Helt nyligen drabbade Johan Norberg och Poirier Martinsson samman i en diskussion om lberalismen och konservatismen. Diskussionen refererars i DN i går och åskådliggör en av de mest relevanta frågeställningar man bör ställa sig innan man uttalar sin tvärsäkerhet i fråga om ideologisk hemvist.
En paradfråga för Centerpartiet genom åren har varit begreppet decentralisering. Begreppet rymmer flera diemensioner. Ibland har det handlat om egenvärdet av att beslut ska fattas så nära dem de berörs som möjligt ( federalism, subsidiaritet) I andra sammanhang har decentralisering varit ett ledord för en mer modern regionalpolitik eller ökad utlokalisering av statlig verksamhet. Men den viktigaste dimensionen har varit den som handlar om behovet av ett starkt civilt samhälle. Föreningslivet, byalagen och småföretagen utgör en nivå i samhällsbygget som både kan hålla den starka staten stången utan att lämna individen vind för våg. Här finns viktiga idépolitiska traditioner för Centerparitiet som har sitt ursprung i byn och dess näraliggande gemenskaper.
Diskussionen mellan Norberg och Martinsson leder tll frågan om vi svenskar lever i ett starkt civilt samhälle eller om vi så att säga är hänvisade till att ropa efter en stark stat. Man kan å ena sidan hävda att det sociala priset för att lämna det civila samhället är så lågt att man alltför ofta gör det valet. Då dräneras det civila samhället på utvecklingskraft och ett antal starka individer är hänvisade till en stark stat när de inte längre är lika starka. Å andra sidan kan ett civilt samhälle som inte kompletteras med en hyggligt stark stat leda till intolerens och en känsla av instängdhet. Denna liberalismens svåraste dilemma lär bli föremål för diskussioner också i framtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar