tisdag 31 mars 2009

Efter bonusarna och krisen- ledordet är ledarskap

Nu har debatten om bonusar och höga arvorden lagt sig något. DN:s Lars Weiss gör en intressant analys på temat en taktisk reträtt och hänvisar bl a till förre LO-chefen Stig Malm att sådana debatter kommer i tider av lågkonjunktur.

Samtidigt erkänner Lars Weiss hur svårt det är att värdesätta chefers prestationer. För ingen vill ju ha den näst bäste chefen för ett försäkringsbolag. Alla vill ju ha ett lönesystem som lockar den absolut bäste att bli chef för just dina pensionsavsättningar. Dessutom behöver vi ett samhälle med generellt ökad lönespridning. Ytterst handlar alltihop om ledarskap. Ökad lönespridning i skolan för att locka de allra bästa att bli lärare och rektorer. Ökad lönespridning i sjukvården för att de bästa läkarna att vilja jobba t ex i en icke statusfylld äldreomsorg på landsbygden.

Sverige och en stor del av västvärlden genomgår nu den djupaste krisen i modern tid. Vi kommer att tvingas möta en svår strukturomvandling på arbetsmarknaden med efterföljande massarbetslöshet. I går gick jag förbi den anrika herrkonfektionsbutiken Gerdells på Flemminggatan. De tackade sina kunder för de gångna 80 (!!) åren. Nu går företaget i graven. Ett i mängden av alla företag som dras med i raset.

Textilkrisen i Borås och Uddevalla på sin tid skördade många textilfabriker och konfektionsbutiker. Men de bästa överlevde. I går handlade jag kläder i Ekströms Trikå på Scheelegatan som köper sina kläder från Resteröds Trikå i Uddevalla. I ett skyltfönter på Hötorget hänger det senaste från Tiger- ett annat varumärke som överlevde textilkrisen på sin tid. Själv brukar jag köpa härliga handdukar från Pelle Vävare, kvalitetsprodukter från Kinna, som också överlevde i en hård konkurrens i textilkrisens Sverige. Varje strukturkris har sina förlorare och sina vinnare. Bara de bästa överlever. Processen är smärtsam när vi ser fölorarna gå i graven, men i ett längre perspektiv handlar det om en sund konkurrens. Vi måste lära oss att möta krisen med rätt sorts ledarskap. Så att vinnarna verkligen blir vinnare och kan generera nya jobb. De goda ledarna, som är beredda att leda samhället genom krisen måste få uppmuntran, oavsett om insatsen heter bonussystem eller rektorslyft.

När jag besökte Furulunds gymnasieskola i Sölvesborg för en tid sedan fick jag en lång pratstund med rektorn Anders Torstensson där. Han berättade att han står inför svåra beslut den närmaste tiden. Som en kombination av förväntade besparingar och kravet på ett nytt ledarskap i skolan hade han själv gått in i undervisningen för att ge extra stöd till några av de svagaste eleverna. Förutom att rektorn blir mer synlig i den pedagogiska verksamheten förhindrar han också uppsägning av den biträdande rektorn, resonerade han. En sådan rektor ska ha bra betalt- så att han stannar i skolan och blir en del av framtidens ledarskap i skolan.

måndag 30 mars 2009

Mer av samma sort eller något helt annat ?

Var på bio i helgen med mina tre barn och även två av barnens kompisar. Bokade för första gången biobiljetterna via nätet. Slogs av det enorma utbudet när jag surfade runt. Funderade även på utbudet av tilltugg till filmen när jag stod med fem barn vid godis-disken innan filmen började. Popcornkartongerna blir bara större och större med åren, liksom drickan och godispåsen. Mer av samma sort, men egentligen inte så mycket nytt sedan jag trampade omkring på Biografen Trappan i Kungälv i slutet av 70-talet.

Mona Sahlin och Thomas Östros ropar också efter mer av samma sort eller ska vi säga; tillbaka till det som varit, när de efterfrågar höjd förmögenhetsskatt, höjd fastighetsskatt och höjda inkomstskatter på DN-debatt.

Var nyligen på intensivkurs i omvärldsbevakning hos Kairos Future. Givetvis hamnar vi i samtal om framtiden. Tangerar ofta resonemang om huruvida framtiden innehåller mer av samma sort eller om samhällsutvecklingen efter krisen kommer att präglas av något helt annat än större popcornkartonger och högre förmögenhetsskatt.

Träffar statsråden inför centerstämman i sommar. Vi pratar om strategin, berör finanskrisen och klimatkrisen. Resonerar om arbetsmarknaden, om sänkta arbetsgivaravgifter och förändrad arbetsrätt. Konstaterar att det inte finns utrymme i statens finanser för några nya, stora reformer. Finanskrisen och lågkonjunkturen har slagit till med blixtens hastighet. Vi fortsätter och prata om arbetsmarknadens funktionssätt, hur vi ska få tillräckligt med skatteintäkter för att finansiera välfärden och framför allt hur resurserna ska räcka till åt de äldre. Stämningen på ett partimöte kan i bland bli ödesmättad när man förstår att ekvationen är svår att få ihop.

Funderar åter på om epoken efter krisen ska bli mer av samma sort eller något helt annat. Helt plötsligt säger Eskil Erlandsson; " jag tror det måste handla om att hjälpa människor att klara av en egen försörjningsstrategi". Eskil säger förstås detta utifrån lantbrukarens perspektiv, men frågan är om ett sådant perspektiv är överförbart på en vidare samhällsutveckling ? Om var och en av oss alla lättare kunde starta eget, vara konsulter ena dagen och löntagare nästa, utföra hushållsnära tjänster ena dagen och nästa dag vara den som köper samma tjänst, sitta med en dator i skärgården och sälja den kunskap som just du är bäst på. Skulle det vara möjligt att arbetsamraknden i större utsträckning än idag bygger på att var och en av oss faktiskt är egenföretagare ? Svårt att tänka tanken i ett land, som mer än något annat byggts upp av några få stora, extremt exportberoende företag. Men på sätt och vis är redan en del av en sådan samhällsutvecking här. Tjänstesektorn har fått ett ökat fokus på senare år. Många som redan är småföretagare vill inte växa, utan ser företaget just som en försörjningsstrategi. Rekryteringsföretagens framväxt är också ett tecken på att människor hellre vill hyras ut till olika jobb, än att gå till samma jobb varje dag. Men om en sådan samhällsutveckling ska kunna accelerera krävs att vi inte samtidigt ropar efter mer av samma sort; framtidens arbetsmarknad kan varken bäras upp av större popcornkartonger eller höjd förmögenhetsskatt. Det krävs något helt annat.

tisdag 24 mars 2009

Wanjas ursäkter håller inte

Bra att regeringen sätter ner foten när det gäller bonussystem i statliga företag. Alla dessa avtal har skrivits i en helt annan tid, men kan ändå inte till fullo försvaras. I den finanskris vi nu befinner oss i förefaller bonussystemen i statliga företag än mer märkliga. Varje epok har sina fajter mellan en medelklass som vill hålla tillbaka överklassens fasoner. Bra att regeringen nu tar på sig rollen att hålla tillbaka de förmåner som överheten frestas att tillskansa sig.

Nu framstår i stället LO som den som fullstöndigt tappat sin trovärdighet i fråga om att kämpa för LO-medlammarnas intressen. Wanja Lundby- Wedin hade uppenbara svårigheter i går att förklara om hon inte kunde läsa innantill i AMF:s årsredovisningar eller om hon helt enkelt misskött sitt styrelseuppdrag. Idag är det många kommentatorer som anser att hennes ursäkter inte håller.

Om regeringen fortsätter att ligga före arbetsrrörelsen i meningen att radera ut onödiga inkomstskillnader, slåss för rättvisa i dess bästa bemärkelse samt orka hävda arbetslinjen och den lilla människans rätt till jobb i en svår tid då kommer den sittande regeringen att ha stora möjligheter att bli omvald 2010. Opinionssiffrorna just nu talar ju för att detta är på väg att ske.

måndag 23 mars 2009

Mera kunskap och mera lust i skolan

I gårdagens Svenska Dagbladet uttalar sig Sofia Larsen om ett utbildningssystem med tre terminer. En sådan debatt är välgörande och handlar i grunden om att ge eleverna rätt till ökad kunskap. Det förutsätter ökat antal garanterade undervisningstimmar, vilket i sin tur talar för ett system med tre terminer. Centerpartiet tar mer tydliga kliv i frågan om att ökad kunskap är det mest centrala i skolan. Regeringens skolpolitik syftar i sin helhet till just detta, Sverige måste komma ikapp resten av Västvärlden i fråga om att nå kunskapsmål.

Emmelertid tycker jag mig kunna se nyansskillnader mellan exempelvis Centerpartiet och Folkpartiet som är viktiga att ta fasta på. Centerpartiet tror inte på den enkelspåriga inriktningen där ordning och reda i skolan är medlet till ökad kunskap. Honnörsordet bör istället vara nyfikenhet samt lusten att lära, att trivas socialt och att bli bekräftad. Ledarskapets betydelse har lyfts fram i skolan, i form av lärarlyft och rektorslyft. Ett ledarskap i skolan som både kan möta elevers rätt till kunskap samt elevers potentiel genom att locka fram nyfikenhet och lustfylldhet i skolan ska premieras.

torsdag 19 mars 2009

En ny typ av kapitalism?

De senaste dagarna har Coca Colas chef Nivelle Isdell uttalat sig för en ny typ av kapitalism. Samma sak fast med andra ord uttrycker Proventus VD Daniel Sachs i en mängd uttalanden den senaste tiden. Båda efterlyser ett slags bredare samhällsengagemag i botten, som en första viktig ingrediens inför en investering eller affärsidé. Omvänt efterfrågar de även mer av entreprenörskap och initiativkraft. Ett annat ledarskap med samhällets bästa för ögonen å ena sidan samt mer av dynamik, mångfald, entreprenörskap och djävlar anamma å andra sidan. Mera ordning och reda parallellt med ökad kreativitet. Mer av internationellt hållbara spelregler å ena sidan och mer av lokal utvecklingskraft å andra sidan. Ett gott samhälle börjar i det lilla- i din och min vardag, i ansvaret för barnens läxläsning eller ansvaret för den egna försörjningen. Samtidigt måste våra göranden och låtanden ramas in av långsiktiga spelregler som förhindrar miljöförstöring, osund konkurrens eller girighet. Kanske är det en av våra absolut största utmaningar just nu att formulera denna nya kapitalism. Annars lurar antidemokratiska krafter runt hörnet.

måndag 16 mars 2009

Opinionssiffrorna ligger still, men säger inte allt

Centerpartiet lyfter lite, lite grann i opinionsmätningen som kom i går. Regeringen som helhet får starkt ökat väljarstöd. Gapet mellan regeringen och oppositionen har minskat drastiskt på bara några månader. Det var inte länge sedan gapet var på 15 %, i en mätning som Novus Group gjorde för perioden december-februari var gapet sex procent. Nu sjunker gapet till tre procent. Väljarna funderar på vilket block de vill ska leda landet efter valet 2010. Då är riktningen tydlig. Det pågår en statsministerduell där den sittande regeringen är på väg att springa ifatt oppositionen.

Den sittande regeringen stärker sina kort, trota finanskrisen. Eller tack vare. Finansminister Anders Borg och näringsminister Maud Olofsson har dragit ett tungt lass under finanskrisens svåraste fas. Men de har gjort det med trovärdighet.

Centerpartiet för egen del har en resa kvar innan opinionssiffrorna lyfter ordentligt. Kanske är vi lite "baktunga". Många väljare minns att vi inte var så lojala med regeringen under 70-talet och på 90-talet. Många tvekar att bestämma sig för Centerpartiet nu. Men under ytan, om man tittar ljupare i opinionsströmmarna kan vi se att rörligheten hos centerväljarna är stor. Verkar finnas en turbulens och ett flöde av väljare som i allafall tänker tanken att rösta på centerpartiet. Under perioden juni- november 2008, alltså mitt under FRA-debatten ökade exempelvis andelen unga centerväljare (18-29 år) ganska markant ( från 2% till drygt 6 % i väljarstöd). Likadant fanns det en period i höstas när centerpartiet tappade kvinnliga väljare samtidigt som vi vann tillbaka männen. Nu under våren har trenden vänt och vi vinner tillbaka kvinnor, men tappar bland männen.

En ökad rörlighet bland centerväljarna är första steget till att bli ett stort parti. Maud Olofsson har säkerligen spätt på rörligheten i början av våren, inte minst genom klimat- och energiuppgörelsen och genom tydligheten under SAAB-krisen. Fler tänker tanken att de ska rösta på centerpartiet. Nu börjar arbetet med att överyga om att verkligen lägga sin röst på Centerpartiet- i EP-valet i juni, i kyrkovalet i höst och i de allmänna valen 2010. Centerpartiet tillhör de partier som alltid ökar i slutspurten i en valrörelse. Det räcker inte att vinna på träning, man måste vinna när det är match!

fredag 13 mars 2009

Vad menar Ulvskog? Vi är många som gärna tar debatt om människovärdet!

I en riksdagsdebatt beklagar sig Marita Ulvskog (s) över att riskera uppleva ett samhälle där det väller in "låglönare" från omvärlden. Hon säger t ex att hon befarar en "arme" av människor som "invaderar" Sverige.

LÅt oss stanna upp där ett ögonblick och fundera på vad ordvalet står för. Finns det människor i vår närhet, exempelvis Marita Ulvskog som dagligdags går runt och oroar sig för att människor med lägre löner än det svenska genomsnittet skulle tänkas komma hit, söka jobb och faktiskt erhåller ett jobb, med högre lön än de normalt skulle ha fått i sitt hemland ? Sådana händelser är väl en naturlig företeelse i ett öppet samhälle- ja, faktiskt en av drivkrafterna till att många människor prövar lyckan genom att jobba utomlands en längre eller kortare tid. Att öka rörligheten på arbetsmarknaden, oavsett om det sker över nationsgränser eller inte, är en av vår tids viktigaste politiska uppgifter för att skapa jobb och tillväxt och ytterst också för att skapa fred och säkerhet. Jag trodde nästan att den debatt som dåvarande statsminister Göran Persson drog i gång för några år sedan om social turism var ett exempel på grovt felsteg från socialdemokraternas sida. Men nu har Marita Ulvskog startat exakt samma debatt igen, precis lagom till starten i Europaparlamentsvalet. Den debatten är vi många som gärna vill delta i, eftersom det handlar om så avgörande saker som mäniskovärde.

onsdag 11 mars 2009

HIstoriskt ögonblick i klimatfrågan

Debatten om klimat- och energiuppgörelsen fortsätter. Jag funderar mest över alla minnen jag har kring dessa frågor. Minns att jag läste en rapport efter FN-mötet i Canada 1988 om klimathotet. Minns också alla diskussioner om koldioxidskattens förträfflighet- från höger till vänster, på nationell och internatinoell nivå har ekonomiska styrmedel och då särskilt koldioxidskatt lyfts fram som ett effektivt styrmedel.

Minns när jag första gången insåg, för sådär sju år sedan, att klimatförändringarna är en del av vår vardag. Det var när jag fick en föredragning om hur primärvården i norra Sverige får styra om sina insatser på sommaren, eftersom olika sorters insektsbett, t ex från fästingar, blir allt vanligare. Insekter som inte tidigare överlevt vintrarna i norra Sverige har helt plötsligt blivit en del av människors vardag.

Mildare vintrar och högre medeltemeratur sommartid. Klimatförändringarna smyger sig på oss. Först som en teoretisk ansats från några få forskare under årtionden, sedan arrangeras klimatmöten i FN:s regi, först med måttligt intresse från världens folk men inför Köpenhamnsmötet i december i år torde det handla om en världshändelse med extremt stort allmänintresse. Första riksdagsmotionen om koldioxidskatt skrevs 1979. Utan särskild uppmärksamhet. Det skulle dröja mer än tio år innan det genomfördes i Sverige.

Jag minns när en partikamrat till mig, Karin Stierna, numera kommunalråd i Strömsunds kommun, utsågs att ingå i regeringens klimatstrategi i slutet av 1990-talet. Det var stort. Äntligen skulle arbetet för att förhindra klimatförändringarna påbörjas. Men allmänintresset då var måttligt.

Plötsligt för ett par år sedan smäller det till och det finns en bred insikt om att Grönlandsisens konstruktion i kombination med vår egen slösaktiga livsstil skulle kunna utgöra en akut livsfara. Till stor del har det att göra med forskarnas allt större enighet i klimatfrågan. Att klimatpolitiken måste vila på vetenskaplig grund är ganska avgörande. Det räcker inte att vara aktivist. Det måste finnas en bred acceptans i forskarsamhället parallellt med ett folkligt engagemang. Nu finns det. Dessutom finns det en enighet i regeringen om vad som ska göras. I en demokrati måste saker och ting få ta tid. Dessutom har ju människan en förmåga att lösa frågor snabbt när man väl förstår att det är akut. Det kallas ledarskap.

tisdag 10 mars 2009

Regeringen kan åka till Köpenhamn med högt huvud !

DN-debatt dag presenterar Maud Olofsson, Andreas Carlgren och Anders Borg mer exakt vad klimat- och energiuppgörelsen innehåller vad gäller skattenivåer på framförallt koldioxidutsläpp. Förslaget är fantastiskt bra- både i fråga om att nå resultat för klimatet och för att öka likabehandlingen när det gäller olika sektorer i samhället. Dessutom är tidtabellen väl avvägd. Det gäller att nå resultat i form av minskade utsläpp till år 2020, men också ge rimliga villkor för näringslivet att ställa om till en fossilfri produktion. Den svenska regeringen har nu fantastiska möjligheter att åka till Köpenhamn med högt huvud. Möjligheterna att vara en stark förhandlingspart i en global klimatöverenskommelse har ökat.

måndag 9 mars 2009

Ensidig debatt om sjukvården

Följer debatten om det förmodade dråpet på ett spädbarn på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Har varit där några gånger i vår. Först med sonen som stukade foten och i morgon ska jag dit på återbesök med en gipsad dotter.

Genom åren har jag även varit på sjukhus med son med brutet nyckelben, tre barn med svinkoppor, ett antal besök med halsfluss, öroninflammation och urinvägsinfektion. När Johanna var nyfödd stod en överläkare och studerade hennes svåra hosta. Han berättade att han inkallats för att säkerställa att inget var fel från födseln. Jag glömmer aldrig hur jag stelnade till den gången.

Har även varit sjukvårdspolitiker. En "grym" sådan som fattat beslut om att lägga ner BB-avdelningar, lägga ner vårdplatser på Dalslands sjukhus, skära ner anslag och prioritera om.

Barnsjukvård är något alldeles speciellt. Hjälplösa själar som inte alltid kan berätta själva var de har ont. Bara skrik och smärta. Föräldrar som också skriker om frågor som handlar om liv eller död. Ett eventuellt misstag av en läkare som möjligen gett för mycket morfin blir liksom en påminnelse om de sjuka barnens hjälplöshet. En slags kollektiv reaktion på hur svårt det kan vara i skarven mellan sjukt och friskt, mellan liv och död, i prioriteringen mellan de sjuka som ska få mer resurser och de som ska få mindre.

Sammantaget har rapporteringen om sjukvården i media varit usel de senaste månaderna. Siffror om hur många som varslas. Sällan någon mer rapportering om vad som ligger bakom varslen eller från vilka nivåer vi pratar om. Sällan någon rapportering om hur och varför den ena eller den andra prioriteringen sker. Det behövs en djupare diskussion om hälso- och sjukvårdens prioriteringar och svåra avvägningar. Annars kommer vi fortsatt att få uppleva oproportionerligt stora rubriker kring en enstaka patient, en enda läkares eventuella snedsteg och ett enda vittnesmål från en enda stackars undersköterska.

fredag 6 mars 2009

Kan vi lösa finanskris och klimatkris med samma grepp?

Tittar på TV-inslaget från bilsalongerna i Genéve. De allmänna kommentarerna som lindar in inslaget är förstås att efterfrågan på bilar minskar drastiskt i krisens spår. Samtidigt ökar efterfrågan på miljöanpassade och billiga bilar. Ett indiskt bilföretag uttalar sig och berättar om den lilla minibilen som har ett inköpspris på motsvarande 25 000 kronor. Tyvärr är den inte tillräckligt trafiksäker för den europeiska bilmarknaden får man veta i inslaget. Men samma indiska företag räknar med att ha en bil klar för den europeiska marknaden inom en snar framtid, dock till något högre pris.

Under de år som jag arbetet med miljöfrågor har ofta diskussionerna landat i just detta- hur vi ska klara balanskravet mellan miljökrav å ena sidan och allmänna säkerhetskrav å andra sidan. Går vi alltför dramatiskt fram i våra miljökrav riskerar vi att tvingas tumma på olika kvalitetskrav. Det kan gälla trafiksäkerhetskrav på fordon eller användningen av engångsprodukter i sjukvården som ibland förordas av medicinska skäl (smittorisk) men som kan tyckas förkastliga rent miljömässigt eller t ex miljökrav på kontorstextilier, som tvingar bort flammskyddsmedel, men istället ökar brandrisken på våra arbetsplatser. För det mesta har emellertid olika miljökrav drivit på en förändring så att de kvalitetskrav som vid första tanken tycks stå i motsatsförhållande till miljökraven senare visar sig gå att förena. Jag var själv med i en process där textilier utan kemikalier togs fram och som senare ledde fram till Sveriges första ekologiskt producerade gardiner. En av eldsjälarna i detta arbete var Birgitta Nilsson, ledamot av regeringens kommission för hållbar utveckling.

När bilsalongerna öppnar i Genéve om några år kommer vi säkerligen att få modeller av fordon, som lyckats kombinera kvalitetskrav och miljökrav. Här har det indiska bilföretaget möjligen försprång, men det finns inget som hindrar att företag med fordonstillverkning i Sverige hittar sina konkurrensfördelar här också.

Maud Olofsson brukar säga att finanskrisen och klimatkrisen hänger ihop. Finanskrisen är på sätt och vis ett tecken på att vi under allt för lång tid kört omkring i alltför stora bilar med alltför hög bränsleförbrukning. Nu öppnar sig möjligheten att lösa finanskrisen och klimatkrisen genom att uppmuntra till klimatsmarta lösningar, t ex inom fordonsindistrin. Vi kanske får vänja oss vid att köra omkring i små, små indiska klimatsmarta fordon, som dessutom har ett inköpspris mer i 50 000-kronorsnivå än 200 000-kronors nivå. Det skulle troligen göra gott, inte bara för miljön, utan också skapa minskad sårbarhet i den kapitalintensiva fordonsindustrin samt bidraga till minskad sårbarhet generellt när vi ska möta lågkonjunkturer framöver. Nästa fråga blir förstås om man också i det korta perspektivet kan förena t ex höga arbetsmiljökrav och säkerhetskrav på de eftertraktade indiska minibilarna. jag är helt övertygad att det går- frågan är bara vilket företag och vilka nationer som är tillräckligt kommersiellt inriktade för att snabbast få konkurrensfördelar av att ha lyckats ?!

torsdag 5 mars 2009

Snabb leverens av Obama

Såg TV-bilder när Hillary Clinton var i Mellanöstern i går. Det känns som att den nya amerikanska amninistrationen på mycket, mycket kort tid levererat ny poltik och framför allt ett nytt ledarskap.

Den 3 november hörde jag Obama live under presidentvalskampanjens sista tal ( the closing remarks) i Manassas i Virginia. Då var det bara timmar kvar innan han skulle väljas till USA:s första svarta president. Den sekvensen av talet när han berättar om hur "a voice can change a room" och hur han stegvis bygger upp bilden av hur " a voice can change the world" är så enastående bra att jag ryser bara av tanken.

På valnatten var jag upprymd av detta tal och Obamas enastående retoriska konster, men dagen efter amerikanska folket valt honom funderade jag mest över alla eventuella svikna löften, som han skulle komma att anklagas för. I hans retorik och talekonst hade han strött många "hopes" och "dreams" som skapat förväntningar på faktisk leverens. Möjligen har några enstaka väljare redan pratat om svek- dom som tycker att han ska stoppa Irak-kriget idag eller dom som fått panik över att ett par av hans tilltänkta medarbetare inte hade 100 %-igt rent mjöl i påsen. Men sammantaget är det imponerande vilken leverens som USA:s president kunnat åstadkomma- alltfrån den viktiga symbolhandlingen med att stänga Guantanamo-fängelset till att presentera tidsplan för tillbakadragandet av trupper i Irak till att påbörja en ny typ av USA-relationer i Mellanöstern. För att inte tala om att han baxat igenom ett kris-paket, som även en och annan republikan anslutit sig till. Man kan verkligen prata om att " a voice can change the world", tycker jag.

onsdag 4 mars 2009

Bra sagt om jämställdheten!

Ytterligare en dag som bloggare är till ända. Funderar på jämställdheten. Maud och Nyamko har rytit till idag. De vill undvika kvotering, men är ändå tydliga i sina avsikter. Bra! På söndag är det internationella kvinnodagen och i år är det 30 år sedan Sveriges riksdag antog sin första jämställdhetslag. Förslaget kom från den dåvarande borgerliga regeringen. I den regeringen satt bl a Sveriges första kvinnliga departementschef och Sveriges första kvinnliga partiledare. De var föregångare och pionjärer. Vi har mycket att tacka dem för idag.

I DN-artikeln idag påpekar Maud och Nyamko att jämställdhet idag snarast handlar om konkurrensfördelar. De företag som ökar andelen kvinnor i chefspositioner går bättre helt enkelt. Det handlar inte om fenomenet kvinna, utan om att faktiskt ha en mångfald av synsätt och perspektiv i företagsledningen.

tisdag 3 mars 2009

Hemfrid fixar livspusslet

Kom just hem efter ett härligt sportlov med mycket snö, sol och lagom kyla. Dock bröt dottern benet sista skiddagen, så vardagen efter lovet blir ganska tung en tid. Som förälder får man nästan ont i benet själv samtidigt som man våndas över hur vardagen med ett brutet ben i familjen ska gå ihop de närmaste veckorna.

Jag påminns lite extra om den allmänna stress, som många småbarnsföräldrar upplever. Ibland kallar vi det för livspusslet. Ni vet- hämtning och lämning på skola och dagis, samordning av almanackor med sig själv och abetskamrater, med partnern, med föreningslivet, med släktingars födelsedagar, planering av lov och semester. Ja, ibland riskerar ett lov att bara bli ännu en svårighet i ett redan trassligt livspussel.

Gick hem lite tidigare från jobbet idag så att Johanna 5 år med nygipsat ben inte ska behöva sitta på dagis alltför länge. Sätter Johanna framför mitt favoritbarnprogram "Fem myror är fler än fyra elefanter"och tittar mig sedan omkring i lägenheten. Hemfrid har städet hela morgonen. Gruset i hallen som drogs in samtidigt som vi packade upp sportlovspackningen är borta. Diskbänken och kylskåpsdörren skiner på kapp. Inga rester av frukostfilen på köksbordet och inga brödsmulor på golvet. Från barnens rum och sovrummet lyser de rena golven. Bredvid den skinande kaffebryggaren på köksbänken ligger ett kort från städföretaget. Dom önskar trevlig kväll och hoppas att städningen varit tillbelåtenhet. På några sekunder har jag glömt frustrationen över livspusslet och mitt sinne övergår istället i några sekunders njutning.