onsdag 13 januari 2016

Stänga gränser och bli fattiga eller leva gott på öppna gränser- det är frågan ?

På ett sätt är allt bara oroväckande, förfärligt och otäckt. På ett annat sätt vilar det ett ologiskt resonemang bland dem som vill stänga gränser som borde vara enkelt att avslöja. Dom som säger sig kämpa för det genuint svenska glömmer att vårt välstånd bygger på att tillvara utländska influenser, leva gott  på utländsk efterfrågan av varor och att importera arbetskraft. Den modellen kan i framtiden tvinga oss till ökad lönespridning. I en sådan valsituation väljer regeringen stängda gränser. Jag skäms!
 
 
När jag pluggade på Handels i Göteborg på 90- talet noterade jag en intressant diskussion om vad som egentligen är hönan och ägget i Sveriges ekonomiska utveckling över tid. Var det ökningen av den inhemska efterfrågan som var startknappen för industrialiseringen på 1800- talet eller var det en internationell efterfrågan som drev fram en industriell utveckling? De flesta forskarna är  tämligen överens om att det var en ökad utländsk efterfrågan som var språngbrädan, även om en mängd andra förutsättningar lade grunden för en industriell expansion. 
 


Under hela Sveriges moderna historia har vår födkrok varit utländsk efterfrågan. Vi har under 150 års tid lärt varandra att konkurrenskraft i en öppen ekonomi är förutsättningen för jobb. Bara om vi är duktiga i ett internationellt perspektiv kommer vi att kunna sälja bilar, mediciner, IT- tjänster och Kalles kaviar. 
 


50 % av BNP utgörs av export. Anställda på Sandvik eller Volvo, SKF eller ABB fungerar som ambassadörer för att globala exportföretag skapar drivkrafter för jobb och ekonomisk tillväxt som ger mervärden som i sin tur genererar intäkter till välfärden. 
 


När jag besökte storföretaget Getinge för några år sedan berättade företagsledningen att många av deras kunder ofta vill försäkra sig om att såväl produktutveckling som tillverkning av specifika varor hos Getinge verkligen sker i Sverige. Svensk tillverkningsindustri betraktas som en kvalitetssäkring i sig. Sverige är ett varumärke för kvalité. Med en sådan hävstång kan såväl privata som offentliga arbetsgivare betala relativt höga löner, ställa allt högre kvalitetskrav i all produktion och därmed kan det svenska samhället unna sig många välfärdstjänster med hög kvalité via relativt höga skatter. Det är den svenska välfärdsmodellen i ett nötskal. Vi svenskar är mer globaliserade och mer beroende av högkvalitativ varuproduktion än många andra folk. 
 
 Sveriges välstånd bygger på en viktig växelverkan. Å ena sidan leveranser av industriprodukter under trycket av utländsk efterfrågan och å andra sidan upprätthållande av denna internationella konkurrenskraft genom ett växande befolkningsunderlag via generösa välfärdssystem, öppenhet och invandring. Om Sverige börjar agera för en stagnerad befolkningsutveckling via stängda gränser då kommer vi så småningom även att mista efterfrågan på varumärket Sverige och svenska industriprodukter. Och då försämras välfärden.

SLÅSS FÖR DET SVENSKA?


Vi var många som läste den intressanta artikeln om Sverigedemokraternas Ungdomsförbund i DN under julhelgen. Skrämmande läsning men också befriande tomt på argument om vad dessa politiska krafter egentligen vill. 


- Och man känner sig aldrig så svensk som när man är utomlands. Jag insåg att det vi har är värt att slåss för, säger William Hahne som representerar de sverigedemokratiska ungdomarna. Han utvecklar knappt vad det är som han ska slåss för. Bara något allmänt diffust svenskt. Att bevara det svenska ariska utseendet, ja visst det är antagligen hans djupare tanke bakom resonemangen. Han ondgör sig i artikeln över sin vistelse i Jakarta där han gick i skola med 100 nationaliteter.


Men om han nu vill bevara det svenska, möjligen endast det svenska ariska utseendet, så levar han i tron att det enklast görs genom att stänga gränser. Stänger man porten för det utländska utseendet stänger man även dörren för det som är det svenska välståndet, den svenska modellen, den höga svenska materiella standarden osv. Vilka svenskar med svenskt utseende vill i slutändan leva i ett land som stänger gränser till omvärlden i största allmänhet? Överallt i media just nu rapporteras om rekryteringssvårigheter av sjuksköterskor, problem att få tag på ingenjörer osv. Den svenska välfärden står mer stark än någonsin, men det fattas folk.




STÖRRE BEFOLKNING SÖKES


Den svenska välfärdsmodellens expansionsperioder förutsatte en relativt stor och växande befolkning. Man behöver knappast vara många för att utveckla en högpresterande och kunskapsintensiv industri, men för att fostra tillräckligt många ingenjörer och bioanalytiker av världsklass behövs ett stort befolkningsunderlag. Därför har Sverige varit beroende av invandring under i stort sett hela sin moderna historia. En ekonomi som bygger på omfattande export förutsätter välutbildad arbetskraft som kan utveckla produkter med i högteknologisk framkant. Det förutsätter i sin tur att vi öppet letar arbetskraft över hela världen. En industrination med omfattande export behöver alltså öppenhet både för att hantera själva exporten och för att importera tillräckligt kvalificerad arbetskraft. På Chalmers verkar forskare från Bangladesh som är världsbäst på fordonsforskning. På Sahlgrenska opereras vi av läkare i världsklass. Deras insatser bidrar till att  svensk sjukvård kan bota sjukdomar som fortfarande är obotliga i andra delar av världen. De indiska läkarnas forskning sätter Sverige på kartan och medverkar till att ännu fler utländska forskare och nyckelpersoner vill flytta hit för att utveckla uppfinningar just i vårt land.




Nyckelpersoner och duktiga forskare kan knappast handplockas. Många måste skolas här på plats. Och forskarna måste ha med sig partners, barn och andra anhöriga för att kunna göra ett bra jobb. Forskare och nyckelpersoner i industrin är globala av naturen, de vill jobba där de får utlopp för sin skaparförmåga och uppfinningsrikedom. Deras anhöriga är väsentliga stöttepelare. Utan barn och en partner kan chefer i näringslivet eller ledare i akademin knappast åstadkomma resultat. Ett land som Sverige som valt öppenhet som metod för välfärd måste välja öppenhet rakt igenom inom näringspolitik, skattepolitik, energipolitik och - flyktingpolitik. Det hänger ihop i en kedja. 


Många svenska företag som SKF och Ericsson etablerade sig tidigt i andra länder. När jag besökte Indien för tre år sedan beskrev våra guider på ambassaden med all önskvärd tydlighet hur de svenska storföretagen är institutioner i Indien sedan över 100 år tillbaka. Varumärket Sverige finns i hela världen. I den stund som människor behöver fly från exempelvis Mellanöstern finns medvetenheten om Sverige på deras näthinnor i dubbel bemärkelse. Många känner svenskar som jobbat åt Ericsson i deras hemland eller också har dom andra relationer med företeelser som stärker det svenska varumärket. Det blir naturligt att söka sig till Sverige i en akut situation när det blir omöjligt att vara kvar i sin hembygd i exempelvis Afghanistan eller Syrien. 
 


ÖPPENHET LÖNAR SIG 



Den är ofrånkomligt att ett land som vill leva gott genom stor öppenhet och omfattande export också får ta kostnaderna för större flyktingströmmar i tider av oro. Vill vi ha vinster i de delar som öppenhet och export för med sig måste vi också bära utgifterna som import av arbetskraft och flyktingar kan medföra. Sverige har i stort sett alltid gjort kalkylen att öppenhet lönar sig. 


I alla år som jag ägnat mig åt politik har det framkommit ganska tydliga signaler och ibland tvärsäkra uttalanden om att hotet mot Europas säkerhet knappast är krig. Däremot kan vi räkna med flyktingströmmar och miljöproblem, demokratiska kriser och sabotage av olika slag. Det har varit ett tungt argument för mig att förorda mindre skattemedel till vapen och mer resurser som kan möta dessa nya hot.

EU HAR TAGIT TIME OUT

Många, många gånger har jag också argumenterat för att det i längden kommer bli omöjligt för Sverige att ha en egen välfärdsmodell med högre skattetryck, högre löner, en trögare lönebildning och mer generösa välfärdsystem än övriga Europa. Världen är global och framför allt inom Europa integreras vi allt mer. Gränser ska vara öppna, människor ska kunna resa, jobba och bo var man vill. Det förutsätter i sin tur att åtminstone den europeiska kontinenten har likartade välfärdsystem. Vi gick med i EU för att delvis åstadkomma detta. Vi skapade en tullunion, men Europa kom ingen vart med en politisk union. Jag röstade nej till tullunionen EU i valet 1994 för jag ogillade starkt argumentet att resa murar mot omvärlden. När vi väl var inne i tullunionen efter medlemskapet tyckte jag att vi i rimlighetens namn måste ha ett långtgående politisk samarbete om en tullunion ska vara meningsfull dvs gemensam valuta osv. Så jag röstade ja till EMU år 2003. Många har hånat dem som röstade som jag- först nej och sedan ja. Men nu ser vi konsekvenserna av att vi har en tullunion, en gemensam yttre gräns på pappret men med avsaknad av en kraftfull politisk union som kan ena Europa i gemensamma politiska spelregler. Europa förmår dåligt hålla ihop de yttre gränser som var så angelägna när de flesta partier från höger till vänster argumenterade vid EU- inträdet och Europa saknar också muskler inom denna union. Och nu sviker Sverige även överenskommelser om nordisk passfrihet, retar upp danskarna och riskerar att sabotera gränsöverskridande insatser som görs och har gjorts i Norden under decennier. Jag skäms!

DEBATT OM SOCIAL TURISM BROMSADE

Dåvarande statsminister Göran Persson varnade för social turism i början av 2000- talet och argumenterade för nya gränshinder för baltiska medborgare att komma till Sverige. Den argumentationen var Socialdemokraternas sätt att undvika att ta diskussionen om välfärd och lönebildning i Sverige. Sverige höll hårt på sin modell och blundade för baltisk svart arbetskraft som ändå tog sig in i Sverige och städade toaletter på Mc Donalds för skitlöner. Tänk om vi hade tagit diskussionen om välfärden och lönebildningen då, vågat stå upp för ökad arbetskraftsinvandring från Baltikum den lagliga vägen, accepterat en utveckling med ökad lönespridning i Sverige och därmed kunnat erbjuda tusentals arbetskraftsinvandrare betydligt bättre villkor än de villkor och livsbetingelser de lever under idag, som tiggare i Sverige eller som arbetslös i något östeuropeiskt land. Och hade vi börjat ändra lönebildningen i Sverige för ett antal år sedan så hade många flytningar lättare kunnat få jobb idag och ketchupeffekten som vi nu har vid gränsen hade kanske uteblivit eller dämpats något.

HAVERI FRÅN TVÅ HÅLL  

De senaste veckorna har Sverige gripits av panik, börjat stänga gränser och därmed klamrar man sig fast vid arbetsmarknadsmodeller som ändå håller på att haverera från två håll. Vi lockar varken den bästa arbetskraften som kräver de högsta lönerna eller förmår skapa jobb till dem som gärna gör en insats för en något lägre lön. Och vi verkar ha glömt att det ofta är utländsk efterfrågan eller något annat yttre tryck som driver fram utveckling i Sverige.



Svensson hemma i soffan är självklart oroad. Hotas mitt jobb och min lön ? Svenssons jobb och Svenssons lön hotas oavsett, säger jag. Antingen stagnerar Sverige som industriland därför att vi har stängt gränsen för de duktigaste läkarna, de främsta ingenjörerna och de smartaste ekonomerna som utgör nyckelpersoner i välfärden. Eller också stagnerar Sverige för att vi har för höga löner för dem som råkar befinna sig i Sverige. Dom som råkar befinna sig i Sverige är för få för att driva Sverige framåt och dessutom har de ett för högt löneläge. Om företaget Sverige dessutom stänger gränsen så att befolkningsökningen stannar av och de globala nyckelpersonerna tar jobb någon annan stans i världen på grund av stängda gränser då är det riktigt illa. De som slåss för att bevara det genuint svenska, vad det nu är, riskerar att tappa bort detta fokus ganska snabbt, eftersom en dämpad befolkningsökning bara gör oss fattigare och försvårar välstånd och utveckling.

FULLBORDAT FAKTUM

Hittills har Sverige konsekvent avstått att välja politisk väg mellan öppenhet och stängda gränser eller mellan gamla och nya regler på arbetsmarknaden. Snart har regeringen, inom loppet av några veckor, fört Sverige i en riktning som innebär att vi ställs inför fullbordat faktum; stängda gränser. 
 


Ibland känns det som att det är många som glömt att det är antalet invånare i en nation som skapar intäkter till välfärden. Många invånare skapar också utgifter, invänder någon. Javisst, de nyfödda på BB, de ungdomar som ska ha undervisning i grundskola och gymnasium, de som behöver socialbidrag eller bostadsbidrag osv osv. Men till slut är det ANTALET invånare i ett land som avgör förmågan att skapa välfärd.

Sveriges ganska utpräglade problem är att vi bor glest, föder får få barn och att alltför få flyttar hit för att vi ska kunna fortsätta att vara en framgångsrik industrination med hög levnadsstandard. På pappret kan stängda gränser uppfattas vara det som ska behålla det genuint svenska. I praktiken innebär stängda gränser att det svenska förtvinar. Stora flyktingströmmar eller ett starkt yttre tryck av något slag är det som drivit Sverige framåt genom hela historien. Yttre tryck tvingar fram förändring, innovationer, stöper om och förbättrar. Ett stillastående Sverige med stängda gränser blir ett stagnerande samhälle som misslyckas med välfärden. Och då ökar definitivt löneskillnaderna i Sverige, det som regeringen möjligen försöker förhindra genom stängda gränser. Risken är att vi får ett Sverige som stänger gränser och tvingar sig själv till större löneskillnader, istället för att bibehålla öppenheten, satsa på internationell konkurrenskraft och bättre välfärd.