lördag 31 mars 2012

Från Betstorp till Övergran- om visioner inför framtiden

Helt nyligen träffade jag en grupp kloka personer från olika delar av samhället; fd statsråd och statssekreterare, riksdagsledamöter, journalister och debattörer- de flesta centerpartister men även några lite mer politiskt obundna opinionsbildare. Vi samtalade om något så enkelt eller något så svårt som visionen inför framtiden. Introduktionen som hölls av Jan Scherman kretsade kring landsbygdens hot och möjligheter. Scherman visade bilder på den lilla orten Betstorp, som har ett par hundra invånare, där gräset för länge sedan trängt upp genom gruset vid den nerlagda järnvägsstationen. Många skulle säga att Betstorp är en nerlagd ort. Men Jan Scherman visar oss den andra bilden, att livsmedelsaffären har utökat öppettiderna, att människor älskar att komma på loppmarknad och hembygdsdagar i Betstorp. Han ger bevis på att människorna på den lilla orten några mil utanför Linköping börjat prata om hur de ska utveckla och stärka Betstorp genom bättre kommunikationer. Runtom i stugorna i Betstorp bor en massa småföretagare och konsulter, arkitekter och designers som kanske har sitt huvudkontor någon annan stans i världen, men som jobbar och lever större delen av sin tid i lilla Betstorp. Enligt Jan Scherman omsätter Betstorp ett par hundra miljoner i ett 70-tal små företag. Konklusionen i det han vill säga är att hela Sverige är fulla av en massa små Betstorp. Orter som till synes packat ihop, men när man skrapar på ytan så lever det mer än någonsin. Jan Schermans introduktion ger inspiration till en hel dags diskussion om visioner inför framtiden.
- Det har blivit en sanning att det bara är storstäderna som växer, säger Leif Zetterberg som bjudit in till mötet i en möteslokal i Övergran. Leif Zetterberg visar oss sitt ölbryggeri, som ligger mellan Bålsta och Enköping. Det är det mest exotiska i hans verksamhet som spänner över allt från Bo på lantgård och ridning på islandshäst till konferensverksamhet och restaurang. Leif har investerat 600 000 kronor i ölbryggeriet. Alla som vill brygga öl får betala 14 000 kronor i medlemsavgift och komma till Övergran och brygga öl ett par gånger om året. Alla lägger en liten summa pengar, jobbar ett litet antal timmar om året och får lokalproducerad öl på köpet. Leif berättar att ölbryggeriet är den del av verksamheten som har bäst avkastning av alla de verksamheter han bedriver på Övergran. Större inslag av sådana ekonomiska föreningar- kan det vara svaret på en del utmaningar inför framtiden ? Vi får avstå lite mer av de ökade inkomster som Anders Borg gett oss allihop via fyra jobbskatteavdrag, investera någa tusenlappar i ekonomiska föreningar på landsbygden och göra landsbygden till en verklig samlingspunkt för mycket mer än ölbryggerier, ponnyridning och konferensverksamhet. Jan Scherman understryker att upplevelseindustrin genererar enorma summor redan idag. Och många av upplevelserna förutsätter god mat, tillgång till friluftsliv och natursköna miljöer. Vore kanske något ?





Mellan heder och samvete

 I går kväll såg jag filmen På heder och samvete med Jack Nicholsson och Tom Cruise. Den sätter fingret på hur svårt det kan vara i en rättsstat när ansvar ska utkrävas och rätt skipas. En menig har dödats och frågan är om befälet (som spelas av Jack Nicholsson) har beordrat att soldaten ska dödas eller om hans kompisar har dödat honom på eget bevåg. När Tom Cruise, som spelar advokat rotar i historien blir det alltmer uppenbart att befälet gett order om att soldaten ska dödas. De båda kompisarna gjorde inget för att strunta i ordern om att döda, de bara verkställde. Det hela slutar med att befälet som beordrat får fängelsestraff medan de båda som utfört dådet blir avstängda från försvaret. En drypande historia om motsägelserna i livet och i rättsamhället! En av soldaterna som blev avstängd från försvaret förstår inte varför han blir avstängd. Jag gjorde inget fel, säger han i en av slutreplikerna, jag bara lydde order. Du skulle ha räddat din kompis från döden, förklarar den andre.

Hela samhället är fullt av dessa tre pesonlighetstyper, en grupp som leder, bestämmer och ger order, en annan grupp som lojalt utför uppdragen och en tredje som ifrågasätter och inser att ett rättssamhälle är mer komplicerat än bara ett antal beslut av några som ska utföras av några andra. Hela vår civilisation bygger på att vi klarar av att både ta order och i frågasätta order, att vi i huvudsak ska följa order från överordnade, men vi är skylldiga att ifrågasätta om ordern strider mot rättstatens principer. Så enkelt, men också så svårt. Det kallas demokrati.

måndag 26 mars 2012

Om lönenivåer och grön konkurrenskraft

När Sverige byggde upp sitt välstånd under eftrkrigstiden skedde det till stor del genom låga kostnader för råvaror och höga kostnader till löner. Det underströk Olof Johansson när han och jag ofta samtalade under 90- talskrisen. Det var också en period då Centerpartiet, precis som idag, satt på miljöministerposten.  Om han har rätt är det inte så märkligt att vi skapat miljöproblem och vartefter också ekonomisk kris med minskad konkurrenskraft som följd. I begreppet höga löner ligger inte bara höga löner till enskilda löntagare utan även alltför höga skatter på arbete, vilket riskerar att skapa arbetslöshet. Det blir helt enkelt ointressant eller ekonomiskt olönsamt att starta och driva företag som utför mindre kvalificerade uppgifter i tjänstesektorn. De sk tröskelefftekterna blir för stora. Ingen kan utföra en enklare tjänst om skatten på denna tjänst är uppåt 30 procent. Det är ju en av orsakerna till att regeringen infört RUT-avdrag, sänkt restaurangmomsen, sänkt arbetsgivaravgiften för dem under 26 år och infört jobbskatteavdrag. Det blir mindre trösklar på arbetsmarknaden, både för dem som köper och säljer tjänster. Fler får råd att anställa diskare, skoputsare, korvförsäljare och trädgårdsarbetare. Det gör att steget in på arbetsmarknaden blir lättare för framför allt de allra yngsta, som mest av alla grupper behöver en prövotid i ett första, ofta okvalificerat jobb.

En fördel med höga skatter på arbete är att lönekostnader och tunga lyft rationaliseras bort på arbetsmarknaden. Det fick jag erfara häromdagen när jag var på en guidad tågresa tillsammans med kollegor i Volvo Personvagnars fabrik i Torslanda. Robotar och helautomatiserade svetsar gör det mesta av jobbet medan ingenjörerna behagligt spatserar omkring längs bandet och mest kontrollerar att verksamheten flyter på. Eller helt enkelt ägnar sin tid åt produktutveckling i någon annan del av koncernen. Borta är de tunga lyften och den skitiga arbetsmiljön. Fler kvinnor och andra som tidigare har haft svårt att klara av tunga jobb i tillverkningsindustrin jobbar nu i branschen. Sverige valde en väg med en stor andel tung tillverkningsindustri med höga lönekostnader. Europa och världen behövde stål och skog och fordon. År 1970 var vi världens rikaste nation. Sedan kom oljekrisen och vi drabbades hårt eftersom vi var extremt oljeberoende. Miljödebatten tog fart och Sverige insåg alltmer att det fanns en ekonomisk och miljömässigt baksida av Sveriges välståndsstrategi. Vi behöll vår världsledande ställning i vissa nischer medan många fabriker, varv och textilindustrier slogs ut. Samma sker idag. Volvo går bättre än någonsin och Saab har gått i konkurs. Vissa klarar sig genom den stenhårda konkurrensen, andra läggs ner.

Tjänstesektorn och tillverkningssektorn tränger allt djupare in i varandra så Sverige kan inte ensidigt välja den ena eller den andra vägen inför framtiden. Ska vi konkurrera med kunskap också i framtiden krävs att vi även fortsättningsvis rationaliserar bort skitiga jobb och tunga lyft. Det förutsätter någon slags tryck på höga löner så att datorisering och automatisering lönar sig. Samtidigt är ett högteknologiskt samhälle beroende av en väl fungerande och personaltät servicesektor. Högpresterande ingenjörer och läkare behöver RUT- avdrag för att vardagen ska fungera. Sverige behöver acceptera ökad lönespridming såtillvida att å ena sidan högpresterande ingenjörers uppfinningar genererar tillräckliga mervärden för att kunna ta ut höga löner och å andra sidan fler människor som kan hugga in i en arbetsmarknad som skriker efter städare, korvförsäljare och skräpplockare. Men det gäller samtidigt att det finns utbildningsmöjligheter och karriärvägar  för dem som börjar sin karriär i de okvalificerade jobben. Korvförsäljare vill vartefter avancera, bygga ut korvlådan till en riktig korvkiosk, gå språkkurser och utbildning i marknadsföring. Turister och andra som köper korv vill ha proffessionell service. Okvalificerade jobb i servicesektorn idag får inte enbart vara en plats för att hålla nere arbetslösheten, det måste också vara en plattform vidare på arbetsmarknaden och i utbildningssystemet. I varje korvförsäljare måste det finnas en potential att gå över och bli högpresterande ingenjör. Just idag lider Sverige brist på ingenjörer och i ett avseende är det korkat att gå omvägen via korvförsäljning.

Sverige har haft en enfaldig syn på arbetsmarknadsfrågor och även en ganska enfaldig syn på utbildningssystemet. Nu när vi ska gå över till ökad mångfald på arbetsmarknaden måste vi bestämma oss för att ha mer mångfald också i utbildningssystemet. Men näringspolitiken och utbildningspolitiken går åt varsit håll just nu. Utbildningsminister Jan Björklund bör prata mer med näringsminister Annie Lööf. Antingen ska vi ha en elitskola där alla utbildningsresurser genereras till de stora lärosätena och lita på att alla ungdomar får jobb den vägen. Men då kan inte Annie Lööf fortsätta att förorda sänka löner för en växande arbetsmarknad med okvalifiserade jobb. Eller också nyanserar Jan Björklund sin linje och välkomnar ett mer näringslivsnära och flexibelt utbildningssystem som kan möta människors utbildningsbehov oavsett om man är korvförsäljare eller högpresterande ingenjör.

Om ingenjören får mer betalt och korvförsäljaren får relativt mindre betalt är det inte säkert att den totala lönekostnaden i samhället blir lägre. Men om det är som Olof Johansson underströk i 90- talskrisen, att vi hade för höga löner och för låga råvarupriser så kanske vi blir tvungna att hålla nere lönerna för att kunna ta ut högre råvarupriser för att kunna bibehålla konkurrenskraften. I såfall är det Jan Björklund som har fel och Annie Lööf som har rätt. Men Annie Lööf måste koppla i hop sitt resonemang med miljöperspektivet. Idag krävs dessutom ett ännu fler internationella överenskommelser för att få önskad effekt jämför med hur det var när Centerpartiet satt på miljöministerposten på 90- talet. Idag påstår Michael Hoel på DN-debatt att Sverige inte har vunnit någonting på att springa före i klimatdebatten. Det är möjligt att utsläppen av koldioxid inte har minskat globalt sett genom Sveriges aktiva miljöarbete, men vi har iallafall fått en massa goodwill vad gäller införandet av koldioxid som vi fortsatt bör ha som murbräcka för att få stöd för en mer kraftfull internationell klimatpolitik. Sverige har dessutom varit en innovativ miljö för miljövänlig och energieeffektiv teknik, tack vare införandet av koldioxidskatt. Om vi bestämmer oss för att fortsatt vara kraftfulla i fråga om skatt på råvaror och utsläpp blir det lättare att argumentera för lägre lönekostnader. En variant på grön skatteväxling för att åstadkomma en grön konkurrenskraft!

lördag 24 mars 2012

Ett grönt industriellt västsvenskt ledarskap sökes!

Nyligen besökte jag GAME och deras workshop om ett mer energieffektivt Västsverige. Jag lyssnade på föreläsningar om vad som saknas för att bli effektivare inom framför allt inom transportsektorn. Sjöfarten ökar sin omsättning dramatiskt de närmaste åren, eftersom handeln i världen ökar. Eftersom fartyg inte direkt masstillverkas eller har kort livslängd är det ganska svårt att, på kort sikt, effektivisera fartygsdrift, konstaterades bland annat under seminariet. En av de största speditionsföretagen i världen, Schenker, redovisade en spännande utveckling där man hjälper företag och andra kunder att lägga om logistiklösningar så att den totala transportkostnaden och den totala miljöskadan minskar. Det största hindret för att påskynda de mest effektiva logistiklösningarna i befintligt trafiksystem är att många företag sitter fast i långa transportavtal. Kunderna är intresserade av att exempevis gå över till järnvägstransporter, men vill eller kan inte ta sig ur gamla avtal på ett enkelt sätt, menar företrädare från Schenker. Trafikverkets Laila Einarsson gick igenom hur järnvägen, trots att den redan tillhör en av de mest energieffektiva transportslagen, också måste jobba med effektivisering genom smartare planering i befintliga spår och befintliga tågset. Kan man bromsa mjukare och undvika stillastående tåg spar vi miljön. Trafikverket understryker också behovet av nya stora investeringar för att maximera effektiviseringen i tågdriften. De snabba tågen ska gå på ett spår och de långsamma på ett annat, det är mer effektivt än att blanda långsamtgående tåg med snabbtåg. Samtidigt betonar Trafikverket att investeringar i höghastighetsbanor och snabbtåg innebär oerhörda påfrestningar på miljön i form av betong, stål mm och intrång i landskapet som inte är självklara.

Det saknas inte ideer kring vad som behöver göras för att förbättra teknik, effektivisera transporter och minska utsläppen i transportsystemet.
- Det är få som vill lösa klimatproblemet genom att minska handeln i världen, konstaterar en doktorand inom sjöfart.
Samtidigt är det så att handeln i världen ökar snabbare än förmågan att effektivisera transporterna.
- De totala utsläppen från transporterna måste minska, summerar Jonas Norrman som är en av dem som håller ihop GAME.

Ett av våra stora utmaningar är att förena stora utsläppsminskningar samtidigt som handeln och transportarbetet i världen ökar. Den som tror att vi bara ska satsa på den ena hästan, öka utsläppen och köra en slags "låt gå"-attityd till miljöproblemen är dömd att misslyckas. Lika illa kommer det att gå för den som tror att vi bara ska koncentrera oss på att minska utsläppen genom att acceptera eller till och med förorda minskat transportarbete. Effektivisering genom ständiga förbättringar och ny teknik är givetvis svaret. Många utredare, bedömare, forskare m fl skriker nu i kör att det inte går. Då är det politikens uppgift att säga att det visst går! Tekniken har en större potential än vad människan förstår. Så kommer det alltid att vara. Vi kunde inte förutse Berlinmurens fall, vi kunde inte förutse atombomben eller TV-apparaten. Människan gör tekniksprång hela tiden, som leder till katastrofer för människan själv och som leder till framgångar för människan själv. Den som säger att det inte går, avstår samtidigt från ett framtida tekniksprång.

Dagen efter mötet med GAME träffade jag industriledare, forskare, politiker och representanter från lärosätena i Västsverige för att diskutera EU:s nästa forskningsprogram Horizon2020. De pekade på att innehållet i forskningsprogrammet är vad Europa behöver och kanske allra mest vad Västsverige själv behöver, nämligen ett industriellt ledarskap. Om goda ideer som finns hos t ex GAME kan möta industrin och politiken skulle vi komma långt. Karin Merkides från Chalmers betonar vikten av att Västsverige tar sig an de verligt stora samhällsutmaningarna och inte bara jagar de forskningsmedel som för tillfället är tillgängliga. Hennes kollega klimatforskaren Christian Azar har nyligen uttalat sig mycket klokt i Chalmers magasin att politiken måste bestämma sig när det gäller klimatfrågan.

Det politiska och industriella ledarskapet bör bestå av att förena industriell utveckling med grönt management. Det GAME saknar i sina spännande workshops är någon som visar på de svåra politiska avvägningarna mellan miljöansvar och ambitionsnivå i fråga om t x investeringar. Det industrin saknar är någon som beställer de mest klimatsmarta lösningarna. EU sitter med 80 miljarder euro och väntar på att någon ska söka medel för att åstadkomma en sådan utveckling. Vad väntar Västsverige egentligen på ?

tisdag 13 mars 2012

Vad händer om Västsverige INTE specialiserar sig?

Under de senaste veckorna har jag besökt ett stort antal företag och verksamheter i hela Västsverige. Från storföretagen Astra Zeneca och Volvo Cars i Göteborg till tjänsteföretaget Empir i Uddevalla samt Tedactive Gym i Tanumshede. Däremellan har jag besökt högskolorna i Skövde och Borås samt varit på studiebesök på Innovatum i Trollhättan. Därutöver har jag haft möte med projektledningen för AstaZero, som ligger i startgroparna för en jätteanläggning i Borås.  Ovanpå detta ha vi haft budgetuppföljning med Västra Götalandsregionen för att summera 2011 och böja skissa på budget för 2013. Det man kan säga sammanfattningsvis är att det går oerhört bra för Västsverige just nu. Skattentäkterna från ett hårt arbetande folk i denna landsända är större än någonsin. Hela 800 000 personer i Västra Götaland har ett jobb att gå till varje dag. Det är en sysselsättningsgrad som är högre än på decennier. Volvo Cars säger att de har en framtidstro som är starkare än någonsin. De ska upp i nivå i produktion rejält de närmaste åren. De övergår till treskift innom en snar framtid och kring år 2020 ska 800 000 nya personbilar rulla ut med varumärket Volvo varje år! Astra Zeneca har lagt ner verksamhet i Södertälje, i Lund och i England, och kraftsamlar i Västsverige. De är också fulla av entusiasm och säger att "pulsen" på anläggningen i Mölndal gjorde att de satsar just här. När jag möter VDn för det förhållandevis lilla och snabbväxande företaget Empir i Uddevala infinner sig samma glöd. De levererar IT-tjänster till framför allt fordonsindustrin och konkurrerar bland annat med Volvo IT. Företaget har vuxit med 20 procent varje år sedan år 2000 och sedan år 2008 har företaget expanderat med 100 %. Glöd och expansionsanda möter mig i Tedacthuset i Tanumshede där en mängd företag har förvandlat fd Extra Films lokaler till en bubblande mötesplats för nya ideer och nya jobb.

Samtidigt finns det en liten baksida av denna entusiasm. Det är ibland svårt att hitta "rätt" arbetskraft och ibland riktigt svårt att locka nyckelpersoner att bosätta sig i exempelvis Uddevalla. Empir löser detta delvis genom nya kontor i Stockholm och Göteborg. Samtidigt vill de finnas i Uddevalla för att ha närhet till den heta Osloregionen. Men faktum kvarstår, det finns en stor västsvensk utmaning att klara kompetensförsörjningen de närmaste åren. Volvo Cars och Astra Zeneca är helt beroende av att de unga människor som bor i Västsverige vill läsa på tekniskt gynasium respektive jobba i vårdsektorn. Uppemot 25% av våra 20-åringar tar sig inte igenom gymnasiet. Hur ska vi då kunna förse globala företag med kringliggande underleverantörer och tjänstesektor med tillräckligt kompetent arbetskraft ? Första steget för att få fler nyckelpersoner är att ta tillvara hela befolkningsunderlaget, dvs se till att så gott som 100 % tar sig igenom gymnasieskolan. Just nu jobbar vi i Västra Götalandsregionen ihop med kommunerna för att åstadkomma sk kompetensplattformar eller helt enkelt ökad samordning kring vad som behöver göras i utbildningshänseende för att möta behoven på arbetsmarknaden. Men det gäller att alla aktörer drar åt samma håll. Arbetsförmedlingen, högskolorna, kommunerna och inte minst regeringen. Samtidigt famlar vi i mörker när det gäller kompetensförsörjning. Vi behöver ingenjörer och sjuksköterskor, lärare och lastbilschaufförer, vi behöver biomedicinare mm mm. Var ska vi börja, vilka yrken och branscher är viktigast att samarbeta kring?

Vi har fått 75 miljoner från regeringen till näringslivsutveckling för att stärka Fyrbodal efter Saab-konkursen, dessutom kommer det nya högskoleplatser till Högskolan Väst i Trollhättan. Satsningen på fordonsstrategisk forskning och innovation har fått höjda anslag från 415 till 450 miljoner kronor om året, vilket möjliggör satsning på bland annat AstaZero. Regeringen skickar därmed signaler om att vi ska fortsätta lita på bland annat fordonsindustrin.

EU pekar nu med hela handen om vad europeerna måste göra för att klara konkurrensen med Asien. Specialisera Er, säger de och skickar med 80 miljarder Euro i forskningsprogrammet Horozon2020.
Om vi skulle göra som EU säger skulle vi storsatsa på fordonsindustri och läkemedelsindustri och något enstaka område ytterligare där Västsverige har möjlighet att vara världsbäst. Gör vi det kommer företag som Empir i Uddevalla att dras med i framgången, eftersom de lever av att vara underleverantör och konkurrent till Volvo på samma gång. Småföretagarna i Tanum skulle också dras med i framgångarna, de har entreprenörsandan i ryggmärgen och skulle enkelt kunna slå mer mynt av sina växande tjänsteföretag. Högskolorna i Borås, Trollhättan och Skövde som är näringslivsnära skulle både få fler uppgifter och större utmaningar. 

Jag ställde frågan till ledningen för Volvo Cars idag om vi verkligen vågar begränsa oss och därmed specialisera oss inom bilar och läkemedel i Västsverige. Då fick jag motfrågan;
- Vad händer om denna specialisering INTE sker?

När jag åkte hem i eftermiddag förde jag samtal med en journalist om Mats Sjöstrands utredning när det gäller länsindelning i Sverige, som också får konsekvenser för bildandet av regioner i vårt land. Journalisten ville få bekräftelse på att regionfrågan är död och saknar förankring i Sverige. Jag är på väg att ställa samma motfråga till journalisten som Volvo Cars ledning ställde till mig; Vad händer om Sverige inte specialiserar sig genom att också regionalisera det politiska ledarskapet, ansvaret för konkurrenskraft, näringslivsutveckling och innovationer? Hade Astra Zeneca överhuvudtaget bestämt sig för att storsatsa i Mölndal om Västra Götalandsregionen inte fanns och satsningen istället skulle ske i de strukturer som fanns före 1999, dvs en mellanstor stad som Mölndal i ett landsting där Göteborgs stad och Sahlgrenska sjukhuset inte ingår och där det i övrigt saknas en motpart på den politiska nivån? Kom inte och säg att behovet av regionalt ledarskap inte behövs i Sverige. Västsverige går bättre än någonsin och jag tror det bland annat beror på ett starkt regionalt politiskt ledarskap sedan 12-13 år tillbaka.

Men vi kan inte ligga på latsidan nu. EU har förmodligen rätt när de säger att vi ska specialisera oss. Det krävs troligen ännu större mod i Västsverige nu för att göra denna specialisering av näringslivssatsningar än den regionalisering vi redan gjort. Ska bli intressant att se om det modet finns!