Såg TV-bilder när Hillary Clinton var i Mellanöstern i går. Det känns som att den nya amerikanska amninistrationen på mycket, mycket kort tid levererat ny poltik och framför allt ett nytt ledarskap.
Den 3 november hörde jag Obama live under presidentvalskampanjens sista tal ( the closing remarks) i Manassas i Virginia. Då var det bara timmar kvar innan han skulle väljas till USA:s första svarta president. Den sekvensen av talet när han berättar om hur "a voice can change a room" och hur han stegvis bygger upp bilden av hur " a voice can change the world" är så enastående bra att jag ryser bara av tanken.
På valnatten var jag upprymd av detta tal och Obamas enastående retoriska konster, men dagen efter amerikanska folket valt honom funderade jag mest över alla eventuella svikna löften, som han skulle komma att anklagas för. I hans retorik och talekonst hade han strött många "hopes" och "dreams" som skapat förväntningar på faktisk leverens. Möjligen har några enstaka väljare redan pratat om svek- dom som tycker att han ska stoppa Irak-kriget idag eller dom som fått panik över att ett par av hans tilltänkta medarbetare inte hade 100 %-igt rent mjöl i påsen. Men sammantaget är det imponerande vilken leverens som USA:s president kunnat åstadkomma- alltfrån den viktiga symbolhandlingen med att stänga Guantanamo-fängelset till att presentera tidsplan för tillbakadragandet av trupper i Irak till att påbörja en ny typ av USA-relationer i Mellanöstern. För att inte tala om att han baxat igenom ett kris-paket, som även en och annan republikan anslutit sig till. Man kan verkligen prata om att " a voice can change the world", tycker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar