Driften av hälso- och sjukvård- en viktig välfärdsfråga

Hur vi ska finansiera välfärden kommer att vara den viktigaste inrikespolitiska frågan i Sverige de närmaste åren.

Nyligen släppte socialdemokraterna sin välfärdsrapport inför sin kongress. I går diskuterade Centerpartiets verkställande utskott samma frågor. På partistämman i maj kommer Centerpartiet att ha en mycket spännande debatt om hur vi förnyar välfärden.

En av de mest spännande diskussionerna kommer att bli driften av framtidens hälso- och sjukvård. Socialdemokraterna utrycker en rädsla för privat driven vård. Centerpartiet har en annan syn. Hälso- och sjukvård ska finansieras med offentliga medel, men kan i mycket hög utsträckning drivas av privata företag.

Det finns nu massor av exempel på främst primärvård som övergår i privat regi. Utförarna är alltifrån stora vårdföretag till enskillda barnmorskor som tar över hela eller delar av verksamheter. Känslan av att ha fullt ansvar för verksamheten stiger hos personalen, servicen tenderar att bli bättre och effektivitetsvinsterna kommer som ett brev på posten. Ytterst handlar driften av hälso- och sjukvård också om välfärdens finansiering. Ju mer vård som kan utföras på entreprenad, desto effektivare vård kan vi få. Med mer vård för varje satsad skattekrona, desto större chans att vi faktiskt kan klara välfärdens finansiering framöver.

Här vilar ett tungt ansvar på kommuner, landsting och regioner. Verksamheterna måste se till att tillgängligheten ökar, dvs det ska gå lätt att komma fram på telefon till vårdcentralen, få kontakt med vårdgivaren via nätet och det ska gå smidigt att få ett läkarbesök inbokat. Samtdigt måste vårdens verksamheter se till att utveckla ett ledarskap så att vården styrs dit behoven är som störst. Tillgänglighet för alla sorters patienter när som helst på dygnet kan ibland stå i motsats till att styra vårdens resurser till dem som har störst behov. Här ligger den offentligt finansierade vårdens största svaghet. Men klarar inte kommuner, landsting och regioner båda uppgifterna då drabbas just de patienter som har störst behov hårdast. Därför måste så mycket som möjligt av den offentligt finansierade vården drivas av en mångfald av aktörer. Särskilt primärvården och länssjukvårdens planerade vårdinsatser
(t ex höftledsoperationer) bör ha en sådan inriktning. Därefter kan vi diskutera om även akutsjukvården och den högspecialiserade vården ska utsättas för konkurrens. Jag är tveksam, men ser fram emot centerstämmans debatt på denna punkt. Det viktiga är också att hälso- och sjukvården drivs av ett ökad managementtänkande, mera styrning, ledning och uppföljning från politikernas sida och inget petande i driften.