Den senaste tiden har en märklig matdebatt blommat upp i Sverige. Marit Paulsen har gjort en 180 graders positionsbyte från att ha uppfattats som en röst för såväl en radikal miljörörelse och framsynta bondmoror till att numera luta sig mot industrijordbrukens intressen. Det intressanta är att Marit Paulson gör det i en tid när miljörörelsen och bönderna är mer eniga än någonsin. Efterfrågan på ekologiska livsmedel stiger snabbare än någonsin. Bönder som slagit in på den vägen tjänar mer pengar än någonsin. De som dragit ett tungt lass för ett mer miljöanpassat jordbruk och mer ekologiska livsmedel har inte längre något stöd av Marit.
Jag älskar att gå och botanisera i den mångfald av lokalt producerad och ofta ekologiskt odlad mat av alla de slag som breder ut sig i butikshyllorna. Jag minns tydligt när jag mumsade i mig några bitar fårfiol när jag besökte en gårdsbutik i Halland för några år sedan. Eller när jag första gången sprang på det ekologiska köttet från Gröna gårdar. Så fort jag får chansen brukar jag också stoppa i mig en bit Hälsinge ostkaka. Vartefter blir det som en drog, man vill bara ha högre och högre kvalité på maten man äter. Fabriksgjort bröd dissas av barnen, antingen bakar vi själva eller köper färskt från bagaren på morgonen. Successivt ändras efterfrågan hos en hel befolkning, bönderna ställer om sin produktion och butikerna ändrar utbudet i hyllorna. Glasfynden i kyckling och andra matvaror de senaste dagarna lär inte minska intresset för att mer aktivt söka upp gårdsbutiker och lokala mejerier för att minska sårbarheten i de livsmedel vi köper.
Marit har säkert rätt så till vida att hela världens befolkning inte kommer att kunna ta del av den höga kvalité på ekologiska matvaror som vi kan. Kan hända överväger t o m nackdelarna med ekologisk produktion i vissa avseenden. För några år sedan kom det en studie som t ex visade att ekologisk produktion av morötter genererar mer koldoxidutsläpp än konventionellt odlade, framför allt på grund av att en större yta mark tas i anspråk för de ekologiskt odlade än vad som är fallet för de konventionellt odlade. Dessa teser exponerar nu Marit och riskerar samtidigt att sätta bilden att kampen för världens renaste jordbruk delvis är förgäves. Men hon glömmer att alla innovationer har sina barnsjukdomar, alla försök att göra saker och ting effektivare och bättre, mer miljövänliga och mer samhällsekonomiska ofta måste ta ett steg tillbaka för att sedan få ny fart igen.
Miljörörelsen är ovanligt tyst i kritiken mot Marit. Kanske för att det blivit allt svårare att vara tvärsäker om maten och miljön. Vi har samma diskussion om t ex etanolproduktion och rädslan för att vi då ianspråktar jordbruksmark för livsmedelsproduktion i fattiga delar av världen för att istället producera fordonsbränsle. Men inte heller den debatten bör man tveka inför. Världens bönder, särskilt i de fattiga länderna, behöver ökad lönsamhet i jordbruket för att ta sig ur fattigdom. När lönsamheten ökar kan alltfler också fundera över hur jordbruket kan bli alltmer miljövänligt. Då kan investeringar i bättre redskap och miljövänlig teknik komma till stånd. Då kan små gårdsbutiker med lokalt producerade ekologiska delikattesser prövas på många ställen i världen. Erfarenheterna från en sådan utveckling kan sedan användas i nya innovationer för ett allt effektivare och allt mer miljövänligt jordbruk som kan försörja allt fler. Synd att en av våra mest kända matdebattörer missat detta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar