Kom just hem efter ett härligt sportlov med mycket snö, sol och lagom kyla. Dock bröt dottern benet sista skiddagen, så vardagen efter lovet blir ganska tung en tid. Som förälder får man nästan ont i benet själv samtidigt som man våndas över hur vardagen med ett brutet ben i familjen ska gå ihop de närmaste veckorna.
Jag påminns lite extra om den allmänna stress, som många småbarnsföräldrar upplever. Ibland kallar vi det för livspusslet. Ni vet- hämtning och lämning på skola och dagis, samordning av almanackor med sig själv och abetskamrater, med partnern, med föreningslivet, med släktingars födelsedagar, planering av lov och semester. Ja, ibland riskerar ett lov att bara bli ännu en svårighet i ett redan trassligt livspussel.
Gick hem lite tidigare från jobbet idag så att Johanna 5 år med nygipsat ben inte ska behöva sitta på dagis alltför länge. Sätter Johanna framför mitt favoritbarnprogram "Fem myror är fler än fyra elefanter"och tittar mig sedan omkring i lägenheten. Hemfrid har städet hela morgonen. Gruset i hallen som drogs in samtidigt som vi packade upp sportlovspackningen är borta. Diskbänken och kylskåpsdörren skiner på kapp. Inga rester av frukostfilen på köksbordet och inga brödsmulor på golvet. Från barnens rum och sovrummet lyser de rena golven. Bredvid den skinande kaffebryggaren på köksbänken ligger ett kort från städföretaget. Dom önskar trevlig kväll och hoppas att städningen varit tillbelåtenhet. På några sekunder har jag glömt frustrationen över livspusslet och mitt sinne övergår istället i några sekunders njutning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar