måndag 26 mars 2012

Om lönenivåer och grön konkurrenskraft

När Sverige byggde upp sitt välstånd under eftrkrigstiden skedde det till stor del genom låga kostnader för råvaror och höga kostnader till löner. Det underströk Olof Johansson när han och jag ofta samtalade under 90- talskrisen. Det var också en period då Centerpartiet, precis som idag, satt på miljöministerposten.  Om han har rätt är det inte så märkligt att vi skapat miljöproblem och vartefter också ekonomisk kris med minskad konkurrenskraft som följd. I begreppet höga löner ligger inte bara höga löner till enskilda löntagare utan även alltför höga skatter på arbete, vilket riskerar att skapa arbetslöshet. Det blir helt enkelt ointressant eller ekonomiskt olönsamt att starta och driva företag som utför mindre kvalificerade uppgifter i tjänstesektorn. De sk tröskelefftekterna blir för stora. Ingen kan utföra en enklare tjänst om skatten på denna tjänst är uppåt 30 procent. Det är ju en av orsakerna till att regeringen infört RUT-avdrag, sänkt restaurangmomsen, sänkt arbetsgivaravgiften för dem under 26 år och infört jobbskatteavdrag. Det blir mindre trösklar på arbetsmarknaden, både för dem som köper och säljer tjänster. Fler får råd att anställa diskare, skoputsare, korvförsäljare och trädgårdsarbetare. Det gör att steget in på arbetsmarknaden blir lättare för framför allt de allra yngsta, som mest av alla grupper behöver en prövotid i ett första, ofta okvalificerat jobb.

En fördel med höga skatter på arbete är att lönekostnader och tunga lyft rationaliseras bort på arbetsmarknaden. Det fick jag erfara häromdagen när jag var på en guidad tågresa tillsammans med kollegor i Volvo Personvagnars fabrik i Torslanda. Robotar och helautomatiserade svetsar gör det mesta av jobbet medan ingenjörerna behagligt spatserar omkring längs bandet och mest kontrollerar att verksamheten flyter på. Eller helt enkelt ägnar sin tid åt produktutveckling i någon annan del av koncernen. Borta är de tunga lyften och den skitiga arbetsmiljön. Fler kvinnor och andra som tidigare har haft svårt att klara av tunga jobb i tillverkningsindustrin jobbar nu i branschen. Sverige valde en väg med en stor andel tung tillverkningsindustri med höga lönekostnader. Europa och världen behövde stål och skog och fordon. År 1970 var vi världens rikaste nation. Sedan kom oljekrisen och vi drabbades hårt eftersom vi var extremt oljeberoende. Miljödebatten tog fart och Sverige insåg alltmer att det fanns en ekonomisk och miljömässigt baksida av Sveriges välståndsstrategi. Vi behöll vår världsledande ställning i vissa nischer medan många fabriker, varv och textilindustrier slogs ut. Samma sker idag. Volvo går bättre än någonsin och Saab har gått i konkurs. Vissa klarar sig genom den stenhårda konkurrensen, andra läggs ner.

Tjänstesektorn och tillverkningssektorn tränger allt djupare in i varandra så Sverige kan inte ensidigt välja den ena eller den andra vägen inför framtiden. Ska vi konkurrera med kunskap också i framtiden krävs att vi även fortsättningsvis rationaliserar bort skitiga jobb och tunga lyft. Det förutsätter någon slags tryck på höga löner så att datorisering och automatisering lönar sig. Samtidigt är ett högteknologiskt samhälle beroende av en väl fungerande och personaltät servicesektor. Högpresterande ingenjörer och läkare behöver RUT- avdrag för att vardagen ska fungera. Sverige behöver acceptera ökad lönespridming såtillvida att å ena sidan högpresterande ingenjörers uppfinningar genererar tillräckliga mervärden för att kunna ta ut höga löner och å andra sidan fler människor som kan hugga in i en arbetsmarknad som skriker efter städare, korvförsäljare och skräpplockare. Men det gäller samtidigt att det finns utbildningsmöjligheter och karriärvägar  för dem som börjar sin karriär i de okvalificerade jobben. Korvförsäljare vill vartefter avancera, bygga ut korvlådan till en riktig korvkiosk, gå språkkurser och utbildning i marknadsföring. Turister och andra som köper korv vill ha proffessionell service. Okvalificerade jobb i servicesektorn idag får inte enbart vara en plats för att hålla nere arbetslösheten, det måste också vara en plattform vidare på arbetsmarknaden och i utbildningssystemet. I varje korvförsäljare måste det finnas en potential att gå över och bli högpresterande ingenjör. Just idag lider Sverige brist på ingenjörer och i ett avseende är det korkat att gå omvägen via korvförsäljning.

Sverige har haft en enfaldig syn på arbetsmarknadsfrågor och även en ganska enfaldig syn på utbildningssystemet. Nu när vi ska gå över till ökad mångfald på arbetsmarknaden måste vi bestämma oss för att ha mer mångfald också i utbildningssystemet. Men näringspolitiken och utbildningspolitiken går åt varsit håll just nu. Utbildningsminister Jan Björklund bör prata mer med näringsminister Annie Lööf. Antingen ska vi ha en elitskola där alla utbildningsresurser genereras till de stora lärosätena och lita på att alla ungdomar får jobb den vägen. Men då kan inte Annie Lööf fortsätta att förorda sänka löner för en växande arbetsmarknad med okvalifiserade jobb. Eller också nyanserar Jan Björklund sin linje och välkomnar ett mer näringslivsnära och flexibelt utbildningssystem som kan möta människors utbildningsbehov oavsett om man är korvförsäljare eller högpresterande ingenjör.

Om ingenjören får mer betalt och korvförsäljaren får relativt mindre betalt är det inte säkert att den totala lönekostnaden i samhället blir lägre. Men om det är som Olof Johansson underströk i 90- talskrisen, att vi hade för höga löner och för låga råvarupriser så kanske vi blir tvungna att hålla nere lönerna för att kunna ta ut högre råvarupriser för att kunna bibehålla konkurrenskraften. I såfall är det Jan Björklund som har fel och Annie Lööf som har rätt. Men Annie Lööf måste koppla i hop sitt resonemang med miljöperspektivet. Idag krävs dessutom ett ännu fler internationella överenskommelser för att få önskad effekt jämför med hur det var när Centerpartiet satt på miljöministerposten på 90- talet. Idag påstår Michael Hoel på DN-debatt att Sverige inte har vunnit någonting på att springa före i klimatdebatten. Det är möjligt att utsläppen av koldioxid inte har minskat globalt sett genom Sveriges aktiva miljöarbete, men vi har iallafall fått en massa goodwill vad gäller införandet av koldioxid som vi fortsatt bör ha som murbräcka för att få stöd för en mer kraftfull internationell klimatpolitik. Sverige har dessutom varit en innovativ miljö för miljövänlig och energieeffektiv teknik, tack vare införandet av koldioxidskatt. Om vi bestämmer oss för att fortsatt vara kraftfulla i fråga om skatt på råvaror och utsläpp blir det lättare att argumentera för lägre lönekostnader. En variant på grön skatteväxling för att åstadkomma en grön konkurrenskraft!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar