I går träffade jag en förälder till en av barnens klasskompisar i affären som sa; "skönt nu, när valet är över, eller hur?!" Därefter hörde jag mig själv säga; - Nej, valet är inte över ännu. Så berättade jag att vi diskuterar hur Västra Götalandsregionen ska styras de närmaste fyra åren.
Centerpartiet hade en ärlig längtan efter ett Alliansstyre efter valet. Men en starkare längtan hade vi att skapa en majoritet. Det var vi tydliga med så sent som några dagar före valet.
När vallokalerna stängde på söndag kväll den 19 september stod det klart att väljarna valt att lägga sina samlade röster så att det skapades största möjliga osäkerhet i regionen. Nuvarande styre; Centerpartiet, Folkpartiet och Socialdemokraterna hade minskat och tappat majoriteten. Allianspartierna; Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna hade inte majoritet. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet hade inte heller de en majoritet. I valets slutskede hade Vägvalet dykt upp i valrörelsen och detta parti hade i sin tur samordnat sig med Sjukvårdspartiet och tillsammans plockat 7 mandat av regionfullmäktiges 149. Därutöver har tyvärr antidemokratiska krafter genom Sverigedemokraterna parkerat sig på lika många mandat.
Drömmen om en stabil majoritet kändes långt borta. Men skam den som ger sig. Socialdemokraterna, Folkpartiet och Centerpartiet har nu haft samtal med Miljöpartiet i flera dagar. Äntligen hade vi kanske hittat krafter hos Miljöpartiet som var beredda att erbjuda det vi mest av allt behövde just ju; en politisk majoritet. Men tyvärr utvecklade sig samtalen med Miljöpartiet alltmer till önskemål, krav och villkor för en eventuell majoritet. Den längsta förhandlingskvällen förra torsdagen körde delvis fast i en en diskussion om någon ska kunna göra avsteg från majoriteten i någon eller några frågor. Det som Centerpartiet trodde var ett erbjudande om en majoritet var i själva verket ett erbjudande om att få ingå i en minoritet! Fast vi satt fyra partier runt sammanträdesbordet som rent matematiskt förfogar över majoriteten av fullmäktiges 149 mandat så kunde vi i praktiken inte räkna med en majoritet i alla frågor. Vi var hänvisade till att, i en del frågor, fråga fler partier för att få majoritet. Så en till synes bildad majoritet var ingen majoritet. Som centerpartistisk förhandlare med ett förslag till uppgörelse i handen gick jag till de övriga centerpartisterna med frågan; Kan man bilda en matematisk majoritet som inte samtidigt är en politisk majoritet? Vad säger mina väljare om jag lotsas att jag ingått en majoritet, fast det egentligen rör sig om en minoritet ?! Som tur var hade alla fyra partierna några dagar på sig att fundera och förankra. Telefonsamtal och möten genomfördes. Till slut var vi tvungna att ge besked. Efter tydliga besked från mina centerkollegor och efter dialog med främst Folkpartiet bestämde sig Centerpartiet för att konstatera att vi inte tänker ingå i en konstallation med Socialdemokraterna, Folkpartiet och Miljöpartiet eftersom vi bedömer att det inte rör sig om en majoritet som kan verka i fyra år.
Antagligen blir det svårt att hitta en annan politisk majoritet. Men om alla vet från början att man inte utgör en politisk majoritet, utan medvetet går in i en politisk minoritet, så kanske det går att hitta en matematisk majoritet. Det är ärligare mot väljarna!