tisdag 28 april 2009

Centerstämman och EP-valet närmar sig!

Temperaturen stiger. Valet till Europaparlamentet närmar sig. Lena Ek åker land och rike kring samtidigt som hon sköter det dagliga arbetet i Bryssel och Straussbourg. Kryssa denna kvinna den 7 juni. Det är hon värd! Och Lena behövs i Bryssel!

För Centerpartiets del ska vi dessutom hålla stämma. Över 500 ombud intar Örebro i fyra dagar. Det kommer att synas och märkas. I morgon kl 09.00 håller partisekreterare Anders Flanking pressträff om upplägget på Centerstämman. Då presenteras program för stämman, en hel del av det politiska innehållet mm. Centerpartiet kommer till centerstämma i djup ekonomisk kris i världen, men också med optimism och ett starkt väljarstöd för hela regeringen.

Parallellt kör oppositionen ut sina motförslag till regeringens vårproposition i morgon. Och nu närmar sig första maj-tågens tid. Undra vad Mona ska prata om i år?!

fredag 24 april 2009

Liberalismens och konservatismens tillkortakommanden

Helt nyligen drabbade Johan Norberg och Poirier Martinsson samman i en diskussion om lberalismen och konservatismen. Diskussionen refererars i DN i går och åskådliggör en av de mest relevanta frågeställningar man bör ställa sig innan man uttalar sin tvärsäkerhet i fråga om ideologisk hemvist.

En paradfråga för Centerpartiet genom åren har varit begreppet decentralisering. Begreppet rymmer flera diemensioner. Ibland har det handlat om egenvärdet av att beslut ska fattas så nära dem de berörs som möjligt ( federalism, subsidiaritet) I andra sammanhang har decentralisering varit ett ledord för en mer modern regionalpolitik eller ökad utlokalisering av statlig verksamhet. Men den viktigaste dimensionen har varit den som handlar om behovet av ett starkt civilt samhälle. Föreningslivet, byalagen och småföretagen utgör en nivå i samhällsbygget som både kan hålla den starka staten stången utan att lämna individen vind för våg. Här finns viktiga idépolitiska traditioner för Centerparitiet som har sitt ursprung i byn och dess näraliggande gemenskaper.

Diskussionen mellan Norberg och Martinsson leder tll frågan om vi svenskar lever i ett starkt civilt samhälle eller om vi så att säga är hänvisade till att ropa efter en stark stat. Man kan å ena sidan hävda att det sociala priset för att lämna det civila samhället är så lågt att man alltför ofta gör det valet. Då dräneras det civila samhället på utvecklingskraft och ett antal starka individer är hänvisade till en stark stat när de inte längre är lika starka. Å andra sidan kan ett civilt samhälle som inte kompletteras med en hyggligt stark stat leda till intolerens och en känsla av instängdhet. Denna liberalismens svåraste dilemma lär bli föremål för diskussioner också i framtiden.

tisdag 21 april 2009

Med alliansregeringen i ett paradigmskifte och- ett nytt ledarskap

Många debattörer diskuterar nu om den borgerliga alliansen långsiktigt tagit över ledarskapet i det svenska samhället eller om det bara är ett tillfälligt övertag. Ligger Mona Sahlin lågt i sitt ledarskap yterligare en tid för att lagom till valet 2010 träda fram som den självklare ledaren eller har hennes egna felsteg, partikamraternas felsteg och det 21:a århundradets svenska tidsanda mer definitivt punkterat den socialdemokratiska dominansen i det svenska samhället? Jag tror man måste vara ödmjuk och inse hur snabbt en ledares gloria kan dala och hur snabbt en ledare kan komma tillbaka. Det har inte minst socialdemokraterna själva visat genom åren.

Eller också blir det som statsvetaren Henric Oscarsson uttalar i senaste numret av Riksdag & Departement: "..möjligt att alliansregeringen ritar om kartan och stärker sitt förtroende".

Till sist handlar det om ledarskap och mindre om faktisk politiskt innehåll. Under påskhelgen kunde vi läsa en intressant krönika i Svenska Dagbladet om vad ledarskap egentligen handlar om. Rolf Gustavsson beskriver något som han kallar för det transformerande ledarskapet. Han hämtar sin inspiration från boken The Powers To Lead av Joseph S.

Om alliansregeringen vill behålla initiativet måste man klara av att utveckla alla ledarskapets dimensioner. Här kommer partikulturen hos moderaterna att behöva kompletteras med en hel del centerpartistisk klokskap. Centerpartister måste inse att de bär på ett ledaskap som rymmer fler dimensioner av ledarskapet än de som ett aldrig så skickligt ledarskap hos moderaterna klarar av. Forskning om partikulturer visar exempelvis att moderaterna är ett ganska toppstyrt parti, medan centerpartiet har rakt motsatta traditioner. Maud Olofsson personifierar detta traditionella centerpartistiska ledarskap parallellt med det transformerande ledarskap som Rolf Gustavsson skissar på i SvD. Därför är Maud så populär inom och utanför Centerpartiet. Men fler centerpartister måste följa efter och exponera sitt goda ledarskap.

I de strategier vi förbereder inför Centerpartiets uppdrag på 2020-talet betonar vi engagemanget och regeringsmakten som lika viktig. Likaså betonar vi begreppen lyssna och leda som två lika viktiga ledord i framtidens ledarskap. Att formulera Centerpartiets uppdrag inför 2020-talet kan i själva verket visa sig helt avgörande för om alliansregeringen nu långsiktigt ritar om kartan i svensk politik.

lördag 18 april 2009

Synd att Marit skjuter över målet

Den senaste tiden har en märklig matdebatt blommat upp i Sverige. Marit Paulsen har gjort en 180 graders positionsbyte från att ha uppfattats som en röst för såväl en radikal miljörörelse och framsynta bondmoror till att numera luta sig mot industrijordbrukens intressen. Det intressanta är att Marit Paulson gör det i en tid när miljörörelsen och bönderna är mer eniga än någonsin. Efterfrågan på ekologiska livsmedel stiger snabbare än någonsin. Bönder som slagit in på den vägen tjänar mer pengar än någonsin. De som dragit ett tungt lass för ett mer miljöanpassat jordbruk och mer ekologiska livsmedel har inte längre något stöd av Marit.

Jag älskar att gå och botanisera i den mångfald av lokalt producerad och ofta ekologiskt odlad mat av alla de slag som breder ut sig i butikshyllorna. Jag minns tydligt när jag mumsade i mig några bitar fårfiol när jag besökte en gårdsbutik i Halland för några år sedan. Eller när jag första gången sprang på det ekologiska köttet från Gröna gårdar. Så fort jag får chansen brukar jag också stoppa i mig en bit Hälsinge ostkaka. Vartefter blir det som en drog, man vill bara ha högre och högre kvalité på maten man äter. Fabriksgjort bröd dissas av barnen, antingen bakar vi själva eller köper färskt från bagaren på morgonen. Successivt ändras efterfrågan hos en hel befolkning, bönderna ställer om sin produktion och butikerna ändrar utbudet i hyllorna. Glasfynden i kyckling och andra matvaror de senaste dagarna lär inte minska intresset för att mer aktivt söka upp gårdsbutiker och lokala mejerier för att minska sårbarheten i de livsmedel vi köper.

Marit har säkert rätt så till vida att hela världens befolkning inte kommer att kunna ta del av den höga kvalité på ekologiska matvaror som vi kan. Kan hända överväger t o m nackdelarna med ekologisk produktion i vissa avseenden. För några år sedan kom det en studie som t ex visade att ekologisk produktion av morötter genererar mer koldoxidutsläpp än konventionellt odlade, framför allt på grund av att en större yta mark tas i anspråk för de ekologiskt odlade än vad som är fallet för de konventionellt odlade. Dessa teser exponerar nu Marit och riskerar samtidigt att sätta bilden att kampen för världens renaste jordbruk delvis är förgäves. Men hon glömmer att alla innovationer har sina barnsjukdomar, alla försök att göra saker och ting effektivare och bättre, mer miljövänliga och mer samhällsekonomiska ofta måste ta ett steg tillbaka för att sedan få ny fart igen.

Miljörörelsen är ovanligt tyst i kritiken mot Marit. Kanske för att det blivit allt svårare att vara tvärsäker om maten och miljön. Vi har samma diskussion om t ex etanolproduktion och rädslan för att vi då ianspråktar jordbruksmark för livsmedelsproduktion i fattiga delar av världen för att istället producera fordonsbränsle. Men inte heller den debatten bör man tveka inför. Världens bönder, särskilt i de fattiga länderna, behöver ökad lönsamhet i jordbruket för att ta sig ur fattigdom. När lönsamheten ökar kan alltfler också fundera över hur jordbruket kan bli alltmer miljövänligt. Då kan investeringar i bättre redskap och miljövänlig teknik komma till stånd. Då kan små gårdsbutiker med lokalt producerade ekologiska delikattesser prövas på många ställen i världen. Erfarenheterna från en sådan utveckling kan sedan användas i nya innovationer för ett allt effektivare och allt mer miljövänligt jordbruk som kan försörja allt fler. Synd att en av våra mest kända matdebattörer missat detta!

onsdag 15 april 2009

Skilj på jobb-politik och arbetsmarknadspolitik!

När vårpropositionen får kritik både från näringslivet och från oppositionen då bör man kunna dra slutsatsen att förslagen ligger rätt. Svenskt Näringsliv tycker att det är alltför mycket bidrag och oppositionen tycker tydligen att det är för lite bidrag.

Båda aktörerna måste lära sig att skilja på jobb-politik och arbetsmarknadspolitik. Den sittande regeringen driver en jobb-politik som bygger på arbetslinjen, dvs hellre jobb än bidrag, hellre gemenskap än utanförskap. Medlen är jobbskatteavdrag, sänkta arbetsgivaravgifter och andra åtgärder för att sänka trösklarna på arbetsmarknaden. Denna arbetslinje har också lyckats såtillvida att ca 200 000 fler människor kom i jobb under perioden 2007 och fram till halvårskiftet 2008 än vad som var fallet vid regeringsskiftet 2006. Denna syn på jobb-politik ska fortsätta, bl a genom att jobbskatteavdragets tredje steg snart verkställs.

Denna jobb-politik är alltå en långsiktig insats, oberoende av konjunkturen. En arbetsmarknadspolitik som kan möta den dramatiska nedgång i den globala ekonomin som vi nu ser är något helt annat. Det kommer alltid att finnas socialdemokrater som tycker att jobb-politik är samma sak som arbetsmarknadspolitik. Och det kommer alltid att finnas krafter i näringslivet som inte ser någon anledning att, i lågkonjunktur, komplettera jobb-politiken med en aktiv arbetsmarknadspolitik. Det får man leva med.

måndag 13 april 2009

Europas förenta krafter

DN:s ledare idag har en intressant analys av som man kallar "Flykten från samhället". Vi svenskar tenderar att bli alltmer individualister i både vid och snäv mening. Vi umgås med våra vänner, inte med alla våra grannar. Vi gillar att prata politik, men vi söker inte medlamskap i ett parti. Vi sitter på caféer och umgås, istället för att delta i fackföreningsmötet. En ny individualism som tär på demokratin, sammanfattar DN:S ledare. En av vår tids viktigaste utmaningar blir således hur morgondages ledarskap ska se ut. Det behövs ett ledarskap som möter kraven på induvidualism och valfrihet samtidigt som demokratin och beslutskraften vidmakthålls.

Centerpartiet kommer att lansera EP-valrörelsen under temat Europas förenta krafter. Vi kommer att hävda, i annonser och utspel, i radioreklam och på affischer att det knappast saknas möjligheter i Europa. Men ibland kan viljan tryta. Att rösta i Europaparlamentsvalet är ett sätt att visa på kraften i Europa. Att visa att viljan finns. Upplägget bygger delvis på samma analys som DN:s ledare presenterar idag. Vill vi förändra en flykt från samhället måste partierna visa vägen. Vem ska annars göra det ?

fredag 3 april 2009

Driften av hälso- och sjukvård- en viktig välfärdsfråga

Hur vi ska finansiera välfärden kommer att vara den viktigaste inrikespolitiska frågan i Sverige de närmaste åren.

Nyligen släppte socialdemokraterna sin välfärdsrapport inför sin kongress. I går diskuterade Centerpartiets verkställande utskott samma frågor. På partistämman i maj kommer Centerpartiet att ha en mycket spännande debatt om hur vi förnyar välfärden.

En av de mest spännande diskussionerna kommer att bli driften av framtidens hälso- och sjukvård. Socialdemokraterna utrycker en rädsla för privat driven vård. Centerpartiet har en annan syn. Hälso- och sjukvård ska finansieras med offentliga medel, men kan i mycket hög utsträckning drivas av privata företag.

Det finns nu massor av exempel på främst primärvård som övergår i privat regi. Utförarna är alltifrån stora vårdföretag till enskillda barnmorskor som tar över hela eller delar av verksamheter. Känslan av att ha fullt ansvar för verksamheten stiger hos personalen, servicen tenderar att bli bättre och effektivitetsvinsterna kommer som ett brev på posten. Ytterst handlar driften av hälso- och sjukvård också om välfärdens finansiering. Ju mer vård som kan utföras på entreprenad, desto effektivare vård kan vi få. Med mer vård för varje satsad skattekrona, desto större chans att vi faktiskt kan klara välfärdens finansiering framöver.

Här vilar ett tungt ansvar på kommuner, landsting och regioner. Verksamheterna måste se till att tillgängligheten ökar, dvs det ska gå lätt att komma fram på telefon till vårdcentralen, få kontakt med vårdgivaren via nätet och det ska gå smidigt att få ett läkarbesök inbokat. Samtdigt måste vårdens verksamheter se till att utveckla ett ledarskap så att vården styrs dit behoven är som störst. Tillgänglighet för alla sorters patienter när som helst på dygnet kan ibland stå i motsats till att styra vårdens resurser till dem som har störst behov. Här ligger den offentligt finansierade vårdens största svaghet. Men klarar inte kommuner, landsting och regioner båda uppgifterna då drabbas just de patienter som har störst behov hårdast. Därför måste så mycket som möjligt av den offentligt finansierade vården drivas av en mångfald av aktörer. Särskilt primärvården och länssjukvårdens planerade vårdinsatser
(t ex höftledsoperationer) bör ha en sådan inriktning. Därefter kan vi diskutera om även akutsjukvården och den högspecialiserade vården ska utsättas för konkurrens. Jag är tveksam, men ser fram emot centerstämmans debatt på denna punkt. Det viktiga är också att hälso- och sjukvården drivs av ett ökad managementtänkande, mera styrning, ledning och uppföljning från politikernas sida och inget petande i driften.

onsdag 1 april 2009

Anders Borgs bistra sanning

Idag bekräftade Anders Borg vad som antyddes i nyheterna redan igår, nämligen att vi är inne i den djupaste krisen på flera generationer. Arbetslöshet på uppåt 12 procent inom ett par år är en av de kusliga prognoserna. Aldrig tidigare har fallet i ekonomin kommit samtidigt i flera världsdelar och det får dramatiska följder i människors vardag världen över. Sverige är inget undantag samtidigt som vi sitter på några fördelar. De offentliga finanserna är starka, många nationer gick in i krisen med ett underskott medan Sverige gick in med ett överskott som stoppats in i infrastruktursatsningar och nya forskningsresurser, liksom insatser i välfärden i samband med budgetpropositionen 2009. Nu får dessa satsningar en viss dämpande effekt i raset.

Sammantaget gäller det dock att hålla i de offentliga finanserna. Anders Borg är präglad av finanskrisen under tidigt 90-tal och gör klokt i att hålla emot när det gäller krav från en mängd aktörer som tror att offentliga stimulanser av alla slag går före en stram finanspolitik. Men 90-talskrisen har lärt oss att så inte är fallet. En bra ryttare måste alltid hålla i tyglarna, även om hästarna runt omkring skenar.

Det viktiga nu är att fundera på strategier parallellt med en stram finanspolitik. Hur ser visionen ut efter krisen ? Hur kan redan gjorda insatser på klimatområdet tjäna som en katalysator när vi ska formulera uppdraget efter krisen ? Här har Centerpartiet ett särskilt uppdrag. Den bollen kommer vi att ta, var så säkra.