Frankrike- enklare och mer komplicerat på samma gång

Efter en semesterresa funderar man alltid en stund. Jämför med Sverige. Och kommer snabbt på att det finns skillnader. Har nyligen kommit hem från Frankrike. Detta kulturland som saknar motstycke i Västsvärlden. Till Paris kommer nästan 30 miljoner besökare varje år- 6 miljoner av dem åker upp i Eifeltornet. Så även jag. För tredje gången i mitt liv hade jag köat, snällt betalat en ansenlig summa för att se utsikten över den franska kulturen. Man blir tvungen att fråga sig. Vad är det som drar?     

Frankrike är enkelt och komplicerat på samma gång. Spår av storhetstid och enkel vardag i vaje kvarter.

Man blir trött i huvudet av alla rader av pampiga byggnader. Inte bara Eifeltornet, Triumfbågen och Notre Dame och alla de andra världskända byggnaderna. Varje fastighet, varje byggnad längs Paris gator är som ett slott eller en kyrka. Vad sägs om ett armemuséeum som är 200 meter långt och ser ut som ett större slott. Det uppfördes som hotell under Napoleons tid.

Mellan alla pampiga husväggar tycks vardagen vara mycket enklare än vad vi svenskar är vana vid. En murare i skitig arbetarovarall krälar längs trottoarkanten med en murskrapa för att försöka laga ett par trasiga betongbitar. I Sverige hade man lagat hela trottoaren på en gång. Rivit och byggt nytt. Och förlorat ett kulturarv på köpet.

Folk tar sin frukost på ett sunkigt café- en kaffe och en croissant innehåller knappast något av det som Svenska Folkhälsoinstitutet skulle rekommendera som goda kostvanor. Men fransmännen älskar sina sunkiga caféer och croissanterna är onekligen goda. I Sverige äter vi inga croissanter till frukost, inte ens ett wienerbröd eller en kanelbulle. Vi äter lydigt vår filmjölk. Vet inte om vi mår bättre för det.

De franska ballkongerna och de tjusiga formationerna längs de pampiga byggnaderna kan inte dölja att fasadfärgen spricker på sina håll. Elkaplar och tellefonledningar hänger utanpå. Skulle aldrig tolereras i Sverige, där vi underhåler vi våra miljonprogram, drar in bredband och förnyar värmesystem i varje byggnad allt eftersom. Metodiskt och politiskt korrekt. Men det känns som vi förlorar något på vägen.

Kulturarvet är alltid närvarande i Frankrike. Sitter på trappan uppe vid Sacré- Coeur. En trubadur underhåller och ropar "welcome to Paris" samtidigt som han drar fingrarna över sin gitarr. Några yttrligare artister gör sitt för att dra uppmärksamheten till sig. I Sverige har vi också gatumusikanter eller andra som försöer tjäna pengar spontant på turister. Men det är mer sparsamt och framför allt inte lika accepterat.
Fransmännen vårdar sitt kulturarv. Kanske till priset av modernitet och effektiv infrastruktur. Men vad händer i ett land som inte vårdar sitt kulturarv och i stället lägger all kraft på modernitet och effektiv infrastruktur ?! Till slut har Sverige misslyckats med både och. I Frankrike är det inget fel på modeniteten när det väl gäller. Åker den sk Solens väg mellan Cannes och till Bourgogne-distriktet på bara några timmar.

Besöker den lilla byn Vezelay, som är slutmålet för alla de som vandrar pilgrimsleden mellan Spanien och Frankrike. En enkel liten stenby med enkla byggnader för restauranger, caféer och matbutiker. Och förstås- mitt i allt tornar en fantastisk klosterkyrka med enorma kulturskatter.

Kulturen håller ihop samhällen. Det har jg hört förut. Och säkert sagt själv. Men aldrig fattat innebörden av. Nu förstår jag mer.