tisdag 13 oktober 2009

Vilse i krispolitiken eller liberalt reformarbete ?!

Kommer du på dig själv ibland med att livet, liksom politiken tycks gå i cirklar eller återkommande cykler ? Visst är det bra med återkommande förändring i små steg, men ibland tycks samhällsutvecklingen vara fast i ett ekorrhjul, fast i samma hjulspår, snarare än i cykler som leder framåt.

Den sk Gröna vågen vällde in i Västvärlden under 60- och 70-talen, en slags vänsterrörelse med gröna inslag, som inte minst Centerpartiet drogs in i genom kärnkraftsdebatten. Både Gröna vågen och kärnkraftsdebatten blev en återvändsgränd, som vi möjligen har tagit oss ur nu.

Den första mottrenden mot 60- och 70-talens vänstervåg kom med "högervågen" på 80-talet. Jag gick på gymnasiet då och minns hur kaxiga MUF: arna blev i takt med att de löste in fler och fler medlemmar. Prallellt pågick rosornas krig i Rosenbad där personer som Kjell-Olof Feldt och Klas Eklund försökte baxa socialdemokratin åt höger eller i allafall mot mitten. Under slutet av 80-talet och under den s k köpfesten tysnade MUF något och sen kom kraschlandningen i ekonomin. Då försökte Carl Bildt (m) och Ann Wibble (fp) leda ett slags liberalt ekonomiskt reformarbete- ivrigt påhejat av finansutskottets ordförande Per-Ola Eriksson, (c) som skulle visa sig framgångsrikt, men som de flesta väljarna inte förstod poängen med. Således kom (s) tillbaka under resten av 90-talet parallelt med att Ingvar Carlsson baxade in oss i EU och i övrigt fortsatte ett liberalt reformarbete i Sverige. Det känns som att 90-talet var en period av ett stillsamt försök att ta Sverige ur ekorrhjulet. Det var inte bara trender och mottrender, vänster- och högervågor som tog ut varandra, utan ett politiskt ledarskap, ömsom lett av Ingvar Carlsson, ömsom lett av Carl Bildt som steg för steg ledde Sverige mot något nytt.

Den nu sittande borgerliga regeringen har fortsatt det arbetet som inleddes under 90-talet genom jobbskatteavdrag, avdrag för hushållsnära tjänster, helt enkelt genom att uppmuntra arbetslinjen och minska utanförskapet. Men den internationella finanskrisen har gjort att det också finns en osäkerhet, eller som Lars Jonung nyligen skrev i DN under rubriken Vilse i krispolitiken. Ingen vet riktigt vad som ska komma efter krisen. Riskerar vi att ramla tillbaka i samhällsproblemens ekorrhjul eller kan vi ta oss upp på banan igen ? I vassen lurar en ny vänstervåg eller en ny högervåg. Nyckeln för att ta sig upp på banan är innovationer och entreprenörskap, nya företag och framtidstro. Maud har slitit hårt de senaste åren med de frågorna, men mer måste göras under perioden 2010-2014.