När vårpropositionen får kritik både från näringslivet och från oppositionen då bör man kunna dra slutsatsen att förslagen ligger rätt. Svenskt Näringsliv tycker att det är alltför mycket bidrag och oppositionen tycker tydligen att det är för lite bidrag.
Båda aktörerna måste lära sig att skilja på jobb-politik och arbetsmarknadspolitik. Den sittande regeringen driver en jobb-politik som bygger på arbetslinjen, dvs hellre jobb än bidrag, hellre gemenskap än utanförskap. Medlen är jobbskatteavdrag, sänkta arbetsgivaravgifter och andra åtgärder för att sänka trösklarna på arbetsmarknaden. Denna arbetslinje har också lyckats såtillvida att ca 200 000 fler människor kom i jobb under perioden 2007 och fram till halvårskiftet 2008 än vad som var fallet vid regeringsskiftet 2006. Denna syn på jobb-politik ska fortsätta, bl a genom att jobbskatteavdragets tredje steg snart verkställs.
Denna jobb-politik är alltå en långsiktig insats, oberoende av konjunkturen. En arbetsmarknadspolitik som kan möta den dramatiska nedgång i den globala ekonomin som vi nu ser är något helt annat. Det kommer alltid att finnas socialdemokrater som tycker att jobb-politik är samma sak som arbetsmarknadspolitik. Och det kommer alltid att finnas krafter i näringslivet som inte ser någon anledning att, i lågkonjunktur, komplettera jobb-politiken med en aktiv arbetsmarknadspolitik. Det får man leva med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar