lördag 28 maj 2011

Inte bara en fråga om Värmland

Idag efterfrågar Bohusläningen klara besked från partierna om Värmland och Västra Götalandsregionen ska gå samman eller ej. Tidigare har bland annat GT efterfrågat samma sak. Och flera partier har svarat, bland annat  Centerpartiet. På regionstämman i torsdags fattade centerpartisterna beslut om att börja förhandla med Värmland.

Men Värmlandsfrågan handlar inte bara om Värmland, utan om synen på välfärd. Hur ska ett litet land som Sverige i Europas utkant, med en av världens äldsta befolkningar långsiktigt kunna upprätthålla en god välfärd? Vi ska konkurrera med stora och växande ekonomier som Brasilien, Indien och Kina.  Deras konkurrensfördelar som låga löner, korta avstånd, stor befolkning och ett varmt klimat kommer aldrig att bli konkurrensfördelar för oss. Vår främsta konkurrensfördel är kunskap. Vi måste göra allt för att kompensera att vi är en liten befolkning i Europas utkant. Det gör vi genom att satsa på en god infrastruktur och genom starka regioner som uppmuntrar en flexibel arbetsmarknad. Små kommuner och landsting kommer inte att klara sig på egen hand. Det visar inte minst studier som gjorts i Värmland.

Alltför få debattörer bryr sig om regionfrågan. Men den är avgörande för morgondagens välfärd. Några enstaka debattörer gjorde påpekanden mitt i valrörelsen i Västra Götaland. Men det fick alltför lite genomslag.

Denna veckan blev det klart att Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet ska fortsätta att styra Västra Götalandsregionen. Jag är orolig för att de mest ägnar sig åt att vara emot- emot privat vård, emot vägar och bilar och kanske även emot Värmland. Under tiden springer omvärlden förbi oss. Det gör att Västsveriges möjligheter att stå på egna ben minskar. Möjligheter till en egen stark konkurrenskraft slås undan. Värmland får söka bidrag i Stockholm och investerare tvekar att satsa i Västsverige. Det minskar våra möjligheter till en god välfärd. Medborgarna i Västra Götaland förtjänar bättre.

tisdag 24 maj 2011

Om frihetskämpar och silkesharar

Idag skulle min morfar fyllt 103 år. Jag minns särskilt hans 85-årsdag den 24 maj 1993. Då var han fortfarande full av kraft. Han sa ofta att han ville uppleva millenieskiftet. Min morfar- Bertil Andersson- levde drygt två månader in på år 2000.

På sin 85-årsdag hade han stor mottagning i sin funkisvilla i Myggenäs på Tjörn. En stor samling herrar - också de i 80-årsåldern överlämnade presenter och blommor medan de påminde varandra om hur det var att göra lumpen på 20-talet och hur de genomlevde andra världskriget i beredskap.

Min morfar hade alltid en skräck för att bli frihetsberövad. Om och om igen berättade han om hur den svenska militären tog hans bildäck under kriget och därmed var utan bil på flera år. Han berättade om och om igen om släktingar och vänner som fann friheten i livet genom att gå till sjöss. Min morfar var en riktig frihetskämpe. I strid med sin ganska konservative far- Albin Andersson- argumenterade han för kvinnlig rösträtt. Tänk er tanken att ta strid med sin egen far om en sådan kontroversiell fråga- vi pratar om 1910-talets Sverige.

Min morfar var en stridens man hela sitt liv. Han hade inget till övers för människor som inte orkade ta strid för sin sak eller som inte rakryggat orkade stå för sitt ord. Idag skulle vi väl säga "mesig" eller "ryggradslös" om sådana människor. Morfar hade sitt eget uttryck. Han kunde komma hem från ett föreningsmöte, t ex ett styrelsemöte i skytteföreningen eller referera från möten i kommunhuset. Så fällde han en lång harrang av syrliga kommentarer om personer som inte orkat stå för en konsekvent linje. Min morfar hörde dåligt redan i tidig pensionsålder eftersom han varit aktiv skytt hela sitt liv utan att använda hörselskydd. Därför pratade han högt och ljudligt. Jag kan tydligt se hur han sätter sig bredvid mormor i köket i Myggenäs, pustar lite och tittar ut genom köksfönstret, låter blicken vila över åkrarna där man vid fint väder även kan skymta havet.
"Idag har jag haft att göra med en riktig silkeshare..." sa han med eftertryck.

måndag 23 maj 2011

Lämnar (c) fältet fritt för (mp) eller tar vi egna initiativ ?

För en tid sedan skrev jag en debattartikel i Svenska Dagbladet där jag bland annat framförde kravet om att Centerpartiet ska bli bättre på maktinnehav än (s) och bättre på marknadsföring än (m). Den inriktningen rymmer förstås fler dimensioner. Inte minst ska vi vara medvetna om att fler partier gör anspråk på en sådan inriktning.

Idag får vi veta hur Mona Sahlin kuppades bort av sina egna. Genom valet av Håkan Juholt har Socialdemokraterna tappat greppet som Sveriges största parti och även missat möjligheteten att långsiktigt leda landet. Nu återstår frågan vilket parti som ska ta över när radarparet Fredrik Reinfeldt och Anders Borgs gloria börjar dala. 
Ett av mina favoritcitat är de som Victor Hugo uttalade redan på 1800-talet, nämligen "Det finns en kraft som är starkare än världens alla arméer och det är en idé vars tid har kommit". Många av de idéer som Centerpartiet står för uttrycks idag på ett tydligare sätt än någonsin tidigare.

I Västra Götalandsregionen har vi nyss haft omval. De flesta partier står stilla eller går något mandat fram eller bak. Med ett så lågt valdeltagande kan man i princip säga att inget har skett. En oroande tendens är att Sverigedemokraterna kliver fram ytterligare. Min tes om att den stora politiska striden kommer att stå mellan liberalism och konservatism förstärks.

Frågan vi måste ställa oss i Västra Götalandsregionen och i Sverige i stort är vilket parti som kommer att ha kraften att leda samhällsutvecklingen de närmaste åren? Ett krympande folkparti, ett krympande centerparti eller ett krympande kristdemokratisk parti har knappast kraften idag. Idag är Moderaterna det stora liberala partiet i svensk politik. Socialdemokraterna har låtit det ske och ökade utrymmet för (m) när de kuppade bort Mona Sahlin och istället utsåg Håkan Julholt till partiledare.

Miljöpartiets två nya språkrör försöker kliova fram och ta en större roll i politiken. Paradoxalt nog tycks striden stå mellan de partier som bäst kan fånga de miljöengagerade väljarna. Centerpartiet har alla möjligheter att kliva fram och göra det jobbet mycket bättre än (mp). Vi har rötterna på landsbygden och vi är övertygade om att äganderätt hänger ihop med miljöansvar.

Det gäller för Centerpartiet att delvis ta sig in från vänster i debatten. Många väljare tenderar att lämna (m) till förmån för något mer mitten, något mer socialliberalt, mågot mer miljövänligt- lite diffust vad. Kan Fridolin (mp) vara alternativet ? Eller är han bara en pratglad skolpojke ? Varför fick Mikaela Valtersson inte vara med i (mp):s ledning- den enda av dem som kan förena ekonomi och ekologi ? Många väljare har säkert sådana frågor idag.

Centerpartiet har tradition att leda landet med stort miljöansvar. Vi administrerar dessutom dessa frågor i regeringen idag. Att plocka fram vad miljöminister Andreas Carlgren redan har gjort räcker långt. Nu måste centerpartister runtom i landet visa att de vurmar lika mycket för internationella klimatavtal och kemikaliepolitik som företagarfrågor och jordbrukspolitik. Annars lämnar vi fältet fritt för Miljöpartiet.

onsdag 18 maj 2011

Rädsla för att utveckla Västsverige eller beslutsamhet inför framtiden ?

Jag växte upp ett stenkast från Göteborg, i landskapet Bohuslän på gränsen mot dåvarande Älvsborgs län. Bohuslandstinget som jag tillhörde styrdes från Göteborg, men omfattade inte Göteborgs stad, som hade sin egen sjukvårdsorganisation. Göteborg var sig själv nog redan på 70-talet och de tre länen runt omkring levde sina egna liv. Mellan vissa grannkommuner gick inga bussar, eftersom busslinjerna slutade vid länsgränerna. På 80-talet började debatten om att luckra upp gränser och på 90-talet gjordes utredningar om vissa förändringar med försöksverksamhet i Västra Götaland.

Ologiska länsgränser hade varit ett faktum sedan Bohuslän blev svenskt på 1600-talet. År 1999, dvs drygt 300 år efter freden orkade Västsverige ta sig samman och bildade Västra Götalandsregionen. I går, uttrycker GP:s ledare en oro för att Västra Götalandsregionen inte är en tillräckligt betydelsefull arena. Valdeltagandet i söndags skulle vara orsaken.

Västsverige är en av Europas mest framgångsrika industriregioner. Min vardag har varit ytan mitt emellan Volvos Torslandafabrik och Kemiindustrin i Stenungsund. Några få västsvenska företag levererar hälften av all produktion i Sverige och därutöver tar Västsverige hand om transportarbetet för hälften av all export, som går ut via Göteborgs Hamn.

Jag har flyttat mellan Stockholmsregionen och Göteborgsregionen några gånger sedan början av 90-talet och sett skillnaderna i mentalitet och näringslivsstruktur. Att Stockholm har sina förtjänster vet alla. Men vad Göteborg och Västsverige har är mera oklart, därför att vi splittrat resurser istället för att jobba framåt tillsammans. När vi lyckades samla oss för satsningar på Ostindiefararen Götheborg för några år sedan skapades en symbol för västsvensk identitet som gjorde avtryck ända borta i Kina. Nu har vi chansen att ta ytterligare steg för att bygga ett starkt varumärke för vår region. Västra Götalandsregionen är en permanent organisation med möjlighet att stå för ledarskapet i ett sådant arbete. Västra Götaland har en egen befolkning på 1,6 miljoner invånare och vi är navet i den region som sträcker sig från Oslo till Köpenhamn och som omfattar totalt 8 miljoner invånare. Västra Götalandsregionen har alla möjligheter att ta initiativet i ett spännande utvecklingsarbete kring framför allt smarta trafiklösningar, industriell förnyelse och internationellt management. Frågan är om Västsverige orkar kliva fram eller om vi vill fortsätta bära hela Sverige på våra axlar utan att fullt ut ta tillvara på de möjligheter som finns ?

Den förre partisekreteraren Lars Stjernkvist (s) och fd rikspolischefen Björn Eriksson uttalade nyligen att regionalisering tränger undan det kommunala ansvaret. Hallå, se Er omkring! De flesta kommunerna i Sverige tappar i befolkning och har problem med finansiering av viktiga välfärdstjänster. Därför ska vi organisera Sverige så att varje landsända får ett större befolkningsunderlag att hämta skattemedel från. Varje region kan kraftsamla och hitta sina formler för att bli en ”magnet” för investeringar och attraktionskraft i framtiden, inte fråga statliga myndigheter med huvudkontor i i Stockholm om lov. Med ökad regionalisering skapas incitament för regioner med egen lyskraft, istället för ett enda kontor för bidragsutbetalningar i Stockholm. Med fler regioner kan dessa prata med en starkare röst i Bryssel.

Det är också viktigt att Västra Götaland har öppna famnen gentemot Värmland. Det är bättre att Värmland är en del av en stark västsvensk region med egen beslutskraft än att Värmland lämnas därhän och blir beroende av bidrag från Stockholm.

I förrgår skrev Johan Lindqvist på GP-debatt om att rädslan för stagnation ofta uttrycks i form av rädsla för utveckling, istället för tvärtom. Vill man förhindra stagnation måste man utvecklas. Om framstående debattörer och ledarskrienter uttalar ett slags "vänta och se"-mantra då bäddar man för lågt deltagande och dålig utveckling- både inom nöjesbranschen och i politiken.

lördag 14 maj 2011

Snabbguide inför valet

Här kommer en guide med valets fem viktigaste frågor/frågeområden.

1. Västsverige ska växa
dvs att få fram resurser för tillväxt som kan skapa jobb och utveckling. Det handlar om en väl utbyggd infrastruktur så att kapaciteten för människor och gods kan öka in mot Göteborg. Redskapet är bl a  Västsvenska paketet och på köpet får vi en bättre miljö och förutsättningar för en väl utbyggd kollektivtrafik. Centerpartiet vill ha en bekväm och punktlig kollektivtrafik som gör att fler vill ta bussen, tåget eller pendeln till jobb och studier. Vi säger nej till enhetstaxa, som riskerar att bli en återvändsgränd med dålig kvalité i kollektivtrafiken.

onsdag 11 maj 2011

80 000 svenskar i Norge och 30 000 svenskar i Danmark

Jag har gjort många spännande aktiviteter och trevliga besök i valrörelsen hittills. Ett av de mest trevliga var besöket i Dalsland i går. Detta lilla petoreska landskap som ligger intryckt mellan Bohuslän och Västergötland. Här finns bara en stad- Åmål och här bor mindre än 50 000 människor. Men Dalsland är precis som resten av Västra Götaland en pulsåder för transittrafik mellan Oslo och Köpenhamn. I går stod jag mitt på en åker i Bäckefors med en ritning som Leif Johansson och Jerker Johansson visade upp. De pekade på kartan och tecknade samtidigt en idé om en omlastningscentral för skogsråvara till järnväg som skulle behövas för att klara att hantera de mångmiljonvärden som ska hanteras på sin väg genom Dalsland. Här längtar man efter dubbelspårig järnväg, inte bara den som nu byggs mellan Göteborg och Trollhättan utan helst hela vägen till norska gränsen. Norrmännen trycker på och vill stämma möten mellan norska och svenska regeringen i ärendet- troligen blir det av redan i juni.

måndag 9 maj 2011

Nyansera debatten om privat vård, tack!

Debatten om sjukvården har hettet till ordentligt nu. Socialdemokraterna har valt att skrämmas med att "vården ska säljas ut" och därmed framstå som motståndare till all privat vård. Dessutom antyder affischerna att vården skulle handla om att vården utförs efter storleken på plånboken. I brevlådan har jag fått (s)-material som skräms med att förlossningen ska kosta 22 000 kronor eller höftledsoperationen 95 000 kronor. Alla partier i Västra Götalandsregionen står för en offentligt finansierad hälso- och sjukvård som du och jag betalar via skattsedeln.

onsdag 4 maj 2011

Vargen kommer!


Socialdemokraterna i Västra Götaland bedriver en kampanj på temat Vargen kommer. Genom att upprepa att de inte vill "sälja ut vården" ska de skrämma människor att rösta på dem. Inga partier i Västra Götaland har föreslagit försäljning av sjukhus. 
På Karin Engdahls facebook skrev hon alldeles nyss att det är viktigt att "äga våra sjukhus tillsammans"
Betyder det att alla sjukhusfastigheter för all evighet ska vara offentligt ägda? Vad jag minns har (s) varit med och sålt någon sjukhusfastighet i regionen någon gång. Det var under en period i början av 2000-talet när det var uppenbart att Västra Götalandsregionen hade ett alldeles för stort fastighetsinnehav- ett så stort att det inte var sunt för ekonomin att hantera. Betyder (s)-kampanjen att en försäljning av en vårdcentral eller en sjukhusfastighet aldrig någonsin ska kunna ske igen ? Är kommuner och landsting de som i varje läge ska äga sjukvårdsbyggnader ?

söndag 1 maj 2011

Du väljer själv!

Förra året sträckläste jag alla Vilhelm Mobergs böcker om Utvandrarna, Invandrarna, Nybyggarna och Sista brevet till Sverige. Jag vet inte varför jag inte läst dem förut. Om jag hade vetat hur mycket de handlar om människans kamp efter frihet hade jag nog läst dem även när min lärare i Litteraturvetenskap på gymnasiet försökte pådyvla mig dem.

I Mobergs böcker framträder flera gestalter som väljer att ge sig av, bort från förtryck och översittarfasoner. Ta expelvis Ulrika som fastnat i facket prostituerad och inte har en chans att göra något annat av sitt liv förrän hon kommer över Atlanten. Eller Robert som tröttnat på livet som dräng och där en örfil från chefen höll på att förstöra hans liv. På resan tll USA kunde han för första gången känna friheten.