och levererade livsmedel eller skogsråvara. Moderna traktorer och andra maskiner har gjort bondesamhället och industrisamhället effektivare. Men om arbetskraften friställs i primärproduktionen, rationaliseras bort i sekundärledet och istället flockas i försäljningsledets marknadsavdelning- vad händer då?!</div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: 100%; border: 0px; font-family: 'Source Sans Pro', Arial, sans-serif; font-size: 16px; line-height: 24px; margin-bottom: 1.5em; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">
Idag innehåller arbetet mer av tankearbete och mindre av fysiskt arbete, säger någon. Visst, men om allt fler arbetar med att bygga in smarta mervärden i våra produkter och allt färre jobbar med att hugga, gräva och leverera i basnäringarna riskerar vi till slut ett baktungt välstånd. Det verkliga mervärdet är inte längre ytterligare en kommunikatör på marknadsavdelningen på Gina Tricot utan borde istället vara att skicka nybyggare till Norrlands inland för att hugga skog och förädla cellulosa till den framtida modeindustrin. Det kommer kräva arbete av typen som min pappa och hans bror David åstadkom på 40- talet. Framtidens arbete innebär förstås moderna metoder och sunda arbetsvillkor, men jag tror att vi obönhörligen behöver gå mot ett samhälle där fler arbetar, dvs arbetar med händerna eller vid maskinerna. Mervärdena som vi skapar via hjärnan kan bara uppstå om tillräckligt många först gjort grovjobbet i jordbruket, i skogsbruket, i gruvan eller ombord på fiskebåten.</div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: 100%; border: 0px; font-family: 'Source Sans Pro', Arial, sans-serif; font-size: 16px; line-height: 24px; margin-bottom: 1.5em; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">
Om jag har rätt så kan man ju fråga sig när skiftet ska ske? När ska stålbadet komma som rationaliserar bort 70 procent på kommunikationsavdelningen och håller tillbaka varumärkesstrategerna? Än så länge står vi och stampar. Partierna tvekar, eftersom de också har övertalighet på informationsavdelningarna. Kjell-Olof Feldt skriver i en av sina böcker att kommunikatörerna har tagit över partierna. Jag tycker han har rätt. Partierna har blivit ett med media, istället för att bära fram tydliga uppdrag från medborgarna. Kanske sköter marknaden själv om strukturomvandlingen, men troligen skulle omvandlingen bli mindre smärtsam om det politiska ledarskapet tar initiativet. Vilka partier i vilka västerländska nationer kommer att ta befälet? Sverige har möjligheten. Om man vill.</div>
Kristinahttp://www.blogger.com/profile/13461167775213081503noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3141120430109284043.post-85529360342669495382015-06-02T16:08:00.001+02:002015-06-02T16:08:09.426+02:00Effektivare offentlig service eller fler offentliga jobb? <div style="-webkit-text-size-adjust: 100%; border: 0px; font-family: 'Source Sans Pro', Arial, sans-serif; font-size: 16px; line-height: 24px; margin-bottom: 1.5em; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline; widows: 1;">
Det finns en stor motsägelse i allt som jag möter i svensk politik och som säkert allmänheten också märker i sin vardag. <span id="more-1024" style="border: 0px; font-family: inherit; font-style: inherit; margin: 0px; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;"></span>Det är motsägelsen mellan å ena sidan kravet på att offentlig sektor ska vara en buffert för att dölja arbetslöshetsstatistik och å andra sidan kravet på att vi alltid ska ha högsta kvalité på all service som offentlig sektor levererar. Det senaste utspelet från statsminister Stefan Löfven om att kommuner och landsting ska köpa varor och tjänster från leverantörer som anställer långtidsarbetslösa tydliggör den motsägelsen.</div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: 100%; border: 0px; font-family: 'Source Sans Pro', Arial, sans-serif; font-size: 16px; line-height: 24px; margin-bottom: 1.5em; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline; widows: 1;">
På lokal och regional nivå ska vi leverera skola, sjukvård och barnomsorg till hög kvalité och helst för en så liten summa skattepengar som möjligt. Alla vill ha en bra offentlig sektor, men ingen vill betala högre skatt än nödvändigt. Alla vill att bussen ska komma i tid, alla vill att fritids ska ha långa öppettider och alla vill att servicen i sjukvården ska ha hög kvalité. Helst ska man hitta de bästa pedagogerna, de mest plikttrogna busschaufförerna och de driftigaste sjuksköterskorna för att hålla verksamheten i gång. Detta gäller särskilt inom sjukvården. Vem vill bli behandlad av en dålig läkare eller annan vårdpersonal utan tillräcklig kunskap för jobbet. Kommuner och landsting jobbar alltmer med kvalitetskrav.</div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: 100%; border: 0px; font-family: 'Source Sans Pro', Arial, sans-serif; font-size: 16px; line-height: 24px; margin-bottom: 1.5em; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline; widows: 1;">
Varje vecka, varje månad, varje kvartal och vid varje årsredovisning får kommuner och landstingspolitiker genomgångar om vad som presteras i offentlig sektor. Alltför ofta har kostnaderna skenat i väg utan att prestationerna ökar, dvs vi har anslagit skattemedel till exempelvis sjukvården utan att antalet besök hos läkare, behandlingar eller operationer blivit fler. Vi utvecklar modeller som bättre ska ge uppmuntran och incitament till effektiviseringar. Vårdcentraler och sjukhus får i högre grad ersättning efter prestationer och vi upphandlar alltmer privat vård så att ökad effektivitet kan uppnås. Ibland lyckas vi få resultatet att fler höftledsoperationer görs på samma tid för samma pengar. Ibland misslyckas vi. När vi misslyckats med uppgiften beror det ofta på att volymerna anställd personal stigit snabbare än levererad service eller att kompetensen hos personalen har sjunkit något så att man tvingas gå två personer på ett jobb där det tidigare gick en. Offentlig sektor blir ineffektivare eftersom vi har för mycket folk anställda eller fel folk med fel erfarenhet.</div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: 100%; border: 0px; font-family: 'Source Sans Pro', Arial, sans-serif; font-size: 16px; line-height: 24px; margin-bottom: 1.5em; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline; widows: 1;">
Sjukvården gör allt mer komplicerade ingrepp som leder till att vi kan rädda allt fler liv allt högre upp i åldrarna. Idag görs exempelvis höftledsoperationer på alltfler personer mellan 90 och 100 år. Det var otänkbart för 20 år sedan. Vi bygger in allt mer avancerad sjukvård tack vare allt mer kunskap. Sjukvården förväntas vara effektiv både i meningen att göra fler behandlingar totalt sett och att dessutom utföra svårare ingrepp på allt äldre inom samma budget. Det gör att vi ofta kan läsa av ökad effektivitet och ökad produktivitet i sjukvården.</div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: 100%; border: 0px; font-family: 'Source Sans Pro', Arial, sans-serif; font-size: 16px; line-height: 24px; margin-bottom: 1.5em; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline; widows: 1;">
Lokalt och regionalt förtroendevalda tragglar på med att öka effektiviteten samtidigt som vi utför allt svårare uppdrag. Då kommer Stefan Löfven med utspel att vi ska fixa jobben och helst anställa arbetslösa utan vidare. Det är oerhört provocerande att läsa i tidningen att vi ska plocka in leverantörer till tjänster i exempelvis sjukvård med kravet att dessa leverantörer ska ha meriten långtidsarbetslösa. Dagligdags jobbar offentlig sektor med att ställa allt högre kvalitetskrav på såväl personal som varor och tjänster. Då kan man inte utan vidare addera till en parameter som innebär att långtidsarbetslösa ska sköta om samma service. I synnerhet inte om offentlig sektor redan idag har ekonomiska problem för att vi dåligt klarar av att matcha anställda mot de höga krav som finns i sjukvården.</div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: 100%; border: 0px; font-family: 'Source Sans Pro', Arial, sans-serif; font-size: 16px; line-height: 24px; margin-bottom: 1.5em; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline; widows: 1;">
Det blir ännu mer provocerande mot bakgrund av att Stefan Löfven just höjt kostnaderna för tjänstesektorn genom minskade skatteavdrag och höjda skatter. Långtidsarbetslösa som vill ta sig ut på arbetsmarknaden via ett eget företag eller genom anställning i ett tjänsteföretag, kanske genom att pröva att sälja tjänster och så småningom bli leverantör till offentlig sektor ges först sämre förutsättningar och sedan säger Stefan Löfven att kommuner och landsting snällt ska ställa dörren på vid gavel för dem. Motsägelsen blir alltmer påtaglig; ska lokalt förtroendevalda i offentlig sektor erbjuda en hög service i första hand eller vara en allmän buffert för att ta om hand om arbetslösa i första hand?!</div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: 100%; border: 0px; font-family: 'Source Sans Pro', Arial, sans-serif; font-size: 16px; line-height: 24px; margin-bottom: 1.5em; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline; widows: 1;">
Givetvis har alla ett ansvar att se till att långtidsarbetslösa får chansen att komma tillbaka i jobb. Långtidsarbetslösa kan ofta vara människor med hög utbildning och förhållandevis lång erfarenhet som haft lite otur och som med relativt lite stöd kan få möjlighet att komma tillbaka. Det krävs tydliga incitament och en genomtänkt näringspolitik för att långsiktigt tränga tillbaka långtidsarbetslöshet. Det behövs skattesystem som uppmuntrar entreprenörer och tjänsteföretag att anställa, inte att kommuner och landsting i största allmänhet ska beordras att ta hand om arbetskraften för att dölja arbetslöshetsstatistiken.</div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: 100%; border: 0px; font-family: 'Source Sans Pro', Arial, sans-serif; font-size: 16px; line-height: 24px; margin-bottom: 1.5em; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline; widows: 1;">
I vårbudgeten skriver regeringen att ”kommuner och landsting är en viktig aktör för att bekämpa ungdomsarbetslösheten”. Kommuner och landsting kommer att behöva anställa tusentals nya sjuksköterskor de närmaste åren. Många av oss som är verksamma i sektorn är oroliga för att vi saknar förmåga att vara tillräckligt attraktiva arbetsgivare för framtidens sjuksköterskor. Vi behöver erbjuda god arbetsmiljö, intressanta forskningsmöjligheter och spännande karriärvägar för alltfler akademiker i sjukvården. Det är den uppgiften vi jobbar med. Hela tiden. Regeringen ser tydligen kommuner och landsting som något helt annat, en organisation som i största allmänhet ska ”bekämpa” ungdomsarbetslöshet.</div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: 100%; border: 0px; font-family: 'Source Sans Pro', Arial, sans-serif; font-size: 16px; line-height: 24px; margin-bottom: 1.5em; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline; widows: 1;">
Denna olyckliga motsägelse mellan oss politiker är förödande för skattemoralen, för den offentliga sektorns rykte och faktiskt för hela demokratin. Vi som är verksamma som lokala politiker behöver få besked; ska vi fortsätta gneta för att vara en god arbetsgivare för framtidens vårdpersonal eller ska vi vara en apparat för att ta om hand sådant som regeringen vill slippa ta hand om?!</div>
Kristinahttp://www.blogger.com/profile/13461167775213081503noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3141120430109284043.post-54584726817976310622015-05-20T18:47:00.001+02:002015-05-20T18:47:08.074+02:00Om pärmar hos Länsskolnämnden och kölapp i Stockholm <br />
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
Jag möts av enorma travar av tomma pärmar från golv till tak i en lokal som i övrigt ekar tom. Årtionden av insamlade papper och dokument är arkiverade och bortforslade medan de hundratals pärmar som hållit statistik och rapporter prydligt samlade i bokhyllor utgör den enda återstående interiören.<br />
<div>
<br /></div>
<div>
STRUKTURER GÖRS OM...</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Jag har klivit in på Länsskolnämndens, snart nedlagda, kontor i Vänersborg med kamera och anteckningsblock i högsta hugg. Tar några bilder på travarna. Det blir en symbol i lokaltidningen över en myndighet som blivit överflödig. Jag arbetar som journalist, vi befinner oss i början av 90- talet och jag är på plats tillsammans med personal på Länsskolnämndens sista arbetsdag. Jag snappar upp lite kommentarer från den avgående chefen. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
...EFTERSOM BEHOVEN FÖRÄNDRAS </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Länsskolnämnderrna behövs inte längre, menar även experter i skolans värld och många politiker som jag pratar med. Skolan ska å ena sidan garantera likvärdighet i hela landet och skolan ska å andra sidan ta fram skolplaner i kommunerna. Alltså är länsskolnämnderna överflödiga. <div>
<div>
<br /></div>
<div>
DAGENS STRUKTURER FÖRDELAR MESTADELS UTGIFTER...</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Vem funderar idag över vilka myndigheter som är överflödiga? Min erfarenhet är att vi politiker mest funderar över dimensionering eller detaljerad fördelning av utgifter. En annan erfarenhet är att vi aldrig eller nästan aldrig skapar system för att mobilisera intäkterna till välståndet. Vi funderar sällan eller aldrig över strukturerna för ett effektivt beslutsfattande. </div>
<div>
<div>
<br /></div>
<div>
..ISTÄLLET FÖR ATT MOBILISERA INTÄKTER </div>
<div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
Sverige är extremt på många sätt. Det är ett litet land med en liten befolkning i utkanten av Europa med högt välstånd och höga skatter. Sverige består av stora naturresurser och en stor andel tillverkningsindustri. Sverige lever av järnmalm, skogsindustri, kemiprodukter, läkemedel- och lastbilstillverkning. Det finns visserligen ett växande antal små- och medelstora tjänsteföretag. Men jämfört med många andra länder är tjänstesektorn liten och medelstora företag relativt få i Sverige. Sverige har traditionellt valt en inriktning av stora företag med globala ambitioner. Sverige har kunnat leverera välstånd till sina egna medborgare genom exportintäkter från högteknologiska företag. Baksidan är att det kräver att hela arbetskraften är på tå hela tiden. Ett litet land långt borta från de stora marknaderna kan bara konkurrera om alla aktivt jobbar bort konkurrensnackdelar som följer med långa avstånd och liten befolkning. Vi konkurrerar traditionellt med kunskap, inte om lägsta lön eller de billigaste prylarna. Men det politiska ledarskapet är knappast anpassat till att mobilisera resurser och generera intäkter. Vi är uppfostrade av våra partiorganisationer att kräva resurser, fördela medel och lova nya utgifter. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
VI FÖRFOGAR ÖVER GIGANTISKA RESURSER </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
I EN STRUKTUR AVSEDD FÖR FJUTTIGA PROJEKT </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
Vi har Europas längsta kust, Europas största gruva, en skogsindustri som omsätter 200 miljarder kronor och Europas mest kunskapsintensiva industri. Naturresurstillgångar och en gigantisk basnäring präglar Sverige, men resurserna hanteras inte i en beslutsstruktur som mobiliserar kraften, uppmuntrar innovationer och främjar samarbete. Vi politiker hanterar välfärden via små kommuner och försöker manövrera i en djungel av statlig detaljstyrning. Vår roll blir att jaga finansiering till futtiga projekt medan kraftsamlingen för de stora samarbetena uteblir. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
VÄlSTÅNDET TAS IBLAND FÖR GIVET </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
De politiska systemen är anpassade för att fördela utgifter från en given kassa. Samtidigt vet vi alla innerst inne att välståndet aldrig kan tas för given. Ett företag eller en bransch kan tappa i konkurrenskraft över en natt. Vi riskerar att fördela utgifter som vi saknar teckning för. Den insikten har de flesta politiker och vi ägnar ofta stor möda åt att slå varandra i huvudet om vem av oss som har den mest tillförlitliga budgeten. Vi riskerar alltid en större välfärdskostym i förhållande till det mervärde vi producerar. Det vet alla politiker också. Vi var med och körde ner i välfärdens dike under 90- talskrisen och ännu en gång under finanskrisen 2008-2009, även om det var helt olika kriser. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
MEN VÄLSTÅND KRÄVER HÅRT ARBETE </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
Hur garanterar vi att vi kommer oskadda upp på vägen efter nästa kris? Det är lätt att fatta beslut om utgifter. Men svårare att mobilisera de intäkter som är förutsättningen för välfärdens utgifter. Vi har ingen struktur för ett beslutsfattande som ska leda i ett uppbyggnadsskede, bara strukturer som dela ut skattemedel från skatteintäkter vi tar för givna. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
SJÄLVÄGANDE BÖNDER LADE GRUNDEN</div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
Det svenska välståndet förutsatte en stark självägande bondeklass som slet med jordbruket eller bedrev grovarbete i skogen. Grunden lades på 1600- och 1700- talet. Relativt sjunkande skattetryck, liberalisering av handel samt ganska radikala förändringar inom jordbruket var en trestegsraket som öppnade möjligheter för det lilla landet på norra halvklotet. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
Från 1770 till 1870 ökade Sverige sin befolkning ganska kraftigt samtidigt som underskott i jordbruksproduktionen vändes till överskott och export. Vinsterna ackumulerade kapital till ett växande industrisamhälle som kunde öka sysselsättningen, som skapade nya jobb och genererade skatteintäkter i ett tilltagande välstånd. Vi skiftade jordbruket och började odla potatis under 1800- talet, införde penicillin i sjukvården och stod utanför krigen under 1900- talet. Under perioden 1870 till 1970 gick Sverige från att vara Europas fattigaste till Europas rikaste nation. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
EN LIBERAL TRADiTION I NY TAPPNING </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
Vad ska 100- årsperioden mellan 1970 och 2070 karaktäriseras av? Vi har genomgått stålbad under 90- talet och varit Europabäst på att ta oss igenom finanskrisen 2008-2009- överlevnadsstrategier som fungerat väl i det korta perspektivet. Men få har funderat över hur 1700- talets liberalisering och 1800- talets reformer som ledde fram till 1900- talets välståndsutveckling ska översättas i 2000- talets sammanhang. Vi avskaffade onödiga myndigheter som länsskolnämnder redan på 90- talet och den regering som styrde Sverige mellan 2006 och 2014 hade en tydlig arbetslinje som gagnade oss. Slutet av 1900- talet präglades av nödvändig avreglering och ökad valfrihet- en modern variant av 1700- talets liberalisering. Men vad ska komma härnäst? Välstånd via en aktiv näringspolitik? Frihet via fler avregleringar? Eller passivisering via mera bidrag till folket? Jag tror mest på det första. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
NU BEHÖVS REFORMER! </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
Ambitionen för 2000- talet tycks vara att människor ska arbeta och fortsatt leva av högteknologi och en hög mognad i industrin. Vi ska även fortsättningsvis ta hand om naturresurser, överbrygga avstånd och via ganska höga skatter se till att folk lever gott i Sverige. Det är faktiskt de flesta överens om. Fast då gäller det att ha en strategi för att satsa och satsa rätt, ta tillvara resurser och kanalisera dem via moderna strukturer. Jag tvivlar på att vi är tillräckligt laddade för att klara uppgiften. Om vi avstår att satsa, struntar i att hålla i hop Sverige och låter en omodern struktur leda till stagnation så finns det visserligen alternativ. Vi kanske kan nöja oss med mindre välfärd, acceptera stagnation och stå ut med lägre tillväxt. Människor kan jobba i mindre kvalificerade jobb, sköta om en halvbra tjänstesektor och sänka ambitionen att exportera högteknologi. Det blir hyggliga liv ändå för människor, kanske till och med en ökad frihetsgrad, det möjliggör lägre skattetryck samtidigt som sjukvård och övriga välfärdstjänster hjälpligt kan leverera. Men genom en sådan, lite mer "laid back"- politik riskerar vi att missa möjligheten att springa före, få sämre förutsättningar för att det lilla landet i norra Europas utkanter som vill skapa välstånd bland de som råkar bo där. Eller förresten- det är knappast ett egenvärde att människor bor på landet, men det är ett självändamål att det bor tillräckligt många tillräckligt nära de gröna kassakistor som ska omsättas till välstånd. Framför allt behövs en struktur, en body som har ansvaret för effektivt beslutsfattande och en aktiv näringspolitik i en struktur där naturresurserna råkar finnas på ett ställe och befolkningen på ett annat. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
INVESTERA MERA! </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
Järnvägen ska upprustas. Alliansregeringen hystade in 525 miljarder kronor för satsning på järnväg fram till 2025, men de resurserna anses för knappa. Vart ska de medel hämtas som ska öka nivån? Häromdagen kom den nuvarande regeringen med några hundra miljoner ytterligare till järnvägsunderhåll. Gott så långt. Samtidigt avsätts ungefär lika många hundra miljoner kronor för att höja taket i a- kassan. Vem söker ett jobb om dagersättningen i a- kassan höjs från knappt 700 till drygt 900 kronor per dag? Vem ska mobilisera de enorma resurser som krävs för att modernisera Sverige om en blygsam satsning på järnväg genomförs parallellt med ganska kraftigt höjda bidrag till folket? Om vi ständigt investerar i underkant och gärna höjer bidragen i överkant- hur ska då den arbetslinje kunna upprätthållas som skapar välstånd? </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
Samtidigt som resurser till järnvägsunderhåll och upprustning av vägar saknas kommer rapporter om dålig organisation inne i Trafikverket. Medel till infrastruktur saknas eller också rör det sig om dålig organisation. Vem ska rensa upp i de hundratals myndigheter som staten för länge sedan misslyckats med att styra? </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
HÅLL IHOP SVERIGE! </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
<span style="color: black;"></span><span style="color: black;">Befolkningen är ojämt fördelad över Sverige. De flesta bor runt Stockholm, Göteborg och Malmö samtidigt som grunden för välståndet finns i basnäringarna. </span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
<span style="color: black;"><br /></span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
<span style="color: black;">Omvärlden skriker efter alternativ till olja, efterfrågar mat som får växa utan miljögifter och skogsråvara som kan ersätta betongen som håller på att ta slut. Men Sverige förmår inte organisera ett välstånd som kan leverera. Vi sitter fast i utredningar, bråkar med landsbygdsbefolkningen om exempelvis strandskydd och ett obegripligt vattendirektiv. Den krympande befolkning som valt att jobba i jordbruket eller i skogen och som för detta är beroende av ett hyggligt liv på landsbygden trängs tillbaka. Jag reser ofta på riksväg 50 mot Hälsingland och under året påskhelg valde jag i stället Europaväg 45 på min väg till skidbacken. Det är bitvis en ganska dyster syn. Ladugårdar och uthus, stall och grishus gapar tomma och håller på att fullständigt förfalla. Sverige riskerar att kantra. Det är inget självändamål att befolkningen är utspridd. Men det är nödvändigt att det bor folk där naturresurserna finns. </span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
<span style="color: black;"><br /></span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
<span style="color: black;">SAMSPELA MELLAN STAD OCH LAND! </span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
<span style="color: black;"><br /></span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
<span style="color: black;">Många av samhällets sk experter är upptagna av hur den framtida staden ska se ut, men få funderar över hur transporterna och logistiklösningarna till dessa städer ska organiseras. </span><span style="color: black;">Och många tycks ha glömt att staden ytterst byggs av en aktiv och välbärgad landsbygd som samspelar med staden för att tillgodogöra sig exempelvis forskngsresurser. Det sambandet tycks ha tappats bort i den moderna samhällsplaneringen. Jag hör ofta samtal om </span>nya höghus och pittoreska caféer ska förgylla tillvaron i trevliga täta städer i framtiden där vi mest promenerar och cyklar. Det är ett viktigt arbete, men en sådan samhällsplanering måste ske i ett samspel med välfärdsleveranserna från landet. Om vi enbart fokuserar på täta städer, vem tar då ansvar för att hålla i hop den allt glesare landsbygden som ska leverera resurser till staden och förädla livsmedlen till de pittoreska caféerna? </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
<span style="color: black;">Den sortens grovarbetare som en gång kickade i gång välståndet har idag svårigheter med lönsamheten. Inga problem, tänker kanske någon. Importera maten och skogsråvaran och låt folk överge den svenska landsbygden. Vi kan knappast tvinga människor att bo kvar i Sveg och Torsby, Brålanda och Arjeplog. Nej, det är sant. Men om skogen omsätter 200 miljarder kronor idag, trots att nästan ingen bor intill skogen- vilka möjligheter finns då i skogen om vi skulle bestämma oss för att faktiskt bo nära skogen, förädla skogen, experimentera fram mer innovationer i skogen och se till att skogen blir det nya guldet? Har vi råd att avstå förädling av det gröna guldet? </span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
<span style="color: black;"><br /></span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
<span style="color: black;">TA KLIMATFRÅGAN PÅ ALLVAR </span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
<span style="color: black;"><br /></span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
<span style="color: black;">Absolut måste människor få bo i exempelvis Dubai och fortsätta utveckla vinsterna ur det svarta guldet, men alltfler forskare hävdar att det svarta guldet antingen tar slut, blir för dyrt eller åtminstone ineffektivt att ta hand om i framtiden. Det finns även en stor risk att det svarta guldet håller på att leda till inflation i höststormar och värmeböljor, översvämningar och smältning av glasiärer. Jag tror att det ligger en del i deras påståenden. I själva verket är världens forskare eniga om att det förhåller sig så. Om vattennivån stiger kommer människor inte självklart kunna bo i Köpenhamn och Göteborg i framtiden. De blir tvungna att dra till Brålanda. Om Brålanda levererar råvara till Göteborg istället för att Göteborg importerar från arabvärlden kan det troligen bli lättare att bo kvar i Göteborg. </span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
<span style="color: black;"><br /></span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
<span style="color: black;">Det är knappast caféerna i Göteborgs innerstad som driver utvecklingen. Caféerna är bara ett inslag i stadsbilden som breder ut sig i miljöer där välståndets vinster frodas. Om välfärden börjar i skogen så måste välfärdssamhällets intäkter därefter kanaliseras för att generera skolor, sjuksköterskelöner, järnvägsräls och domstolar. Man kan diskutera hur stor andel av välståndet som ska stanna i skogsarbetarnas fickor och hur stor andel som ska tas in till gemensamma angelägenheter via skatten. Den andel som ska tas in som skatter måste oavsett användas effektivt. Annars gör människor skatterevolt. Och då har vi varken jobb, skogsråvara, skatteintäkter eller trivsamma postindustriella caféer som vi bekvämt kan luta oss tillbaka i. </span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
<span style="color: black;"><br /></span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
<span style="color: black;">LÄGG NER MYNDIGHETER OCH BILDA REGIONER! </span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
Strukturen för att ta hand om skatteintäkterna från de svenska medborgarna utgörs idag av en brokig samling landsting, kommuner och statliga myndigheter. Fler myndigheter borde göra som länsskolnämnderna och helt enkelt läggas ner. Därför att de har spelat ut sin roll och att de är omöjliga verktyg för att styra i en ny tid. Men Sverige tvekar. Det leder till att grunden för välfärdsleveranserna försvåras samtidigt som välfärdens utgifter används på fel sätt i fel delar av landet. </div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
<span style="color: black;">Det behövs regioner i Sverige som är bättre anpassade till de utmaningar som Sverige står inför. </span><span style="color: black;">Om Brålanda inte kan finansiera välfärdens utgifter idag kanske de kan leverera råvaror till välfärden i morgon istället. Det behövs ett samspel mellan Brålanda som leverantör av råvaror och Göteborg som centrum för forskning. Det var bakgrunden till att Västra Götalandsregionen bildades. </span><span style="color: black;">Älvsborgs Läns landsting och Brålandaborna fick vänja sig vid att landstinget blev större i geografi mot att det istället skapades en region med muskler att långsiktigt dra in intäkter till välfärden i Brålanda. </span><span style="color: black;">Ungefär så borde människor i Sveg också börja tänka. Sjukvårdens stora strukturbeslut och utgifter betalas visserligen ut allt längre bort från Sveg om en region bildas. Samtidigt blir Sveg en viktig leverantör av råvara som genererar intäkter till välfärden i Sveg. Då blir den lilla ortens livskvalité tillvaratagen och en del av tillväxten, istället för att vara enbart ett avfolkningsområde som drar ner tillväxten. </span><span style="color: black;">Ett sådant samspel mellan stad och land gör sig knappast själv. Det förutsätter ett ledarskap som förmår leda i en sådan riktning. Att städa undan gamla politiska strukturer som små landsting och stagnerade länsstyrelser är ett viktigt steg. </span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
<span style="color: black;"><br /></span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
<span style="color: black;">Debatten om regioner har fått ny fart sedan regeringen öppnat gör en regionreform. Nu gäller det att frågan hanteras på ett sådant sätt att regioner bildas utan att föregås av vare sig bypolitiska låsningar eller statligt revirtänkande. </span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
<span style="color: black;"><br /></span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
<span style="color: black;">I Västsverige har vi prövat, sedan 16 år tillbaka, att plocka bort Bohuslandstinget, Älvsborgslandstinget och Landstinget Skaraborg och istället skapat en stark västsvensk region som sammanförts med delar av Göteborgs stad och som styrs av ett folkvalt parlament. </span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
<span style="color: black;"><br /></span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
<span style="color: black;">SÅ VI SLIPPER HA KÖLAPP HOS STATLiGA MYNDIGHETER </span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
<span style="color: black;"><br /></span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
<span style="color: black;">Vi har ansvar för infrastruktur och näringslivsutveckling, vi mobiliserar resurser via Science Parks som vi skaffar grundfinansiering till via aktivt deltagande i stora EU- program. Vi gör mer av de regionala styrkorna och pratar direkt med Bryssel, till skillnad från många andra län och landsting i Sverige som är hjälplöst fast i gamla strukturer. Vi gör oss oberoende av statliga myndigheter och kan bestämma själva om Västsveriges utveckling, samla ihop potentialen i Brålanda, istället för att vänta på vår tur i kön i statens kvarnar i Stockholm. </span></div>
<div style="-webkit-composition-fill-color: rgba(130, 98, 83, 0.0980392); color: rgba(0, 0, 0, 0.701961); font-family: UICTFontTextStyleBody; font-size: 17px;">
<span style="color: black;"><br /></span></div>
</div>
</div>
</div>
</div>
Kristinahttp://www.blogger.com/profile/13461167775213081503noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3141120430109284043.post-40936490055107772662015-03-29T17:59:00.002+02:002015-03-29T17:59:51.613+02:00Om Löfvens löften och statens stuprör <div style="-webkit-text-size-adjust: 100%; border: 0px; font-family: 'Source Sans Pro', Arial, sans-serif; font-size: 16px; line-height: 24px; margin-bottom: 1.5em; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">
Denna vecka har jag för första gången lyssnat live på statsminister Stefan Löfven sedan han tillträdde sitt ämbete. Han staplar frågor på varandra. Allt ska lösas. Fler bostäder, bättre infrastruktur, fler heltider i offentlig sektor, bättre sjukvård och fler jobb, förbättrad kompetensförsörjning och ökad kvalité i skolan inklusive mer forskning. Men han säger inget om varför eller hur.</div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: 100%; border: 0px; font-family: 'Source Sans Pro', Arial, sans-serif; font-size: 16px; line-height: 24px; margin-bottom: 1.5em; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">
Någonstans här finns politikens dilemma. Det är lätt att säga att alla ska ha jobb och tillgång till sjukvård. Men det är svårare att peka på den serie av incitament som ska hänga i hop för att stimulera den utveckling som förordas. Hur ska resurser mobiliseras? Förutom att det blir otydligt hur de politiska ambitionerna hänger ihop när statsministern talar uppstår snabbt en mentalitet bland oss i publiken, tillresta förtroendevalda från hela landet som undrar; ska han stå där och inteckna löften i välfärden och bara kallt utgå från att kommun- och landstingspolitiker genomför allt som sägs?! Eller ska han skicka med nya statsbidrag?</div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: 100%; border: 0px; font-family: 'Source Sans Pro', Arial, sans-serif; font-size: 16px; line-height: 24px; margin-bottom: 1.5em; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">
Man kan ha sina funderingar om statsministerns ambitioner är realistiska. Om vi utgår från att målen går att uppnå kan man tvivla på hur leveransen av resurser från statsministern ska nå sitt mål, exempelvis hur statsbidragen till skolan ska leda till att elever ökar sin läsförståelse via skattemedel som vandrar från staten till kommunerna, som i sin tur fördelar medel till skolböcker och lärarlöner. Hur kan man effektivt administrera massor av löften via en statsminister som via departementen fördelar skatteintäkter via fler hundra statliga myndigheter, till 21 länsstyrelser och 290 kommuner för att så småningom komma folket till del?</div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: 100%; border: 0px; font-family: 'Source Sans Pro', Arial, sans-serif; font-size: 16px; line-height: 24px; margin-bottom: 1.5em; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">
Allmänheten undrar emellanåt helt berättigat vart skattepengarna tar vägen. Det riskerar också bli alltmer diffust att arbete lönar sig om effektuerande av beslut och myndighetsutövning sker på ett onödigt krångligt sätt. Hur ska en medborgare veta att ytterligare en arbetad timme och ytterligare en inbetald skattekrona leder till mer välfärd när det är helt omöjligt att förstå hur skatteintäkterna vandrar? En misstänksamhet kryper omkring hos allmänheten om att de surt förvärvade inkomsterna stannar i meningslösa uppgifter på någon myndighet, istället för att leda till exempelvis ökade resurser för bättre läsförståelse hos dagens skolungdomar.</div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: 100%; border: 0px; font-family: 'Source Sans Pro', Arial, sans-serif; font-size: 16px; line-height: 24px; margin-bottom: 1.5em; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">
De flesta anser att en statsminister faktiskt ska garantera resurser till vägar eller skolor. Diskussionen är inte OM statsministern ska lova, utan HUR systemet för distribution av resurser ska se ut. I min förra <a href="http://detgodasamhallet.com/2015/03/19/spelregler-som-garanterar-dynamik/" style="border: 0px; color: #990000; font-family: inherit; font-style: inherit; margin: 0px; outline: 0px; padding: 0px; text-decoration: none; vertical-align: baseline;">blogg</a> skrev jag att systemet måste garantera en dynamik mellan samhällets två spelplaner. Ett gott samhälle får aldrig bli enbart en massa stuprör av skattemedel som enkelriktat transporteras från staten till kommunerna. För att överhuvudtaget få in skattemedel krävs ett samspel mellan entreprenören som å ena sidan skapar resurserna och å andra sidan statsministerns statsapparat som ska genomföra löftena. När en minister står i en talarstol och delar ut löften är det lätt att få intrycket att resurser uppstår av sig själv i stuprören. Ett gott samhälle behöver en ständig diskussion om hur resurser mobiliseras och fördelas.</div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: 100%; border: 0px; font-family: 'Source Sans Pro', Arial, sans-serif; font-size: 16px; line-height: 24px; margin-bottom: 1.5em; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">
Systemet där staten kanaliserar sina resurser behöver vara lättbegripliga och effektiva. Varför behövs exempelvis Tillväxtverket, Vinnova, Boverket, Naturvårdsverket och Energimyndigheten när de delar ut resurser till nästan samma typ av satsningar? Lägg ner eller slå samman en mängd myndigheter till några få! Det leder till att statens insatser kan bli mer tydliga och effektiva, men också att den andra planhalvan, dynamikens igångsättare lättare kan jobba med utvecklingen.</div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: 100%; border: 0px; font-family: 'Source Sans Pro', Arial, sans-serif; font-size: 16px; line-height: 24px; margin-bottom: 1.5em; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">
Om samhällets insatser är ett gytter av stuprör som ramlar ner i form av statsbidrag, företagsstöd och käcka projekt hämmas utvecklingen. Om statens insatser är breda, kraftfulla och långsiktiga samt bidrar till att stödja en våg av dynamiska effekter så förstärks troligen individens drivkrafter, istället för att dämpas. Gör om de statliga stuprören till strategiska utvecklingsinsatser, slå ihop eller lägg ner myndigheter med snäva och tveksamma uppgifter så att statens insatser kan bli mer av incitament i en helhetssyn än pengapåsar som aldrig når fram.</div>
Kristinahttp://www.blogger.com/profile/13461167775213081503noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3141120430109284043.post-75138924499025693692015-03-24T20:59:00.000+01:002015-07-30T00:10:49.875+02:00Om spelregler som garanterar dynamik <div style="-webkit-text-size-adjust: 100%; border: 0px; font-family: 'Source Sans Pro', Arial, sans-serif; font-size: 16px; line-height: 24px; margin-bottom: 1.5em; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">
När Petronella föder sin tionde bebis slutar kroppen fungera. Nio barn ser sin mor dö i barnsäng. Petronellas man blir ensam kvar med alla småttingar. En strategi för att minska försörjningsbördan är att skicka i väg ett par av de äldre barnen. De allra äldsta får stanna hemma och sköta gården i hop med sin far. Sagt och gjort. Alla blickar vänds mot den 15-årige Bernt, som blir den som först sparkas ut från hemmet. Året är 1859. Bernt är min morfars farfar. Han tar jobb ombord på fartyg på Vänern, sedan åt rederier på Nordsjön. Han håller på att drunkna i Nordnorge. Men äventyrslysten är större än rädslan för havet. Bernt är med på många långresor över världshaven. Ibland går han i land och tar jobb, bland annat som skogshuggare i Kalifornien.</div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: 100%; border: 0px; font-family: 'Source Sans Pro', Arial, sans-serif; font-size: 16px; line-height: 24px; margin-bottom: 1.5em; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">
Vilka svenska 15-åringar blir idag utkastade från hemmet? Knappast någon. Det är rimligt att avsluta gymnasiet innan man flyttar utomlands idag, invänder du. Jag känner inga 18-20 åringar heller som blir uppmanade att försörja sig själva idag, fastän de formellt är myndiga. Efter att ha läst Bernts brev från 1860-talet är jag övertygad om att världen är mindre farlig idag. Förutom att Bernt är nära att drunkna jobbar han på riskfyllda arbetsplatser där kompisar omkommer. Droger finns det gott om, enligt vittnesmål i den unge svenskens brev.</div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: 100%; border: 0px; font-family: 'Source Sans Pro', Arial, sans-serif; font-size: 16px; line-height: 24px; margin-bottom: 1.5em; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">
<em style="border: 0px currentColor; font-family: inherit; margin: 0px; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">Mer komplicerat idag</em></div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: 100%; border: 0px; font-family: 'Source Sans Pro', Arial, sans-serif; font-size: 16px; line-height: 24px; margin-bottom: 1.5em; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">
Unga västerlänningar vill gärna resa och studera världen över idag, men hur många ger sig av utan ett öre på fickan? Orsaken är förstås att det är olagligt att etablera sig utomlands, utan att vara försörjd eller anhörig till redan utvandrade. Bara genom tillrättalagda språkresor, studentutbytesprogram eller sedan länge förberedda arbetstillstånd kan dagens ungdomar möta den typen av upplevelser som var naturligt för många av 1860-talets svenska tonåringar.</div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: 100%; border: 0px; font-family: 'Source Sans Pro', Arial, sans-serif; font-size: 16px; line-height: 24px; margin-bottom: 1.5em; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">
Idag ägnar jag en del av min tid åt att analysera behoven på arbetsmarknaden. Sverige skriker efter ingenjörer och sjuksköterskor. Många arbetspass och skift bärs upp av alltför få med tillräcklig erfarenhet för jobbet. Efter årtionden på en relativt välordnad svensk arbetsmarknad uppstår nu problem med generationsväxlingen. De mest kunniga handledarna tvekar eller har ont om tid att ta hand om de oerfarna praktikanterna. På sina håll har de duktigaste redan gått i pension. Ingen brinner tillräckligt för att lära upp en ny generation. Idag åker de äldre utomlands på golfresor med hyggliga pensioner på fickan, medan de yngre som ska läras upp sitter på skolbänken och saknar handledare under sin yrkespraktik. Vi har en stor medelklass med lång yrkeskunskap som nyligen gått i pension eller som snart ska gå i pension. Varför ska de anstränga sig ytterligare för att lära upp de unga när det finns så många mer bekväma uppgifter att ägna sig åt på fritiden och i pensionärslivet ?</div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: 100%; border: 0px; font-family: 'Source Sans Pro', Arial, sans-serif; font-size: 16px; line-height: 24px; margin-bottom: 1.5em; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">
Det var en oerfaren Bernt som tog sitt första jobb ombord på en skonare i Vänern i slutet av 1850-talet. Han fick en närgången handledning av skepparen. Och när jobben tröt på Vänersjöfarten kunde han enkelt dra vidaremot nya äventyr – i Sverige eller ute i världen.</div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: 100%; border: 0px; font-family: 'Source Sans Pro', Arial, sans-serif; font-size: 16px; line-height: 24px; margin-bottom: 1.5em; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">
Idag är det mer komplicerat att bli upplärd på arbetsmarknaden och även svårare att dra vidare. Vi har å ena sidan brist på arbetskraft och å andra sidan marginaliserade grupper som aldrig får ett första jobb. Om min morfars farfar hade levat idag skulle han kanske ha tillhört den gruppen. Bernt kunde ha valt att stanna kvar på ladugårdsbacken i Myggenäs på Tjörn medan fattigdomen flåsade honom i nacken. Med de färdigheter han fick på de sju haven och de grovjobb han lärde sig i skogen i Kalifornien skulle han kanske ha platsat på vissa av dagens industrijobb.</div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: 100%; border: 0px; font-family: 'Source Sans Pro', Arial, sans-serif; font-size: 16px; line-height: 24px; margin-bottom: 1.5em; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">
De som tvekar att pröva äventyret idag i Sverige blir knappast fattiga. De riskerar egentligen ingenting när de stannar på arbetsmarknaden här hemma. Utom en sak. De missar karriären. Idag blir arbetskraften i Sverige stående delvis utan karriärmöjligheter. Det gäller ofta för arbetskraft inom offentlig sektor. Många plikttrogna offentliganställda pekar på bristen på att avancera. De flesta känner inget hot om uppsägning, de vaggas snarare in i en falsk trygghet. Många blir kvar länge i samma arbetsuppgifter, deras kreativitet kvävs i tröga processer på jobbet. Många blir omotiverade att handleda inför en generationsväxling på arbetsplatsen. Vi har en kader av människor på den svenska arbetsmarknaden som planlöst springer i sjukhuskorridorer, som trängs framför datorerna i tveksamma administrativa uppgifter eller som stressar i slimmade industrijobb med svårigheter att klara konkurrenskraften. Vi politiker skär ömsom ner resurser och ömsom skjuter till resurser. Vi höjer vissa skatter och sänker andra skatter. Men arbetskraften ser knappt nån skillnad. Politikens styrmedel ger ingen utveckling. den skapar bara å ena sidan mer stress och å andra sidan mer eller passivitet hos arbetskraften.</div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: 100%; border: 0px; font-family: 'Source Sans Pro', Arial, sans-serif; font-size: 16px; line-height: 24px; margin-bottom: 1.5em; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">
<em style="border: 0px currentColor; font-family: inherit; margin: 0px; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">Krympande spelplan och globalisering</em></div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: 100%; border: 0px; font-family: 'Source Sans Pro', Arial, sans-serif; font-size: 16px; line-height: 24px; margin-bottom: 1.5em; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">
Sedan Bernt gick ut på arbetsmarknaden har spelplanen krympt i geografi och samtidigt blivit mer komplex och svårare att finna mening i. Alla springer och letar jobb eller politiska lösningar i samma ankdamm. Arbetskraften tvekar söka jobb brett, företagen tvekar att satsa på export. Politiken tvingas kompensera för denna ängslan genom bidrag och subventioner. Inlåsningseffekter uppstår. Människor invaggas i tron att vi har det ganska bra och att välfärden sköter sig själv som ett självspelande piano.</div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: 100%; border: 0px; font-family: 'Source Sans Pro', Arial, sans-serif; font-size: 16px; line-height: 24px; margin-bottom: 1.5em; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">
Några krafter angriper öppenheten och antyder att en mer stängd arbetsmarknad är svaret. Det är en tankefälla. Tänk om min morfars farfar aldrig hade blivit utsparkad från föräldrahemmet och avstått från att söka jobb på en global arbetsmarknad?!</div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: 100%; border: 0px; font-family: 'Source Sans Pro', Arial, sans-serif; font-size: 16px; line-height: 24px; margin-bottom: 1.5em; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">
Jag åker taxi med en chaufför med sydamerikansk brytning. Vi börjar prata. Han berättar om flykten från Colombia för ca 40 år sedan. Han lär sig svenska det första halvåret och får jobb som städare och chaufför. Med glädje i rösten pratar han om städningen. Han bonar golven under 70-talet i just de lokalerna där åtskilliga av hans landsmän tar sina första steg vid ankomsten på svensk mark. För min colombianske chaufför var städjobbet en språngbräda till ett nytt liv. För min morfars farfar var skogshuggarjobbet i Kalifornien en ovärderlig merit. Om alla svenska städare jobbat som städare i Sverige och alla colombianer stannat kvar som städare i sitt hemland hade något gått förlorat. Utbytet på arbetsmarknaden skapar en dynamik som är svår att ta på, men som ytterst driver ett samhälle framåt.</div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: 100%; border: 0px; font-family: 'Source Sans Pro', Arial, sans-serif; font-size: 16px; line-height: 24px; margin-bottom: 1.5em; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">
Idag skapas många jobb i högteknologiska företag med högt ställda spelregler. Den globala arbetsmarknaden innehåller rättigheter för arbetskraften och regler för arbetsgivaren som är bevis på människans fantastiska framåtskridande.Vilken arbetsgivare vill idag anlita barnarbetare och ertappas med dåliga råvaror, byggfusk och andra skandaler? Och vilken konsument vill stödja tveksamma arbetsvillkor eller uppmuntra fortsatt produktion av gifter? Sverige drivs mer än något annat land av detta; ambitiösa byggnormer, högt ställda miljökrav och uppförandekoder vid inköp som sopar undan de sista resterna av skitiga arbetsmiljöer. En global medveten industri konkurrerar ut barnarbete och låglönejobb. Vi producerar high tech-produkter i allt mer energieffektiva processer med allt renare råvaror och med ständigt förbättrad produktivitet. Arbetsgivare och arbetstagare hyllar utvecklingen samtidigt som mediernas konsumentsidor fylls av tips på de mest korrekta kläderna, de mest näringsriktiga livsmedlen och de mest kvalitativ bruksföremålen som vi ska köpa.</div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: 100%; border: 0px; font-family: 'Source Sans Pro', Arial, sans-serif; font-size: 16px; line-height: 24px; margin-bottom: 1.5em; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">
År 1872 mönstrar Bernt av för gott i Göteborgs hamn. Han har lärt sig språk, sett hela världen och dessutom hållit sig borta från Fattigsverige under de värsta missväxtåren. Nu ska han bilda familj, rusta upp föräldrahemmet och bedriva jordbruksföretag. Han blir med åren anlitad som rådgivare och förtroendeman i en mängd sammanhang.</div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: 100%; border: 0px; font-family: 'Source Sans Pro', Arial, sans-serif; font-size: 16px; line-height: 24px; margin-bottom: 1.5em; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">
När min morfars farfar kommer hem är Sverige fortfarande fattigast i Europa. Hundra år senare är vi den rikaste nationen i världen. Vi byggde vårt välstånd till stor del av det internationella utbytet av arbetskraft. En del kommer hit som arbetskraft, en del studerar här, andra flyr hit. Alla har, precis som Bernt, fått en uppmaning av sina närmaste att ge sig av. Några kommer tillbaka, andra blir kvar i sitt nya land. Det är själva grejen med utbytet.</div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: 100%; border: 0px; font-family: 'Source Sans Pro', Arial, sans-serif; font-size: 16px; line-height: 24px; margin-bottom: 1.5em; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">
Samtidigt har jag svårt att tränga tillbaka tanken på hur ett civiliserat samhälle ska ta nästa steg. Bernt tog en risk när han gav sig av. Han hade kanske tagit en större risk om han stannat kvar i Sverige. Förbli fattig i Sverige eller en chans till ett bättre liv någon annan stans? Fattigdomen drev många. Inget kunde bli värre för den enskilde. Och ett gott samhälle bygger på individers drivkrafter.</div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: 100%; border: 0px; font-family: 'Source Sans Pro', Arial, sans-serif; font-size: 16px; line-height: 24px; margin-bottom: 1.5em; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">
<em style="border: 0px currentColor; font-family: inherit; margin: 0px; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">Ett gott samhälle</em></div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: 100%; border: 0px; font-family: 'Source Sans Pro', Arial, sans-serif; font-size: 16px; line-height: 24px; margin-bottom: 1.5em; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">
Vad driver oss svenskar idag? Knappast materiell fattigdom. Ett gott samhälle förutsätter en dynamik mellan två motpoler, som människan ömsom dras till och ömsom stöts bort i från. Det kan liknas vid pingpongbollens framfart över bordtennisbordet. När den ene spelaren blir trött eller lämnar matchen avtar utvecklingen. Och i samma sekund som den andre spelaren får ny energi tvingas motspelaren också skärpa sig. I samma sekund som Bernt lämnade föräldrahemmet var han tveklöst på väg bort från 1800-talets stagnation med sikte mot dess motpol, 1900- talets välfärdssamhälle. När välfärdssamhället står för dörren kommer han tillbaka till sitt barndomshem och har kraft att ta ansvar för dess förverkligande.</div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: 100%; border: 0px; font-family: 'Source Sans Pro', Arial, sans-serif; font-size: 16px; line-height: 24px; margin-bottom: 1.5em; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">
Utvecklingsdynamikens motpoler skapas inte enbart mellan utbytet av arbetskraft på en global spelplan. Det krävs sannolikt också två sorters arbetskraft som triggar varandra.</div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: 100%; border: 0px; font-family: 'Source Sans Pro', Arial, sans-serif; font-size: 16px; line-height: 24px; margin-bottom: 1.5em; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">
På ena planhalvan finns de som kan avancera genom handfast grovjobb i skogen eller med flinka händer på världshaven. Den sortens jobb har knappast stått högt i kurs på senare år. Svensk rederinäring har nästan flaggat ut vartenda fartyg och skogstillväxten i Sverige är större än någonsin när alla är upptagna av det papperslösa samhället. Infrastruktur för skogstransporter är så illa underhållen att tendenserna finns att timret står kvar och förblir bortglömda furor i skogen. Den industri som handlade om att frakta timmer på Vänern eller skeppa pappersmassa över världshaven driver inte utvecklingen på samma sätt som under industrisamhällets första decennier. Runt hörnet finns det omvända. Världen skriker efter skogsråvara som kan ersätta oljan. Att bygga i trä anses vara det mest trendiga och sjöfarten vädrar morgonluft när asfaltsläggarna avskedats och ingen har medel för järnvägsinvesteringar längre. Den sortens jobb som Bernt sögs in i mitten på 1800-talet skulle kunna gå mot en ny renässans. Skogen och sjöfarten kan kicka i gång välfärdssamhällets bordtennismatch igen. Men alltför många av den moderna arbetskraften sitter framför datorn på arbetsmarknadens andra planhalva och funderar på orsakerna till det stagnerade samhället.</div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: 100%; border: 0px; font-family: 'Source Sans Pro', Arial, sans-serif; font-size: 16px; line-height: 24px; margin-bottom: 1.5em; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">
Jag lägger en del av min tid på miljöfrågor. Ofta delas miljödebatten också i motpoler. På ena planhalvan finns de som vill ha regler och krav, förbud och nya direktiv. På andra planhalvan finns de som tror mer på drivkrafter som dynamik, entreprenörskap och ekonomiska incitament. Här står resterna av den arbetskraft som har Bernts drivkrafter. De är skogshuggare, småföretagare, uppfinnare och bönder. De ser möjligheter men de saknar ett samspel med arbetsmarknadens andra planhalva. Strävsamma och lojala inspektörer utövar tillsyn, skriver fram lagförslag och sätter i hop statistik över utvecklingen. Sverige är bäst i världen på att nå vissa miljömål. Men sammantaget står vi och stampar när det gäller att nå uppsatta mål. Vi anslår nya resurser, höjer skatten igen ute i kommuner och landsting. Vi frustar över otillräckliga resultat och skriver nya pamfletter om att det krävs krafttag. Men dynamiken uteblir eftersom vi har svårt att förstå att samhället saknar Bernts drivkraft och Bernts motkraft.</div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: 100%; border: 0px; font-family: 'Source Sans Pro', Arial, sans-serif; font-size: 16px; line-height: 24px; margin-bottom: 1.5em; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">
All utveckling av ett samhälle kräver ett samspel mellan minst två perspektiv, en tes och en antites som så småningom ska bli en syntes. Har det högpresterande informationssamhället tappat kontakten med den mer jordnära entreprenören så att dynamiken tenderar att avstanna? Alla skriker efter lösningen på miljöfrågan och världsfreden, men alltför få anstränger sig för att locka fram experimenten, äventyren och de djärva initiativ som bygger ett gott samhälle.</div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: 100%; border: 0px; font-family: 'Source Sans Pro', Arial, sans-serif; font-size: 16px; line-height: 24px; margin-bottom: 1.5em; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">
Ett gott samhälle måste både ha plats för de kompromisslösa kraven och den enkla trivsamheten. Ett gott samhälle måste både leverera de mest högteknologiska industriprodukterna och skapa miljöer där de eftertänksamma filosoferna kan få spåna fritt om framtiden. Ett gott samhälle måste både ha plats för de pålitliga yrkesmännen och de oroliga äventyrarna. Ett gott samhälle måste både ha plats för dem som vill förbli vid sin läst och dem som gärna vill bli utsparkade från hemmet som tonåringar. Ett gott samhälle förutsätter en dynamik mellan känt och okänt, mellan nytt och genuint eller mellan land och stad. Idag välkomnar vi det nya men tränger tillbaka det genuina, hyllar det kända, men tvekar inför det okända, välkomnar staden men glömmer att det är landsbygden som kickar i gång dynamiken. Vi riskerar att få ett stillastående samhälle där sådana som Bernt varken blir utkastade i äventyret eller välkomnade att komma tillbaka.</div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: 100%; border: 0px; font-family: 'Source Sans Pro', Arial, sans-serif; font-size: 16px; line-height: 24px; margin-bottom: 1.5em; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">
Har det moderna samhället försökt planera bort den äventyrslust som drev den unge Bernt eller det risktagande som krävdes av hans far för att skicka i väg honom på de sju haven? Har Sverige och många andra nationer enats om handelshinder och offentliga utgifter som ska lindra risker och hämma äventyrslust så till den milda grad att samhället stagnerar, arbetsgivarna blir fegisar och tristessen smyger sig på hos oss alla som ett svar på att allting är så tillrättalagt? På min morfars farfars tid var arbetsmarknaden oviss och öppen. Idag är arbetsmarknaden förutsägbar och stängd. Varför förvånas vi då över å ena sidan bristen på arbetskraft och å andra sidan tendenserna till att utanförskapet biter sig fast?</div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: 100%; border: 0px; font-family: 'Source Sans Pro', Arial, sans-serif; font-size: 16px; line-height: 24px; margin-bottom: 1.5em; outline: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;">
Ingen vill ha tillbaka ett samhälle där kvinnorna måste dö i barnsäng innan barnen vågade sig ut på äventyr. Ingen vill att fattigdom ska vara den dominerande orsaken till att människor söker lyckan. Men något slags drivkraft behövs för att långsiktigt säkra välstånd och undvika fattigdom. Individen kan inte sköta utvecklingskraften själv i den by där de föddes. Men samhällets institutioner som skulle föra samman människor i samhällen har också misslyckats. Jag tror att politiska beslut har haft ett alldeles för starkt fokus på att sätta upp regler för ett välstånd vi tagit för självklart istället för att garantera dynamiken som bygger välståndet. De politiska styrmedlen måste i större utsträckning främja mötesplatser för innovationer och uppmuntra miljöer där representanterna från arbetsmarknadens två planhalvor kan sammanfogas. De politiska spelreglerna ska garantera dynamiken genom att uppmuntra växelverkan mellan planhalvorna. De politiska spelreglerna ska uppmuntra Bernts längtan efter äventyret, istället för att konservera den ängslan som han också bar på.</div>
Kristinahttp://www.blogger.com/profile/13461167775213081503noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3141120430109284043.post-32176252075613000652014-12-30T01:13:00.002+01:002014-12-30T01:13:53.948+01:00Om decemberuppgörelsen och bristen på tillit <span style="font-family: 'Segoe UI', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px;">Orsaken till den politiska lekstugan i riksdagen i höst och den främlingsfientliga attityden i samhället är till viss del partiernas eget fel. Som toppen på ett isberg aviserade statsminister Stefan Löfven ett extra val, utan att ha tänkt igenom konsekvenserna. Det hade varit ett högriskprojekt som riskerade leda till ett sämre parlamentariskt läge eller i bästa fall ett lika dåligt läge som idag. Respektive block skulle ha kämpat för ett väljarunderlag på minst femtio procent samtidigt som alla vet att ingen av blocken kan nå dit i dagsläget. </span><br />
<br />
<b>BEGRIPA MÄNNISKORS VERKLIGHET</b><br />
<span style="font-family: 'Segoe UI', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px;">I vassen gror en blandning av å ena sidan de höga förväntningarnas missnöje samt å andra sidan känslan av att viktiga fundament för samhällsutvecklingen negligeras. Det politiska kaos som vi bevittnat under hösten beror i grunden varken på regeringen Löfven eller på Sverigedemokraterna. Utan på en mer långtgående misstro mot det politiska ledarskapet. Angreppet sker från två håll, dels från en välmående medelklass som mycket väl känner till sina exeptionellt goda livsvillkor, men som ibland glömmer att välstånd förutsätter politisk stabilitet, dels från en grupp människor som känner ilska, utanförskap och genuin misstro mot passiva politiker, klåfingriga byråkrater och en alltmer utbredd uppfattning att ingen begriper deras verklighet. </span><br />
<br />
<span style="font-family: 'Segoe UI', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px;">Sverige har styrts av minoritetsregeringar under långa perioder. Orsaken till att det fungerat är att Sverige har en stabil demokrati, har haft regeringar och riksdagsledamöter som tagit långtgående parlamentariskt ansvar samtidigt som återkommande akuta ekonomiska kriser tvingat fram politisk kompromissvilja. Idag upplever vi delvis det motsatta. Svenska folket är å ena sidan så välmående att det finns väljare och valda som är beredda att ta risker, exempelvis rösta in nya partier eller avvika från praxis i riksdagen. Svenska folket är å andra sidan så missnöjda att deras politiska förebilder kan strunta i praxis eftersom de knappast känner sig bundna av härskarnas inbördes traditioner. </span><br />
<b><br />RIKSDAGSMAJORITET OMÖJLIG IDAG</b><br />
<span style="font-family: 'Segoe UI', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px;">Att skapa en stabil riksdagsmajoriteter framstår idag som omöjligt. Lösningen var knappast ett extra val. Frågan är om lösningen är en överenskommelse om att släppa fram minoritetsregeringar. Kanske på kort sikt. Statsminister Stefan Löfven får tillfällig arbetsro. Och om han missköter sig kommer Alliansen tillbaka efter valet 2018. Handslaget mellan regeringen och Alliansen var möjligen det enda raka i det rådande kaoset. Men att skapa stabila majoriteter i Sveriges riksdag avgörs ytterst av förmågan hos varje riksdagsledamot, genom flitigt arbete i respektive utskott, genom texter som processas och kompromissas fram i en ambition att skapa bästa möjliga majoritet för de minst dåliga förslagen. Annars behövs ingen riksdag, iallafall inte 349 självständiga ledamöter. </span><br />
<br style="font-family: 'Segoe UI', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px;" />
<span style="font-family: 'Segoe UI', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px;">När Sverige styrdes av minoritetsregeringar under 90- talet gjordes många frågor upp över blockgränsen redan innan de nådde riksdagen. Många riksdagsledamöter kände sig åsidosatta. Sveriges ekonomi var så skakig att regeringen inte vågade vänta på kompromisser i utskotten. Nu är vi så välmående att ingen anser att en riksdagsmajoritet är ett primärt behov i en demokrati. Istället lovar man varandra att vi ska köra minoritetsregeringar i åtta år framåt. Det kanske var det bästa för att undvika kaos i nuet. </span><br />
<br />
<b>SVERIGE GLIDER ISÄR</b><br />
<span style="font-family: 'Segoe UI', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px;">Men vi måste också börja angripa orsakerna till att Sverige glider isär. Vårt land håller ihop idag därför att Anders Borg först hållit hårt i taktpinnen under finanskrisen och därefter tagit oss till en ekonomisk tätposition i Europa. Skatter har sänkts så att normalinkomsttagare fått det väsentligt bättre. Nu kan vi köpa fler möbler, unna oss nya kläder och åka på Thailandsresor. Men nyrikedomen i Sverige är knappast självklar. Med en större plånbok förväntas vi klara oss mer på egen hand. En rikare medelklass med stabila jobb kan leva med att den lokala arbetsförmedlingen lägger ner och att banken ställer högre amorteringskrav. Men många upplever en genomgripande förvandling från ett samhälle, som bars upp av många offentlig finansierade verksamheter, till ett samhälle som som blivit både mer privat och mer offentligt på samma gång. Många verksamheter har avreglerats samtidigt som den service som fortfarande är i offentlig drift känns mer avlägsen och mer byråkratisk. Staten har fler stuprör utan samordning och de lokala makthavarna får allt svårare att manövrera i välfärden. Den enskilde medborgaren är mer lämnad åt sitt öde, på gott och på ont. Den välmående medborgaren är i huvudsak nöjd för denna nya ordning. Mer i plånboken och större frihet är aldrig fel. Den nya friheten driver dessutom Sverige framåt. Lägre skatter ger fler jobb och minskad arbetslöshet. Fler jobbar och drar in skatt till välfärden. Det gynnar alla. Nästan. Många småföretagare på landsbygden, isolerade människor i förorten, barn som far illa och människor med funktionshinder är oftast en del av det svenska välståndet, men hamnar ibland mellan stolarna. Många människor får det knappast bättre för att välståndet stiger. De kommer alltid att känna sig klämda mellan oförstående byråkrater, utsatta för en offentlig sektor som fortfarande är omodern eller en hjälpande hand som uteblivit i en rationalisering eller omorganisation. Det finns massor av marginalgrupper som fått det bättre, men som ofta upplever en relativ tillbakagång. Bland dem gror missnöjet. </span><br />
<b><br />TIGGARNA PÅMINNER OSS</b><br />
<span style="font-family: 'Segoe UI', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px;">Som ett tredje orosmoment dyker låginkomsttagare från Rumänien upp i porten och tigger om några slantar. Människor blir helt klart förvirrade i sin vardag. Vi blir å ena sidan påtaglig medvetna om vårt välmående samtidigt som vi å andra sidan tycker att Sverige glider i sär. Vi tvekar att hjälpa tiggare i vår egen vardag samtidigt som vi klagar på ett samhälle som anses ha blivit kallare och mera egoistiskt. Sanningen är att vi alla bär en del av ansvaret för ett tudelat land och en tudelad värld. Det finns en tiggare i varje kvarter. Vi skulle kunna hjälpa dem. Men de flesta av oss avstår. Vi är uppfostrade i ett samhälle där den sortens omsorg sköts av det allmänna. Men omtanke och solidaritet kan bara till viss del lösas via skattsedeln. Tiggeriet har gjort oss otäckt påminda om det. Vissa tar det till intäkt för att begränsa invandringen, andra inser att den nya sortens solidaritet med hjälpande händer i varje kvarter är enda lösningen. Men det politiska ledarskapet tvekar att peka i den riktningen. Tills vidare införs ytterligare ett jobbskatteavdrag som sänker trösklar och hjälper vissa marginalgrupper in på arbetsmarknaden. Men mycket återstår för ett öppet och solidariskt samhälle. Samma människor som är heligt förbannade på byråkrati, klåfingriga experter är också misstänksamma mot invandrare. Det är helt avgörande att någon eller några politiska partier tar sig an människors ilska mot centralisering och byråkrati. Det är enda sättet att också skapa en tilltro till ökad internationell öppenhet. </span><br />
<b><br />GÖRAN HÄGGLUND - TEAMBILDARE ?</b><br />
<span style="font-family: 'Segoe UI', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px;">I veckan har några ideologiskt renläriga borgerliga väljare uttalat att de anser att Alliansen sviker när de gör upp med Stefan Löfven om skydd för minoritetsregeringar. Det mest konsekventa hade varit om alla renläriga borgerliga väljare hyllade uppgörelsen allra mest. Om Alliansen å sin sida inte kan skrapa i hop 50 procent borgerliga väljare och Stefan Löfven å sin sida inte kan hitta 50 procent socialister så måste dessa båda block mötas på något sätt i någon slags uppgörelse, annars får alla ideologilösa, missnöjda, kommunistiska och feministiska väljare oförskämt mycket makt. Som sagt, de renläriga Alliansväljarna borde hylla decemberöverenskommelsen allra mest. Alternativet är att regeringen Löfven bjöd in (fp) och (c) för att skapa en majoritet i riksdagen. Eller att (s) och (m) gjorde upp på egen hand. Denna veckan har Göran Hägglund (kd) framstått som en av de mest konstruktiva teambildarna. Kanske skulle en riksdagsmajoritet kunna ha bildats med (kd) som en tänkt statsminister? Alla alternativ ska kunna prövas om man menar allvar med behovet av en stabil majoritet. Vi får aldrig veta om det fanns en möjlig riksdagsmajoritet denna mandatperioden eller nästa. För nu ska Sverige styras av minoritetsregeringar fram till 2022. </span><br />
<b><br />INGEN OKONVENTIONELL UPPGÖRELSE</b><br />
<span style="font-family: 'Segoe UI', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px;">Huvudproblemet är att ingen tar långsiktigt ansvar för marginalväljarna, dvs de väljarna som är helt avgörande att knyta till sig för att en riksdagsmajoritet så småningom ska kunna skapas. Dessa väljare hoppar mellan olika partier och betraktar sig troligen som mitten eller som ganska goda socialliberaler. De som känner sig mest politiskt villrådiga är de som till sist avgör Sveriges framtid. Och det är bara med alla marginalväljarna i ryggen som en framtida statsminister kan skapa en riksdagsmajoritet och en god framtid för sina medborgare. </span><br />
<br style="font-family: 'Segoe UI', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px;" />
<span style="font-family: 'Segoe UI', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px;">Ska någon av de mindre borgerliga partierna ta ansvar för samtal med (s) så drar man med sig (m) i uppgörelsen också. Och (c), (kd) och (fp) vill antagligen undvika att (m) och (s) gör upp själva? Förresten vill väl den traditionelle (s)- väljaren inte ensidigt göra upp med den traditionelle (m)- väljaren ? Alltså prövas inga okonventionella lösningar. Alltså gör hela Alliansen upp med (s) och (mp). Det var vad som skedde i en numera välkänd decemberuppgörelse. </span><br />
<br />
<b>ARBETA MER OCH DELA MED SIG MER</b><br />
<span style="font-family: 'Segoe UI', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px;">Problemet är inte överenskommelsen i sig. Problemet är framtiden. Så många politiska reformer är ogjorda. Alltför många små kommuner har svårt att skrapa ihop till välfärden där alltfler äldre behöver allt mer vård. En förväntansfull medelklass kräver bättre kollektivtrafik, mer jämställda löner, bättre arbetsmiljö och en mer meningsfull fritid. Oron i världen kryper allt närmare. Vårt välstånd hotas och alltfler inser att den svenska medelklassen kommer behöva arbeta hårdare, tjäna relativt mindre, betala relativt högre skatt och dela med sig mer. Någon politisk kraft måste snart be medelklassen dra ner på förväntningarna. Det behövs en politisk pedagog som kan redogöra för en mer realistisk framtidsbild. Samtidigt bör välgörenhetsinsatser och solidaritetshandlingar runtom i världen öka. Sverige som byggt sitt välstånd på internationellt beroende har ett extra ansvar att ta emot omvärlden med öppna armar. </span><br />
<br style="font-family: 'Segoe UI', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px;" />
<span style="font-family: 'Segoe UI', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px;">Ovanpå det behöver missnöjda landsbygdsbor, isolerade människor i förorterna och utsatta barn utan närvarande föräldrar känna ökad tillit till demokratin. Mycket snart måste en politisk kraft ta sig an alla dessa ogjorda uppgifter med övertygelse. På senare år har partierna centralt ägnat sig alltför mycket åt att vara reklambyråer, medan de lokala partiorganisationerna i bästa fall är underhuggare i dessa PR- kampanjer och i sämsta fall förtvinar alltmer. </span><br />
<br style="font-family: 'Segoe UI', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px;" />
<b>INGEN BEHÖVER ANSTRÄNGA SIG DE NÄRMASTE ÅTTA ÅREN</b><br />
<span style="font-family: 'Segoe UI', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px;">Varje politisk kraft som försöker ta sig an verkliga samhällsutmaningar kommer få svårt att omedelbart få med sig en riksdagsmajoritet. De sex dominerande partierna har bestämt att det är omöjligt de närmaste åren. Kanske är det en riktig slutsats. Kanske är decemberöverenskommelsen faktiskt ett realistiskt sätt att vinna tid. Varje block får en chans att fundera på vilka politiska reformer som ska sjösättas av en bred riksdagsmajoritet efter år 2022. Men det finns en risk att Sverige istället förlorar tid och ökar det demokratiska glappet mellan väljare och valda eftersom ingen behöver anstränga sig för att skapa en riksdagsmajoritet de närmaste åtta åren. </span>Kristinahttp://www.blogger.com/profile/13461167775213081503noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3141120430109284043.post-65284887925412160792014-11-20T21:52:00.000+01:002014-11-29T14:56:23.091+01:00Om en gul klänning i Borås <span style="font-family: monospace; font-size: 16px;">Det spelar egentligen ingen roll hur mycket resurser som avsätts till forskning eller hur väl vi stödjer entreprenörer - om det saknas en arena för forskaren och entreprenören att mötas så blir det inga nya produkter och heller inga nya jobb. Samhället riskerar att stå och stampa om forskaren aldrig möter en finansiär eller om finansiären möts av käcka projekt som saknar fokus på kunden. Alla steg i innovationen riskerar att stanna av eftersom ingen håller i hop en seriös innovationsprocess. Därför har Västra Götalandsregionen arbetat ihärdigt i ett tiotal år med att bygga upp system för innovationsprocesserna. Men fortfarande är det många aktörer som inte vet om att det finns ett västsvenskt innovationssystem och därför ropar efter någon som ska fylla ut glappet i innovationskedjans olika delar. Många i allmänheten och även politiker tycks sakna kunskap om problemet. </span><br />
<span style="font-family: monospace; font-size: 16px;"><br /></span>
<span style="font-family: monospace; font-size: 16px;">Vid ett seminarium om biobaserade material hos IVA i torsdags belystes dilemmat som uppstår i glappet mellan forskarens resultat och kommersialisering av nya produkter. </span><span style="font-family: monospace; font-size: 16px;">Dessutom medverkade en aktör från Västra Götaland som kunde berätta vad skillnaden blir när det finns en neutral part som håller i hop innovationsprocessen. </span><br />
<span style="font-family: monospace; font-size: 16px;"><br /></span>
<b>TILLÄMPNING AV CELLULOSA </b><br />
<span style="font-family: monospace; font-size: 16px;">Skogen omsätter 200 miljarder kronor i Sverige och utgör 12 procent av svensk export. Men forskare, industriledare, experter och politiker anser att potentialen i skogen inte tas tillvara fullt ut. Det finns massor av möjligheter att skapa tillväxt och jobb genom att ta tillvara skogen för utveckling och tillverkning av nya material. Orsaken till otillräckliga insatser är bristen på samverkan och framför allt oklar rollfördelning. Paul Gatenholm, som har ett förflutet från Chalmers och som numera är vice ordförande i Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien, inledde konferensen om biobaserade material. Han är luttrad efter många år som forskare kring tillämpning av cellulosa.</span><span style="font-family: monospace; font-size: 16px;"> </span><br />
<span style="font-family: monospace; font-size: 16px;">- Jag trodde att min forskning skulle nå marknaden. Men forskning och innovation är två olika saker, säger han och menar att forskning och innovationsprocesser måste hänga ihop. </span><br />
<span style="font-family: monospace; font-size: 16px;">- Hur ska innovativa material komma till marknaden och bli en nyckelspelare i en global ekonomi? undrar Paul Gatenholm. </span><br />
<br />
<b>ORDNING PÅ SPELET </b><br />
<span style="font-family: monospace; font-size: 16px;">När EU avsätter åtskilliga miljarder kronor för att minska gapet mellan forskning och tillämpning av biobaserade produkter är det särskilt angeläget att det finns en tydlig rollfördelning, understryker han. </span><br />
<br style="font-family: monospace; font-size: 16px;" />
<span style="font-family: monospace; font-size: 16px;">Daniel Söderberg från KTH betonar också behovet av rollfördelning mellan grundforskning och innovationer. </span><br />
<span style="font-family: monospace; font-size: 16px;">- Var och en måste ha sin roll på plan. Det är viktigt att få ordning på spelet, säger han. </span><br />
<br style="font-family: monospace; font-size: 16px;" />
<span style="font-family: monospace; font-size: 16px;">Under föredragningarna om innovationer för biobaserade material framkommer också skillnader mellan att komma framåt med innovationer. Eller rättare sagt skillnader mellan å ena sidan utvecklingsarbete mellan några tighta partners och å andra sidan att ta höjd för innovationer på en spelplan där det från början är oklart vem som är kund respektive leverantör. </span><br />
<br />
<b>KUNDNYTTA DIREKT </b><br />
<span style="font-family: monospace; font-size: 16px;">Om en kund och en leverantör finner varandra för att skapa en ny process i en befintlig industri är rollfördelningen tydlig, dvs en leverantör som tar risken eftersom de globala fördelarna är tydliga samt en kund som accepterar teknikskiftet i den egna verksamheten. Det uppstår ett pilotprojekt hos kund som blir kostnadseffektivt och skapar kundnytta direkt. En sådan utveckling är inte ens att betrakta som en innovationsprocess. </span><br />
<br style="font-family: monospace; font-size: 16px;" />
<span style="font-family: monospace; font-size: 16px;">De verkliga innovationsprocesserna riskerar att utebli om de offentliga aktörerna alltid tar de enklaste vägarna. </span><br />
<span style="font-family: monospace; font-size: 16px;">- Idag fördelas medlen alltför snuttifierat. Större projekt leds genom konsensusprocesser. Vi behöver använda offentliga pengar till djärva projekt, menar Lars Berglund från Wallenberg Wood Science Center. </span><br />
<br />
<b>DET FÖRSTA KYLSKÅPET TOG TID</b><br />
<span style="font-family: monospace; font-size: 16px;">Pia Wågberg från Innventia tar upp samma fenomen. Om man studerar innovationsprocesserna från idé via kommersialisering och genomslag på marknaden inom några historiskt kända produkter, exempelvis telefonen, radion och kylskåpet så har det alltid tagit tid. Det tog 15-40 år från idé till marknad , dvs innan 50 procent av de amerikanska hushållen hade tillgång till dessa vardagsprodukter. </span><br />
<span style="font-family: monospace; font-size: 16px;">- Det tar lång tid idag också, poängterar Pia Wågberg. </span><br />
<span style="font-family: monospace; font-size: 16px;"><br /></span>
<span style="font-family: monospace; font-size: 16px;">Hon understryker behovet av rollfördelning och visar industriforskningsinstitutens viktiga roll som ett kitt eller en mäklarfunktion mellan universiteten och industrin.</span><span style="font-family: monospace; font-size: 16px;"> </span><br />
<br style="font-family: monospace; font-size: 16px;" />
<span style="font-family: monospace; font-size: 16px;">Anders Brolin från Stora Enso uppmärksammar oss på att 33 miljarder kronor årligen används till grundforskning i Sverige, medan endast tre miljarder kronor är industrinära. </span><span style="font-family: monospace; font-size: 16px;">Brolin betonar att skillnader i synsätt bland finansiärerna påverkar innovationsprocesserna. En del aktörer anser att innovationsprocessen har en tydlig sekventiell process, medan andra aktörer betonar komplicerade och överlappande gränsövergångar mellan innovationsprocessens olika delar. Om finansieringsorganen ser dessa gränsövergångar tenderar medlen att kunna användas mer flexibelt. Brolin återkommer också till rollfördelningen för att kunna driva innovationer framåt. </span><br />
<br />
<b>FRÅN GRAM TILL TON VIA KILO</b><br />
<span style="font-family: monospace; font-size: 16px;">Maria Ström från Vargön Innovation upprepar vikten av rollfördelning i innovationsprocessen. Här står Västra Götalandsregionen för grundfinansiering av utvecklingsprojektet. Projektägare är Vänersborgs kommun, som också tagit ansvar för en fysisk plats. </span><br />
<span style="font-family: monospace; font-size: 16px;">- Här finns både en fysisk plats och en process, understryker hon.</span><br />
<span style="font-family: monospace; font-size: 16px;">Maria betonar att projektet hjälper och stödjer i en fas nära kommersialisering. Och framför allt att hela utvecklingsprojektet har fokus på marknad i ett tidigt skede. </span><br />
<span style="font-family: monospace; font-size: 16px;"><br /></span>
<span style="font-family: monospace; font-size: 16px;">Många utvecklingsprojekt blir bara en rapport, som stannar i "gramskala". Här handlar det om att snabbt växla upp till kilo och nästan lika snabbt ha fokus på ton. </span><br />
<span style="font-family: monospace; font-size: 16px;">- Första frågan måste vara om det finns en marknad och en kund samt hur värdekedjan ser ut. När det gäller Vargön Innovation finns en lång värdekedja där vissa länkar är starka, andra är svaga och ytterligare några finns inte alls. </span><br />
<br />
<b> </b><br />
<span style="font-family: monospace; font-size: 16px;">Utvecklingsprojektet Vargön Innovation syftar till att bygga upp kontakter och samla aktörer. Vargön Innovation kan vara en sådan samlande kraft, eftersom projektet i sig saknar affärsintresse. Projektet kan vidare utgöra ett partnerskap som samlar ihop kompetenser från exempelvis högskolorna. Företagen kan söka sig till projektet tack vare att det finns en fysisk plats. Vargön Innovation är en neutral part i riggandet av projekt och en sammanhållande länk som kan ställa frågor. </span><br />
<span style="font-family: monospace; font-size: 16px;"><br /></span>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-bjn6SmYUL5k/VG5Ivv_rvYI/AAAAAAAAAdQ/BsSP53ib-aw/s1600/renewcell_klanning.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/-bjn6SmYUL5k/VG5Ivv_rvYI/AAAAAAAAAdQ/BsSP53ib-aw/s1600/renewcell_klanning.jpg" height="400" width="305" /></a></div>
<span style="font-family: monospace; font-size: 16px;">I somras blev en konkret produkt färdig. Tillsammans med Textilhögskolan i Borås och företagen inom Smart textiles syddes den första klänningen av återvunnen bomull. Prototypen är således klar i denna innovation. Nu väntar klänningen på riskkapital som kan satsa medel för att sy några kilometer tyg. Leverantörer finns i tusental, vi är alla innehavare av begagnade kläder hemma i garderoben som skulle kunna användas i jättelika anläggningar för återvinning som omsätts till sömnad av nya tyger och plagg. Ett storföretag väntar på att få ta hand om tillverkning och försäljning av dessa textilier. Men vem ska ta risken för de första testerna i fullskaleanläggning? Vargön Innovation har tagit ansvar för produkten i gram och en aktör finns som vill ta ansvar för volymer i ton. Men vem ska ta ansvar för den största risken som finns i själva tekniksprånget under produktionen av de första kilona av den gula klänningen? </span><br />
<br />
<b>RING MIG</b><br />
<span style="font-family: monospace; font-size: 16px;">Seminariet övergår allt mer i ett samtal kring behovet av att testa, sätta en pilotanläggning i sjön och att också kunna prova i full skala i demonstrationsanläggningar. Här ligger Europa efter USA och Kina, betonar Malcolm Norlin som är investerare och entreprenör. I vår världsdel satsas 94 % av forskningsmedlen på grundforskning och endast 6 % på att skala upp forskningen. I USA är den siffran 48 % och i Kina över 50 %. I Europa tycks vi anse att riskkapitalisten ska ta kostnaden för att pröva tekniken. </span><br />
<span style="font-family: monospace; font-size: 16px;">- Om någon känner en riskkapitalist som investerar i teknik som inte är prövad, ring mig, säger Malcolm lite ironiskt. </span><br />
<span style="font-family: monospace; font-size: 16px;"><br /></span>
<b>RÅDGIVNING OCH KRAFTFULL HJÄLP </b><br />
<span style="font-family: monospace; font-size: 16px;">Ja, så kan samtalen hålla på i oändlighet. Vem ska betala för glappet som uppstår mellan forskaren och företagaren? Vem ska testa tekniken i liten skala och i stor skala? När tror vi att företaget som ska tjäna pengarna på produktionen av en ny produkt är beredd att kliva in. Malcolm menar att det är den samlade bilden och ytterst hela innovationsprocessen som avgör om den första uppsydda klänningen ska bli en serieproduktion som så småningom börjar produceras i massupplaga. </span><br />
<span style="font-family: monospace; font-size: 16px;">- Det handlar om att reducera risk och få fram kapital, då kan uppfinningar snabbare omsättas till affärer. Uppfinnare ska inte behöva gå runt på gatan och och leta efter hjälp. Det måste finnas rådgivning och kraftfull hjälp, exempelvis hur uppfinnaren skyddar sitt patent. </span><br />
<span style="font-family: monospace; font-size: 16px;">Malcolm efterlyser också ökad kunskap. Få inser vad som krävs för att en aktör ska ta beslut om att skala upp en prototyp. Osäkerhet vad gäller intressen från kunder skapar tveksamhet inför investeringen. </span><br />
<span style="font-family: monospace; font-size: 16px;">Mot slutet av seminariet får en riksdagsledamot kommentera dessa frågor. Hans svar visar också på innovationsprocessernas dilemma. </span><br />
<span style="font-family: monospace; font-size: 16px;">- Vi måste se över gränssnitt mellan akademi, näringsliv och offentlig sektor. När det gäller pilot- och demonstrationsanläggningar kan vi inte bygga hur många som helst, säger Ingemar Nilsson, (s). </span><br />
<span style="font-family: monospace; font-size: 16px;"><b><br /></b></span>
<b>EU TVINGAR FRAM </b><br />
<span style="font-family: monospace; font-size: 16px;">Staten är alltså knappast beredd att ta kostnader för pilot- och demonstrationsanläggningar, men en mängd småpengar i statliga verk och myndigheter betalar man gladeligen ut. Snuttifieringen berördes under seminariet. Okunskapen om att en region som Västra Götalandsregionen kan medverka i att skala upp intressanta idéer och framför allt skapa neutrala mötesplatser är ganska dålig. Att EU levererar medel till tillämpad forskning inom exempelvis biobaserade material berördes också på seminariet. Jag tror att dessa EU-medel kommer tvinga fram en förändring där staten tar ett större ansvar för väl utvalda demonstrationsanläggningar och släpper den snuttifierade bidragshanteringen. Jag hoppas också att vi får fler regioner som kan ta samlade grepp kring innovationssystemen så som Västra Götalandsregionen gör. </span><br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br style="font-family: monospace; font-size: 16px;" />Kristinahttp://www.blogger.com/profile/13461167775213081503noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-3141120430109284043.post-57326594190644204052014-11-01T13:16:00.002+01:002014-11-02T20:09:57.079+01:00Mera skit under naglarna eller mer avkoppling- det är frågan ? <div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-WVZOZjl5c0Q/VFTHgpdvMQI/AAAAAAAAAcw/vIhMRufhK5c/s1600/rolflassgc3a5rd.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://1.bp.blogspot.com/-WVZOZjl5c0Q/VFTHgpdvMQI/AAAAAAAAAcw/vIhMRufhK5c/s1600/rolflassgc3a5rd.jpg" height="400" width="266" /></a></div>
<span style="font-family: 'Segoe UI', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px;">Sitter på Dramaten och njuter av Rolf Lassgårds gestaltning av Karl- Oskar i Wilhelm Mobergs <a href="http://www.svd.se/kultur/scen/utvandrarna-i-mats-eks-tolkning-blandar-dans-och-humor_3505472.svd">Utvandrarna</a>. Enkla kläder och enkel rekvisita i skildringen av ett enkelt samhälle. Utvandrarna handlar om människans innersta drivkraft- mat för dagen och sökande efter varaktig försörjning. När ena dottern dör har Karl- Oskar och Kristina fått nog. De bestämmer sig för att dra västerut i förtvivlan över Moder Sveas oförmåga att leverera brödföda. </span><br />
<span style="font-family: 'Segoe UI', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px;"><br /></span><span style="font-family: 'Segoe UI', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px;">Utvandrarna handlar om jakt på försörjning, men också om människans kamp för frihet. Scenen där Robert och Arvid angriper myndigheters översitteri är lysande. De har bugat för husbonden, prosten och länsman för sista gången. Robert och Arvid vill bort från ett alltför regelstyrt samhälle. De bestämmer sig för att dra till Amerika. </span><br />
<br style="font-family: 'Segoe UI', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px;" />
<span style="font-family: 'Segoe UI', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px;"><b>TRÖTTA PÅ DET MODERNA? </b></span><br />
<span style="font-family: 'Segoe UI', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px;">Mat för dagen och kamp för frihet i det småländska Korpamoen. Så gripande och samtidigt så självklart. Dessa värden slåss vi för idag också, fastän vi inte tänker på det. </span><br />
<span style="font-family: 'Segoe UI', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px;"><br /></span>
<span style="font-family: 'Segoe UI', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px;">I senaste numret av SJ:s tidning Kupé uttalar Fredrik Lindström att han är trött på att det finns <a href="http://www.e-magin.se/v5/viewer/files/viewer_s.aspx?gKey=cv92nmqn&gInitPage=39">22 sorters youghurt i butiken.</a> Han hävdar att vår tids civilisation spårat ur. Ungefär som Romarrikets fall håller Västvärldens högkultur på att rasa samman. Nu ska vi åter till det enkla och det långsamma, antyder han. De rationella och pragmatiska svenskarnas framgångar ska bytas mot något mer genuint är andemeningen i intervjun. En slags trötthet på modernitet och längtan efter ett enklare liv framskymtar hos många debattörer numera. </span><br />
<br style="font-family: 'Segoe UI', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px;" />
<span style="font-family: 'Segoe UI', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px;">Det är berättigat att ställa frågan om den västerländska människan håller på att gå under i välståndet, överflödet och stressen. Samtidigt finns det en motsättning i dessa åsikter. Budskapet andas å ena sidan att vi ska avstå överflöd, <a href="http://www.dn.se/kultur-noje/nu-kommer-anti-arbetslinjen/">jobba mindre</a> och övergå till ett lugnare liv. Karl- Oskar och Kristina gav å andra sitt liv för jakten på välstånd. Är vi beredda att ge upp en del av deras strävanden? Om vi drar ner på tempot i våra liv- riskerar vi att förlora annat på vägen som omöjliggör övergången till det nya ? </span><br />
<b><br style="font-family: 'Segoe UI', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px;" /><span style="font-family: 'Segoe UI', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px;">UTAN MODERNISERING ÖKAR FATTIGDOMEN </span></b><br />
<span style="font-family: 'Segoe UI', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px;">Sverige har, mer än något annat land i världen, lyckats förena frihet och välstånd, jämlikhet och modernitet. Vi utrotade fattigdom och lyfte hela befolkningen till en rikedom som de flesta andra nationer i världen aldrig varit i närheten av. Knappast ett självändamål att alltid vara bäst i världen. Men vad skickar vi svenskar för signaler om vi ensidigt basunerar ut åsikten att dra ner på takten och ändra våra vanor? Att vi har nått toppen och tänker avstå en del av kampen för försörjning och frihet ? </span><br />
<span style="font-family: 'Segoe UI', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px;"><br /></span>
<span style="font-family: 'Segoe UI', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px;">Jag tror att framtiden kommer innebära att vi avstår en del lyxkonsumtion, inte för att jag missunnar någon lite lyx, utan därför att en större andel av vårt gemensamma bruttoprodukt kommer behöva vara knutet i fasta tillgångar. Mer investeringar, mer arbete, lägre löner och mindre över till löpande flärd. Ungefär som för de flesta småföretagare med en kapitalintensiv produktion. Nästan alla inkomster binds upp i lån på lastbilen, inköp av drivmedel eller andra hjälpmedel i produktionen. Därmed inte sagt att alla får mindre i plånboken. Bara att vi måste jobba mer för samma välfärd. Vill vi åstadkomma någon slags välfärd också i framtiden med hyggliga möjligheter att ta in skatt och investera i infrastruktur, omfördela resurser till skola, vård och omsorg osv måste antagligen de flesta av oss jobba betydligt mer än idag. </span><br />
<span style="font-family: 'Segoe UI', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px;"><br /></span>
<span style="font-family: 'Segoe UI', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px;">Budskapet från Fredrik Lindström och många andra debattörer klingar därför ensidigt. En uppmaning om att avstå skapar frågetecken om framtiden. Frågetecken som riskerar att ge signalen att Sverige och världen uppnått toppen på ett välstånd och nu kan vi börja ta det lugnare utan att det får konsekvenser. Lika hårt som Karl- Oskar och Kristina slogs för sin försörjning på 1800- talet, lika hårt måste vi idag slåss för vår och våra medmänniskors föda. Ett samhälle som avstår modernisering blir förr eller senare fattigt. I det småländska Korpamoen hade moderniseringen uteblivit, alltså började människor att svälta. </span><br />
<br style="font-family: 'Segoe UI', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px;" />
<span style="font-family: 'Segoe UI', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px;">Vi lever över våra tillgångar idag och priset vi betalar är miljöförstöring, kanske någon invänder. Visst, vi hanterar våra naturresurser illa, men det betyder ju knappast att vi ska dra ner på arbetstiden eller avstå drivkrafter som jakt på välstånd och längtan efter valfrihet. Vill vi undanröja fattigdom måste alla arbeta hårt och kämpa för tillväxt. Utan tillväxt ingen omfördelning. Utan omfördelning ingen tillräcklig fattigdomsbekämpning! </span><br />
<br style="font-family: 'Segoe UI', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px;" />
<span style="font-family: 'Segoe UI', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px;"><b>EN HÅLLBAR UTVECKLING KRÄVER MER ARBETE </b></span><br />
<span style="font-family: 'Segoe UI', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px;">Vill vi skapa ett samhälle som är mer i samklang med naturen måste vi antagligen slita mer för tillväxten och mobilisera resurser för exempelvis miljöinvesteringar. I torsdags träffade jag representanter för rymdindustrin som har stor verksamhet i bland annat Göteborg och Trollhättan. Det är investeringar i rymdindustrins satelliter som kommer avgöra om vi kan ta få tillräckliga kunskaper om klimatförändringarna. Vem ska mobilisera dessa investeringar i framtiden? </span><br />
<br style="font-family: 'Segoe UI', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px;" />
<span style="font-family: 'Segoe UI', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px;">Svårigheten är inte att tala vackert om en livsstil utan välståndets avigsidor som stress och konsumtionshysteri. Svårigheten är att ta till sig en ny epok där monotont ineffektivt kontorsarbete byts mot mer fysiskt arbete på åker och äng, i skog och mark, i industrier och i tillverkningsföretag som producerar nya råvaror, nya processer och nya produkter som används i exempelvis moderna rymdraketer som kan analysera jordens och solens förhållande till varandra och därmed möjligheterna att varaktigt bekämpa stora miljöproblem. </span><br />
<br style="font-family: 'Segoe UI', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px;" />
<span style="font-family: 'Segoe UI', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px;">Samhället står liksom och väger. Ska vi fortsätta att administrera målsättningar för den nya tiden ett tag till eller börja skapa det verkliga omvandlingstrycket och de verkligt stora framtidsinvesteringarna redan nu? </span><br />
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://4.bp.blogspot.com/-bk9nOurXZSE/VFTN33FviYI/AAAAAAAAAdA/2ix7XK7br5o/s1600/IMG_3366.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/-bk9nOurXZSE/VFTN33FviYI/AAAAAAAAAdA/2ix7XK7br5o/s1600/IMG_3366.JPG" height="298" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Jag åker gärna till den gamla bruksmiljön i Växbo utanför Bollnäs. Svårt att<br />
förstå vilka arbetsinsatser som gjordes i Sverige under 1700-och 1800-talet<br />
för att skapa det välstånd vi vant oss vid i Sverige och som många debattörer<br />
idag viftar bort. Troligen kan vi inte avstå välfärd, istället kommer framtiden att<br />
kräva mer arbete av oss. I allafall om vi vill upprätthålla rättvisa och ställa om<br />
till ett mer miljöanpassat samhälle. <br />
Det kommer krävas mer skit under naglarna, inte mindre! </td></tr>
</tbody></table>
<span style="font-family: 'Segoe UI', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px;"><b>SKIT UNDER NAGLARNA </b></span><br />
<span style="font-family: 'Segoe UI', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px;">Äter söndagsmiddag i <a href="http://www.svd.se/resor/vid-sidan-av-vagen_435755.svd">den genuina bruksmiljön i Växbo utanför Bollnäs.</a> Slänger ett öga på de gamla fotona på väggen på restaurangen. Här finns bilder på strävsamma jordbrukare som trampar med bestämda steg i leråkern. De sliter med valkiga händer vid linskäktet. Den var den sortens hårda arbete som byggde välstånd i Sverige. Om vi ska avstå överflödet och ställa om till ett mer hälsosamt och miljömässigt hållbart samhälle idag blir uppgiften knappast mindre arbetsintensiv än då. Den som skriker efter en annan livsstil har kanske rätt. Men utmaningen ligger knappast i att prata vackert om att avstå eller tacka nej till överflöd. Utmaningen ligger i att ta av sig kostymen, kavla upp ärmarna, vara beredd att få lite skit under naglarna och jobba hårt för nya produktionsmönster och nya teknologier som kan generera en mer energieffektiv tillverkning av varor och tjänster som vi behöver i en nya epok. </span><br />
<br style="font-family: 'Segoe UI', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px;" />
<span style="font-family: 'Segoe UI', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px;">Många av oss längtar efter ett enklare samhälle samtidigt som vi tar rättvisa för självklart. Om vi ska tacka nej till överflöd och lyxkonsumtion minskar drivkraften att bli rik. Om människor släpper drivkraften att bli rik blir det också svårare att hitta resurser till att utjämna skillnader och minska fattigdom. Kan vi arbeta smartare i en större social harmoni utan att harmonin övergår i lättja som gör oss fattigare igen? Om ingen blir riktigt rik kommer heller ingen att kunna investera bort fattigdom. När mina förfäder växte upp på den svenska landsbygden på 1800-talet fanns det en filosofi av att dela med sig till grannar som svälte. Men om alla halvfattiga bönder delade med sig av det sista brödet till de utfattiga torparna blev det inget över för gemensamma investeringar i framtiden. Utan modernisering riskerar vi till slut att alla svälter. </span><br />
<b><br style="font-family: 'Segoe UI', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px;" /><span style="font-family: 'Segoe UI', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px;">SATSA PÅ DET NYA </span></b><br />
<span style="font-family: 'Segoe UI', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px;">Det blir antagligen svårt att minska på tempot utan att förlora takten i moderniseringen. Modernisering är en förutsättning för att ställa om till ett mer miljövänligt, energieffektivt och hållbart samhälle. Och för att bli mer miljövänliga, energieffektiva och hållbara krävs investeringar i ny teknik, som i sin tur kräver driftiga entreprenörer med gott om pengar. Några av dem som idag pläderar för ett mer stillsamt samhälle kan givetvis välja att dra sig undan, luta sig tillbaka, titta sig i naveln och njuta av denna nya stillhet. Jag menar att dessa insiktsfulla människor istället måste satsa sin tid och sina pengar i en ny epok. </span><br />
<br style="font-family: 'Segoe UI', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px;" />
<br style="font-family: 'Segoe UI', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px;" />
<br style="font-family: 'Segoe UI', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px;" />
<br style="font-family: 'Segoe UI', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px;" />
<br style="font-family: 'Segoe UI', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px;" />
<br style="font-family: 'Segoe UI', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px;" />
<br />
<br style="font-family: 'Segoe UI', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 13px;" />Kristinahttp://www.blogger.com/profile/13461167775213081503noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3141120430109284043.post-32890570381148193862014-09-17T20:49:00.001+02:002015-01-02T01:09:02.331+01:00En regering som gjorde allt rätt. Men uttryckte sig fel. <div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 14pt; line-height: 115%;">Det som jag gillar mest
hos Allianspartierna som nu har regerat landet i åtta år är deras fantastiska sinne för ansvarstagande. Varje krona av utgifter är finansierad samtidigt som de sänker
skatter på områden där vi verkligen behöver sänka skatter. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 14pt; line-height: 115%;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 14pt; line-height: 115%;">Tidigare i moderaternas historia var synen på ansvarstagande ett helt annat. Moderaterna kalkylerade med stora skattesänkningar som det saknades täckning för. Huvudorsaken till att epoken Bo Lundgren tog slut i samband med valet 2002 var helt enkelt partiets orealistiska ekonomiska politik. Fredrik Reinfeldt och Anders Borg har sedan dess byggt sin politik på ett mer ansvarsfullt sätt. De skattesänkningar som genomförts med Allianspartierna är sådana som stimulerar arbete, som omvandlar svarta jobb till vita och som ser till att antalet arbetade timmar blir fler. Alliansregeringens arbetslinje har varit oerhört framgångsrik. Så framgångsrik att Socialdemokraterna knappt ifrågasatt jobbskatteavdragen. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 14pt; line-height: 115%;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: 19px; line-height: 21.4666652679443px;">Annie Lööf gjorde en fantastisk stark insats i valrörelsens slutskede. Ungefär lika stark som Maud Olofsson gjorde i spurten 2010. Strategin var ungefär densamma då som nu, dvs att fokusera stenhårt på de frågor Centerpartiet är starka i - dvs jobben och miljön. Skillnaden nu är att Centerpartiet har förlorat regeringsmakten. Moderaterna tappar rejält och ingen av de andra alliansbröderna har förmått fånga upp besvikna moderater. Egentligen är det en stor paradox att regeringen blir omvald 2010 när finanskrisen fortfarande hänger över oss och tappar makten 2014 när vi tagit oss igenom finanskrisen och står starkare än någonsin. I New York Times och i the Guardian är förvåningen stor och man menar att <a href="http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/wolfganghansson/article19533675.ab">svenskarna skulle ha fått dåligt samvete</a> och därför är benägna att rösta fram en (s)- ledd regering. </span></span><span style="font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 19px; line-height: 21.4666652679443px;">Centerpartiet och Alliansen förlorade på samma fråga som skapade framgången. Väljarna tyckte sannolikt att vi blev alltför kamerala, alltför duktiga på ekonomisk politik. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: 19px; line-height: 21.4666652679443px;"><br /></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: 19px; line-height: 21.4666652679443px;">Annie Lööf utpekas nu som den nya borgerliga ledaren och jag tror att Centerpartiet har världens chans att bli ett samlande parti för en delvis omdefinierad Allians. En (c)-stafettpinne som tar över där Fredrik Reinfeldt lämnade in. En allians som kan komma tillbaka 2018 med ett delvis annat uppdrag. </span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: 19px; line-height: 21.4666652679443px;"><br /></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 19px; line-height: 21.4666652679443px;">Valet 2014 blev ett val där experterna förlorade mot amatörerna, där teoretikerna förlorade mot de verklighetsnära, där akademikerna förlorade mot småfolket. Ingen hade en agenda för valrörelsen 2014, som Per Schlingman sa i TV på valnatten. Det gjorde att antidemokratiska krafter, militanta feminister och kommunister kunde håva in segrar. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 19px; line-height: 21.4666652679443px;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 19px; line-height: 21.4666652679443px;">I Alliansregeringen tillhörde Centerpartiet alltför ofta de "duktiga", men samtidigt har Centerpartiet en stark tradition av bondförnuft och entreprenörskap som då och då plockas fram. Det blev aldrig tillräckligt tydligt varför jobbskatteavdrag och miljöbilspremie gynnade Centerpartiets visioner. Dessutom stördes våra försök att vara jordnära och folkliga genom ett illa genomtänkt idéprogram. Det var de socialliberala värdena som förlorade i valet 2014. Inte för att de socialliberala värdena saknades, utan därför att de kläddes alltför mycket i termer av arbetslinje, jobbskatteavdrag och sänkta skatter. Tänk om Alliansens politik i stället hade klätts i termer av t ex mer skattintäkter till sjukvården, mera sunt förnuft för småföretagaren och ökad klimatsmart handel i industriföretagen ?! </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: 19px; line-height: 21.4666652679443px;"><br /></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: 19px; line-height: 21.4666652679443px;"><b>ÖKAD FOLKLIGHET OCH MINDRE BYRÅKRATI</b></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: 19px; line-height: 21.4666652679443px;">Centerpartiet är det enda partiet som kan ta tillvara Alliansregeringens arbetslinje och sätta in den i ett verklighetsnära sammanhang. Entreprenörer på landsbygden måste tydligt kunna se att minskat krångel och lägre skatter är en väsentlig del av en helhet. </span></span><span style="font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 19px; line-height: 21.4666652679443px;">Uppfinnare och innovatörer ska vara hjältar i Centerpartiets ögon. Alliansens arbetslinje byggde i hög utsträckning på att stimulera människor att söka jobb. Centerpartiets entreprenörstanke bygger i hög grad på att stimulera entreprenören att utveckla idéer och skapa mervärden i produktionen. Det förutsätter att många stuprör rivs och att många byråkratiska regler tas bort hos myndigheter och verk. Så har inte skett i tillräckligt hög grad under de senaste åren. Vi som är verksamma i kommuner, landsting och regioner har fått fler pekpinnar, inte färre. </span><span style="font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 19px; line-height: 21.4666652679443px;">Moderaterna har haft en ganska centralistisk syn på att staten sköter saker och ting ganska bra. Försäkringskassor har förstatligats och alla förslag om regionalisering av makt har lagts i papperskorgen. Människor har efterfrågat folklighet vid valurnan och när Alliansen har levererat för lite decentralisering har väljarna paradoxalt nog röstat fram en (s)- regering som vill ha ännu fler regler, mer förbud och utökad byråkrati. Nu har Centerpartiet chansen att presentera en politik där regionalt självstyre och mindre statlig detaljsyrning är ledstjärnan. Det är närodlad politik! </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 19px; line-height: 21.4666652679443px;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 19px; line-height: 21.4666652679443px;"><b>INTERNATIONELL SOLIDARITET </b></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: 19px; line-height: 21.4666652679443px;">De senaste månaderna har världen skakats av politisk oro och övergrepp mot mänskliga rättigheter i bland annat Ukraina och i Syrien. Centerpartiet behöver inte ta tag i utrikespolitiken för att öka på sin folklighet, utan för sin trovärdighets skull. Under åtta år i regeringen har Centerpartiet inte prioriterat utrikespolitiken högt, men det är helt nödvändigt om vi vill bli ett större parti. Alliansregeringen ska ha all heder åt att man så tydligt presenterade kostnader för et kraftigt ökat flyktingmottagande i sin budget. Kanske var det denna uppriktighet som slutgiltigt fällde Fredrik Reinfeldt? Kanske anade han utgången redan under sitt briljanta tal i Almedalen? Han bestämde sig för att vädja till svenskarnas hjärtan. Kanske hoppades han att väljarna skulle belöna honom för ärlighet om kostnader för flyktingarna. Om svenskarna inte ville belöna honom skulle han tacka för sig. Nu sitter Stefan Löfven och funderar på var han ska hitta kontot för att ta emot fler flyktingar. Jag är oerhört stolt över att tillhöra det regeringsalternativ som tog ansvar också för den sista kronan för flyktingmottagandet. Det är verklig solidaritet! </span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: 19px; line-height: 21.4666652679443px;"><br /></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: 19px; line-height: 21.4666652679443px;"><b>ETT DYNAMISKT BIOSAMHÄLLE </b></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: 19px; line-height: 21.4666652679443px;">Centerpartiet plockade väljare från miljöpartiet i valrörelsens slutskede. I valmanifestet formuleras att vi har uppnått <i>Resultat för miljön</i>. Det blir svårt att värja sig när man ser resultatet. Utsläppen minskar, vindkraften har tiodubblats, vi utpekas till en av världens mest ambitiösa länder inom klimat osv. Men mycket återstår för att formulera visionen om ett biosamhälle, ett dynamiskt samhälle som mindre sluter sig i fysikens begränsningar och mer öppnar upp för en biobaserad ekonomi. När många debattörer pläderar jordens undergång ska vi visa på den biologiska produktionens oändlighet och dynamik. Här är den stora möjligheten för Centerpartiet. </span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: 19px; line-height: 21.4666652679443px;"><br /></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: 19px; line-height: 21.4666652679443px;"><b>JÄMSTÄLLDHET OCH SOCIALT PATOS </b></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: 19px; line-height: 21.4666652679443px;">Det var med ett nödrop vi slapp Gudrun Schyman i riksdagen igen. Militanta socialister förklädda till feminister övertygade över tre procent av väljarkåren. Det vilar knappast någon folklighet i att ta sats mer i jämställdheten, men utan en tydlig jämställdhetspolitik öppnar vi för nya socialistiska rörelser. Den moderna människan accepterar inte stereotypa föreställningar och gammaldags normer på arbetsmarknaden. Det behövs en mer liberal människosyn som delvis måste vinnas genom ökad jämställdhet, kanske via fler regelringar i näringslivet eller i politiska församlingar. </span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: 19px; line-height: 21.4666652679443px;"><br /></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: 19px; line-height: 21.4666652679443px;">Alliansregeringens viktigaste förtjänst är knappast arbetslinjen som sådan och knappast de nya jobben heller, utan alla de nya skatteintäkter som vi i kommuner, landsting och regioner förfogar över- tack vare arbetslinjen. I Västra Götalandsregionen handlar det om drygt åtta friska miljarder. Vi skulle ha använt dessa resurser med ett större socialt patos, inte bara i handling utan också på plakaten och i möten bland de äldre och de sjuka. I bland undrar man hur det står till med alla konsulter och PR-byråer. Vem beskrev de nya miljarderna som strömmat till i sjukhuskorridorerna och som botat cancer, undvikit stroke och hjälpt funktionshindrade. Ett socialliberalt parti som gör anspråk på att leda Sverige från och med 2018 måste veta hur den sociala profilen ska formuleras. Det misslyckades alla Allianspartierna med. Det kostade oss makten. Ibland tänker jag att Alliansregeringen gjorde allt rätt, men uttryckte sig fel. </span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: 19px; line-height: 21.4666652679443px;"><br /></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: 19px; line-height: 21.4666652679443px;"> </span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: 19px; line-height: 21.4666652679443px;"><br /></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: 19px; line-height: 21.4666652679443px;"><br /></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><span style="font-size: 19px; line-height: 21.4666652679443px;"><br /></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 14pt; line-height: 115%;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 14pt; line-height: 115%;"><br /></span></div>
Kristinahttp://www.blogger.com/profile/13461167775213081503noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3141120430109284043.post-26705509013171367172014-09-14T09:18:00.000+02:002014-09-14T09:25:10.092+02:00Om väljare som har bestämt sig och väljare som avstår<br />
- Jag ska hoppa, säger en kille tvärsäkert, som jag försöker överlämna valmaterial till på en gata i Sävedalen. Han har en hund i ett koppel och har svårt att stanna till på grund av att hunden vill vidare. Själv blir jag lite överrumplad, eftersom de övertygade soffliggare varit få under valrörelsen. Jag gör ett försök att möta honom i ett samtal.<br />
- Ska du hoppa över valet helt och hållet ?! säger jag för att ge sken av att jag hörde fel. Så vinner jag lite tid och kan ta sats för en stunds argumentering, tänker jag.<br />
Killen med hunden hinner nästan springa förbi mig.<br />
- Ja, och det är ingen ide att du försöker, säger han tvärsäkert och försvinner med hunden längs gatan.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://4.bp.blogspot.com/-CeVr8ti6IaE/VBU_qfjjhjI/AAAAAAAAAao/6NWkOyHJOXs/s1600/IMG_3246.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/-CeVr8ti6IaE/VBU_qfjjhjI/AAAAAAAAAao/6NWkOyHJOXs/s1600/IMG_3246.JPG" height="476" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Med Camilla och Erik i valstugan i Uddevalla. Kan partierna locka till sig nya människor ? Eller ska vi bara rycka ut i panik när det är val? I Uddevalla har Centerpartiet delvis lyckats. Nya medlemmar har strömmat till. Det handlar om ganska enkla saker. Människor vill först och främst känna gemenskap.</td></tr>
</tbody></table>
En kvinna i hatt frågar efter valmaterial för kommunalvalet i Uddevalla. Jag plockar fram det och försöker också lämna över material om regionvalet.<br />
- Jag ska rösta blankt i regionvalet, eftersom ni bara bryr Er om Göteborg, säger hon med eftertryck.<br />
Jag blir nyfiken på vad hon menar, men hinner knappt ställa en följdfråga förrän hon fortsätter ösa ut sin ilska över resurser som stannar i Göteborg.<br />
- Västsvenska paketet är bara för göteborgare. Nu vill jag inte parta mer, jag och min dotter ska åka hem och vi tänker rösta blankt i regionvalet.<br />
- Att rösta blankt är detsamma som att ge makt till dem du ogillar mest, försöker jag.<br />
- Rösta blankt måste man få göra och jag vill inte stödja Göteborg, säger hon ännu mer tvärsäkert.<br />
Jag har börjat reta upp mig på hennes ensidiga uppfattning, men inser samtidigt hur svårt det kommer vara att vända hennes uppfattning om att infrastruktur i Göteborg bara är till för göteborgarna. När jag är i Göteborg brukar invånarna där understryka att Västsvenska paketet endast är till för dem som bor utanför Göteborg. Här har vi en väljare som ska rösta blankt eftersom infrastruktursatsningarna i Göteborg bara skulle vara en satsning för Göteborg lokalt. Inget kan vara mer fel. Jag gör ett försök att argumentera mot henne, fastän kvinnan med hatten och hennes dotter redan är på väg bort från Centepartiets valstuga.<br />
- Kläderna du har på dig, skorna du bär, väskan du har över axeln och möblerna därhemma- allt kommer troligen från en cointainer i Göteborgs hamn, säger jag. Tänkt på att allt du köper och allt som företag i Uddevalla säljer ska gå via Göteborg...<br />
Kvinnan avbryter mig.<br />
- Jag vill gärna lyssna på dig, men det blir nog en blankröst i regionen och nu ska jag och min dotter åka hem, säger hon och småspringer bort mot Kungsgatan.<br />
<br />
Jag står på en marknad i norra Bohuslän. En äldre herre kommer fram med Sverigedemokraternas röstsedlar. Han ser närmast lyrisk ut och deklarerar att i årets val ska dom få hans röst. Jag funderar en sekund om det är värt att försöka få honom på bättre tankar. Så börjar han berätta om en folkpartist som han alltid röstade på förr i tiden, eftersom han var "så käck". Men sedan den folkpartisten avled har han hoppat lite mellan olika partier och nu är det Sverigedemokraternas tur. Jag bestämmer mig för att försöka vända hans tokiga åsikter. De kan inte sitta så djupt om han nyss varit folkpartist, tänker jag.<br />
Medan jag funderat har han hunnit ösa ur sig kritik mot Socialdemokraterna och Miljöpartiet samt även berätta vilka politiker han ogillar i dessa partier.<br />
- Om du ogillar Socialdemokraterna och Miljöpartiet ska du knappast välja Sverigedemokraterna. Då försvagar du Alliansen och hjälper (s) och (mp).<br />
Mannen jag pratar med ser förvånad ut. Han har nog inte räknat med att jag ska döma ut hans val av parti.<br />
- Vill du ha kvar regeringen ska du rösta på någon av regeringspartierna, tydliggör jag.<br />
- Jasså, säger du det. Fast det är nog bra att röra om lite i grytan, fortsätter han.<br />
Vi pratar om vad som menas med att "röra om i grytan", hur illa det skulle bli för Sverige. Vi kommer in på andra samtalsämnen också. Om hur det var förr i Skredsvik där han bor. Och om väder och vind. Sakta, sakta märker jag att han lyssnar på mina argument.<br />
<br />
- Det har fanimej blivit sämre att driva företag de senaste åren, dundrar en person som jag känner lite grann när vi står och pratar på Kungälvsmässan.<br />
Jag hälsar artigt och tilltalar honom med namn. Inget tecken på ändrat tonläge. Han fortsätter på samma tema.<br />
- Det har fanimej blivit värre för oss företagare. Du har skickat valmaterial till mig, men jag tvivlar på att du förtjänar en röst, ryter han.<br />
Jag tar sats med argument om sänkta arbetsgivaravgifter och nämner även hotet om ökat momskrångel, som Centerpartiet avvärjde för att underlätta för företag. Han bara skakar på huvudet och ser arg ut. Och fortsätter ösa ur sig kritik. Jag inser att det är lönlöst att enbart säga emot honom, jag måste hitta ett sätt att möta honom istället, så jag byter strategi.<br />
- Det finns säkert saker som kan bli bättre och det blir värre om vi byter reger...<br />
- ...jag vet att det blir värre med en ny regering, men det är djävla krångligt att driva företag idag, avbryter han mig.<br />
- Du behöver inte stå här och svära, säger jag.<br />
Han lugnar sig lite.<br />
- Ja, min kritik är inte riktad mot dig och jag vet att det blir ännu värre om vi byter regering, tillägger han.<br />
- Vi får se hur det blir i morgon, säger han sakta och jag får intrycket att han just kommit på att han känner mig lite grann, att han och jag ingår i någon slags gemenskap som gör att det är dumt att stå och skälla.<br />
- Vi får se hur jag röstar, säger han igen och vi säger adjö.<br />
<br />
En av de sista väljarna jag pratade med igår, precis innan Kungälvsmässan börjar packa ihop kommer fram och ställer frågor om ishallen. Ingen från Centerpartiet i Kungälvs kommun är i närheten, så jag lyssnar på honom lite utan att kunna ge raka besked om ishallen.<br />
- Jag vet det mesta om Er och jag har bestämt mig för att rösta på Centerpartiet, vill bara kolla först vad ni tycker om ishallen, säger han.<br />
Efter en stund får han besked, ser nöjd ut och Centerpartiet kan räkna in en röst ytterligare.<br />
<br />
Den tidigare rikskända Maria Brandin kommer fram till Centerpartiets monter i Kungälv. Hon ställer några raka frågor om bland annat miljö. Hon vet precis vad hon ska fråga om. Det märks tydligt att hon även vet vilka svar hon vill ha för att rösta på Centerpartiet. Hon ser nöjd ut när hon promenerar vidare efter vårt samtal.<br />
<br />
Många samtal har passerat förbi under den flera månader långa valrörelsen. För de flesta invånare är valet bara en handling vart fjärde år. För några av oss andra är det en heltidssysselsättning. Snart börjar arbetet för de kommande fyra åren. Det ska bli trevligt att håva in valresultatet på söndag kväll. Men det svåra arbetet med att försöka fånga upp han som inte röstar alls, hon som skulle rösta blankt, han som övervägde ett främlingsfientligt parti eller att värva partimedlemmar bland dem som röstade på mig återstår. Vilken roll ska partierna spela mellan valen, är en fråga som gnager i huvudet. Vi tenderar att bli färre, samtidigt som politik blir mer komplicerat. Vi riskerar allt fler antidemokratiska krafter efter valet, vilket försvagar de demokratiska partierna ännu mer. Om fyra år riskerar jag och mina partikamrater att få börja om. Att prata människor till rätta några dagar före valet när de saknar regelbunden kontakt med partierna är svårt. Eller kan partiväsendet då nytt blod ?<br />
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://2.bp.blogspot.com/-1dJh1BUwmRo/VBVAaphFPwI/AAAAAAAAAaw/NM0IAcCsmCE/s1600/IMG_3132.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="http://2.bp.blogspot.com/-1dJh1BUwmRo/VBVAaphFPwI/AAAAAAAAAaw/NM0IAcCsmCE/s1600/IMG_3132.JPG" height="298" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Med riksdagsledamoten Ulrika Carlsson på Farbror Knuts café i Kungälv. <br />
Idag går flera miljoner väljare och röstar i Sverige. Några stannar hemma. <br />
Kan vi i partierna bli bättre på att fånga upp människor i partierna? </td></tr>
</tbody></table>
Det finns fyra viktiga steg på vägen fram för att kunna påverka och ha inflytande i politiken. Det första steget är att UTVECKLA GEMENSKAP. Människor måste känna en slags samhörighet med varandra, ha någorlunda lika synsätt och enkelt komma överens. Det är alltid lättare att övertyga en granne i politiska frågor än att rycka tag i vem som helst på gatan, troligen för att grannen och du har redan utvecklat en gemenskap. Steg två för att nå fram med budskapet är att FÖRA DIALOG. Som politiker måste man lyssna och som väljare måste du föra fram dina tanker. Dialog uppstår när båda parter delar med sig av synpunkter och orkar lyssna på nya infallsvinklar på ett problem. Om människor utvecklar gemenskap och för dialog med varandra kan man börja BILDA OPINION för sin sak. Att bilda opinion är det tredje viktiga steget fram till att kunna påverka ett beslut eller ändra riktning på utvecklingen. Jag har många gånger kraschlandat i samtal med människor på gator och torg. Vi blir ovänner direkt, troligen för att det saknas en gemenskap, för att vi avstått från dialogen och misslyckats med opinionsbildningen. Då kommer man ingen vart med det politiska budskapet. PÅVERKA POLITISKT är alltså det fjärde steget i en mycket lång resa människor emellan. Är du medlem i ett parti kan den resan gå fortare. Du tillhör redan en gemenskap, där dialogen och opinionsbildning är huvudinslaget i verksamheten. Att försöka påverka dem som finns utanför partierna är svårare än bland dem som finns inne i partierna. Partierna är beroende av att hela tiden få in nytt folk i partierna, men ofta uteblir det jobbet efter som det är ett långt och mödosamt arbete att få in fler i gemenskapen. I en valrörelse blir det tydligt hur svårt det är för väljare och valda att möta varandra därför att alltför få finns inne i partigemenskapen och alltför många utanför.<br />
<br />
Vi vill alla förändra vår vardag. Alla har synpunkter på hur jobb skapas, hur miljön ska bli bättre och hur sjukvården ska utvecklas. Men alltför många av dem som har kloka synpunkter har valt att avstå gemenskapen i ett parti. Då missar man möjligheten att föra dialog om sina tankar och bilda opinion för sina åsikter. Då blir man lätt frustrerad när valdagen närmar sig. Hur ska min åsikt nå fram, hur ska jag hitta ett parti med förslag som liknar mina egna värderingar? Lika frustrerade blir vi i partierna. Hur ska vi nå ut? Hur ska väljarna förstå vad vi menar ? Risken är förstås stor att partiernas inre arbete med gemenskapen, dialogen och opinionsbildningen dåligt överensstämmer med vad folk tycker. Partierna jobbar med sitt och väljarna tenderar att bli arga. Samtidigt har politikerna ett ansvar att bjuda in väljarna i gemenskapen mellan valen och väljarna har ett ansvar att söka sig till partierna. Hur det än går i valet idag så måste vi alla anstränga oss de närmaste åren för att UTVECKLA GEMENSKAP, FÖRA DIALOG och BILDA OPINION för det vi tror på. Då kommer det bli enklare att PÅVERKA POLITISKT. Gå och rösta i dag! Och fundera även på hur du kan bidra mer i framtiden i gemenskapen för en stabil demokrati.Kristinahttp://www.blogger.com/profile/13461167775213081503noreply@blogger.com0