onsdag 17 september 2014

En regering som gjorde allt rätt. Men uttryckte sig fel.

Det som jag gillar mest hos Allianspartierna som nu har regerat landet i åtta år är deras fantastiska sinne för ansvarstagande. Varje krona av utgifter är finansierad samtidigt som de sänker skatter på områden där vi verkligen behöver sänka skatter. 

Tidigare i moderaternas historia var synen på ansvarstagande ett helt annat. Moderaterna kalkylerade med stora skattesänkningar som det saknades täckning för. Huvudorsaken till att epoken Bo Lundgren tog slut i samband med valet 2002 var helt enkelt partiets orealistiska ekonomiska politik. Fredrik Reinfeldt och Anders Borg har sedan dess byggt sin politik på ett mer ansvarsfullt sätt. De skattesänkningar som genomförts med Allianspartierna är sådana som stimulerar arbete, som omvandlar svarta jobb till vita och som ser till att antalet arbetade timmar blir fler. Alliansregeringens arbetslinje har varit oerhört framgångsrik. Så framgångsrik att Socialdemokraterna knappt ifrågasatt jobbskatteavdragen. 

Annie Lööf gjorde en fantastisk stark insats i valrörelsens slutskede. Ungefär lika stark som Maud Olofsson gjorde i spurten 2010. Strategin var ungefär densamma då som nu, dvs att fokusera stenhårt på de frågor Centerpartiet är starka i - dvs jobben och miljön. Skillnaden nu är att Centerpartiet har förlorat regeringsmakten. Moderaterna tappar rejält och ingen av de andra alliansbröderna har förmått fånga upp besvikna moderater. Egentligen är det en stor paradox att regeringen blir omvald 2010 när finanskrisen fortfarande hänger över oss och tappar makten 2014 när vi tagit oss igenom finanskrisen och står starkare än någonsin.  I New York Times och i the Guardian är förvåningen stor och man menar att svenskarna skulle ha fått dåligt samvete och därför är benägna att rösta fram en (s)- ledd regering. Centerpartiet och Alliansen förlorade på samma fråga som skapade framgången. Väljarna tyckte sannolikt att vi blev alltför kamerala, alltför duktiga på ekonomisk politik. 

Annie Lööf utpekas nu som den nya borgerliga ledaren och jag tror att Centerpartiet har världens chans att bli ett samlande parti för en delvis omdefinierad Allians. En (c)-stafettpinne som tar över där Fredrik Reinfeldt lämnade in. En allians som kan komma tillbaka 2018 med ett delvis annat uppdrag. 

Valet 2014 blev ett val där experterna förlorade mot amatörerna, där teoretikerna förlorade mot de verklighetsnära, där akademikerna förlorade mot småfolket. Ingen hade en agenda för valrörelsen 2014, som Per Schlingman sa i TV på valnatten. Det gjorde att antidemokratiska krafter, militanta feminister och kommunister kunde håva in segrar. 

I Alliansregeringen tillhörde Centerpartiet alltför ofta de "duktiga", men samtidigt har Centerpartiet en stark tradition av bondförnuft och entreprenörskap som då och då plockas fram. Det blev aldrig tillräckligt tydligt varför jobbskatteavdrag och miljöbilspremie gynnade Centerpartiets visioner. Dessutom stördes våra försök att vara jordnära och folkliga genom ett illa genomtänkt idéprogram. Det var de socialliberala värdena som förlorade i valet 2014. Inte för att de socialliberala värdena saknades, utan därför att de kläddes alltför mycket i termer av arbetslinje, jobbskatteavdrag och sänkta skatter. Tänk om Alliansens politik i stället hade klätts i termer av t ex mer skattintäkter till sjukvården, mera sunt förnuft för småföretagaren och ökad klimatsmart handel i industriföretagen ?! 

ÖKAD FOLKLIGHET OCH MINDRE BYRÅKRATI
Centerpartiet är det enda partiet som kan ta tillvara Alliansregeringens arbetslinje och sätta in den i ett verklighetsnära sammanhang. Entreprenörer på landsbygden måste tydligt kunna se att minskat krångel och lägre skatter är en väsentlig del av en helhet. Uppfinnare och innovatörer ska vara hjältar i Centerpartiets ögon. Alliansens arbetslinje byggde i hög utsträckning på att stimulera människor att söka jobb. Centerpartiets entreprenörstanke bygger i hög grad på att stimulera entreprenören att utveckla idéer och skapa mervärden i produktionen. Det förutsätter att många stuprör rivs och att många byråkratiska regler tas bort hos myndigheter och verk. Så har inte skett i tillräckligt hög grad under de senaste åren. Vi som är verksamma i kommuner, landsting och regioner har fått fler pekpinnar, inte färre. Moderaterna har haft en ganska centralistisk syn på att staten sköter saker och ting ganska bra. Försäkringskassor har förstatligats och alla förslag om regionalisering av makt har lagts i papperskorgen. Människor har efterfrågat folklighet vid valurnan och när Alliansen har levererat för lite decentralisering har väljarna paradoxalt nog röstat fram en (s)- regering som vill ha ännu fler regler, mer förbud och utökad byråkrati. Nu har Centerpartiet chansen att presentera en politik där regionalt självstyre och mindre statlig detaljsyrning är ledstjärnan. Det är närodlad politik! 

INTERNATIONELL SOLIDARITET 
De senaste månaderna har världen skakats av politisk oro och övergrepp mot mänskliga rättigheter i bland annat Ukraina och i Syrien. Centerpartiet behöver inte ta tag i utrikespolitiken för att öka på sin folklighet, utan för sin trovärdighets skull. Under åtta år i regeringen har Centerpartiet inte prioriterat utrikespolitiken högt, men det är helt nödvändigt om vi vill bli ett större parti. Alliansregeringen ska ha all heder åt att man så tydligt presenterade kostnader för et kraftigt ökat flyktingmottagande i sin budget. Kanske var det denna uppriktighet som slutgiltigt fällde Fredrik Reinfeldt? Kanske anade han utgången redan under sitt briljanta tal i Almedalen? Han bestämde sig för att vädja till svenskarnas hjärtan. Kanske hoppades han att väljarna skulle belöna honom för ärlighet om kostnader för flyktingarna. Om svenskarna inte ville belöna honom skulle han tacka för sig. Nu sitter Stefan Löfven och funderar på var han ska hitta kontot för att ta emot fler flyktingar. Jag är oerhört stolt över att tillhöra det regeringsalternativ som tog ansvar också för den sista kronan för flyktingmottagandet. Det är verklig solidaritet! 

ETT DYNAMISKT BIOSAMHÄLLE 
Centerpartiet plockade väljare från miljöpartiet i valrörelsens slutskede. I valmanifestet formuleras att vi har uppnått Resultat för miljön. Det blir svårt att värja sig när man ser resultatet. Utsläppen minskar, vindkraften har tiodubblats, vi utpekas till en av världens mest ambitiösa länder inom klimat osv. Men mycket återstår för att formulera visionen om ett biosamhälle, ett dynamiskt samhälle som mindre sluter sig i fysikens begränsningar och mer öppnar upp för en biobaserad ekonomi. När många debattörer pläderar jordens undergång ska vi visa på den biologiska produktionens oändlighet och dynamik. Här är den stora möjligheten för Centerpartiet. 

JÄMSTÄLLDHET OCH SOCIALT PATOS 
Det var med ett nödrop vi slapp Gudrun Schyman i riksdagen igen. Militanta socialister förklädda till feminister övertygade över tre procent av väljarkåren. Det vilar knappast någon folklighet i att ta sats mer i jämställdheten, men utan en tydlig jämställdhetspolitik öppnar vi för nya socialistiska rörelser. Den moderna människan accepterar inte stereotypa föreställningar och gammaldags normer på arbetsmarknaden. Det behövs en  mer liberal människosyn som delvis måste vinnas genom ökad jämställdhet, kanske via fler regelringar i näringslivet eller i politiska församlingar. 

Alliansregeringens viktigaste förtjänst är knappast arbetslinjen som sådan och knappast de nya jobben heller, utan alla de nya skatteintäkter som vi i kommuner, landsting och regioner förfogar över- tack vare arbetslinjen. I Västra Götalandsregionen handlar det om drygt åtta friska miljarder. Vi skulle ha använt dessa resurser med ett större socialt patos, inte bara i handling utan också på plakaten och i möten bland de äldre och de sjuka. I bland undrar man hur det står till med alla konsulter och PR-byråer. Vem beskrev de nya miljarderna som strömmat till i sjukhuskorridorerna och som botat cancer, undvikit stroke och hjälpt funktionshindrade. Ett socialliberalt parti som gör anspråk på att leda Sverige från och med 2018 måste veta hur den sociala profilen ska formuleras. Det misslyckades alla Allianspartierna med. Det kostade oss makten. Ibland tänker jag att Alliansregeringen gjorde allt rätt, men uttryckte sig fel. 

  





söndag 14 september 2014

Om väljare som har bestämt sig och väljare som avstår


- Jag ska hoppa, säger en kille tvärsäkert, som jag försöker överlämna valmaterial till på en gata i Sävedalen. Han har en hund i ett koppel och har svårt att stanna till på grund av att hunden vill vidare. Själv blir jag lite överrumplad, eftersom de övertygade soffliggare varit få under valrörelsen. Jag gör ett försök att möta honom i ett samtal.
- Ska du hoppa över valet helt och hållet ?! säger jag för att ge sken av att jag hörde fel. Så vinner jag lite tid och kan ta sats för en stunds argumentering, tänker jag.
Killen med hunden hinner nästan springa förbi mig.
- Ja, och det är ingen ide att du försöker, säger han tvärsäkert och försvinner med hunden längs gatan.

Med Camilla och Erik i valstugan i Uddevalla. Kan partierna locka till sig nya människor ? Eller ska vi bara rycka ut i panik när det är val?  I Uddevalla har Centerpartiet delvis lyckats. Nya medlemmar har strömmat till. Det handlar om ganska enkla saker. Människor vill först och främst känna gemenskap.
En kvinna i hatt frågar efter valmaterial för kommunalvalet i Uddevalla. Jag plockar fram det och försöker också lämna över material om regionvalet.
- Jag ska rösta blankt i regionvalet, eftersom ni bara bryr Er om Göteborg, säger hon med eftertryck.
Jag blir nyfiken på vad hon menar, men hinner knappt ställa en följdfråga förrän hon fortsätter ösa ut sin ilska över resurser som stannar i Göteborg.
- Västsvenska paketet är bara för göteborgare. Nu vill jag inte parta mer, jag och min dotter ska åka hem och vi tänker rösta blankt i regionvalet.
- Att rösta blankt är detsamma som att ge makt till dem du ogillar mest, försöker jag.
- Rösta blankt måste man få göra och jag vill inte stödja Göteborg, säger hon ännu mer tvärsäkert.
Jag har börjat reta upp mig på hennes ensidiga uppfattning, men inser samtidigt hur svårt det kommer vara att vända hennes uppfattning om att infrastruktur i Göteborg bara är till för göteborgarna. När jag är i Göteborg brukar invånarna där understryka att Västsvenska paketet endast är till för dem som bor utanför Göteborg. Här har vi en väljare som ska rösta blankt eftersom infrastruktursatsningarna i Göteborg bara skulle vara en satsning för Göteborg lokalt. Inget kan vara mer fel. Jag gör ett försök att argumentera mot henne, fastän kvinnan med hatten och hennes dotter redan är på väg bort från Centepartiets valstuga.
- Kläderna du har på dig, skorna du bär, väskan du har över axeln och möblerna därhemma- allt kommer troligen från en cointainer i Göteborgs hamn, säger jag. Tänkt på att allt du köper och allt som företag i Uddevalla säljer ska gå via Göteborg...
Kvinnan avbryter mig.
- Jag vill gärna lyssna på dig, men det blir nog en blankröst i regionen och nu ska jag och min dotter åka hem, säger hon och småspringer bort mot Kungsgatan.

Jag står på en marknad i norra Bohuslän. En äldre herre kommer fram med Sverigedemokraternas röstsedlar. Han ser närmast lyrisk ut och deklarerar att i årets val ska dom få hans röst. Jag funderar en sekund om det är värt att försöka få honom på bättre tankar. Så börjar han berätta om en folkpartist som han alltid röstade på förr i tiden, eftersom han var "så käck". Men sedan den folkpartisten avled har han hoppat lite mellan olika partier och nu är det Sverigedemokraternas tur. Jag bestämmer mig för att försöka vända hans tokiga åsikter. De kan inte sitta så djupt om han nyss varit folkpartist, tänker jag.
Medan jag funderat har han hunnit ösa ur sig kritik mot Socialdemokraterna och Miljöpartiet samt även berätta vilka politiker han ogillar i dessa partier.
- Om du ogillar Socialdemokraterna och Miljöpartiet ska du knappast välja Sverigedemokraterna. Då försvagar du Alliansen och hjälper (s) och (mp).
Mannen jag pratar med ser förvånad ut. Han har nog inte räknat med att jag ska döma ut hans val av parti.
- Vill du ha kvar regeringen ska du rösta på någon av regeringspartierna, tydliggör jag.
- Jasså, säger du det. Fast det är nog bra att röra om lite i grytan, fortsätter han.
Vi pratar om vad som menas med att "röra om i grytan", hur illa det skulle bli för Sverige. Vi kommer in på andra samtalsämnen också. Om hur det var förr i Skredsvik där han bor. Och om väder och vind. Sakta, sakta märker jag att han lyssnar på mina argument.

- Det har fanimej blivit sämre att driva företag de senaste åren, dundrar en person som jag känner lite grann när vi står och pratar på Kungälvsmässan.
Jag hälsar artigt och tilltalar honom med namn. Inget tecken på ändrat tonläge. Han fortsätter på samma tema.
- Det har fanimej blivit värre för oss företagare. Du har skickat valmaterial till mig, men jag tvivlar på att du förtjänar en röst, ryter han.
Jag tar sats med argument om sänkta arbetsgivaravgifter och nämner även hotet om ökat momskrångel, som Centerpartiet avvärjde för att underlätta för företag. Han bara skakar på huvudet och ser arg ut. Och fortsätter ösa ur sig kritik. Jag inser att det är lönlöst att enbart säga emot honom, jag måste hitta ett sätt att möta honom istället, så jag byter strategi.
- Det finns säkert saker som kan bli bättre och det blir värre om vi byter reger...
- ...jag vet att det blir värre med en ny regering, men det är djävla krångligt att driva företag idag, avbryter han mig.
- Du behöver inte stå här och svära, säger jag.
Han lugnar sig lite.
- Ja, min kritik är inte riktad mot dig och jag vet att det blir ännu värre om vi byter regering, tillägger han.
- Vi får se hur det blir i morgon, säger han sakta och jag får intrycket att han just kommit på att han känner mig lite grann, att han och jag ingår i någon slags gemenskap som gör att det är dumt att stå och skälla.
- Vi får se hur jag röstar, säger han igen och vi säger adjö.

En av de sista väljarna jag pratade med igår, precis innan Kungälvsmässan börjar packa ihop kommer fram och ställer frågor om ishallen. Ingen från Centerpartiet i Kungälvs kommun är i närheten, så jag lyssnar på honom lite utan att kunna ge raka besked om ishallen.
- Jag vet det mesta om Er och jag har bestämt mig för att rösta på Centerpartiet, vill bara kolla först vad ni tycker om ishallen, säger han.
Efter en stund får han besked, ser nöjd ut och Centerpartiet kan räkna in en röst ytterligare.

Den tidigare rikskända Maria Brandin kommer fram till Centerpartiets monter i Kungälv. Hon ställer några raka frågor om bland annat miljö. Hon vet precis vad hon ska fråga om. Det märks tydligt att hon även vet vilka svar hon vill ha för att rösta på Centerpartiet. Hon ser nöjd ut när hon promenerar vidare efter vårt samtal.

Många samtal har passerat förbi under den flera månader långa valrörelsen. För de flesta invånare är valet bara en handling vart fjärde år. För några av oss andra är det en heltidssysselsättning. Snart börjar arbetet för de kommande fyra åren. Det ska bli trevligt att håva in valresultatet på söndag kväll. Men det svåra arbetet med att försöka fånga upp han som inte röstar alls, hon som skulle rösta blankt, han som övervägde ett främlingsfientligt parti eller att värva partimedlemmar bland dem som röstade på mig återstår. Vilken roll ska partierna spela mellan valen, är en fråga som gnager i huvudet. Vi tenderar att bli färre, samtidigt som politik blir mer komplicerat. Vi riskerar allt fler antidemokratiska krafter efter valet, vilket försvagar de demokratiska partierna ännu mer. Om fyra år riskerar jag och mina partikamrater att få börja om. Att prata människor till rätta några dagar före valet när de saknar regelbunden kontakt med partierna är svårt. Eller kan partiväsendet då nytt blod ?

Med riksdagsledamoten Ulrika Carlsson på Farbror Knuts café i Kungälv.
Idag går flera miljoner väljare och röstar i Sverige. Några stannar hemma.
Kan vi i partierna bli bättre på att fånga upp människor i partierna? 
Det finns fyra viktiga steg på vägen fram för att kunna påverka och ha inflytande i politiken. Det första steget är att UTVECKLA GEMENSKAP. Människor måste känna en slags samhörighet med varandra, ha någorlunda lika synsätt och enkelt komma överens. Det är alltid lättare att övertyga en granne i politiska frågor än att rycka tag i vem som helst på gatan, troligen för att grannen och du har redan utvecklat en gemenskap. Steg två för att nå fram med budskapet är att FÖRA DIALOG. Som politiker måste man lyssna och som väljare måste du föra fram dina tanker. Dialog uppstår när båda parter delar med sig av synpunkter och orkar lyssna på nya infallsvinklar på ett problem. Om människor utvecklar gemenskap och för dialog med varandra kan man börja BILDA OPINION för sin sak. Att bilda opinion är det tredje viktiga steget fram till att kunna påverka ett beslut eller ändra riktning på utvecklingen. Jag har många gånger kraschlandat i samtal med människor på gator och torg. Vi blir ovänner direkt, troligen för att det saknas en gemenskap, för att vi avstått från dialogen och misslyckats med opinionsbildningen. Då kommer man ingen vart med det politiska budskapet. PÅVERKA POLITISKT är alltså det fjärde steget i en mycket lång resa människor emellan. Är du medlem i ett parti kan den resan gå fortare. Du tillhör redan en gemenskap, där dialogen och opinionsbildning är huvudinslaget i verksamheten. Att försöka påverka dem som finns utanför partierna är svårare än bland dem som finns inne i partierna. Partierna är beroende av att hela tiden få in nytt folk i partierna, men ofta uteblir det jobbet efter som det är ett långt och mödosamt arbete att få in fler i gemenskapen. I en valrörelse blir det tydligt hur svårt det är för väljare och valda att möta varandra därför att alltför få finns inne i partigemenskapen och alltför många utanför.

Vi vill alla förändra vår vardag. Alla har synpunkter på hur jobb skapas, hur miljön ska bli bättre och hur sjukvården ska utvecklas. Men alltför många av dem som har kloka synpunkter har valt att avstå gemenskapen i ett parti. Då missar man möjligheten att föra dialog om sina tankar och bilda opinion för sina åsikter. Då blir man lätt frustrerad när valdagen närmar sig. Hur ska min åsikt nå fram, hur ska jag hitta ett parti med förslag som liknar mina egna värderingar? Lika frustrerade blir vi i partierna. Hur ska vi nå ut? Hur ska väljarna förstå vad vi menar ? Risken är förstås stor att partiernas inre arbete med gemenskapen, dialogen och opinionsbildningen dåligt överensstämmer med vad folk tycker. Partierna jobbar med sitt och väljarna tenderar att bli arga. Samtidigt har politikerna ett ansvar att bjuda in väljarna i gemenskapen mellan valen och väljarna har ett ansvar att söka sig till partierna. Hur det än går i valet idag så måste vi alla anstränga oss de närmaste åren för att UTVECKLA GEMENSKAP, FÖRA DIALOG och BILDA OPINION för det vi tror på. Då kommer det bli enklare att PÅVERKA POLITISKT. Gå och rösta i dag! Och fundera även på hur du kan bidra mer i framtiden i gemenskapen för en stabil demokrati.

fredag 5 september 2014

Om Kinnarp och sju punkter för träindustrin

- Detta är landsbygdens återtåg! 
Jag sitter på ett konditori i Kungälv med Susanne Rudenstam som jobbar på Sveriges Träbyggnadskansli. Vi faller varandra i talet hela tiden under det korta frukostmötet där vi ska avhandla ämnet trä. Susanne är på väg till Nordens största mässa inom trä- Trä & Teknik och jag ska också dit, fast någon dag senare än Susanne. Eftersom Västra Götalandsregionen lagt resurser på dessa frågor och jag engagerat mig en del kände vi båda ett behov av att träffas. Vi startar resan kring industriell utveckling inom trä i rasande tempo medan några farbröder i keps ramlar in på konditoriet för att fylla magen lite efter dagens första arbetspass. 

Susanne påminner mig om u- landssyndromet som Sverige fortfarande känner av inom trä. Vi exporterar brädor och pappersmassa från svenska skogar, men vi förädlar alldeles för lite. Susanne påminner också om den överdrivna rädslan för att bygga flerfamiljshus i trä sedan alla stadsbränder på 1800-talet.  I hundra år har vi inte fått bygga flerfamiljshus i trä. Sedan 1994 är byggnormen ändrad från att gälla materialet till att istället bygga på funktionen. Hela bostadsområden, nya våningar på äldre hus, idrottshallar, broar och många andra konstruktioner byggs nu i trä. 
- Nu är det våra ambitioner att hejda klimatförändringarna som framför allt driver på ökat bostadsbyggande i trä, poängterar Susanne. 

Vi bläddrar i den vackra boken om Trästad som några länsstyrelser och Västra Götalandsregionen producerat tillsammans. Tjusiga bilder på hur ett helt kvarter i Karlstad byggts på med träkonstruktioner eller någon som uttalar sig om vackra broar i trä. Tankarna hissnar medan Susanne pratar engagerat om industriell utveckling inom trä. 

När jag anländer till Nordens största mässa inom trä får jag först lyssna till Robin Ljungmar från TMF ( trä- och möbelföretagen) som betonar betydelsen av förädling. Vi mångdubblar omsättningen om vi förädlar trä, istället för att bara skicka iväg råvaran eller sågat timmer. 

Under lunchen pratar vi om hur undanskymd skogen och träindustrin är i den allmänna debatten. Och ofta blir skogen någonting som bara ska sparas åt kommande generationer i form av reservat eller något som dom hemska skogsägarna bara vill skövla undan för att tjäna pengar. 

SKOGEN VÄXER SNABBARE ÄN AVVERKNINGEN
Men skogen växer som aldrig förr i Sverige och vi hinner inte avverka i den takt som den växer, understryker Susanne medan vi dricker ur morgonkaffet. 
- Och nu måste miljörörelsen faktiskt välja, konstaterar Susanne och jag. 
Antingen vill man hejda klimatförändringarna genom att minska användningen av betong, byta ut malm, sten och grus mot något mer miljövänligt och då måste man hitta andra råvaror för exempelvis bostadsbyggande. Vi har nu mer skog i Sverige än vi haft på 100-tals år. Varje år växer skogen med ca 120 miljoner kubikmeter och vi avverkar endast ca 90 miljoner kubikmeter. 

- Man kan inte bara vända sig emot avverkning eller uttrycka sig negativt om kalhyggen. Avverkade områden återplanteras och bara inom några få år kan man inte se att området varit kalhygge, understryker Robin Ljungmar under vårt lunchsamtal. 



Anna- Sara Perslow visar mig runt bland montrar och utställningar på Trä & Teknik, Nordens största mässa inom trä. Häftiga träkonstruktioner som tagits fram för demonstration på mässor och utställningar. Och som ger inspiration inför framtiden. 
Hon sträcker ut handen och visar en konstruktion från Välinge, där trät sätts ihop helt utan spik eller skruvar. Det fogas samman genom ett "klick". Hon visar mig exempel på minibostäder som man kan sätta upp på tomten utan byggnadslov. De är smarta utföranden och bara att plocka ner när man tröttnat på att bo på en viss plats. 



Kerstin Johansen från Linköpings Universitet bekräftar också hur trä efterfrågas som miljövänligt material bland hennes studenter. Hon menar att de får upp ögonen för trä efter att först ha nosat på stål. Och de blir överraskade över hur användbart träet är. Hon understryker behovet av att studenterna får lära sig vad som händer med trä i mötet med andra material. Och så visar hon inspirerande bilder från Mässor och bilsalonger där exempelvis Renault har lagt in trägolv och trästolar i sina bilar. 
- Tänk om svensk bildindustri skulle ta tillvara på svensk skog för sin inredning säger hon och påminner oss om att förr hade många fordon trädetaljer, istället för plåt. 

HÅLLBARA LÖSNINGAR 
Jag lyssnar på Per- Arne Andersson som är VD för Kinnarp. De är störst på inredningslösningar i Europa. Och trä står i fokus. Det började med skrivbord i ett familjeföretag 1942. Och sedan har det vuxit till hela inredningslösningar. Produktion sker på fem ställen i Sverige och på två platser i Tyskland. 
- Vi köpte fabriker i Minden och Worms' och har tagit deras tillverkning till en högre nivå, säger Per- Arne som djärvt deklarerar att Kinnarp producerar i huvudsak i Sverige till dem som kan betala för det allra bästa och det mest hållbara. 
- Här i Sverige finns kunnande och kompetens. Vi har fokus på att bygga på ett hållbart sätt, understryker han. 

Det känns nästan som en saga, som just landsbygdens återtåg. Enorma värden ute i skog och mark växer så det knakar, väntar på att bli avverkat och använt i möbler, bostäder eller detaljer i fordon. Skogen blir något att räkna med, en rejäl råvara som kan ersätta stål och betong. Vad väntar vi på, tänker jag medan jag promenerar vidare bland hundratals utställare. Jag hör mig för bland montrarna. Några menar att skogsindustrin och träindustrin är alltför konservativa. Vill inte stöta sig med traditionerna, liksom. Sågverken som sågar vill fortsätta att såga och sälja brädor. Inte så enkelt att tussa i hop sågverkens folk med arkitekterna på Göteborgs flottaste arkitektkontor. Anna-Sara berättar att just träindustrins möten med arkitekter har varit en av de mest välbesökta mötena på Mässan. Det finns et intresse att modernisera träindustrin, menar hon. Och kanske är sågverkens möten med arkitekterna helt nödvändigt för att skogen ska kunna bli en ny guldgruva, en lösning på våra klimatförändringar samtidigt som vi får uppleva landsbygdens återtåg. 

Idag medverkade jag också i en debatt om trä på Svenska Mässan. Det blev som vanligt alltför lite tid till rejäla utläggningar och diskussioner, bara korta frågor och order om korta svar från moderatorn. Det jag själv skulle vilja säga om skogen och framför allt träindustrins framtid är följande: 

1. Skogsriket är samlingsnamnet på en kraftfull satsning på skogsindustri och utveckling inom träbranschen i Sverige de kommande åren 
2. Ta tillvara trä som råvara för reducering av utsläpp från västhusgaser 
3. Uppmuntra innovationer och produktutveckling inom trä & teknik så att väsentliga mervärden inom trä stannar inom landet 
3. Använd trä för att modernisera en stagnerad syn på bostadsbyggande i Sverige 
4. Satsa på infrastruktur, såsom järnväg och sjöfart för effektiva transporter och export av skogsråvara samt industriprodukter inom trä 
5. Öka andelen trä i stommar och konstruktioner till flerbostadshus
6. Ta tillvara kunnande och kompetens som finns inom trä hos företag och mindre industrier 
7. Satsa på utbildning och kompetensförsörjning inom trä för långsiktighet inom träindustrin