Idag frontar Svenska Dagbladet med rubriker om biogasen. Artikeln beklagar sig över att det inte finns tillräckligt med biogas och ondgör sig samtidigt över att biogasen backas upp med naturgas. Förhållningssättet är tveksamt, eftersom det just är back up av naturgas som är nyckeln till framgång.
Givetvis är naturgas eller fossilgas ett fossilt bränsle, som i de bästa av världar inte hör hemma i tanken. Men här riskerar det näst bästa att bli det bästas fiende. Ska man köra fordon på vallgröda, slakteriavfall och hushållssopor måste naturgasen backa upp för att man ska kunna garantera leverenser till fordon i yrekstrafik. Det har varit utgångspunkten i många av de biogasprojekt som byggts upp i Sverige, men denna strategi har varit särskilt tydlig inom biogas-satsningarna i Västsverige, projektet Biogas Väst.
Det är oerhört positivt att biogas-trafiken nu exploderar i Stockholm, men för att utvecklingen ska kunna fortsätta måste alla goda krafter samarbeta de närmaste åren. Hela kedjan av utveckling av biogas för fordonsdrift måste fungera ännu bättre. Fler bönder måste leverera grödor som kan användas för biogas, fler hushåll och slakterier och måste leverera sitt avfall för produktion av biogas, fler företag måste bygga biogasstationer och tillståndsprövningen av dessa måste påskyndas. Investeringsstöd till etablerandet av biogasstationer kan inte tillåtas frysa inne pga att tillståndsprövningen försenas. Tvärtom måste vi se till att de som driver på utvecklingen slipper ta alltför stora kortsiktiga risker i väntan på nödvändiga tillstånd. Servicen och leverensgarantier måste kunna ges till alla de chaufförer i yrkestrafik som dagligen tar ett stort ansvar för minskade koldioxidutsläpp verkligen får ett tack för sin insats.
Biogasen är en enormt stor framtidsbransch, med flera viktiga poänger. Först och främst innebär utvecklingen att människans dyra avfall, såsom sopor blir till en luckrativ resurs i form av fordonsbränsle. Dessutom är biogasen en symbol för en helt ny typ av klimatsmart och energieffektiv infrastruktur som håller på att växa sig stark i Sverige och övriga Europa. Sverige leder delvis utvecklingen och kommer att kunna dra fördelar, i form av export av kunnande och teknik. Jämför de biogassatsningar som nu genomförs i Kalifornien där svenska biogasföretag är inblandade.
De fordonsköer som just nu ringlar sig längre och längre vid biogasstationerna i Stockholm fyller en enda viktig funktion, nämligen att det ger en signal till riskkapitalister och banker att satsa pengar i biogasen, eftersom det finns större efterfrågan än det finns utbud. Så hav tålamod alla biogas-fantaster! Ert köande är inte förgäves!
Biogasen är ett av de bästa exemplen på hur Sverige ställer om i kampen för att uppnå 2GRADERsmålet i klimatförhandlingarna. Du följer väl utvecklingen på sajten 2GRADER.se
tisdag 15 december 2009
torsdag 10 december 2009
Släpp inte arbetslinjen ur sikte!
När debatten om sjukförsäkringssystemen är i full gång så är det egentligen inte sjukförsäkringen som diskuteras, utan en prövning av arbetslinjen. Det påpekar också flera ledarskribenter idag.
Arbetslinjen var den fråga som Alliansen vann valet på. Fler måste tillbaka till jobbet, framför allt känna sig välkomna till jobbet igen efter en tid sjukdom och sjukskriving, inte föklaras odugliga och förpassas till förtidspensionering. Alliansregeringen öppnade också arbetsmarknaden för tusentals människor under 2007 och 2008. Nästan 200000 fler människor hade kommit i arbete under 2008 än vad som var fallet 2006. Sedan finanskrisen ramlat över oss har vissa saker kastats omkull, men sysselsättningsgraden är hög, högre än under flera år av den tidigare s-regeringens tid vid makten.
Massor av människor är tillbaka i arbete som tidigare inte kände sig välkomna. Socialdemokraten Veronika Palm som nu tar tillbröstoner i debatten om vilka som ska jobba och vilka som fortsatt ska vara sjukskrivna har inte haft några invändningar till de förslag som Alliansregeringen lagt fram i fråga om jobbskatteavdrag, rehabiliteringskedjan mm. Det är klokt om Alliansregeringen justerar i reglerna så att de som går på cancerbehandling inte känner sig kränkta, men egentligen handlar debatten inte om dessa relativt få cancersjuka. Debatten handlar om det politiska ledarskapet orkar stå fast vid arbetslinjen eller inte.
Om vi långsiktigt ska kunna säkra resurser för behandling till cancersjuka, för omvårdnad till multisjuka äldre, för hjälpmedel till funktionshindrade och modern utrustning för hjärttransplantationer krävs att fler jobbar, tjänar pengar och drar in skatteintäkter. Släpp inte fokus på arbetslinjen!
Arbetslinjen var den fråga som Alliansen vann valet på. Fler måste tillbaka till jobbet, framför allt känna sig välkomna till jobbet igen efter en tid sjukdom och sjukskriving, inte föklaras odugliga och förpassas till förtidspensionering. Alliansregeringen öppnade också arbetsmarknaden för tusentals människor under 2007 och 2008. Nästan 200000 fler människor hade kommit i arbete under 2008 än vad som var fallet 2006. Sedan finanskrisen ramlat över oss har vissa saker kastats omkull, men sysselsättningsgraden är hög, högre än under flera år av den tidigare s-regeringens tid vid makten.
Massor av människor är tillbaka i arbete som tidigare inte kände sig välkomna. Socialdemokraten Veronika Palm som nu tar tillbröstoner i debatten om vilka som ska jobba och vilka som fortsatt ska vara sjukskrivna har inte haft några invändningar till de förslag som Alliansregeringen lagt fram i fråga om jobbskatteavdrag, rehabiliteringskedjan mm. Det är klokt om Alliansregeringen justerar i reglerna så att de som går på cancerbehandling inte känner sig kränkta, men egentligen handlar debatten inte om dessa relativt få cancersjuka. Debatten handlar om det politiska ledarskapet orkar stå fast vid arbetslinjen eller inte.
Om vi långsiktigt ska kunna säkra resurser för behandling till cancersjuka, för omvårdnad till multisjuka äldre, för hjälpmedel till funktionshindrade och modern utrustning för hjärttransplantationer krävs att fler jobbar, tjänar pengar och drar in skatteintäkter. Släpp inte fokus på arbetslinjen!
tisdag 1 december 2009
Den gröna liberalismen
Det pågår en spännande debatt om liberalismen i allmänhet samt Centerpartiets och Miljöpartiets eventuella liberala profil som är mycket spännande. En av Centerpartiets riksdagskandidater Jonas Pettersson gjorde nyligen ett tydligt statement om vad som skiljer Centerpartiet och Miljöpartiet åt i detta avseende.
Per Gahrton skrev nyligen en välformulerad artikel av Miljöpartiets eventuella liberala strävanden, men menar också att det finns såväl socialism som konservatism i den politiska inriktningen. Gahrton är också lite tveksam till en inriktning som innebär att Miljöpartiet vurmar för företagandets villkor. Per Gahrton tillägger dock att produktion av varor och tjänster måste ske inom ekologiska ramar. Det är här nånstans som Miljöpartiets och Centerpartiets vägar skiljs åt. Ett politiskt parti kan inte sätta upp sådana regler för produktionen utan att använda socialistiska grepp. Om politiken sätter ramarna för prdoduktionen förtvinar initiativkraft, ansvarstagande och entreprenörskap, som är grunden för liberalismen och dessutom grunden för att gröna investeringar, grön tillväxt och grön forskning ska komma till stånd. För att åstadkomma ett teknikskfte, en omställning till ett fossilfritt samhälle krävs inte mindre marknad, utan mer marknad!
Centerpartiets ideologi utgår från människan och hennes samspel med naturen. Miljöpartiets ideologi utgår från naturen och eventuellt får männsikan plats. Det är två totalt olika synsätt, som vi också kommer att peka på inför valet.
Per Gahrton skrev nyligen en välformulerad artikel av Miljöpartiets eventuella liberala strävanden, men menar också att det finns såväl socialism som konservatism i den politiska inriktningen. Gahrton är också lite tveksam till en inriktning som innebär att Miljöpartiet vurmar för företagandets villkor. Per Gahrton tillägger dock att produktion av varor och tjänster måste ske inom ekologiska ramar. Det är här nånstans som Miljöpartiets och Centerpartiets vägar skiljs åt. Ett politiskt parti kan inte sätta upp sådana regler för produktionen utan att använda socialistiska grepp. Om politiken sätter ramarna för prdoduktionen förtvinar initiativkraft, ansvarstagande och entreprenörskap, som är grunden för liberalismen och dessutom grunden för att gröna investeringar, grön tillväxt och grön forskning ska komma till stånd. För att åstadkomma ett teknikskfte, en omställning till ett fossilfritt samhälle krävs inte mindre marknad, utan mer marknad!
Centerpartiets ideologi utgår från människan och hennes samspel med naturen. Miljöpartiets ideologi utgår från naturen och eventuellt får männsikan plats. Det är två totalt olika synsätt, som vi också kommer att peka på inför valet.
tisdag 3 november 2009
Dagen efter s-kongressen och dan innan årsdagen av Obama
Jag tillhörde definitivt en av dem som tvivlade på Obama när han segrade för ganska exakt ett år sedan. Jag tvivlade inte på att han var den bästa presidentkandidaten, men just på grund av att han var den bästa presidentkandidaten i USA tvivlade jag på om han skulle kunna leva upp till förväntningarna. Idag redovisar många media just en sådan tvivlan, en tvivlan som förstås bottnar i om det var rätt eller fel att lägga flera huindra miljarder dollar på ett krispaket. Men som också bottnar i en tvivlan på om han kan leva upp till de förväntningar han byggde upp under sina fantastiska tal exempelvis i Virginia, där jag befann mig timmarna innan han valdes till president.
Obama fångade nånting med sitt "Yes we can", som har gått som en våg över världen sedan hans valkampanj kulminerade. Det handlar om att bygga upp ett "vi" och att "göra tillsammans", istället för att jaga motståndaren i politiken.
Många svenska politiker har också försökt fånga in den känslan eller skapa den atmosfären. Den nyligen avslutade s-kongressen försökte säkert på sitt sätt. Mona Sahlin stärkte säkert sin ställning, men det känns som att hon gjorde det helt och hållet internt gentemot sina egna. En slags revanschlust, snarare än en "Yes we can"-känsla förmedlades från henne genom TV-rutan. Revanschlust kan man komma en bit på, men man vinner nog inga val med det förhållningssättet.
Obama fångade nånting med sitt "Yes we can", som har gått som en våg över världen sedan hans valkampanj kulminerade. Det handlar om att bygga upp ett "vi" och att "göra tillsammans", istället för att jaga motståndaren i politiken.
Många svenska politiker har också försökt fånga in den känslan eller skapa den atmosfären. Den nyligen avslutade s-kongressen försökte säkert på sitt sätt. Mona Sahlin stärkte säkert sin ställning, men det känns som att hon gjorde det helt och hållet internt gentemot sina egna. En slags revanschlust, snarare än en "Yes we can"-känsla förmedlades från henne genom TV-rutan. Revanschlust kan man komma en bit på, men man vinner nog inga val med det förhållningssättet.
tisdag 13 oktober 2009
Vilse i krispolitiken eller liberalt reformarbete ?!
Kommer du på dig själv ibland med att livet, liksom politiken tycks gå i cirklar eller återkommande cykler ? Visst är det bra med återkommande förändring i små steg, men ibland tycks samhällsutvecklingen vara fast i ett ekorrhjul, fast i samma hjulspår, snarare än i cykler som leder framåt.
Den sk Gröna vågen vällde in i Västvärlden under 60- och 70-talen, en slags vänsterrörelse med gröna inslag, som inte minst Centerpartiet drogs in i genom kärnkraftsdebatten. Både Gröna vågen och kärnkraftsdebatten blev en återvändsgränd, som vi möjligen har tagit oss ur nu.
Den första mottrenden mot 60- och 70-talens vänstervåg kom med "högervågen" på 80-talet. Jag gick på gymnasiet då och minns hur kaxiga MUF: arna blev i takt med att de löste in fler och fler medlemmar. Prallellt pågick rosornas krig i Rosenbad där personer som Kjell-Olof Feldt och Klas Eklund försökte baxa socialdemokratin åt höger eller i allafall mot mitten. Under slutet av 80-talet och under den s k köpfesten tysnade MUF något och sen kom kraschlandningen i ekonomin. Då försökte Carl Bildt (m) och Ann Wibble (fp) leda ett slags liberalt ekonomiskt reformarbete- ivrigt påhejat av finansutskottets ordförande Per-Ola Eriksson, (c) som skulle visa sig framgångsrikt, men som de flesta väljarna inte förstod poängen med. Således kom (s) tillbaka under resten av 90-talet parallelt med att Ingvar Carlsson baxade in oss i EU och i övrigt fortsatte ett liberalt reformarbete i Sverige. Det känns som att 90-talet var en period av ett stillsamt försök att ta Sverige ur ekorrhjulet. Det var inte bara trender och mottrender, vänster- och högervågor som tog ut varandra, utan ett politiskt ledarskap, ömsom lett av Ingvar Carlsson, ömsom lett av Carl Bildt som steg för steg ledde Sverige mot något nytt.
Den nu sittande borgerliga regeringen har fortsatt det arbetet som inleddes under 90-talet genom jobbskatteavdrag, avdrag för hushållsnära tjänster, helt enkelt genom att uppmuntra arbetslinjen och minska utanförskapet. Men den internationella finanskrisen har gjort att det också finns en osäkerhet, eller som Lars Jonung nyligen skrev i DN under rubriken Vilse i krispolitiken. Ingen vet riktigt vad som ska komma efter krisen. Riskerar vi att ramla tillbaka i samhällsproblemens ekorrhjul eller kan vi ta oss upp på banan igen ? I vassen lurar en ny vänstervåg eller en ny högervåg. Nyckeln för att ta sig upp på banan är innovationer och entreprenörskap, nya företag och framtidstro. Maud har slitit hårt de senaste åren med de frågorna, men mer måste göras under perioden 2010-2014.
Den sk Gröna vågen vällde in i Västvärlden under 60- och 70-talen, en slags vänsterrörelse med gröna inslag, som inte minst Centerpartiet drogs in i genom kärnkraftsdebatten. Både Gröna vågen och kärnkraftsdebatten blev en återvändsgränd, som vi möjligen har tagit oss ur nu.
Den första mottrenden mot 60- och 70-talens vänstervåg kom med "högervågen" på 80-talet. Jag gick på gymnasiet då och minns hur kaxiga MUF: arna blev i takt med att de löste in fler och fler medlemmar. Prallellt pågick rosornas krig i Rosenbad där personer som Kjell-Olof Feldt och Klas Eklund försökte baxa socialdemokratin åt höger eller i allafall mot mitten. Under slutet av 80-talet och under den s k köpfesten tysnade MUF något och sen kom kraschlandningen i ekonomin. Då försökte Carl Bildt (m) och Ann Wibble (fp) leda ett slags liberalt ekonomiskt reformarbete- ivrigt påhejat av finansutskottets ordförande Per-Ola Eriksson, (c) som skulle visa sig framgångsrikt, men som de flesta väljarna inte förstod poängen med. Således kom (s) tillbaka under resten av 90-talet parallelt med att Ingvar Carlsson baxade in oss i EU och i övrigt fortsatte ett liberalt reformarbete i Sverige. Det känns som att 90-talet var en period av ett stillsamt försök att ta Sverige ur ekorrhjulet. Det var inte bara trender och mottrender, vänster- och högervågor som tog ut varandra, utan ett politiskt ledarskap, ömsom lett av Ingvar Carlsson, ömsom lett av Carl Bildt som steg för steg ledde Sverige mot något nytt.
Den nu sittande borgerliga regeringen har fortsatt det arbetet som inleddes under 90-talet genom jobbskatteavdrag, avdrag för hushållsnära tjänster, helt enkelt genom att uppmuntra arbetslinjen och minska utanförskapet. Men den internationella finanskrisen har gjort att det också finns en osäkerhet, eller som Lars Jonung nyligen skrev i DN under rubriken Vilse i krispolitiken. Ingen vet riktigt vad som ska komma efter krisen. Riskerar vi att ramla tillbaka i samhällsproblemens ekorrhjul eller kan vi ta oss upp på banan igen ? I vassen lurar en ny vänstervåg eller en ny högervåg. Nyckeln för att ta sig upp på banan är innovationer och entreprenörskap, nya företag och framtidstro. Maud har slitit hårt de senaste åren med de frågorna, men mer måste göras under perioden 2010-2014.
onsdag 30 september 2009
Heja Liljelund! Skriv under 2GRADERS-kampanjen!
Nu ökar den svenska regeringen och därmed EU trycket på kineserna inför klimatförhandlingarna i Köpenhamn. Lars-Erik Liljelund som är klimatrådgivare åt Fredrik Reinfeldt anser att kineserna måste bekänna färg, dvs säga hur mycket de tänker minska sina utsläpp. Om Kina kliver fram blir trycket på USA högre antyder han idagens DN (artikeln finns bara i pappersformat).
Detta är också min tydliga bild. USA har i flera år försökt gömma sig bakom Kina så fort ämnet klimatöverenkommelse kommer på tal. Kinas utsläpp ökar mycket, mycket snabbt och kommer snart att gå om USA, som dock fortfarande är världens största utsläppsnation. Om EU kan övertyga Kina att kliva fram kan Kina paradoxalt nog bli "en hjälpande hand" åt USA.
Varje liten opinionsyttring från dig och mig kommer att vara avgörande för att få till stånd ett avtal i Köpenhamn i december. Du har väl inte missat att ansluta dig till 2GRADER.SE
Ingen kan göra allt, men alla kan göra något, eller hur ?!
Detta är också min tydliga bild. USA har i flera år försökt gömma sig bakom Kina så fort ämnet klimatöverenkommelse kommer på tal. Kinas utsläpp ökar mycket, mycket snabbt och kommer snart att gå om USA, som dock fortfarande är världens största utsläppsnation. Om EU kan övertyga Kina att kliva fram kan Kina paradoxalt nog bli "en hjälpande hand" åt USA.
Varje liten opinionsyttring från dig och mig kommer att vara avgörande för att få till stånd ett avtal i Köpenhamn i december. Du har väl inte missat att ansluta dig till 2GRADER.SE
Ingen kan göra allt, men alla kan göra något, eller hur ?!
måndag 28 september 2009
Anslut dig till 2GRADER.SE
Några veckor i höst har du chansen att vara med och påverka världen i rätt riktning när det gäller klimatet. Förhandlingarna står nu och väger. Ska amerikanare och kineser våga sig ända fram till förhandlingsbordet eller inte? Ska vi få en global klimatöverenskommelse där hela världen deltar? Ska världens ledare orka ge ett politiskt svar på den samstämmiga forskning som nu finns kring det sk 2-gradersmålet ? Ska den fattiga delen av världen garanteras rätt till utveckling ? Anslut dig till kampanjen 2GRADER.SE och var med och gör din röst hörd i världspolitiken!
tisdag 22 september 2009
Vem rycker åt sig ledarskapet nu och sen ?!
Ett år kvar till valet. Den röd-gröna röran ökar i opinionssiffror, men egentligen bara tack vare (mp):s uppgång. Alliansen levererar sin budgetproposition för 2010 och placerar de fyra partiledarna tillsammans i TV-rutan vid fem tillfällen under bara några dagar. Teoretiskt borde det vara en hopplös uppgift att leda landet i en kris som i produktionsminskning och ökande arbetslöshet liknar 30-talets och andra världskigets nivåer. Men det är ett imponerande ledarskap vi, mot bakgrund av läget, ser i regeringen.
Parallelt med den akuta debatten om jobben, budgeten och uppladningen inför valet pågår en ideologisk diskussion i mer eller mindre alla partier. Kristdemokraterna för en offentlig debatt om var partiet egentligen står samtidigt som partisekreterare Lennart Sjögren och partiledare Göran Hägglund visar sig ha helt olika kvinnosyn. Jobbigt för (kd), men befriande att en sådan debatt lyfts fram. Väljarna kommer att uppskatta en valrörelse som verkligen handlar om värderingar, inte om siffror och procentsatser. Fler partier kommer att visa upp skillnader i fråga om värderingar- i varje parti finns minst två falanger som slåss om att få dominera. Alltihop handlar ju om vilka politiska falanger som ska rycka åt sig ledarskapet i en världsdel, i ett land eller inom ett parti. Vilken falang inom vilket parti ska exempelvis rycka åt sig ledarskapet i fråga om den nya liberala era som förr eller senare dundrar in i Västvärlden?
Parallelt med den akuta debatten om jobben, budgeten och uppladningen inför valet pågår en ideologisk diskussion i mer eller mindre alla partier. Kristdemokraterna för en offentlig debatt om var partiet egentligen står samtidigt som partisekreterare Lennart Sjögren och partiledare Göran Hägglund visar sig ha helt olika kvinnosyn. Jobbigt för (kd), men befriande att en sådan debatt lyfts fram. Väljarna kommer att uppskatta en valrörelse som verkligen handlar om värderingar, inte om siffror och procentsatser. Fler partier kommer att visa upp skillnader i fråga om värderingar- i varje parti finns minst två falanger som slåss om att få dominera. Alltihop handlar ju om vilka politiska falanger som ska rycka åt sig ledarskapet i en världsdel, i ett land eller inom ett parti. Vilken falang inom vilket parti ska exempelvis rycka åt sig ledarskapet i fråga om den nya liberala era som förr eller senare dundrar in i Västvärlden?
onsdag 16 september 2009
Förbifarter och höghastighetståg och om avvägningar i politiken
I går kom utredningen om höghastighetståg, där man onekligen lockas. Tänk att sträckan Stockholm- Göteborg kan kortas ner till ett par timmar ?! När jag började pendla den sträckan i början av 90-talet tog jag natttåget vid 21-tiden på kvällen och kom fram lagom till morgonmötena dagen därpå. Sedan drogs nattåget in (tack och lov!) och istället skulle man börja åka X2000 som "bara" tog fyra timmar. Nu är samma X2000-tåg nere i 2 timmar och 45 minuter. Men inom 10-15 år kan pendeltiden ha kortats ytterligare. Perfekt! Jag tror att utredaren har rätt när han säger att samhällsnyttan överstiger kostnaderna fastän 125 miljarder svindlar.
Men vi ska inte glömma att huvudproblemet per räls inte är att tågen går för långsamt. Huvudproblemet är alla sorters andra logistikproblem. Knäppa regler om att lokföraren måste kunna språket i det land som han eller hon för tillfället passerar, gamla nationella låsningar som går tillbaka till andra världskriget när tåget skulle vara svårframkomligt för fienden på andra sidan nationsgränsen. Hallå, det är nästan 70 år sedan europeeerna krigade med varandra! Börja samordna trafiksystemen i Europa! Heja Åsa Torstensson som nu försöker övertala sina europeiska kollegor om just detta!
Förbifart Stockholm är ett annat hett trafikämne. En del trafikleder och förbifarter kan tyckas gammalmodiga, som Expressen skriver på sin ledare. Vem minns inte debatten om Dennispaket och Göteborgsöverenskommelser?! Fokus har varit och är ganska mycket motorvägar. Men vissa politiska ledare har också sett till att rädda Haga från asfaltering och istället fattat beslut om en nationalstadspark just där. Vem var miljöminister den gången ?
Trafikpolitik kommer även fortsättningsvis att vara en avvägning mellan snäva miljöintressen och snäva trafikintressen. De verkliga ledarna är de som orkar göra avvägningarna. Vi behöver Hagaparken men vi behöver också förbifart Stockholm !
Men vi ska inte glömma att huvudproblemet per räls inte är att tågen går för långsamt. Huvudproblemet är alla sorters andra logistikproblem. Knäppa regler om att lokföraren måste kunna språket i det land som han eller hon för tillfället passerar, gamla nationella låsningar som går tillbaka till andra världskriget när tåget skulle vara svårframkomligt för fienden på andra sidan nationsgränsen. Hallå, det är nästan 70 år sedan europeeerna krigade med varandra! Börja samordna trafiksystemen i Europa! Heja Åsa Torstensson som nu försöker övertala sina europeiska kollegor om just detta!
Förbifart Stockholm är ett annat hett trafikämne. En del trafikleder och förbifarter kan tyckas gammalmodiga, som Expressen skriver på sin ledare. Vem minns inte debatten om Dennispaket och Göteborgsöverenskommelser?! Fokus har varit och är ganska mycket motorvägar. Men vissa politiska ledare har också sett till att rädda Haga från asfaltering och istället fattat beslut om en nationalstadspark just där. Vem var miljöminister den gången ?
Trafikpolitik kommer även fortsättningsvis att vara en avvägning mellan snäva miljöintressen och snäva trafikintressen. De verkliga ledarna är de som orkar göra avvägningarna. Vi behöver Hagaparken men vi behöver också förbifart Stockholm !
tisdag 25 augusti 2009
Förena landsbygdsliberalism och globala spelregler för miljön!
Många väljare ringer till mig. Ofta har dom ganska diffusa frågor om strategi, helhet och taktik. Många uttrycker en slags längtan efter den absoluta lösningen samtidigt som dom sveper över ett stort spektra av sakfrågor. Oftast finns jobben och miljön med. Många lägger till frågor om integritet och öppenhet. Globaliseringens följder nämns också.
När jag summerar de senaste telefonsamtalen från väljare så känns det som att det finns en skiss till en centerstrategi eller budskap i det dom samfällt säger. En viss sortering sker förstås innan väljaren bestämmer sig att ringa till Centerpartiet. Även om inte alla som ringer är övertygade centerpartister har dom en orsak till varför dom valt just Centerpartiet som mottagare för sina synpunkter.
Strategi är ju faktiskt förmågan att summera en förfärlig massa människors synpunkter, kunna koka ner det till något som ganska många skulle kunna enas kring och brinna för att så småningom övertyga ännu fler.
Om knappt ett år går vi till val igen. Fler och fler väljare ringer till Centerpartiet och vill hjälpa till i valet. Ett spännande år ligger framför oss.
Ganska givet är att valet kommer att handla om å ena sidan jobb/ekonomi och å andra sidan förmågan att rama in dessa hårda frågor med en (mjuk) framtoning. Framtoning handlar om sociala värden, miljömässiga ansatser eller vilket ledarskap som lyfts fram. Det parti som vill vinna val måste "träffa rätt" både i fråga om sakfrågor och i fråga om framtoning. Centerpartiet har alla möjligheter att lyfta fram båda spåren och att träffa rätt.
Centerpartiet lider delvis av att vi inte uppfattas som ett tillräckligt regeringsdugligt parti. Alltför många minns hur vi "fipplade" med regeringsmakten under 70-, 80- och 90-talen. Samtidigt är vi intimt förknippade med regeringsmakten de sista två åren. En del debattörer har varit ganska högljudda i sin kritik gentemot Centerpartiet i t ex FRA-frågan och antytt att vi offrat vår övertygelse i integritetsfrågor på regeringens altare. Vi drar fortfarande på en bild som säger att vi inte kan regera samtidigt som vissa grupper säger att vi tar alltför stort ansvar i dagens regering. Sammantaget måste vi hitta en framtoning där vi visar att vi först och främst leder och regerar, men med en framtoning där regeringsmakten bygger på lyhördhet.
Ett liknande resonemang kan föras om miljö- och energifrågor. Centerpartiet förknippades i stort sett inte med någon annan fråga än kärnkraft/miljö under under 70- och 80- och 90-talen. Både äldre och mer aktuella studier visar att vi också bär på ett ännu äldre ok, dvs att vi bara förknippas med jordbruksfrågor såväl i går som idag.
Helt klart har Centerpartiet en stor utmaning inför 2010 års val, men med sikte på 2014 och 2018 års val. Det handlar om att vända de eventuella historiska oken till fördelar. Att lyfta fram det förflutna och koppla ihop det med morgondagens utmaningar. Jordnära frågor som jordbruk och miljö har framtiden för sig, vi ser vår historia som en viktig förutsättning för framgång. Och vi kan förklara vår eventuella "bråkstake"-mentalitet då med att idag är miljödriven tillväxt ett begrepp på var mans läpp.
Centerpartiet banade väg för frågor som är mer aktuella än någonsin. Läs t ex skriften om landsbygdsliberalismens betydelse, som nyligen presenterats av tankesmedjan FORES. Här kan man läsa om de liberala värden som styrde framväxten av det svenska bondesamhället och som bör vara ledstjärna för ett gott samhälle även i framtiden.
Om man kopplar ihop landsbygdsliberalismens betydelse med dagens internationella klimatdebatt så skulle man finna ett koncept, en strategi som ganska enkelt kan bäras fram av Centerpartiet. Inom några veckor vet vi om det finns ett nytt klimatavtal om världen förmår samla sig kring globala spelregler för miljön. Det är den viktigaste strategin för världen just nu och det viktigaste uppdraget för Centerpartiet!
När jag summerar de senaste telefonsamtalen från väljare så känns det som att det finns en skiss till en centerstrategi eller budskap i det dom samfällt säger. En viss sortering sker förstås innan väljaren bestämmer sig att ringa till Centerpartiet. Även om inte alla som ringer är övertygade centerpartister har dom en orsak till varför dom valt just Centerpartiet som mottagare för sina synpunkter.
Strategi är ju faktiskt förmågan att summera en förfärlig massa människors synpunkter, kunna koka ner det till något som ganska många skulle kunna enas kring och brinna för att så småningom övertyga ännu fler.
Om knappt ett år går vi till val igen. Fler och fler väljare ringer till Centerpartiet och vill hjälpa till i valet. Ett spännande år ligger framför oss.
Ganska givet är att valet kommer att handla om å ena sidan jobb/ekonomi och å andra sidan förmågan att rama in dessa hårda frågor med en (mjuk) framtoning. Framtoning handlar om sociala värden, miljömässiga ansatser eller vilket ledarskap som lyfts fram. Det parti som vill vinna val måste "träffa rätt" både i fråga om sakfrågor och i fråga om framtoning. Centerpartiet har alla möjligheter att lyfta fram båda spåren och att träffa rätt.
Centerpartiet lider delvis av att vi inte uppfattas som ett tillräckligt regeringsdugligt parti. Alltför många minns hur vi "fipplade" med regeringsmakten under 70-, 80- och 90-talen. Samtidigt är vi intimt förknippade med regeringsmakten de sista två åren. En del debattörer har varit ganska högljudda i sin kritik gentemot Centerpartiet i t ex FRA-frågan och antytt att vi offrat vår övertygelse i integritetsfrågor på regeringens altare. Vi drar fortfarande på en bild som säger att vi inte kan regera samtidigt som vissa grupper säger att vi tar alltför stort ansvar i dagens regering. Sammantaget måste vi hitta en framtoning där vi visar att vi först och främst leder och regerar, men med en framtoning där regeringsmakten bygger på lyhördhet.
Ett liknande resonemang kan föras om miljö- och energifrågor. Centerpartiet förknippades i stort sett inte med någon annan fråga än kärnkraft/miljö under under 70- och 80- och 90-talen. Både äldre och mer aktuella studier visar att vi också bär på ett ännu äldre ok, dvs att vi bara förknippas med jordbruksfrågor såväl i går som idag.
Helt klart har Centerpartiet en stor utmaning inför 2010 års val, men med sikte på 2014 och 2018 års val. Det handlar om att vända de eventuella historiska oken till fördelar. Att lyfta fram det förflutna och koppla ihop det med morgondagens utmaningar. Jordnära frågor som jordbruk och miljö har framtiden för sig, vi ser vår historia som en viktig förutsättning för framgång. Och vi kan förklara vår eventuella "bråkstake"-mentalitet då med att idag är miljödriven tillväxt ett begrepp på var mans läpp.
Centerpartiet banade väg för frågor som är mer aktuella än någonsin. Läs t ex skriften om landsbygdsliberalismens betydelse, som nyligen presenterats av tankesmedjan FORES. Här kan man läsa om de liberala värden som styrde framväxten av det svenska bondesamhället och som bör vara ledstjärna för ett gott samhälle även i framtiden.
Om man kopplar ihop landsbygdsliberalismens betydelse med dagens internationella klimatdebatt så skulle man finna ett koncept, en strategi som ganska enkelt kan bäras fram av Centerpartiet. Inom några veckor vet vi om det finns ett nytt klimatavtal om världen förmår samla sig kring globala spelregler för miljön. Det är den viktigaste strategin för världen just nu och det viktigaste uppdraget för Centerpartiet!
fredag 21 augusti 2009
Medelklassens okrönta kungar
Tomas Ledin drar omkring i Sverige och hans låtar har väckt viss uppmärksamhet, inte minst låten om Medelklassens okrönta kungar. Jag hade inte läst recentionerna innan jag första gången hörde låten. Jag föll både för melodien och texten. Varje gång jag slår på hittar jag en ny strof som säger något om vardagens hjältar. Någon recencent skriver att låten är det yttersta beviset på vänsterns ihåliga budskap, men Ledin slår i från sig och svarar helt frankt att han ville ge lite uppmärksamhet åt en massa människor som aldrig får så mycket uppmärksamhet. Det skulle vara spännande om fler låtskrivare och fler politiska debattörer blandade sig i debatten om Medelklassens okrönta kungar.
måndag 10 augusti 2009
Lågkonjunktur, strukturkris eller paradigmskifte ?
Idag skriver Anders Bolling på DN-debatt att den ekonomiska krisen inte är så farlig för Sverige. Han tycker tvärtom mot vad som framfördes av Johan Norberg för en tid sedan på samma debatt-sida. Johan Norberg menar att de instrument som nu används, t ex låga räntor leder till felinvesteringar och bara fördjupar krisen.
Därutöver har sommarens nyhetsflöde varit full av analyser om vi nått botten eller om vi är på väg uppåt, om arbetslösheten kan öka och kommer att öka samt vilka partier som prioriterar jobben eller inte.
På denna blogg hänvisade jag för en tid sedan till Daniel Sachs och hans idéer om att tillväxten efter 1970 varit osund och till stor del byggt på skuldsättning. Det skulle kunna vara så att både Johan Norberg och Daniel Sachs har rätt. I såfall har politiken en del att uträtta framöver i fråga om ledarskap, att uppmuntra entreprenörskap och innovation.
Visst handlar diskussionen om två saker, dels om den omedelbara lågkonjunkturen till stor del orsakad av en internationell finanskris och dels en ledarskapets kris, dvs att politiken tvekar inför vad som egentligen är uppgiften. Vad ska komma efter krisen ? Fler jobb, javisst! Men vad är den politiska uppgiften i en tid när, enligt Anders Bolling, välståndet kraftigt ökar ? Vi ska ägna oss åt att fördela välståndet, svarar säkert någon. Visst, fattigdomen i världen är inte utrotad. Men om Daniel Sachs har rätt ? Att välståndsökningen byggdes på osund tillväxt- hur fördelar man ett fingerat välstånd ? Vem ska ta initiativet till ett välstånd som verkligen går att fördela i en tid när verkligt välstånd sitter inne i människors hjärnor. Vem är tillräckligt generös för att fördela kunskap och förmågan till kunskapsinhämtning ? Vem står för den innovationskraft som behövs för att ta oss bortom epoken av osund tillväxt?
Det gäller att ha en idé om framtiden. Och på vägen bör man ha en sund, inte en osund tillväxtsyn. Det är kanske inte en slump att trender och omvärldsanalyser idag ofta handlar om att förena bohemer och lyxlirare, att kombinera miljö och ekonomi samt mer av långsiktigt tänkande.
Därutöver har sommarens nyhetsflöde varit full av analyser om vi nått botten eller om vi är på väg uppåt, om arbetslösheten kan öka och kommer att öka samt vilka partier som prioriterar jobben eller inte.
På denna blogg hänvisade jag för en tid sedan till Daniel Sachs och hans idéer om att tillväxten efter 1970 varit osund och till stor del byggt på skuldsättning. Det skulle kunna vara så att både Johan Norberg och Daniel Sachs har rätt. I såfall har politiken en del att uträtta framöver i fråga om ledarskap, att uppmuntra entreprenörskap och innovation.
Visst handlar diskussionen om två saker, dels om den omedelbara lågkonjunkturen till stor del orsakad av en internationell finanskris och dels en ledarskapets kris, dvs att politiken tvekar inför vad som egentligen är uppgiften. Vad ska komma efter krisen ? Fler jobb, javisst! Men vad är den politiska uppgiften i en tid när, enligt Anders Bolling, välståndet kraftigt ökar ? Vi ska ägna oss åt att fördela välståndet, svarar säkert någon. Visst, fattigdomen i världen är inte utrotad. Men om Daniel Sachs har rätt ? Att välståndsökningen byggdes på osund tillväxt- hur fördelar man ett fingerat välstånd ? Vem ska ta initiativet till ett välstånd som verkligen går att fördela i en tid när verkligt välstånd sitter inne i människors hjärnor. Vem är tillräckligt generös för att fördela kunskap och förmågan till kunskapsinhämtning ? Vem står för den innovationskraft som behövs för att ta oss bortom epoken av osund tillväxt?
Det gäller att ha en idé om framtiden. Och på vägen bör man ha en sund, inte en osund tillväxtsyn. Det är kanske inte en slump att trender och omvärldsanalyser idag ofta handlar om att förena bohemer och lyxlirare, att kombinera miljö och ekonomi samt mer av långsiktigt tänkande.
Sommartorka eller verkligt behov av att ompröva landshövdingeämbetet ?
Så startar allt igen efter sommaren. Fick i väg barnen i morse till första dagen på fritids efter ett långt sommarlov. Om en vecka börjar skolan på allvar.
Hur ska man sammanfatta sommardebatten ? Stackars Marianne Samuelsson fick vandra runt i rubrikerna i brist på andra nyheter. Eller också är en misslyckad landshövding inte bara en misslyckad landshövding, utan ett exempel på en gammalmodig konstitution i Sverige. Antingen ska besluten fattas av politiker, som inte kan överklagas av Naturvårdsverket eller också ska det vara rena myndighetsbelut. Om jag fattat saken rätt försvinner Naturvårdsverkets möjlighet att överklaga länsstyrelsernas beslut vad gäller strandskydd i och med den nya strandskyddslagen. Kanske försvinner landshövdingeämbetet också till slut och vi får regionalt folkvalda som tar helhetsansvar för utveckingen på Gotland, i Stockholmsområdet eller i Västra Götaland. Men tills dess tvingas vi leva med att en och annan stackars landshövding kommer i kläm. Denna gång var det Marianne Samuelsson som fick klä skott för en gammalmodig konsitution. Whos next?
Hur ska man sammanfatta sommardebatten ? Stackars Marianne Samuelsson fick vandra runt i rubrikerna i brist på andra nyheter. Eller också är en misslyckad landshövding inte bara en misslyckad landshövding, utan ett exempel på en gammalmodig konstitution i Sverige. Antingen ska besluten fattas av politiker, som inte kan överklagas av Naturvårdsverket eller också ska det vara rena myndighetsbelut. Om jag fattat saken rätt försvinner Naturvårdsverkets möjlighet att överklaga länsstyrelsernas beslut vad gäller strandskydd i och med den nya strandskyddslagen. Kanske försvinner landshövdingeämbetet också till slut och vi får regionalt folkvalda som tar helhetsansvar för utveckingen på Gotland, i Stockholmsområdet eller i Västra Götaland. Men tills dess tvingas vi leva med att en och annan stackars landshövding kommer i kläm. Denna gång var det Marianne Samuelsson som fick klä skott för en gammalmodig konsitution. Whos next?
torsdag 25 juni 2009
Eftertänksamhetens kranka blekhet- Vi kommer igen!
Har ägnat ett par veckor åt att fundera över valresultatet. Centerpartiet trängdes mellan Marit Paulsen och miljöpartiet å ena sidan och mellan Mona och Fredrik å andra sidan. Manöverutrymmet på miljöområdet blir inte så stort när (fp) och (mp) genomför skickliga kampanjer eller när medialogiken har bestämt att den huvudsakliga konfliktytan som vanligt finns mellan statsministern och oppositionsledaren. Inte blir saken lättare när uppstickaren Piratpartiet dyker upp samtidigt som ett par andra småpartier "bubblar".
Men ett parti som går dåligt kan aldrig skylla på andras skicklighet. Ansvaret för det dåliga valresultatet är helt vårt eget. Centerpartiet hamnar i bottenligan över hur partierna synts i media under valrörelsen. Vi ökar i antal röster, sådär 12 000 stycken, varav de allra flesta i Stockholm, men som andel av väljarkåren går vi tillbaka i förhållande till 2004 års Europaparlamentsval.
Men Centerpartiet kommer tillbaka. Var så säkra. Vi är inte ett parti som känner oss bekväma med de enkla budskapens filosofi. Vi hade inget plakat med budskap om mer kärnkraft, ja till EMU eller införandet av ett EU:s FBI. Vi valde freden, klimatet och jobben. Inte lika tydligt, men politiskt mer avgörande. Vi kan utveckla Europabudskapet till nästa parlamentsval och vi laddar nu för att leda de inrikespolitiska samtalen inför valet 2010. Centerpartiet har också chans att vara en viktig del av EU:s ledarskap under EU:s ordförandeskap det närmaste halvåret.
Politik och kommunikation är alltid en avvägning mellan att å ena sidan leda med fast hand och å andra sidan att lyssna in människors innersta tankar, mellan å ena sidan tydliga budskap som skapar konflikt och å andra sidan ett budskap som enar människor. Centerpartiet valde ett budskap som skulle ena människor- Europas förenta krafter. Vi bär på en idé som ska ena världen i en tid som mest präglas av såväl finanskris och klimatkris. Kanske var budskapet för stort eller tiden för knapp för att vi skulle nå fram. Centerpartister är också lite räddhågsna ibland, lite försiktiga inför tanken att vara en del av världspolitikens ledartröja.
Om några månader fyller Centerpartiet 100 år. Vi kan muta in stora ledare som Thorbjörn Fälldin och Karin Söder- den första borgerliga statsministern i modern tid och en av de första kvinnliga utrikesministrarna i världen. Vi behöver inte vara räddhågsna och trevande inför tanken att leda i det nya Europa. Lena Ek sitter för övrigt med i ELDR:s presidium och hon utsågs också till Sveriges skickligaste Europaparlamentariker i valrörelsens slutskede. Om några veckor sitter Maud, Andreas, Åsa och Eskil och skriver uppgörelser om centrala frågor i världspolitiken på t ex klimatområdet.
Ryck upp Er nu centerpartister! Vi kommer tillbaka i valet 2010!
Men ett parti som går dåligt kan aldrig skylla på andras skicklighet. Ansvaret för det dåliga valresultatet är helt vårt eget. Centerpartiet hamnar i bottenligan över hur partierna synts i media under valrörelsen. Vi ökar i antal röster, sådär 12 000 stycken, varav de allra flesta i Stockholm, men som andel av väljarkåren går vi tillbaka i förhållande till 2004 års Europaparlamentsval.
Men Centerpartiet kommer tillbaka. Var så säkra. Vi är inte ett parti som känner oss bekväma med de enkla budskapens filosofi. Vi hade inget plakat med budskap om mer kärnkraft, ja till EMU eller införandet av ett EU:s FBI. Vi valde freden, klimatet och jobben. Inte lika tydligt, men politiskt mer avgörande. Vi kan utveckla Europabudskapet till nästa parlamentsval och vi laddar nu för att leda de inrikespolitiska samtalen inför valet 2010. Centerpartiet har också chans att vara en viktig del av EU:s ledarskap under EU:s ordförandeskap det närmaste halvåret.
Politik och kommunikation är alltid en avvägning mellan att å ena sidan leda med fast hand och å andra sidan att lyssna in människors innersta tankar, mellan å ena sidan tydliga budskap som skapar konflikt och å andra sidan ett budskap som enar människor. Centerpartiet valde ett budskap som skulle ena människor- Europas förenta krafter. Vi bär på en idé som ska ena världen i en tid som mest präglas av såväl finanskris och klimatkris. Kanske var budskapet för stort eller tiden för knapp för att vi skulle nå fram. Centerpartister är också lite räddhågsna ibland, lite försiktiga inför tanken att vara en del av världspolitikens ledartröja.
Om några månader fyller Centerpartiet 100 år. Vi kan muta in stora ledare som Thorbjörn Fälldin och Karin Söder- den första borgerliga statsministern i modern tid och en av de första kvinnliga utrikesministrarna i världen. Vi behöver inte vara räddhågsna och trevande inför tanken att leda i det nya Europa. Lena Ek sitter för övrigt med i ELDR:s presidium och hon utsågs också till Sveriges skickligaste Europaparlamentariker i valrörelsens slutskede. Om några veckor sitter Maud, Andreas, Åsa och Eskil och skriver uppgörelser om centrala frågor i världspolitiken på t ex klimatområdet.
Ryck upp Er nu centerpartister! Vi kommer tillbaka i valet 2010!
tisdag 2 juni 2009
Fem goda skäl att rösta på Centerpartiet
Idag kom det definitiva kvittot på att Lena Ek är den skickligaste Europaparlamentarikern. Då behövs egentligen ingen närmare argumentation för att rösta på henne. Men om du ändå vill ha lite färska uttalanden från Sveriges skickligaste parlamentariker så kan du läsa mer på Aftonbaldets debattsida om ekomaten eller presentationen av Lena Ek i tidningen C. Lyssna gärna på Lena Eks tal från centerstämman också.
Om du av någon anledning vill ha fler valmöjligheter inför valet till Europaparlamentat kan jag rekommendera fyra ytterligare kandidater. Övriga kandidater på Centerpartiets röstsedel har förutsättningar att minst lika skickliga som Lena Ek.
Nummer två på Centerpatriets röstsedel är Kent Johansson, rutinerad EU-politiker redan idag som ledamot i EU:s regionkommitté. Kent kombinerar sitt EU-engagemang med att vara ordförande i regionala utvecklingsnämnden i Västra Götalandsregionen. Läs gärna Kents rapport om hur EU:s sammanhållningspolitik ska hänga ihop med Regionernas roll i Sverige och Europa i framtiden.
Nummer tre på röstsedeln heter Abir och utpekades nyligen till EU-kampanjens flitigaste kandidat.
Nummer fyra heter Marie och är det givna valet för de yngsta väljarna. Marie är genuint kunnig, samtidigt som hon kan föra de ungas talan på ett uppkäftigt sätt.
Nummer fem är också en flitig person. Håkan Larsson gör en fantastiskt bra kampanj, bl a framgår det i utfrågningar att Håkan är kunnig.
För egen del tror jag att Europas förmåga att förena ekonomisk tillväxt och miljöhänsyn är det absolut viktigaste. Såväl Lena Ek som Andreas Carlgren kämpar med hur vi ska öka Europas konkurrenskraft och minska klimathotet på en gång.Att utveckla EU:s utsläppshandel är en av de viktigaste redskapen.
Om du av någon anledning vill ha fler valmöjligheter inför valet till Europaparlamentat kan jag rekommendera fyra ytterligare kandidater. Övriga kandidater på Centerpartiets röstsedel har förutsättningar att minst lika skickliga som Lena Ek.
Nummer två på Centerpatriets röstsedel är Kent Johansson, rutinerad EU-politiker redan idag som ledamot i EU:s regionkommitté. Kent kombinerar sitt EU-engagemang med att vara ordförande i regionala utvecklingsnämnden i Västra Götalandsregionen. Läs gärna Kents rapport om hur EU:s sammanhållningspolitik ska hänga ihop med Regionernas roll i Sverige och Europa i framtiden.
Nummer tre på röstsedeln heter Abir och utpekades nyligen till EU-kampanjens flitigaste kandidat.
Nummer fyra heter Marie och är det givna valet för de yngsta väljarna. Marie är genuint kunnig, samtidigt som hon kan föra de ungas talan på ett uppkäftigt sätt.
Nummer fem är också en flitig person. Håkan Larsson gör en fantastiskt bra kampanj, bl a framgår det i utfrågningar att Håkan är kunnig.
För egen del tror jag att Europas förmåga att förena ekonomisk tillväxt och miljöhänsyn är det absolut viktigaste. Såväl Lena Ek som Andreas Carlgren kämpar med hur vi ska öka Europas konkurrenskraft och minska klimathotet på en gång.Att utveckla EU:s utsläppshandel är en av de viktigaste redskapen.
onsdag 20 maj 2009
Gå och rösta!
EP-valrörelsen är i full gång. Europaparlamentskandidaterna möts i TV 4 ikväll. Jag håller förstås på Centerpartiet och Lena Ek. Men det ramlar också in mer eller mindre överraskande röster just nu. Bland annat uttalar sig idag finansmannen Mats Qviberg för att man bör rösta på Centerpartiet. Men det viktigaste är inte att man röstar på Centerpartiet, det viktigaste är att använda sin rösträtt! Gå och rösta!
onsdag 13 maj 2009
Människovärdet kränks i Vännäs. Vi måste agera!
Rapporterna från Vännäs är skrämmande. Flyktingar trakasseras och får tvångsevakueras till hemlig ort för att slippa bli lynchade. Här kan finnas kopplingar till händelserna i Rosengård.
Det verkar som ett övergrepp mot en flicka var en händelse som utlöste kravallerna i Vännäs. Övergreppet används som ursäkt för högerextrema krafter att agera. Agressiviteten vänds mot en grupp flyktingar på orten, som tvingas fly för sina liv. Särskilt vidrigt eftersom de sökt sig hit för att få en fristad från förtryck och förföljelse.
Europaparlamentsvalet måste nu användas för att möta tendenserna till riktigt mörka krafter. Fred i Europa måste bygga på öppenhet, på frihandel, fri rörlighet för såväl varor, tjänster och människor. Endast så kan vi varaktigt skapa fred, säkerhet, framtidstro och jobb i Europa.
Det verkar som ett övergrepp mot en flicka var en händelse som utlöste kravallerna i Vännäs. Övergreppet används som ursäkt för högerextrema krafter att agera. Agressiviteten vänds mot en grupp flyktingar på orten, som tvingas fly för sina liv. Särskilt vidrigt eftersom de sökt sig hit för att få en fristad från förtryck och förföljelse.
Europaparlamentsvalet måste nu användas för att möta tendenserna till riktigt mörka krafter. Fred i Europa måste bygga på öppenhet, på frihandel, fri rörlighet för såväl varor, tjänster och människor. Endast så kan vi varaktigt skapa fred, säkerhet, framtidstro och jobb i Europa.
onsdag 6 maj 2009
Centerstämman har smygstartat
Idag smygstartar Centerstämman genom att partistyrelsen sammanträder. Lite stämmokänsla i Örebro, alltså. Förhoppningsvis märks Centerpartiet i hela landet idag, inte minst genom den mediauppmärksamhet som redan blivit kring olika centerförslag. Jag tänker på ledarkommentarer och artiklar om Centerpartiets förslag för små- och medelstora företag som publicerats helt nyligen, men jag tänker också på förslag som presenterats tidigare under våren. Det gäller t ex förslaget om tre terminer i grundskolan samt förslag om vårdval Europa som Centerpartiets "välfärdstrio" Sofia Larsén, Kenneth Johansson och Anders Flanking arbetat med.
Hyllningarna till Centerpartiet är stora när det gäller småföretag och miljöfrågor. Här kommer Centerstämman att bekräfta en redan väl förankrad linje. På välfärdsområdet, inklusive skolfrågorna kan det möjligen bli lite mer "spretigt". Centerpartiet består av en mängd kommunala och landstingskommunala företrädare som längtar efter en spänstig debatt i dessa frågor. Men samtidigt är det svårt att ta tydliga steg framåt i välfärdspolitiken när så många av ombuden sitter mitt i en kommunal verklighet som är minst sagt tungjobbad just nu. Men Centerpartiet måste göra som vi gör på området småföretag och miljö, nämligen se möjligheter mitt i krisen. Kan vi se möjligheter även inom välfärdsområdet så kan en förnyad välfärd bli svaret på de svåra frågorna, i stället för ytterligare ett ok i det kommunala budgetarbetet.
Centerpartiets kommunala sektion arrangerade nyligen en konferens där Anders Morin vid Svenskt Näringsliv visade uppgifter på vad som krävs för att vi långsiktigt ska kunna finansiera välfärden. Det behövs ca 300 000 nya jobb i den privata tjänstesektorn för att vi ska få tillräckligt stora skatteintäkter för att finansiera den omsorg som den äldre generationen behöver fram till år 2030. I klartext betyder det att dessa jobb i mycket stor utsträckning måste skapas genom att välfärdstjänster, som i dag utförs i kommunal- och landstingskommunal regi läggs ut på entreprenad. Det är en stor utmaning, men det är definitivt ett offensivt sätt att möta krisen. Vi kan skapa nya jobb och bättre möjligheter att finansiera äldreomsorgen på samma gång. Jag hoppas att Centerstämman tydligt sätter ner foten!
Hyllningarna till Centerpartiet är stora när det gäller småföretag och miljöfrågor. Här kommer Centerstämman att bekräfta en redan väl förankrad linje. På välfärdsområdet, inklusive skolfrågorna kan det möjligen bli lite mer "spretigt". Centerpartiet består av en mängd kommunala och landstingskommunala företrädare som längtar efter en spänstig debatt i dessa frågor. Men samtidigt är det svårt att ta tydliga steg framåt i välfärdspolitiken när så många av ombuden sitter mitt i en kommunal verklighet som är minst sagt tungjobbad just nu. Men Centerpartiet måste göra som vi gör på området småföretag och miljö, nämligen se möjligheter mitt i krisen. Kan vi se möjligheter även inom välfärdsområdet så kan en förnyad välfärd bli svaret på de svåra frågorna, i stället för ytterligare ett ok i det kommunala budgetarbetet.
Centerpartiets kommunala sektion arrangerade nyligen en konferens där Anders Morin vid Svenskt Näringsliv visade uppgifter på vad som krävs för att vi långsiktigt ska kunna finansiera välfärden. Det behövs ca 300 000 nya jobb i den privata tjänstesektorn för att vi ska få tillräckligt stora skatteintäkter för att finansiera den omsorg som den äldre generationen behöver fram till år 2030. I klartext betyder det att dessa jobb i mycket stor utsträckning måste skapas genom att välfärdstjänster, som i dag utförs i kommunal- och landstingskommunal regi läggs ut på entreprenad. Det är en stor utmaning, men det är definitivt ett offensivt sätt att möta krisen. Vi kan skapa nya jobb och bättre möjligheter att finansiera äldreomsorgen på samma gång. Jag hoppas att Centerstämman tydligt sätter ner foten!
tisdag 28 april 2009
Centerstämman och EP-valet närmar sig!
Temperaturen stiger. Valet till Europaparlamentet närmar sig. Lena Ek åker land och rike kring samtidigt som hon sköter det dagliga arbetet i Bryssel och Straussbourg. Kryssa denna kvinna den 7 juni. Det är hon värd! Och Lena behövs i Bryssel!
För Centerpartiets del ska vi dessutom hålla stämma. Över 500 ombud intar Örebro i fyra dagar. Det kommer att synas och märkas. I morgon kl 09.00 håller partisekreterare Anders Flanking pressträff om upplägget på Centerstämman. Då presenteras program för stämman, en hel del av det politiska innehållet mm. Centerpartiet kommer till centerstämma i djup ekonomisk kris i världen, men också med optimism och ett starkt väljarstöd för hela regeringen.
Parallellt kör oppositionen ut sina motförslag till regeringens vårproposition i morgon. Och nu närmar sig första maj-tågens tid. Undra vad Mona ska prata om i år?!
För Centerpartiets del ska vi dessutom hålla stämma. Över 500 ombud intar Örebro i fyra dagar. Det kommer att synas och märkas. I morgon kl 09.00 håller partisekreterare Anders Flanking pressträff om upplägget på Centerstämman. Då presenteras program för stämman, en hel del av det politiska innehållet mm. Centerpartiet kommer till centerstämma i djup ekonomisk kris i världen, men också med optimism och ett starkt väljarstöd för hela regeringen.
Parallellt kör oppositionen ut sina motförslag till regeringens vårproposition i morgon. Och nu närmar sig första maj-tågens tid. Undra vad Mona ska prata om i år?!
fredag 24 april 2009
Liberalismens och konservatismens tillkortakommanden
Helt nyligen drabbade Johan Norberg och Poirier Martinsson samman i en diskussion om lberalismen och konservatismen. Diskussionen refererars i DN i går och åskådliggör en av de mest relevanta frågeställningar man bör ställa sig innan man uttalar sin tvärsäkerhet i fråga om ideologisk hemvist.
En paradfråga för Centerpartiet genom åren har varit begreppet decentralisering. Begreppet rymmer flera diemensioner. Ibland har det handlat om egenvärdet av att beslut ska fattas så nära dem de berörs som möjligt ( federalism, subsidiaritet) I andra sammanhang har decentralisering varit ett ledord för en mer modern regionalpolitik eller ökad utlokalisering av statlig verksamhet. Men den viktigaste dimensionen har varit den som handlar om behovet av ett starkt civilt samhälle. Föreningslivet, byalagen och småföretagen utgör en nivå i samhällsbygget som både kan hålla den starka staten stången utan att lämna individen vind för våg. Här finns viktiga idépolitiska traditioner för Centerparitiet som har sitt ursprung i byn och dess näraliggande gemenskaper.
Diskussionen mellan Norberg och Martinsson leder tll frågan om vi svenskar lever i ett starkt civilt samhälle eller om vi så att säga är hänvisade till att ropa efter en stark stat. Man kan å ena sidan hävda att det sociala priset för att lämna det civila samhället är så lågt att man alltför ofta gör det valet. Då dräneras det civila samhället på utvecklingskraft och ett antal starka individer är hänvisade till en stark stat när de inte längre är lika starka. Å andra sidan kan ett civilt samhälle som inte kompletteras med en hyggligt stark stat leda till intolerens och en känsla av instängdhet. Denna liberalismens svåraste dilemma lär bli föremål för diskussioner också i framtiden.
En paradfråga för Centerpartiet genom åren har varit begreppet decentralisering. Begreppet rymmer flera diemensioner. Ibland har det handlat om egenvärdet av att beslut ska fattas så nära dem de berörs som möjligt ( federalism, subsidiaritet) I andra sammanhang har decentralisering varit ett ledord för en mer modern regionalpolitik eller ökad utlokalisering av statlig verksamhet. Men den viktigaste dimensionen har varit den som handlar om behovet av ett starkt civilt samhälle. Föreningslivet, byalagen och småföretagen utgör en nivå i samhällsbygget som både kan hålla den starka staten stången utan att lämna individen vind för våg. Här finns viktiga idépolitiska traditioner för Centerparitiet som har sitt ursprung i byn och dess näraliggande gemenskaper.
Diskussionen mellan Norberg och Martinsson leder tll frågan om vi svenskar lever i ett starkt civilt samhälle eller om vi så att säga är hänvisade till att ropa efter en stark stat. Man kan å ena sidan hävda att det sociala priset för att lämna det civila samhället är så lågt att man alltför ofta gör det valet. Då dräneras det civila samhället på utvecklingskraft och ett antal starka individer är hänvisade till en stark stat när de inte längre är lika starka. Å andra sidan kan ett civilt samhälle som inte kompletteras med en hyggligt stark stat leda till intolerens och en känsla av instängdhet. Denna liberalismens svåraste dilemma lär bli föremål för diskussioner också i framtiden.
tisdag 21 april 2009
Med alliansregeringen i ett paradigmskifte och- ett nytt ledarskap
Många debattörer diskuterar nu om den borgerliga alliansen långsiktigt tagit över ledarskapet i det svenska samhället eller om det bara är ett tillfälligt övertag. Ligger Mona Sahlin lågt i sitt ledarskap yterligare en tid för att lagom till valet 2010 träda fram som den självklare ledaren eller har hennes egna felsteg, partikamraternas felsteg och det 21:a århundradets svenska tidsanda mer definitivt punkterat den socialdemokratiska dominansen i det svenska samhället? Jag tror man måste vara ödmjuk och inse hur snabbt en ledares gloria kan dala och hur snabbt en ledare kan komma tillbaka. Det har inte minst socialdemokraterna själva visat genom åren.
Eller också blir det som statsvetaren Henric Oscarsson uttalar i senaste numret av Riksdag & Departement: "..möjligt att alliansregeringen ritar om kartan och stärker sitt förtroende".
Till sist handlar det om ledarskap och mindre om faktisk politiskt innehåll. Under påskhelgen kunde vi läsa en intressant krönika i Svenska Dagbladet om vad ledarskap egentligen handlar om. Rolf Gustavsson beskriver något som han kallar för det transformerande ledarskapet. Han hämtar sin inspiration från boken The Powers To Lead av Joseph S.
Om alliansregeringen vill behålla initiativet måste man klara av att utveckla alla ledarskapets dimensioner. Här kommer partikulturen hos moderaterna att behöva kompletteras med en hel del centerpartistisk klokskap. Centerpartister måste inse att de bär på ett ledaskap som rymmer fler dimensioner av ledarskapet än de som ett aldrig så skickligt ledarskap hos moderaterna klarar av. Forskning om partikulturer visar exempelvis att moderaterna är ett ganska toppstyrt parti, medan centerpartiet har rakt motsatta traditioner. Maud Olofsson personifierar detta traditionella centerpartistiska ledarskap parallellt med det transformerande ledarskap som Rolf Gustavsson skissar på i SvD. Därför är Maud så populär inom och utanför Centerpartiet. Men fler centerpartister måste följa efter och exponera sitt goda ledarskap.
I de strategier vi förbereder inför Centerpartiets uppdrag på 2020-talet betonar vi engagemanget och regeringsmakten som lika viktig. Likaså betonar vi begreppen lyssna och leda som två lika viktiga ledord i framtidens ledarskap. Att formulera Centerpartiets uppdrag inför 2020-talet kan i själva verket visa sig helt avgörande för om alliansregeringen nu långsiktigt ritar om kartan i svensk politik.
Eller också blir det som statsvetaren Henric Oscarsson uttalar i senaste numret av Riksdag & Departement: "..möjligt att alliansregeringen ritar om kartan och stärker sitt förtroende".
Till sist handlar det om ledarskap och mindre om faktisk politiskt innehåll. Under påskhelgen kunde vi läsa en intressant krönika i Svenska Dagbladet om vad ledarskap egentligen handlar om. Rolf Gustavsson beskriver något som han kallar för det transformerande ledarskapet. Han hämtar sin inspiration från boken The Powers To Lead av Joseph S.
Om alliansregeringen vill behålla initiativet måste man klara av att utveckla alla ledarskapets dimensioner. Här kommer partikulturen hos moderaterna att behöva kompletteras med en hel del centerpartistisk klokskap. Centerpartister måste inse att de bär på ett ledaskap som rymmer fler dimensioner av ledarskapet än de som ett aldrig så skickligt ledarskap hos moderaterna klarar av. Forskning om partikulturer visar exempelvis att moderaterna är ett ganska toppstyrt parti, medan centerpartiet har rakt motsatta traditioner. Maud Olofsson personifierar detta traditionella centerpartistiska ledarskap parallellt med det transformerande ledarskap som Rolf Gustavsson skissar på i SvD. Därför är Maud så populär inom och utanför Centerpartiet. Men fler centerpartister måste följa efter och exponera sitt goda ledarskap.
I de strategier vi förbereder inför Centerpartiets uppdrag på 2020-talet betonar vi engagemanget och regeringsmakten som lika viktig. Likaså betonar vi begreppen lyssna och leda som två lika viktiga ledord i framtidens ledarskap. Att formulera Centerpartiets uppdrag inför 2020-talet kan i själva verket visa sig helt avgörande för om alliansregeringen nu långsiktigt ritar om kartan i svensk politik.
lördag 18 april 2009
Synd att Marit skjuter över målet
Den senaste tiden har en märklig matdebatt blommat upp i Sverige. Marit Paulsen har gjort en 180 graders positionsbyte från att ha uppfattats som en röst för såväl en radikal miljörörelse och framsynta bondmoror till att numera luta sig mot industrijordbrukens intressen. Det intressanta är att Marit Paulson gör det i en tid när miljörörelsen och bönderna är mer eniga än någonsin. Efterfrågan på ekologiska livsmedel stiger snabbare än någonsin. Bönder som slagit in på den vägen tjänar mer pengar än någonsin. De som dragit ett tungt lass för ett mer miljöanpassat jordbruk och mer ekologiska livsmedel har inte längre något stöd av Marit.
Jag älskar att gå och botanisera i den mångfald av lokalt producerad och ofta ekologiskt odlad mat av alla de slag som breder ut sig i butikshyllorna. Jag minns tydligt när jag mumsade i mig några bitar fårfiol när jag besökte en gårdsbutik i Halland för några år sedan. Eller när jag första gången sprang på det ekologiska köttet från Gröna gårdar. Så fort jag får chansen brukar jag också stoppa i mig en bit Hälsinge ostkaka. Vartefter blir det som en drog, man vill bara ha högre och högre kvalité på maten man äter. Fabriksgjort bröd dissas av barnen, antingen bakar vi själva eller köper färskt från bagaren på morgonen. Successivt ändras efterfrågan hos en hel befolkning, bönderna ställer om sin produktion och butikerna ändrar utbudet i hyllorna. Glasfynden i kyckling och andra matvaror de senaste dagarna lär inte minska intresset för att mer aktivt söka upp gårdsbutiker och lokala mejerier för att minska sårbarheten i de livsmedel vi köper.
Marit har säkert rätt så till vida att hela världens befolkning inte kommer att kunna ta del av den höga kvalité på ekologiska matvaror som vi kan. Kan hända överväger t o m nackdelarna med ekologisk produktion i vissa avseenden. För några år sedan kom det en studie som t ex visade att ekologisk produktion av morötter genererar mer koldoxidutsläpp än konventionellt odlade, framför allt på grund av att en större yta mark tas i anspråk för de ekologiskt odlade än vad som är fallet för de konventionellt odlade. Dessa teser exponerar nu Marit och riskerar samtidigt att sätta bilden att kampen för världens renaste jordbruk delvis är förgäves. Men hon glömmer att alla innovationer har sina barnsjukdomar, alla försök att göra saker och ting effektivare och bättre, mer miljövänliga och mer samhällsekonomiska ofta måste ta ett steg tillbaka för att sedan få ny fart igen.
Miljörörelsen är ovanligt tyst i kritiken mot Marit. Kanske för att det blivit allt svårare att vara tvärsäker om maten och miljön. Vi har samma diskussion om t ex etanolproduktion och rädslan för att vi då ianspråktar jordbruksmark för livsmedelsproduktion i fattiga delar av världen för att istället producera fordonsbränsle. Men inte heller den debatten bör man tveka inför. Världens bönder, särskilt i de fattiga länderna, behöver ökad lönsamhet i jordbruket för att ta sig ur fattigdom. När lönsamheten ökar kan alltfler också fundera över hur jordbruket kan bli alltmer miljövänligt. Då kan investeringar i bättre redskap och miljövänlig teknik komma till stånd. Då kan små gårdsbutiker med lokalt producerade ekologiska delikattesser prövas på många ställen i världen. Erfarenheterna från en sådan utveckling kan sedan användas i nya innovationer för ett allt effektivare och allt mer miljövänligt jordbruk som kan försörja allt fler. Synd att en av våra mest kända matdebattörer missat detta!
Jag älskar att gå och botanisera i den mångfald av lokalt producerad och ofta ekologiskt odlad mat av alla de slag som breder ut sig i butikshyllorna. Jag minns tydligt när jag mumsade i mig några bitar fårfiol när jag besökte en gårdsbutik i Halland för några år sedan. Eller när jag första gången sprang på det ekologiska köttet från Gröna gårdar. Så fort jag får chansen brukar jag också stoppa i mig en bit Hälsinge ostkaka. Vartefter blir det som en drog, man vill bara ha högre och högre kvalité på maten man äter. Fabriksgjort bröd dissas av barnen, antingen bakar vi själva eller köper färskt från bagaren på morgonen. Successivt ändras efterfrågan hos en hel befolkning, bönderna ställer om sin produktion och butikerna ändrar utbudet i hyllorna. Glasfynden i kyckling och andra matvaror de senaste dagarna lär inte minska intresset för att mer aktivt söka upp gårdsbutiker och lokala mejerier för att minska sårbarheten i de livsmedel vi köper.
Marit har säkert rätt så till vida att hela världens befolkning inte kommer att kunna ta del av den höga kvalité på ekologiska matvaror som vi kan. Kan hända överväger t o m nackdelarna med ekologisk produktion i vissa avseenden. För några år sedan kom det en studie som t ex visade att ekologisk produktion av morötter genererar mer koldoxidutsläpp än konventionellt odlade, framför allt på grund av att en större yta mark tas i anspråk för de ekologiskt odlade än vad som är fallet för de konventionellt odlade. Dessa teser exponerar nu Marit och riskerar samtidigt att sätta bilden att kampen för världens renaste jordbruk delvis är förgäves. Men hon glömmer att alla innovationer har sina barnsjukdomar, alla försök att göra saker och ting effektivare och bättre, mer miljövänliga och mer samhällsekonomiska ofta måste ta ett steg tillbaka för att sedan få ny fart igen.
Miljörörelsen är ovanligt tyst i kritiken mot Marit. Kanske för att det blivit allt svårare att vara tvärsäker om maten och miljön. Vi har samma diskussion om t ex etanolproduktion och rädslan för att vi då ianspråktar jordbruksmark för livsmedelsproduktion i fattiga delar av världen för att istället producera fordonsbränsle. Men inte heller den debatten bör man tveka inför. Världens bönder, särskilt i de fattiga länderna, behöver ökad lönsamhet i jordbruket för att ta sig ur fattigdom. När lönsamheten ökar kan alltfler också fundera över hur jordbruket kan bli alltmer miljövänligt. Då kan investeringar i bättre redskap och miljövänlig teknik komma till stånd. Då kan små gårdsbutiker med lokalt producerade ekologiska delikattesser prövas på många ställen i världen. Erfarenheterna från en sådan utveckling kan sedan användas i nya innovationer för ett allt effektivare och allt mer miljövänligt jordbruk som kan försörja allt fler. Synd att en av våra mest kända matdebattörer missat detta!
onsdag 15 april 2009
Skilj på jobb-politik och arbetsmarknadspolitik!
När vårpropositionen får kritik både från näringslivet och från oppositionen då bör man kunna dra slutsatsen att förslagen ligger rätt. Svenskt Näringsliv tycker att det är alltför mycket bidrag och oppositionen tycker tydligen att det är för lite bidrag.
Båda aktörerna måste lära sig att skilja på jobb-politik och arbetsmarknadspolitik. Den sittande regeringen driver en jobb-politik som bygger på arbetslinjen, dvs hellre jobb än bidrag, hellre gemenskap än utanförskap. Medlen är jobbskatteavdrag, sänkta arbetsgivaravgifter och andra åtgärder för att sänka trösklarna på arbetsmarknaden. Denna arbetslinje har också lyckats såtillvida att ca 200 000 fler människor kom i jobb under perioden 2007 och fram till halvårskiftet 2008 än vad som var fallet vid regeringsskiftet 2006. Denna syn på jobb-politik ska fortsätta, bl a genom att jobbskatteavdragets tredje steg snart verkställs.
Denna jobb-politik är alltå en långsiktig insats, oberoende av konjunkturen. En arbetsmarknadspolitik som kan möta den dramatiska nedgång i den globala ekonomin som vi nu ser är något helt annat. Det kommer alltid att finnas socialdemokrater som tycker att jobb-politik är samma sak som arbetsmarknadspolitik. Och det kommer alltid att finnas krafter i näringslivet som inte ser någon anledning att, i lågkonjunktur, komplettera jobb-politiken med en aktiv arbetsmarknadspolitik. Det får man leva med.
Båda aktörerna måste lära sig att skilja på jobb-politik och arbetsmarknadspolitik. Den sittande regeringen driver en jobb-politik som bygger på arbetslinjen, dvs hellre jobb än bidrag, hellre gemenskap än utanförskap. Medlen är jobbskatteavdrag, sänkta arbetsgivaravgifter och andra åtgärder för att sänka trösklarna på arbetsmarknaden. Denna arbetslinje har också lyckats såtillvida att ca 200 000 fler människor kom i jobb under perioden 2007 och fram till halvårskiftet 2008 än vad som var fallet vid regeringsskiftet 2006. Denna syn på jobb-politik ska fortsätta, bl a genom att jobbskatteavdragets tredje steg snart verkställs.
Denna jobb-politik är alltå en långsiktig insats, oberoende av konjunkturen. En arbetsmarknadspolitik som kan möta den dramatiska nedgång i den globala ekonomin som vi nu ser är något helt annat. Det kommer alltid att finnas socialdemokrater som tycker att jobb-politik är samma sak som arbetsmarknadspolitik. Och det kommer alltid att finnas krafter i näringslivet som inte ser någon anledning att, i lågkonjunktur, komplettera jobb-politiken med en aktiv arbetsmarknadspolitik. Det får man leva med.
måndag 13 april 2009
Europas förenta krafter
DN:s ledare idag har en intressant analys av som man kallar "Flykten från samhället". Vi svenskar tenderar att bli alltmer individualister i både vid och snäv mening. Vi umgås med våra vänner, inte med alla våra grannar. Vi gillar att prata politik, men vi söker inte medlamskap i ett parti. Vi sitter på caféer och umgås, istället för att delta i fackföreningsmötet. En ny individualism som tär på demokratin, sammanfattar DN:S ledare. En av vår tids viktigaste utmaningar blir således hur morgondages ledarskap ska se ut. Det behövs ett ledarskap som möter kraven på induvidualism och valfrihet samtidigt som demokratin och beslutskraften vidmakthålls.
Centerpartiet kommer att lansera EP-valrörelsen under temat Europas förenta krafter. Vi kommer att hävda, i annonser och utspel, i radioreklam och på affischer att det knappast saknas möjligheter i Europa. Men ibland kan viljan tryta. Att rösta i Europaparlamentsvalet är ett sätt att visa på kraften i Europa. Att visa att viljan finns. Upplägget bygger delvis på samma analys som DN:s ledare presenterar idag. Vill vi förändra en flykt från samhället måste partierna visa vägen. Vem ska annars göra det ?
Centerpartiet kommer att lansera EP-valrörelsen under temat Europas förenta krafter. Vi kommer att hävda, i annonser och utspel, i radioreklam och på affischer att det knappast saknas möjligheter i Europa. Men ibland kan viljan tryta. Att rösta i Europaparlamentsvalet är ett sätt att visa på kraften i Europa. Att visa att viljan finns. Upplägget bygger delvis på samma analys som DN:s ledare presenterar idag. Vill vi förändra en flykt från samhället måste partierna visa vägen. Vem ska annars göra det ?
fredag 3 april 2009
Driften av hälso- och sjukvård- en viktig välfärdsfråga
Hur vi ska finansiera välfärden kommer att vara den viktigaste inrikespolitiska frågan i Sverige de närmaste åren.
Nyligen släppte socialdemokraterna sin välfärdsrapport inför sin kongress. I går diskuterade Centerpartiets verkställande utskott samma frågor. På partistämman i maj kommer Centerpartiet att ha en mycket spännande debatt om hur vi förnyar välfärden.
En av de mest spännande diskussionerna kommer att bli driften av framtidens hälso- och sjukvård. Socialdemokraterna utrycker en rädsla för privat driven vård. Centerpartiet har en annan syn. Hälso- och sjukvård ska finansieras med offentliga medel, men kan i mycket hög utsträckning drivas av privata företag.
Det finns nu massor av exempel på främst primärvård som övergår i privat regi. Utförarna är alltifrån stora vårdföretag till enskillda barnmorskor som tar över hela eller delar av verksamheter. Känslan av att ha fullt ansvar för verksamheten stiger hos personalen, servicen tenderar att bli bättre och effektivitetsvinsterna kommer som ett brev på posten. Ytterst handlar driften av hälso- och sjukvård också om välfärdens finansiering. Ju mer vård som kan utföras på entreprenad, desto effektivare vård kan vi få. Med mer vård för varje satsad skattekrona, desto större chans att vi faktiskt kan klara välfärdens finansiering framöver.
Här vilar ett tungt ansvar på kommuner, landsting och regioner. Verksamheterna måste se till att tillgängligheten ökar, dvs det ska gå lätt att komma fram på telefon till vårdcentralen, få kontakt med vårdgivaren via nätet och det ska gå smidigt att få ett läkarbesök inbokat. Samtdigt måste vårdens verksamheter se till att utveckla ett ledarskap så att vården styrs dit behoven är som störst. Tillgänglighet för alla sorters patienter när som helst på dygnet kan ibland stå i motsats till att styra vårdens resurser till dem som har störst behov. Här ligger den offentligt finansierade vårdens största svaghet. Men klarar inte kommuner, landsting och regioner båda uppgifterna då drabbas just de patienter som har störst behov hårdast. Därför måste så mycket som möjligt av den offentligt finansierade vården drivas av en mångfald av aktörer. Särskilt primärvården och länssjukvårdens planerade vårdinsatser
(t ex höftledsoperationer) bör ha en sådan inriktning. Därefter kan vi diskutera om även akutsjukvården och den högspecialiserade vården ska utsättas för konkurrens. Jag är tveksam, men ser fram emot centerstämmans debatt på denna punkt. Det viktiga är också att hälso- och sjukvården drivs av ett ökad managementtänkande, mera styrning, ledning och uppföljning från politikernas sida och inget petande i driften.
Nyligen släppte socialdemokraterna sin välfärdsrapport inför sin kongress. I går diskuterade Centerpartiets verkställande utskott samma frågor. På partistämman i maj kommer Centerpartiet att ha en mycket spännande debatt om hur vi förnyar välfärden.
En av de mest spännande diskussionerna kommer att bli driften av framtidens hälso- och sjukvård. Socialdemokraterna utrycker en rädsla för privat driven vård. Centerpartiet har en annan syn. Hälso- och sjukvård ska finansieras med offentliga medel, men kan i mycket hög utsträckning drivas av privata företag.
Det finns nu massor av exempel på främst primärvård som övergår i privat regi. Utförarna är alltifrån stora vårdföretag till enskillda barnmorskor som tar över hela eller delar av verksamheter. Känslan av att ha fullt ansvar för verksamheten stiger hos personalen, servicen tenderar att bli bättre och effektivitetsvinsterna kommer som ett brev på posten. Ytterst handlar driften av hälso- och sjukvård också om välfärdens finansiering. Ju mer vård som kan utföras på entreprenad, desto effektivare vård kan vi få. Med mer vård för varje satsad skattekrona, desto större chans att vi faktiskt kan klara välfärdens finansiering framöver.
Här vilar ett tungt ansvar på kommuner, landsting och regioner. Verksamheterna måste se till att tillgängligheten ökar, dvs det ska gå lätt att komma fram på telefon till vårdcentralen, få kontakt med vårdgivaren via nätet och det ska gå smidigt att få ett läkarbesök inbokat. Samtdigt måste vårdens verksamheter se till att utveckla ett ledarskap så att vården styrs dit behoven är som störst. Tillgänglighet för alla sorters patienter när som helst på dygnet kan ibland stå i motsats till att styra vårdens resurser till dem som har störst behov. Här ligger den offentligt finansierade vårdens största svaghet. Men klarar inte kommuner, landsting och regioner båda uppgifterna då drabbas just de patienter som har störst behov hårdast. Därför måste så mycket som möjligt av den offentligt finansierade vården drivas av en mångfald av aktörer. Särskilt primärvården och länssjukvårdens planerade vårdinsatser
(t ex höftledsoperationer) bör ha en sådan inriktning. Därefter kan vi diskutera om även akutsjukvården och den högspecialiserade vården ska utsättas för konkurrens. Jag är tveksam, men ser fram emot centerstämmans debatt på denna punkt. Det viktiga är också att hälso- och sjukvården drivs av ett ökad managementtänkande, mera styrning, ledning och uppföljning från politikernas sida och inget petande i driften.
onsdag 1 april 2009
Anders Borgs bistra sanning
Idag bekräftade Anders Borg vad som antyddes i nyheterna redan igår, nämligen att vi är inne i den djupaste krisen på flera generationer. Arbetslöshet på uppåt 12 procent inom ett par år är en av de kusliga prognoserna. Aldrig tidigare har fallet i ekonomin kommit samtidigt i flera världsdelar och det får dramatiska följder i människors vardag världen över. Sverige är inget undantag samtidigt som vi sitter på några fördelar. De offentliga finanserna är starka, många nationer gick in i krisen med ett underskott medan Sverige gick in med ett överskott som stoppats in i infrastruktursatsningar och nya forskningsresurser, liksom insatser i välfärden i samband med budgetpropositionen 2009. Nu får dessa satsningar en viss dämpande effekt i raset.
Sammantaget gäller det dock att hålla i de offentliga finanserna. Anders Borg är präglad av finanskrisen under tidigt 90-tal och gör klokt i att hålla emot när det gäller krav från en mängd aktörer som tror att offentliga stimulanser av alla slag går före en stram finanspolitik. Men 90-talskrisen har lärt oss att så inte är fallet. En bra ryttare måste alltid hålla i tyglarna, även om hästarna runt omkring skenar.
Det viktiga nu är att fundera på strategier parallellt med en stram finanspolitik. Hur ser visionen ut efter krisen ? Hur kan redan gjorda insatser på klimatområdet tjäna som en katalysator när vi ska formulera uppdraget efter krisen ? Här har Centerpartiet ett särskilt uppdrag. Den bollen kommer vi att ta, var så säkra.
Sammantaget gäller det dock att hålla i de offentliga finanserna. Anders Borg är präglad av finanskrisen under tidigt 90-tal och gör klokt i att hålla emot när det gäller krav från en mängd aktörer som tror att offentliga stimulanser av alla slag går före en stram finanspolitik. Men 90-talskrisen har lärt oss att så inte är fallet. En bra ryttare måste alltid hålla i tyglarna, även om hästarna runt omkring skenar.
Det viktiga nu är att fundera på strategier parallellt med en stram finanspolitik. Hur ser visionen ut efter krisen ? Hur kan redan gjorda insatser på klimatområdet tjäna som en katalysator när vi ska formulera uppdraget efter krisen ? Här har Centerpartiet ett särskilt uppdrag. Den bollen kommer vi att ta, var så säkra.
tisdag 31 mars 2009
Efter bonusarna och krisen- ledordet är ledarskap
Nu har debatten om bonusar och höga arvorden lagt sig något. DN:s Lars Weiss gör en intressant analys på temat en taktisk reträtt och hänvisar bl a till förre LO-chefen Stig Malm att sådana debatter kommer i tider av lågkonjunktur.
Samtidigt erkänner Lars Weiss hur svårt det är att värdesätta chefers prestationer. För ingen vill ju ha den näst bäste chefen för ett försäkringsbolag. Alla vill ju ha ett lönesystem som lockar den absolut bäste att bli chef för just dina pensionsavsättningar. Dessutom behöver vi ett samhälle med generellt ökad lönespridning. Ytterst handlar alltihop om ledarskap. Ökad lönespridning i skolan för att locka de allra bästa att bli lärare och rektorer. Ökad lönespridning i sjukvården för att de bästa läkarna att vilja jobba t ex i en icke statusfylld äldreomsorg på landsbygden.
Sverige och en stor del av västvärlden genomgår nu den djupaste krisen i modern tid. Vi kommer att tvingas möta en svår strukturomvandling på arbetsmarknaden med efterföljande massarbetslöshet. I går gick jag förbi den anrika herrkonfektionsbutiken Gerdells på Flemminggatan. De tackade sina kunder för de gångna 80 (!!) åren. Nu går företaget i graven. Ett i mängden av alla företag som dras med i raset.
Textilkrisen i Borås och Uddevalla på sin tid skördade många textilfabriker och konfektionsbutiker. Men de bästa överlevde. I går handlade jag kläder i Ekströms Trikå på Scheelegatan som köper sina kläder från Resteröds Trikå i Uddevalla. I ett skyltfönter på Hötorget hänger det senaste från Tiger- ett annat varumärke som överlevde textilkrisen på sin tid. Själv brukar jag köpa härliga handdukar från Pelle Vävare, kvalitetsprodukter från Kinna, som också överlevde i en hård konkurrens i textilkrisens Sverige. Varje strukturkris har sina förlorare och sina vinnare. Bara de bästa överlever. Processen är smärtsam när vi ser fölorarna gå i graven, men i ett längre perspektiv handlar det om en sund konkurrens. Vi måste lära oss att möta krisen med rätt sorts ledarskap. Så att vinnarna verkligen blir vinnare och kan generera nya jobb. De goda ledarna, som är beredda att leda samhället genom krisen måste få uppmuntran, oavsett om insatsen heter bonussystem eller rektorslyft.
När jag besökte Furulunds gymnasieskola i Sölvesborg för en tid sedan fick jag en lång pratstund med rektorn Anders Torstensson där. Han berättade att han står inför svåra beslut den närmaste tiden. Som en kombination av förväntade besparingar och kravet på ett nytt ledarskap i skolan hade han själv gått in i undervisningen för att ge extra stöd till några av de svagaste eleverna. Förutom att rektorn blir mer synlig i den pedagogiska verksamheten förhindrar han också uppsägning av den biträdande rektorn, resonerade han. En sådan rektor ska ha bra betalt- så att han stannar i skolan och blir en del av framtidens ledarskap i skolan.
Samtidigt erkänner Lars Weiss hur svårt det är att värdesätta chefers prestationer. För ingen vill ju ha den näst bäste chefen för ett försäkringsbolag. Alla vill ju ha ett lönesystem som lockar den absolut bäste att bli chef för just dina pensionsavsättningar. Dessutom behöver vi ett samhälle med generellt ökad lönespridning. Ytterst handlar alltihop om ledarskap. Ökad lönespridning i skolan för att locka de allra bästa att bli lärare och rektorer. Ökad lönespridning i sjukvården för att de bästa läkarna att vilja jobba t ex i en icke statusfylld äldreomsorg på landsbygden.
Sverige och en stor del av västvärlden genomgår nu den djupaste krisen i modern tid. Vi kommer att tvingas möta en svår strukturomvandling på arbetsmarknaden med efterföljande massarbetslöshet. I går gick jag förbi den anrika herrkonfektionsbutiken Gerdells på Flemminggatan. De tackade sina kunder för de gångna 80 (!!) åren. Nu går företaget i graven. Ett i mängden av alla företag som dras med i raset.
Textilkrisen i Borås och Uddevalla på sin tid skördade många textilfabriker och konfektionsbutiker. Men de bästa överlevde. I går handlade jag kläder i Ekströms Trikå på Scheelegatan som köper sina kläder från Resteröds Trikå i Uddevalla. I ett skyltfönter på Hötorget hänger det senaste från Tiger- ett annat varumärke som överlevde textilkrisen på sin tid. Själv brukar jag köpa härliga handdukar från Pelle Vävare, kvalitetsprodukter från Kinna, som också överlevde i en hård konkurrens i textilkrisens Sverige. Varje strukturkris har sina förlorare och sina vinnare. Bara de bästa överlever. Processen är smärtsam när vi ser fölorarna gå i graven, men i ett längre perspektiv handlar det om en sund konkurrens. Vi måste lära oss att möta krisen med rätt sorts ledarskap. Så att vinnarna verkligen blir vinnare och kan generera nya jobb. De goda ledarna, som är beredda att leda samhället genom krisen måste få uppmuntran, oavsett om insatsen heter bonussystem eller rektorslyft.
När jag besökte Furulunds gymnasieskola i Sölvesborg för en tid sedan fick jag en lång pratstund med rektorn Anders Torstensson där. Han berättade att han står inför svåra beslut den närmaste tiden. Som en kombination av förväntade besparingar och kravet på ett nytt ledarskap i skolan hade han själv gått in i undervisningen för att ge extra stöd till några av de svagaste eleverna. Förutom att rektorn blir mer synlig i den pedagogiska verksamheten förhindrar han också uppsägning av den biträdande rektorn, resonerade han. En sådan rektor ska ha bra betalt- så att han stannar i skolan och blir en del av framtidens ledarskap i skolan.
måndag 30 mars 2009
Mer av samma sort eller något helt annat ?
Var på bio i helgen med mina tre barn och även två av barnens kompisar. Bokade för första gången biobiljetterna via nätet. Slogs av det enorma utbudet när jag surfade runt. Funderade även på utbudet av tilltugg till filmen när jag stod med fem barn vid godis-disken innan filmen började. Popcornkartongerna blir bara större och större med åren, liksom drickan och godispåsen. Mer av samma sort, men egentligen inte så mycket nytt sedan jag trampade omkring på Biografen Trappan i Kungälv i slutet av 70-talet.
Mona Sahlin och Thomas Östros ropar också efter mer av samma sort eller ska vi säga; tillbaka till det som varit, när de efterfrågar höjd förmögenhetsskatt, höjd fastighetsskatt och höjda inkomstskatter på DN-debatt.
Var nyligen på intensivkurs i omvärldsbevakning hos Kairos Future. Givetvis hamnar vi i samtal om framtiden. Tangerar ofta resonemang om huruvida framtiden innehåller mer av samma sort eller om samhällsutvecklingen efter krisen kommer att präglas av något helt annat än större popcornkartonger och högre förmögenhetsskatt.
Träffar statsråden inför centerstämman i sommar. Vi pratar om strategin, berör finanskrisen och klimatkrisen. Resonerar om arbetsmarknaden, om sänkta arbetsgivaravgifter och förändrad arbetsrätt. Konstaterar att det inte finns utrymme i statens finanser för några nya, stora reformer. Finanskrisen och lågkonjunkturen har slagit till med blixtens hastighet. Vi fortsätter och prata om arbetsmarknadens funktionssätt, hur vi ska få tillräckligt med skatteintäkter för att finansiera välfärden och framför allt hur resurserna ska räcka till åt de äldre. Stämningen på ett partimöte kan i bland bli ödesmättad när man förstår att ekvationen är svår att få ihop.
Funderar åter på om epoken efter krisen ska bli mer av samma sort eller något helt annat. Helt plötsligt säger Eskil Erlandsson; " jag tror det måste handla om att hjälpa människor att klara av en egen försörjningsstrategi". Eskil säger förstås detta utifrån lantbrukarens perspektiv, men frågan är om ett sådant perspektiv är överförbart på en vidare samhällsutveckling ? Om var och en av oss alla lättare kunde starta eget, vara konsulter ena dagen och löntagare nästa, utföra hushållsnära tjänster ena dagen och nästa dag vara den som köper samma tjänst, sitta med en dator i skärgården och sälja den kunskap som just du är bäst på. Skulle det vara möjligt att arbetsamraknden i större utsträckning än idag bygger på att var och en av oss faktiskt är egenföretagare ? Svårt att tänka tanken i ett land, som mer än något annat byggts upp av några få stora, extremt exportberoende företag. Men på sätt och vis är redan en del av en sådan samhällsutvecking här. Tjänstesektorn har fått ett ökat fokus på senare år. Många som redan är småföretagare vill inte växa, utan ser företaget just som en försörjningsstrategi. Rekryteringsföretagens framväxt är också ett tecken på att människor hellre vill hyras ut till olika jobb, än att gå till samma jobb varje dag. Men om en sådan samhällsutveckling ska kunna accelerera krävs att vi inte samtidigt ropar efter mer av samma sort; framtidens arbetsmarknad kan varken bäras upp av större popcornkartonger eller höjd förmögenhetsskatt. Det krävs något helt annat.
Mona Sahlin och Thomas Östros ropar också efter mer av samma sort eller ska vi säga; tillbaka till det som varit, när de efterfrågar höjd förmögenhetsskatt, höjd fastighetsskatt och höjda inkomstskatter på DN-debatt.
Var nyligen på intensivkurs i omvärldsbevakning hos Kairos Future. Givetvis hamnar vi i samtal om framtiden. Tangerar ofta resonemang om huruvida framtiden innehåller mer av samma sort eller om samhällsutvecklingen efter krisen kommer att präglas av något helt annat än större popcornkartonger och högre förmögenhetsskatt.
Träffar statsråden inför centerstämman i sommar. Vi pratar om strategin, berör finanskrisen och klimatkrisen. Resonerar om arbetsmarknaden, om sänkta arbetsgivaravgifter och förändrad arbetsrätt. Konstaterar att det inte finns utrymme i statens finanser för några nya, stora reformer. Finanskrisen och lågkonjunkturen har slagit till med blixtens hastighet. Vi fortsätter och prata om arbetsmarknadens funktionssätt, hur vi ska få tillräckligt med skatteintäkter för att finansiera välfärden och framför allt hur resurserna ska räcka till åt de äldre. Stämningen på ett partimöte kan i bland bli ödesmättad när man förstår att ekvationen är svår att få ihop.
Funderar åter på om epoken efter krisen ska bli mer av samma sort eller något helt annat. Helt plötsligt säger Eskil Erlandsson; " jag tror det måste handla om att hjälpa människor att klara av en egen försörjningsstrategi". Eskil säger förstås detta utifrån lantbrukarens perspektiv, men frågan är om ett sådant perspektiv är överförbart på en vidare samhällsutveckling ? Om var och en av oss alla lättare kunde starta eget, vara konsulter ena dagen och löntagare nästa, utföra hushållsnära tjänster ena dagen och nästa dag vara den som köper samma tjänst, sitta med en dator i skärgården och sälja den kunskap som just du är bäst på. Skulle det vara möjligt att arbetsamraknden i större utsträckning än idag bygger på att var och en av oss faktiskt är egenföretagare ? Svårt att tänka tanken i ett land, som mer än något annat byggts upp av några få stora, extremt exportberoende företag. Men på sätt och vis är redan en del av en sådan samhällsutvecking här. Tjänstesektorn har fått ett ökat fokus på senare år. Många som redan är småföretagare vill inte växa, utan ser företaget just som en försörjningsstrategi. Rekryteringsföretagens framväxt är också ett tecken på att människor hellre vill hyras ut till olika jobb, än att gå till samma jobb varje dag. Men om en sådan samhällsutveckling ska kunna accelerera krävs att vi inte samtidigt ropar efter mer av samma sort; framtidens arbetsmarknad kan varken bäras upp av större popcornkartonger eller höjd förmögenhetsskatt. Det krävs något helt annat.
tisdag 24 mars 2009
Wanjas ursäkter håller inte
Bra att regeringen sätter ner foten när det gäller bonussystem i statliga företag. Alla dessa avtal har skrivits i en helt annan tid, men kan ändå inte till fullo försvaras. I den finanskris vi nu befinner oss i förefaller bonussystemen i statliga företag än mer märkliga. Varje epok har sina fajter mellan en medelklass som vill hålla tillbaka överklassens fasoner. Bra att regeringen nu tar på sig rollen att hålla tillbaka de förmåner som överheten frestas att tillskansa sig.
Nu framstår i stället LO som den som fullstöndigt tappat sin trovärdighet i fråga om att kämpa för LO-medlammarnas intressen. Wanja Lundby- Wedin hade uppenbara svårigheter i går att förklara om hon inte kunde läsa innantill i AMF:s årsredovisningar eller om hon helt enkelt misskött sitt styrelseuppdrag. Idag är det många kommentatorer som anser att hennes ursäkter inte håller.
Om regeringen fortsätter att ligga före arbetsrrörelsen i meningen att radera ut onödiga inkomstskillnader, slåss för rättvisa i dess bästa bemärkelse samt orka hävda arbetslinjen och den lilla människans rätt till jobb i en svår tid då kommer den sittande regeringen att ha stora möjligheter att bli omvald 2010. Opinionssiffrorna just nu talar ju för att detta är på väg att ske.
Nu framstår i stället LO som den som fullstöndigt tappat sin trovärdighet i fråga om att kämpa för LO-medlammarnas intressen. Wanja Lundby- Wedin hade uppenbara svårigheter i går att förklara om hon inte kunde läsa innantill i AMF:s årsredovisningar eller om hon helt enkelt misskött sitt styrelseuppdrag. Idag är det många kommentatorer som anser att hennes ursäkter inte håller.
Om regeringen fortsätter att ligga före arbetsrrörelsen i meningen att radera ut onödiga inkomstskillnader, slåss för rättvisa i dess bästa bemärkelse samt orka hävda arbetslinjen och den lilla människans rätt till jobb i en svår tid då kommer den sittande regeringen att ha stora möjligheter att bli omvald 2010. Opinionssiffrorna just nu talar ju för att detta är på väg att ske.
måndag 23 mars 2009
Mera kunskap och mera lust i skolan
I gårdagens Svenska Dagbladet uttalar sig Sofia Larsen om ett utbildningssystem med tre terminer. En sådan debatt är välgörande och handlar i grunden om att ge eleverna rätt till ökad kunskap. Det förutsätter ökat antal garanterade undervisningstimmar, vilket i sin tur talar för ett system med tre terminer. Centerpartiet tar mer tydliga kliv i frågan om att ökad kunskap är det mest centrala i skolan. Regeringens skolpolitik syftar i sin helhet till just detta, Sverige måste komma ikapp resten av Västvärlden i fråga om att nå kunskapsmål.
Emmelertid tycker jag mig kunna se nyansskillnader mellan exempelvis Centerpartiet och Folkpartiet som är viktiga att ta fasta på. Centerpartiet tror inte på den enkelspåriga inriktningen där ordning och reda i skolan är medlet till ökad kunskap. Honnörsordet bör istället vara nyfikenhet samt lusten att lära, att trivas socialt och att bli bekräftad. Ledarskapets betydelse har lyfts fram i skolan, i form av lärarlyft och rektorslyft. Ett ledarskap i skolan som både kan möta elevers rätt till kunskap samt elevers potentiel genom att locka fram nyfikenhet och lustfylldhet i skolan ska premieras.
Emmelertid tycker jag mig kunna se nyansskillnader mellan exempelvis Centerpartiet och Folkpartiet som är viktiga att ta fasta på. Centerpartiet tror inte på den enkelspåriga inriktningen där ordning och reda i skolan är medlet till ökad kunskap. Honnörsordet bör istället vara nyfikenhet samt lusten att lära, att trivas socialt och att bli bekräftad. Ledarskapets betydelse har lyfts fram i skolan, i form av lärarlyft och rektorslyft. Ett ledarskap i skolan som både kan möta elevers rätt till kunskap samt elevers potentiel genom att locka fram nyfikenhet och lustfylldhet i skolan ska premieras.
torsdag 19 mars 2009
En ny typ av kapitalism?
De senaste dagarna har Coca Colas chef Nivelle Isdell uttalat sig för en ny typ av kapitalism. Samma sak fast med andra ord uttrycker Proventus VD Daniel Sachs i en mängd uttalanden den senaste tiden. Båda efterlyser ett slags bredare samhällsengagemag i botten, som en första viktig ingrediens inför en investering eller affärsidé. Omvänt efterfrågar de även mer av entreprenörskap och initiativkraft. Ett annat ledarskap med samhällets bästa för ögonen å ena sidan samt mer av dynamik, mångfald, entreprenörskap och djävlar anamma å andra sidan. Mera ordning och reda parallellt med ökad kreativitet. Mer av internationellt hållbara spelregler å ena sidan och mer av lokal utvecklingskraft å andra sidan. Ett gott samhälle börjar i det lilla- i din och min vardag, i ansvaret för barnens läxläsning eller ansvaret för den egna försörjningen. Samtidigt måste våra göranden och låtanden ramas in av långsiktiga spelregler som förhindrar miljöförstöring, osund konkurrens eller girighet. Kanske är det en av våra absolut största utmaningar just nu att formulera denna nya kapitalism. Annars lurar antidemokratiska krafter runt hörnet.
måndag 16 mars 2009
Opinionssiffrorna ligger still, men säger inte allt
Centerpartiet lyfter lite, lite grann i opinionsmätningen som kom i går. Regeringen som helhet får starkt ökat väljarstöd. Gapet mellan regeringen och oppositionen har minskat drastiskt på bara några månader. Det var inte länge sedan gapet var på 15 %, i en mätning som Novus Group gjorde för perioden december-februari var gapet sex procent. Nu sjunker gapet till tre procent. Väljarna funderar på vilket block de vill ska leda landet efter valet 2010. Då är riktningen tydlig. Det pågår en statsministerduell där den sittande regeringen är på väg att springa ifatt oppositionen.
Den sittande regeringen stärker sina kort, trota finanskrisen. Eller tack vare. Finansminister Anders Borg och näringsminister Maud Olofsson har dragit ett tungt lass under finanskrisens svåraste fas. Men de har gjort det med trovärdighet.
Centerpartiet för egen del har en resa kvar innan opinionssiffrorna lyfter ordentligt. Kanske är vi lite "baktunga". Många väljare minns att vi inte var så lojala med regeringen under 70-talet och på 90-talet. Många tvekar att bestämma sig för Centerpartiet nu. Men under ytan, om man tittar ljupare i opinionsströmmarna kan vi se att rörligheten hos centerväljarna är stor. Verkar finnas en turbulens och ett flöde av väljare som i allafall tänker tanken att rösta på centerpartiet. Under perioden juni- november 2008, alltså mitt under FRA-debatten ökade exempelvis andelen unga centerväljare (18-29 år) ganska markant ( från 2% till drygt 6 % i väljarstöd). Likadant fanns det en period i höstas när centerpartiet tappade kvinnliga väljare samtidigt som vi vann tillbaka männen. Nu under våren har trenden vänt och vi vinner tillbaka kvinnor, men tappar bland männen.
En ökad rörlighet bland centerväljarna är första steget till att bli ett stort parti. Maud Olofsson har säkerligen spätt på rörligheten i början av våren, inte minst genom klimat- och energiuppgörelsen och genom tydligheten under SAAB-krisen. Fler tänker tanken att de ska rösta på centerpartiet. Nu börjar arbetet med att överyga om att verkligen lägga sin röst på Centerpartiet- i EP-valet i juni, i kyrkovalet i höst och i de allmänna valen 2010. Centerpartiet tillhör de partier som alltid ökar i slutspurten i en valrörelse. Det räcker inte att vinna på träning, man måste vinna när det är match!
Den sittande regeringen stärker sina kort, trota finanskrisen. Eller tack vare. Finansminister Anders Borg och näringsminister Maud Olofsson har dragit ett tungt lass under finanskrisens svåraste fas. Men de har gjort det med trovärdighet.
Centerpartiet för egen del har en resa kvar innan opinionssiffrorna lyfter ordentligt. Kanske är vi lite "baktunga". Många väljare minns att vi inte var så lojala med regeringen under 70-talet och på 90-talet. Många tvekar att bestämma sig för Centerpartiet nu. Men under ytan, om man tittar ljupare i opinionsströmmarna kan vi se att rörligheten hos centerväljarna är stor. Verkar finnas en turbulens och ett flöde av väljare som i allafall tänker tanken att rösta på centerpartiet. Under perioden juni- november 2008, alltså mitt under FRA-debatten ökade exempelvis andelen unga centerväljare (18-29 år) ganska markant ( från 2% till drygt 6 % i väljarstöd). Likadant fanns det en period i höstas när centerpartiet tappade kvinnliga väljare samtidigt som vi vann tillbaka männen. Nu under våren har trenden vänt och vi vinner tillbaka kvinnor, men tappar bland männen.
En ökad rörlighet bland centerväljarna är första steget till att bli ett stort parti. Maud Olofsson har säkerligen spätt på rörligheten i början av våren, inte minst genom klimat- och energiuppgörelsen och genom tydligheten under SAAB-krisen. Fler tänker tanken att de ska rösta på centerpartiet. Nu börjar arbetet med att överyga om att verkligen lägga sin röst på Centerpartiet- i EP-valet i juni, i kyrkovalet i höst och i de allmänna valen 2010. Centerpartiet tillhör de partier som alltid ökar i slutspurten i en valrörelse. Det räcker inte att vinna på träning, man måste vinna när det är match!
fredag 13 mars 2009
Vad menar Ulvskog? Vi är många som gärna tar debatt om människovärdet!
I en riksdagsdebatt beklagar sig Marita Ulvskog (s) över att riskera uppleva ett samhälle där det väller in "låglönare" från omvärlden. Hon säger t ex att hon befarar en "arme" av människor som "invaderar" Sverige.
LÅt oss stanna upp där ett ögonblick och fundera på vad ordvalet står för. Finns det människor i vår närhet, exempelvis Marita Ulvskog som dagligdags går runt och oroar sig för att människor med lägre löner än det svenska genomsnittet skulle tänkas komma hit, söka jobb och faktiskt erhåller ett jobb, med högre lön än de normalt skulle ha fått i sitt hemland ? Sådana händelser är väl en naturlig företeelse i ett öppet samhälle- ja, faktiskt en av drivkrafterna till att många människor prövar lyckan genom att jobba utomlands en längre eller kortare tid. Att öka rörligheten på arbetsmarknaden, oavsett om det sker över nationsgränser eller inte, är en av vår tids viktigaste politiska uppgifter för att skapa jobb och tillväxt och ytterst också för att skapa fred och säkerhet. Jag trodde nästan att den debatt som dåvarande statsminister Göran Persson drog i gång för några år sedan om social turism var ett exempel på grovt felsteg från socialdemokraternas sida. Men nu har Marita Ulvskog startat exakt samma debatt igen, precis lagom till starten i Europaparlamentsvalet. Den debatten är vi många som gärna vill delta i, eftersom det handlar om så avgörande saker som mäniskovärde.
LÅt oss stanna upp där ett ögonblick och fundera på vad ordvalet står för. Finns det människor i vår närhet, exempelvis Marita Ulvskog som dagligdags går runt och oroar sig för att människor med lägre löner än det svenska genomsnittet skulle tänkas komma hit, söka jobb och faktiskt erhåller ett jobb, med högre lön än de normalt skulle ha fått i sitt hemland ? Sådana händelser är väl en naturlig företeelse i ett öppet samhälle- ja, faktiskt en av drivkrafterna till att många människor prövar lyckan genom att jobba utomlands en längre eller kortare tid. Att öka rörligheten på arbetsmarknaden, oavsett om det sker över nationsgränser eller inte, är en av vår tids viktigaste politiska uppgifter för att skapa jobb och tillväxt och ytterst också för att skapa fred och säkerhet. Jag trodde nästan att den debatt som dåvarande statsminister Göran Persson drog i gång för några år sedan om social turism var ett exempel på grovt felsteg från socialdemokraternas sida. Men nu har Marita Ulvskog startat exakt samma debatt igen, precis lagom till starten i Europaparlamentsvalet. Den debatten är vi många som gärna vill delta i, eftersom det handlar om så avgörande saker som mäniskovärde.
onsdag 11 mars 2009
HIstoriskt ögonblick i klimatfrågan
Debatten om klimat- och energiuppgörelsen fortsätter. Jag funderar mest över alla minnen jag har kring dessa frågor. Minns att jag läste en rapport efter FN-mötet i Canada 1988 om klimathotet. Minns också alla diskussioner om koldioxidskattens förträfflighet- från höger till vänster, på nationell och internatinoell nivå har ekonomiska styrmedel och då särskilt koldioxidskatt lyfts fram som ett effektivt styrmedel.
Minns när jag första gången insåg, för sådär sju år sedan, att klimatförändringarna är en del av vår vardag. Det var när jag fick en föredragning om hur primärvården i norra Sverige får styra om sina insatser på sommaren, eftersom olika sorters insektsbett, t ex från fästingar, blir allt vanligare. Insekter som inte tidigare överlevt vintrarna i norra Sverige har helt plötsligt blivit en del av människors vardag.
Mildare vintrar och högre medeltemeratur sommartid. Klimatförändringarna smyger sig på oss. Först som en teoretisk ansats från några få forskare under årtionden, sedan arrangeras klimatmöten i FN:s regi, först med måttligt intresse från världens folk men inför Köpenhamnsmötet i december i år torde det handla om en världshändelse med extremt stort allmänintresse. Första riksdagsmotionen om koldioxidskatt skrevs 1979. Utan särskild uppmärksamhet. Det skulle dröja mer än tio år innan det genomfördes i Sverige.
Jag minns när en partikamrat till mig, Karin Stierna, numera kommunalråd i Strömsunds kommun, utsågs att ingå i regeringens klimatstrategi i slutet av 1990-talet. Det var stort. Äntligen skulle arbetet för att förhindra klimatförändringarna påbörjas. Men allmänintresset då var måttligt.
Plötsligt för ett par år sedan smäller det till och det finns en bred insikt om att Grönlandsisens konstruktion i kombination med vår egen slösaktiga livsstil skulle kunna utgöra en akut livsfara. Till stor del har det att göra med forskarnas allt större enighet i klimatfrågan. Att klimatpolitiken måste vila på vetenskaplig grund är ganska avgörande. Det räcker inte att vara aktivist. Det måste finnas en bred acceptans i forskarsamhället parallellt med ett folkligt engagemang. Nu finns det. Dessutom finns det en enighet i regeringen om vad som ska göras. I en demokrati måste saker och ting få ta tid. Dessutom har ju människan en förmåga att lösa frågor snabbt när man väl förstår att det är akut. Det kallas ledarskap.
Minns när jag första gången insåg, för sådär sju år sedan, att klimatförändringarna är en del av vår vardag. Det var när jag fick en föredragning om hur primärvården i norra Sverige får styra om sina insatser på sommaren, eftersom olika sorters insektsbett, t ex från fästingar, blir allt vanligare. Insekter som inte tidigare överlevt vintrarna i norra Sverige har helt plötsligt blivit en del av människors vardag.
Mildare vintrar och högre medeltemeratur sommartid. Klimatförändringarna smyger sig på oss. Först som en teoretisk ansats från några få forskare under årtionden, sedan arrangeras klimatmöten i FN:s regi, först med måttligt intresse från världens folk men inför Köpenhamnsmötet i december i år torde det handla om en världshändelse med extremt stort allmänintresse. Första riksdagsmotionen om koldioxidskatt skrevs 1979. Utan särskild uppmärksamhet. Det skulle dröja mer än tio år innan det genomfördes i Sverige.
Jag minns när en partikamrat till mig, Karin Stierna, numera kommunalråd i Strömsunds kommun, utsågs att ingå i regeringens klimatstrategi i slutet av 1990-talet. Det var stort. Äntligen skulle arbetet för att förhindra klimatförändringarna påbörjas. Men allmänintresset då var måttligt.
Plötsligt för ett par år sedan smäller det till och det finns en bred insikt om att Grönlandsisens konstruktion i kombination med vår egen slösaktiga livsstil skulle kunna utgöra en akut livsfara. Till stor del har det att göra med forskarnas allt större enighet i klimatfrågan. Att klimatpolitiken måste vila på vetenskaplig grund är ganska avgörande. Det räcker inte att vara aktivist. Det måste finnas en bred acceptans i forskarsamhället parallellt med ett folkligt engagemang. Nu finns det. Dessutom finns det en enighet i regeringen om vad som ska göras. I en demokrati måste saker och ting få ta tid. Dessutom har ju människan en förmåga att lösa frågor snabbt när man väl förstår att det är akut. Det kallas ledarskap.
tisdag 10 mars 2009
Regeringen kan åka till Köpenhamn med högt huvud !
På DN-debatt dag presenterar Maud Olofsson, Andreas Carlgren och Anders Borg mer exakt vad klimat- och energiuppgörelsen innehåller vad gäller skattenivåer på framförallt koldioxidutsläpp. Förslaget är fantastiskt bra- både i fråga om att nå resultat för klimatet och för att öka likabehandlingen när det gäller olika sektorer i samhället. Dessutom är tidtabellen väl avvägd. Det gäller att nå resultat i form av minskade utsläpp till år 2020, men också ge rimliga villkor för näringslivet att ställa om till en fossilfri produktion. Den svenska regeringen har nu fantastiska möjligheter att åka till Köpenhamn med högt huvud. Möjligheterna att vara en stark förhandlingspart i en global klimatöverenskommelse har ökat.
måndag 9 mars 2009
Ensidig debatt om sjukvården
Följer debatten om det förmodade dråpet på ett spädbarn på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Har varit där några gånger i vår. Först med sonen som stukade foten och i morgon ska jag dit på återbesök med en gipsad dotter.
Genom åren har jag även varit på sjukhus med son med brutet nyckelben, tre barn med svinkoppor, ett antal besök med halsfluss, öroninflammation och urinvägsinfektion. När Johanna var nyfödd stod en överläkare och studerade hennes svåra hosta. Han berättade att han inkallats för att säkerställa att inget var fel från födseln. Jag glömmer aldrig hur jag stelnade till den gången.
Har även varit sjukvårdspolitiker. En "grym" sådan som fattat beslut om att lägga ner BB-avdelningar, lägga ner vårdplatser på Dalslands sjukhus, skära ner anslag och prioritera om.
Barnsjukvård är något alldeles speciellt. Hjälplösa själar som inte alltid kan berätta själva var de har ont. Bara skrik och smärta. Föräldrar som också skriker om frågor som handlar om liv eller död. Ett eventuellt misstag av en läkare som möjligen gett för mycket morfin blir liksom en påminnelse om de sjuka barnens hjälplöshet. En slags kollektiv reaktion på hur svårt det kan vara i skarven mellan sjukt och friskt, mellan liv och död, i prioriteringen mellan de sjuka som ska få mer resurser och de som ska få mindre.
Sammantaget har rapporteringen om sjukvården i media varit usel de senaste månaderna. Siffror om hur många som varslas. Sällan någon mer rapportering om vad som ligger bakom varslen eller från vilka nivåer vi pratar om. Sällan någon rapportering om hur och varför den ena eller den andra prioriteringen sker. Det behövs en djupare diskussion om hälso- och sjukvårdens prioriteringar och svåra avvägningar. Annars kommer vi fortsatt att få uppleva oproportionerligt stora rubriker kring en enstaka patient, en enda läkares eventuella snedsteg och ett enda vittnesmål från en enda stackars undersköterska.
Genom åren har jag även varit på sjukhus med son med brutet nyckelben, tre barn med svinkoppor, ett antal besök med halsfluss, öroninflammation och urinvägsinfektion. När Johanna var nyfödd stod en överläkare och studerade hennes svåra hosta. Han berättade att han inkallats för att säkerställa att inget var fel från födseln. Jag glömmer aldrig hur jag stelnade till den gången.
Har även varit sjukvårdspolitiker. En "grym" sådan som fattat beslut om att lägga ner BB-avdelningar, lägga ner vårdplatser på Dalslands sjukhus, skära ner anslag och prioritera om.
Barnsjukvård är något alldeles speciellt. Hjälplösa själar som inte alltid kan berätta själva var de har ont. Bara skrik och smärta. Föräldrar som också skriker om frågor som handlar om liv eller död. Ett eventuellt misstag av en läkare som möjligen gett för mycket morfin blir liksom en påminnelse om de sjuka barnens hjälplöshet. En slags kollektiv reaktion på hur svårt det kan vara i skarven mellan sjukt och friskt, mellan liv och död, i prioriteringen mellan de sjuka som ska få mer resurser och de som ska få mindre.
Sammantaget har rapporteringen om sjukvården i media varit usel de senaste månaderna. Siffror om hur många som varslas. Sällan någon mer rapportering om vad som ligger bakom varslen eller från vilka nivåer vi pratar om. Sällan någon rapportering om hur och varför den ena eller den andra prioriteringen sker. Det behövs en djupare diskussion om hälso- och sjukvårdens prioriteringar och svåra avvägningar. Annars kommer vi fortsatt att få uppleva oproportionerligt stora rubriker kring en enstaka patient, en enda läkares eventuella snedsteg och ett enda vittnesmål från en enda stackars undersköterska.
fredag 6 mars 2009
Kan vi lösa finanskris och klimatkris med samma grepp?
Tittar på TV-inslaget från bilsalongerna i Genéve. De allmänna kommentarerna som lindar in inslaget är förstås att efterfrågan på bilar minskar drastiskt i krisens spår. Samtidigt ökar efterfrågan på miljöanpassade och billiga bilar. Ett indiskt bilföretag uttalar sig och berättar om den lilla minibilen som har ett inköpspris på motsvarande 25 000 kronor. Tyvärr är den inte tillräckligt trafiksäker för den europeiska bilmarknaden får man veta i inslaget. Men samma indiska företag räknar med att ha en bil klar för den europeiska marknaden inom en snar framtid, dock till något högre pris.
Under de år som jag arbetet med miljöfrågor har ofta diskussionerna landat i just detta- hur vi ska klara balanskravet mellan miljökrav å ena sidan och allmänna säkerhetskrav å andra sidan. Går vi alltför dramatiskt fram i våra miljökrav riskerar vi att tvingas tumma på olika kvalitetskrav. Det kan gälla trafiksäkerhetskrav på fordon eller användningen av engångsprodukter i sjukvården som ibland förordas av medicinska skäl (smittorisk) men som kan tyckas förkastliga rent miljömässigt eller t ex miljökrav på kontorstextilier, som tvingar bort flammskyddsmedel, men istället ökar brandrisken på våra arbetsplatser. För det mesta har emellertid olika miljökrav drivit på en förändring så att de kvalitetskrav som vid första tanken tycks stå i motsatsförhållande till miljökraven senare visar sig gå att förena. Jag var själv med i en process där textilier utan kemikalier togs fram och som senare ledde fram till Sveriges första ekologiskt producerade gardiner. En av eldsjälarna i detta arbete var Birgitta Nilsson, ledamot av regeringens kommission för hållbar utveckling.
När bilsalongerna öppnar i Genéve om några år kommer vi säkerligen att få modeller av fordon, som lyckats kombinera kvalitetskrav och miljökrav. Här har det indiska bilföretaget möjligen försprång, men det finns inget som hindrar att företag med fordonstillverkning i Sverige hittar sina konkurrensfördelar här också.
Maud Olofsson brukar säga att finanskrisen och klimatkrisen hänger ihop. Finanskrisen är på sätt och vis ett tecken på att vi under allt för lång tid kört omkring i alltför stora bilar med alltför hög bränsleförbrukning. Nu öppnar sig möjligheten att lösa finanskrisen och klimatkrisen genom att uppmuntra till klimatsmarta lösningar, t ex inom fordonsindistrin. Vi kanske får vänja oss vid att köra omkring i små, små indiska klimatsmarta fordon, som dessutom har ett inköpspris mer i 50 000-kronorsnivå än 200 000-kronors nivå. Det skulle troligen göra gott, inte bara för miljön, utan också skapa minskad sårbarhet i den kapitalintensiva fordonsindustrin samt bidraga till minskad sårbarhet generellt när vi ska möta lågkonjunkturer framöver. Nästa fråga blir förstås om man också i det korta perspektivet kan förena t ex höga arbetsmiljökrav och säkerhetskrav på de eftertraktade indiska minibilarna. jag är helt övertygad att det går- frågan är bara vilket företag och vilka nationer som är tillräckligt kommersiellt inriktade för att snabbast få konkurrensfördelar av att ha lyckats ?!
Under de år som jag arbetet med miljöfrågor har ofta diskussionerna landat i just detta- hur vi ska klara balanskravet mellan miljökrav å ena sidan och allmänna säkerhetskrav å andra sidan. Går vi alltför dramatiskt fram i våra miljökrav riskerar vi att tvingas tumma på olika kvalitetskrav. Det kan gälla trafiksäkerhetskrav på fordon eller användningen av engångsprodukter i sjukvården som ibland förordas av medicinska skäl (smittorisk) men som kan tyckas förkastliga rent miljömässigt eller t ex miljökrav på kontorstextilier, som tvingar bort flammskyddsmedel, men istället ökar brandrisken på våra arbetsplatser. För det mesta har emellertid olika miljökrav drivit på en förändring så att de kvalitetskrav som vid första tanken tycks stå i motsatsförhållande till miljökraven senare visar sig gå att förena. Jag var själv med i en process där textilier utan kemikalier togs fram och som senare ledde fram till Sveriges första ekologiskt producerade gardiner. En av eldsjälarna i detta arbete var Birgitta Nilsson, ledamot av regeringens kommission för hållbar utveckling.
När bilsalongerna öppnar i Genéve om några år kommer vi säkerligen att få modeller av fordon, som lyckats kombinera kvalitetskrav och miljökrav. Här har det indiska bilföretaget möjligen försprång, men det finns inget som hindrar att företag med fordonstillverkning i Sverige hittar sina konkurrensfördelar här också.
Maud Olofsson brukar säga att finanskrisen och klimatkrisen hänger ihop. Finanskrisen är på sätt och vis ett tecken på att vi under allt för lång tid kört omkring i alltför stora bilar med alltför hög bränsleförbrukning. Nu öppnar sig möjligheten att lösa finanskrisen och klimatkrisen genom att uppmuntra till klimatsmarta lösningar, t ex inom fordonsindistrin. Vi kanske får vänja oss vid att köra omkring i små, små indiska klimatsmarta fordon, som dessutom har ett inköpspris mer i 50 000-kronorsnivå än 200 000-kronors nivå. Det skulle troligen göra gott, inte bara för miljön, utan också skapa minskad sårbarhet i den kapitalintensiva fordonsindustrin samt bidraga till minskad sårbarhet generellt när vi ska möta lågkonjunkturer framöver. Nästa fråga blir förstås om man också i det korta perspektivet kan förena t ex höga arbetsmiljökrav och säkerhetskrav på de eftertraktade indiska minibilarna. jag är helt övertygad att det går- frågan är bara vilket företag och vilka nationer som är tillräckligt kommersiellt inriktade för att snabbast få konkurrensfördelar av att ha lyckats ?!
torsdag 5 mars 2009
Snabb leverens av Obama
Såg TV-bilder när Hillary Clinton var i Mellanöstern i går. Det känns som att den nya amerikanska amninistrationen på mycket, mycket kort tid levererat ny poltik och framför allt ett nytt ledarskap.
Den 3 november hörde jag Obama live under presidentvalskampanjens sista tal ( the closing remarks) i Manassas i Virginia. Då var det bara timmar kvar innan han skulle väljas till USA:s första svarta president. Den sekvensen av talet när han berättar om hur "a voice can change a room" och hur han stegvis bygger upp bilden av hur " a voice can change the world" är så enastående bra att jag ryser bara av tanken.
På valnatten var jag upprymd av detta tal och Obamas enastående retoriska konster, men dagen efter amerikanska folket valt honom funderade jag mest över alla eventuella svikna löften, som han skulle komma att anklagas för. I hans retorik och talekonst hade han strött många "hopes" och "dreams" som skapat förväntningar på faktisk leverens. Möjligen har några enstaka väljare redan pratat om svek- dom som tycker att han ska stoppa Irak-kriget idag eller dom som fått panik över att ett par av hans tilltänkta medarbetare inte hade 100 %-igt rent mjöl i påsen. Men sammantaget är det imponerande vilken leverens som USA:s president kunnat åstadkomma- alltfrån den viktiga symbolhandlingen med att stänga Guantanamo-fängelset till att presentera tidsplan för tillbakadragandet av trupper i Irak till att påbörja en ny typ av USA-relationer i Mellanöstern. För att inte tala om att han baxat igenom ett kris-paket, som även en och annan republikan anslutit sig till. Man kan verkligen prata om att " a voice can change the world", tycker jag.
Den 3 november hörde jag Obama live under presidentvalskampanjens sista tal ( the closing remarks) i Manassas i Virginia. Då var det bara timmar kvar innan han skulle väljas till USA:s första svarta president. Den sekvensen av talet när han berättar om hur "a voice can change a room" och hur han stegvis bygger upp bilden av hur " a voice can change the world" är så enastående bra att jag ryser bara av tanken.
På valnatten var jag upprymd av detta tal och Obamas enastående retoriska konster, men dagen efter amerikanska folket valt honom funderade jag mest över alla eventuella svikna löften, som han skulle komma att anklagas för. I hans retorik och talekonst hade han strött många "hopes" och "dreams" som skapat förväntningar på faktisk leverens. Möjligen har några enstaka väljare redan pratat om svek- dom som tycker att han ska stoppa Irak-kriget idag eller dom som fått panik över att ett par av hans tilltänkta medarbetare inte hade 100 %-igt rent mjöl i påsen. Men sammantaget är det imponerande vilken leverens som USA:s president kunnat åstadkomma- alltfrån den viktiga symbolhandlingen med att stänga Guantanamo-fängelset till att presentera tidsplan för tillbakadragandet av trupper i Irak till att påbörja en ny typ av USA-relationer i Mellanöstern. För att inte tala om att han baxat igenom ett kris-paket, som även en och annan republikan anslutit sig till. Man kan verkligen prata om att " a voice can change the world", tycker jag.
onsdag 4 mars 2009
Bra sagt om jämställdheten!
Ytterligare en dag som bloggare är till ända. Funderar på jämställdheten. Maud och Nyamko har rytit till idag. De vill undvika kvotering, men är ändå tydliga i sina avsikter. Bra! På söndag är det internationella kvinnodagen och i år är det 30 år sedan Sveriges riksdag antog sin första jämställdhetslag. Förslaget kom från den dåvarande borgerliga regeringen. I den regeringen satt bl a Sveriges första kvinnliga departementschef och Sveriges första kvinnliga partiledare. De var föregångare och pionjärer. Vi har mycket att tacka dem för idag.
I DN-artikeln idag påpekar Maud och Nyamko att jämställdhet idag snarast handlar om konkurrensfördelar. De företag som ökar andelen kvinnor i chefspositioner går bättre helt enkelt. Det handlar inte om fenomenet kvinna, utan om att faktiskt ha en mångfald av synsätt och perspektiv i företagsledningen.
I DN-artikeln idag påpekar Maud och Nyamko att jämställdhet idag snarast handlar om konkurrensfördelar. De företag som ökar andelen kvinnor i chefspositioner går bättre helt enkelt. Det handlar inte om fenomenet kvinna, utan om att faktiskt ha en mångfald av synsätt och perspektiv i företagsledningen.
tisdag 3 mars 2009
Hemfrid fixar livspusslet
Kom just hem efter ett härligt sportlov med mycket snö, sol och lagom kyla. Dock bröt dottern benet sista skiddagen, så vardagen efter lovet blir ganska tung en tid. Som förälder får man nästan ont i benet själv samtidigt som man våndas över hur vardagen med ett brutet ben i familjen ska gå ihop de närmaste veckorna.
Jag påminns lite extra om den allmänna stress, som många småbarnsföräldrar upplever. Ibland kallar vi det för livspusslet. Ni vet- hämtning och lämning på skola och dagis, samordning av almanackor med sig själv och abetskamrater, med partnern, med föreningslivet, med släktingars födelsedagar, planering av lov och semester. Ja, ibland riskerar ett lov att bara bli ännu en svårighet i ett redan trassligt livspussel.
Gick hem lite tidigare från jobbet idag så att Johanna 5 år med nygipsat ben inte ska behöva sitta på dagis alltför länge. Sätter Johanna framför mitt favoritbarnprogram "Fem myror är fler än fyra elefanter"och tittar mig sedan omkring i lägenheten. Hemfrid har städet hela morgonen. Gruset i hallen som drogs in samtidigt som vi packade upp sportlovspackningen är borta. Diskbänken och kylskåpsdörren skiner på kapp. Inga rester av frukostfilen på köksbordet och inga brödsmulor på golvet. Från barnens rum och sovrummet lyser de rena golven. Bredvid den skinande kaffebryggaren på köksbänken ligger ett kort från städföretaget. Dom önskar trevlig kväll och hoppas att städningen varit tillbelåtenhet. På några sekunder har jag glömt frustrationen över livspusslet och mitt sinne övergår istället i några sekunders njutning.
Jag påminns lite extra om den allmänna stress, som många småbarnsföräldrar upplever. Ibland kallar vi det för livspusslet. Ni vet- hämtning och lämning på skola och dagis, samordning av almanackor med sig själv och abetskamrater, med partnern, med föreningslivet, med släktingars födelsedagar, planering av lov och semester. Ja, ibland riskerar ett lov att bara bli ännu en svårighet i ett redan trassligt livspussel.
Gick hem lite tidigare från jobbet idag så att Johanna 5 år med nygipsat ben inte ska behöva sitta på dagis alltför länge. Sätter Johanna framför mitt favoritbarnprogram "Fem myror är fler än fyra elefanter"och tittar mig sedan omkring i lägenheten. Hemfrid har städet hela morgonen. Gruset i hallen som drogs in samtidigt som vi packade upp sportlovspackningen är borta. Diskbänken och kylskåpsdörren skiner på kapp. Inga rester av frukostfilen på köksbordet och inga brödsmulor på golvet. Från barnens rum och sovrummet lyser de rena golven. Bredvid den skinande kaffebryggaren på köksbänken ligger ett kort från städföretaget. Dom önskar trevlig kväll och hoppas att städningen varit tillbelåtenhet. På några sekunder har jag glömt frustrationen över livspusslet och mitt sinne övergår istället i några sekunders njutning.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)