tisdag 24 juni 2014

Om en ny elbil och en gammal klänning

Idag ringde Thomas Malmer som ska vara moderator på ett av seminarierna i Almedalen där jag ska medverka. Vi pratade en stund och upptäckte efter hand att vi har mycket gemensamt. Thomas har jobbat med miljöfrågor i många år och har ofta ställt sig frågan hur vi konkret ska ställa om de stora systemen för att åstadkomma en mer hållbar utveckling. Vi pratade om olika incitament, att Europa måste ha en gemensam inriktning och allt det där som alltid kommer upp när man berör miljöproblem som är globala samtidigt som det kräver ett lokalt engagemang. Vi berörde också behovet av att vi konsumenter väljer rätt när vi köper kläder, investerar i en ny bil eller inhandlar andra prylar i vår vardag.
Idag presenterade Olof Börjesson sin nya elbil för mig och några kollegor
 i Centerpartiet. Hur ser vi till att vår livsstil mer handlar om att
göra kloka miljöinvesteringar ? 

Senare idag mötte jag Olof Börjesson från Smögen som nyligen köpt en elbil. Inköpspriset är i nivå med vad två större Volvobilar kostar, men driftskostnaden är bara ett par kronor per mil. Just i det ögonblicket när jag ser bilen och vi börjar prata om alla fördelar med elbil så slår det mig att denna prisfördelning mellan inköpspris och drift, mellan investering och löpande kostnader, mellan kapitalvaror och konsumtionsvaror- det är just vad alltihop handlar om. Var och en av oss måste vara beredda att betala ganska mycket mer i inköpspris och i gengäld får vi ner driftskostnaden. Det är vad som måste hända om en ny resurssnål ekonomi, en hållbar utveckling, en cirkulär ekonomi - eller vad vi nu väljer att kalla framtiden, handlar om. Om alla köper lite dyrare prylar med lite längre livslängd som håller längre, förbrukar relativt mindre resurser, som orsakar mindre utsläpp, osv så sjunker också driftskostnaden och vi har uppnått det hållbara samhället. Allt kommer inte att ske över en natt, det är en stegvis förändring i vardagen och i samhället i stort. Men det är här som skiftet måste ske. Istället för att tänka att en bil på 200 000 kronor är dyr, måste vi tänka att en bil för 600 000 kan vara billig, eftersom den genererar låga driftskostnader. De flesta kommer aldrig att köpa en elbil till det priset. Men det handlar om en mentalitet att vissa saker blir dyrare i vår vardag och andra utgifter blir lägre.

Vi är många som dagligen konfronteras med priskriget med oss själva i livsmedelsbutiken, i klädvaruhuset eller i inredningsbutiken. Vi kan välja om vi vill köpa byxor för 1 999 kronor som håller i tio år eller ännu ett par byxor för 199 kronor som går sönder efter en säsong. Jag har faktiskt gått över mer och mer till att bära samma kläder år efter år. Det är svårt när man är förälder - när barnens önskelistor haglar i kapp med att de växer och kräver nya kläder varje säsong av helt naturliga orsaker. Låt barnen leva i lite mer slit och släng och gör fler medvetna val själv, tänker jag. När min syster ska gifta sig i början av juli ska jag använda en klänning som jag haft på en handfull bröllop och ett par 40- och 50-års kalas tidigare. En liten sak, men en viktig princip för mig. Jag blev förälskad i en klänning för tio år sedan. Den får duga nu också och hänga med några år till.

I det gamla bondesamhället var ekonomin just sådan. Nästan alla intäkter knöts upp i investeringar- kor, grisar, traktorer och harvar. Timpengen var extremt låg och ändå skulle allt överskott gå till nytt utsäde, nya redskap och fler djur. Knappast något blev över till ren konsumtion. Endast de nöjen som var gratis eller de konsumtionsvaror som producerades i det egna hushållet kunde övervägas. Det fanns varken tid eller pengar till nöjen. Då var samhället extremt åt det hållet. Pappa har berättat hur de fick cykla flera mil för att komma till dansbanan, som någon snickrat för hand på sin fritid utan ersättning. Idag har vi massor av tid till nöjen och gott om pengar till konsumtionsvaror, men det råder brist på förmögenheter och riskkapital. Alltför få investerar, banker tvekar att låna ut, uppfinningar ligger på hög eftersom det saknas finansiering osv. Och medan vi köper t-shirtar för 39,90 som är producerade på andra sidan jordklotet som går sönder efter en säsong fortsätter vi att klaga på att allt är så dyrt och att alltför många varor är miljöfarliga. Och en mängd så kallade experter kan fortsätta att träffas i Almedalen att prata om hur svårt det är att skapa ett mer hållbart samhälle.

Det värsta av allt är alla politiker på vänsterkanten som säger att lösningen på problemet är att minska vinstintresset. Det finns ett vinstintresse inbyggt hos oss alla. Alltfrån den ensamstående mamman som vänder på varje hundralapp när kontot för gummistövlar håller på att ta slut till stora internationella företag som får slita för att hålla nere styckepriset så att den ensamstående mamman ändå köper nya gummistövlar varje år. Alla skulle tjäna på en högre styckekostnad så att varorna håller längre, bättre lever upp till funktionskrav, miljöprestanda och är lätta att återvinna när barnen vuxit ur dem. Det förutsätter i sin tur att vinst är tillåtet och accepterat! När investeringarna stiger och driftskostnaden sjunker ökar vinsten och tillväxten tilltar. Så att fler kan satsa långsiktigt.

Valet 2014 kommer på sätt och vis att handla om att orka göra skiftet från att bara handla billigt till att istället handla långsiktigt. Regeringen har sänkt skatter, infört jobbskatteavdrag och stegvis sett till att människor har mer i plånboken. Inte nödvändigtvis för att vi ska köpa mer prylar, utan för att vi ska kunna göra fler medvetna val i vår vardag. Köpa lite färre kläder och prylar till en högre styckekostnad kanske. Så att kläder och prylar håller längre. Så att investeringen stiger samtidigt som kontot för prylar och kläder sjunker per år. Så att lite mer av medlen i plånboken kan användas till lite färre, men samtidigt lite större investeringar. Så att fler har råd att köpa exempelvis en elbil.