Om några dagar är det 50
år sedan Olof Palme stod på ett lastbilsflak i Almedalen. Åtta år senare gjorde
hans socialistiska projekt halt och centerledaren Thorbjörn Fälldin tog över
ledarskapet i Sverige. Olof Palmes moderniseringsiver uppfattades negativ av många
och Thorbjörn Fälldin kunde vinna val på att ta avstånd från socialism och
istället presentera en mer naturnära och folklig framtoning. Akademikern
förlorade mot bonden.
Valet i höst kan komma att
ha vissa paralleller med valet 1976 så till vida att svenska folket upplever
att de antingen ska rösta för fortsatt strukturomvandling som leds av en elit eller
ska rösta för att rädda hotade idyller som folket efterfrågar.
Alternativet till etablissemanget
Scenen är mer komplicerad
denna gång. Även om statsminister Stefan Löfvén (s) är den ledare som formellt
utmanas om makten är det ändå oklart vem som är den reformvänlige ledaren som
riskerar att falla på grund av bristen på folklighet. Och det är än så länge
oskrivet vem som mest förkroppsligar den jordnära ledaren som vinner väljarnas
gunst på grund av sin folklighet. Ingen potentiell statsminister vill göra om
Fälldins misstag med alltför ultimativa vallöften som försvårar
regeringsdugligheten eller upprepa Fredrik Reinfeldts reformvilja i politikens
mittfåra som riskerar att öppna för kritik från de egna. Hittills har
Sverigedemokraterna legat närmast till hands att framstå som alternativet till
etablissemanget. De flesta etablerade partier inser att de dels måste formulera
en politisk inriktning som möjliggör nödvändiga reformer efter valet och dels
vara tillräckligt jordnära för att hålla Sverigedemokraterna borta från
scenen. Ingen av de etablerade partierna har ännu lyckats fullt ut med det.
Sverige har genomgått en strukturomvandling
de senaste årtiondena tack vare att flera regeringar genomfört reformer. Regeringen
Ingvar Carlsson tog Sverige in i EU, regeringen Carl Bildt ökade valfriheten,
regeringen Göran Persson avskaffade skadliga skatter som gåvoskatt och
arvskatt, regeringen Fredrik Reinfeldt genomförde jobbskatteavdragen och tog
Sverige genom finanskrisen så framgångsrikt att vårt land fortfarande intar
positionen som en av Europas starkaste ekonomier.
Sverige måste fortsätta
att genomföra reformer om vi vill behålla en tätposition bland välfärdsländer.
Många svenskar verkar måttligt intresserade och letar istället efter folklighet
och jordnära perspektiv. Alla partier känner till fenomenet men ingen har
knäckt koden för hur man behåller väljarstöd för det nödvändiga reformarbetet
och samtidigt motar bort krafter som mest spelar på missnöjesyttringar. Precis
som Olof Palme och hans reformvänliga kompisar var övertygade om sina
förträffliga projekt inför valet 1976, lika övertygade är dagens etablerade
partier att deras reformer är nödvändiga. Och valets vinnare riskerar därmed
att bli Jimmy Åkessons ”under dog”- perspektiv.
Svenska folket är helt
naturligt förvirrade. De bär på en mättnad på välfärden, känslan av en
övermogen välfärdsstat som trots ekonomisk styrka levererar för dåligt.
Kraftiga strukturomvandlingar har skett inom industrin, inom den statliga
servicen, inom sjukvården och inom livsmedelssektorn under årtionden. Känslan
hos många svenskar är att rationaliseringar bara sker i en skenande fart utan
hänsyn till vad som en gång bar upp Sverige. Människor vänder sin kritik mot
invandraring när de upplever att fungerande lokala ekonomier med god
samhällsservice saknas. Eller att ingen pratar tillräckligt om behovet av utveckling i småsamhällena.
Gleshet var vår styrka
Sverige har blivit ett
välfärdssamhälle tack vare utvecklingen av ett starkt bondesamhälle där vår
gleshet blev vår styrka. Det lilla landet i norra Europas utkanter blev
välbärgade tack vare inkomster från skogen, jordbruket och betande kor, som
genererade intäkter som senare kanaliserades in i investeringar i industrin och
gjorde Sverige till en av världens mest framgångsrika och högteknologiska
välfärdsnationer. Vi befinner oss fortfarande i en tätposition i fråga om
tillväxt och kvalité i välfärden. Västra Götalands län, som är den främsta
industriregionen, har ökat produktionen med 25 procent de senaste tio åren. Det
är en enastående utveckling som borde gynna etablerade partier, men tvärtom
upplever många människor att de etablerade krafterna står på toppen av en
högkonjunktur utan att veta vad som är nästa steg. Nästa steg är i hög grad
fortsatt strukturomvandling och i viss mån obekväma rationaliseringar inom
såväl industri, statlig service och sjukvård. Ibland duckar vi politiker i
dessa frågor. Att slå samman förlossningskliniker, att försvara nerläggning av
industriell verksamhet och flytta statlig service smärtar och skapar folkstorm.
Likväl behöver denna strukturomvandling fortsätta. Det har skapat ökad kvalité
i välfärden, men alltför få politiska företrädare har lyckats förklara det
sambandet. En politisk ledare eller ett politiskt parti som vill vara
beslutsmässig och kunna leda ett land måste våga säga att flera obekväma
reformer återstår.
Samtidigt finns det
fog för de idéer om decentralisering av makt och ansvar som Thorbjörn
Fälldin framförde och vann val på redan i början av 1970-talet. Kraven på lokala
lösningar som motvikt till centralstyrning är sannolikt mer kraftfull nu än den
motkraft som krossade Olof Palme i valet 1976. En ny omgång av gröna vågen a la
1968 och längtan till naturen kommer krypande även idag. Thorbjörn Fälldin vann
valet både 1973 och 1976 på att framföra dessa värden. Inget parti kommer att
kunna mota bort Jimmy Åkesson som alternativet i svensk politik utan att ta
frågor kring lokal utveckling på djupaste allvar.
Starkt stöd för öppenhet och mångfald
Svenska folket har aldrig varit
motståndare till mångfald, utan har i mycket hög utsträckning välkomnat
öppenhet samt insett att välståndet bygger på internationella influenser. Ett starkt bondesamhälle utsattes tidigt för
internationell konkurrens och insåg att överskott i jordbruket kunde användas som
hävstång för handel, export och nya intäkter. Men öppenheten förutsatte en
stark lokal utvecklingskraft även i de mest glest befolkade och geografiskt
otillgängliga bygderna.
Om Sverige varaktigt ska
förbli en högteknologisk välfärdsnation med stark internationell konkurrenskraft
förutsätter det sannolikt ett mera helhjärtat förhållningssätt till de
basnäringar som historiskt burit upp vårt land. Tyvärr har vi haft en debatt i
Sverige de senaste åren där tillväxt och ekonomisk utveckling diskuteras helt eller
delvis avskilt från jordbrukets och landsbygdens perspektiv. Det riskerar att
spela Sverigedemokraterna rakt i händerna eftersom det skapas ett utrymme att få fotfäste i frågan om de hotade idyllerna.
Idisslare ger utväxling i värdelösa marker
Men jordbruket har
rationaliserats och idag levereras lika mycket eller mer jordbruksprodukter än på
1950-talet så vad är problemet, undrar någon. Problemet är
att den utväxling som svensk ekonomi historiskt kunde åstadkomma tack vare
betande kor i otillgängliga och värdelösa markområden minskar. De bygder som idag är dom mest avfolkade
bidrog då till Sveriges välstånd eftersom vi uppmuntrade en hög grad av
utspridda idisslare som ett sätt att generera inkomster och utvecklingskraft. Dessa
bygder saknar kraft att bidra på samma sätt idag. Det finns visserligen gott om
EU-bidrag, statliga stöd, skatteutjämning och inkomstutjämning över landet som
mildrar skillnader i Sverige. Möjligheten att varaktigt generera nya intäkter i
de mest glesbefolkade områdena är begränsade även om staten och kommunerna
försöker jämna ut skillnader.
Parallellt med konflikten
mellan akademikern och bonden har det också funnits en konflikt mellan betong
och miljöansvar. Den konfliktytan fanns redan i valet 1976 mellan Olof Palme
och Thorbjörn Fälldin. Centerpartiet har bråkat både med socialdemokratin och
med sina allianskollegor om kärnkraft, Öresundsbron, energipolitiken och
miljöskatter. Nu är de flesta etablerade partier inriktade på att konstruktivt
lösa klimatfrågan och andra överhängande miljöfrågor. Konfliktytan i mellan betongpartier och miljöpartier har i vissa fall minskat om man jämför
med hur scenen såg ut i valet 1976. Men det finns en konflikt mellan
akademikern och bonden som delvis lever kvar och som är på väg att accelerera
just inom klimatområdet. Många forskare och experter hävdar att klimatfrågan
kräver minskad köttkonsumtion, medan många som bor på landet eller på annat
sätt har preferenser kring djurhållning anser att betande kor och således också
köttkonsumtion är bra för klimatet. Denna fråga ligger lite och pyr, tar
knappast de största utrymmet i media men kan indirekt vara avgörande för
valutgången i år eller kommande val.
Kraven på närodlat ökar
Många människor vänder sig
idag bort från den industrialiserade livsmedelssektorn. Man vill köpa
lokalproducerat och helst odla själv. Allt fler är nyfikna på hur maten vi äter
är producerad och försöker hitta egna ytor på balkongen, på bakgårdar i
bostadsområden eller skaffar sig en kolonilott. Om trenden håller i sig och
konsumenterna fortsätter att vara frågvisa och uthålliga kommer vi att behöva
fler ytor att odla på. Ängar och hagmarker behöver restaureras, stadsplanerare
tvingas ta fram strategier för odling i ytorna mellan höghus och
hyreslägenheter. Kustbygder och mellanbygder som varit dömda till avfolkning
kommer behöva nybyggare som vill investera i jordbruk mer utspritt i Sverige
igen. Och vi kommer behöva betande idisslare såsom får, getter och kor. Dessa
djur har traditionellt burit upp Sveriges välstånd och hållit ihop landsändor
som annars är dömda till avfolkning. Den som vill vinna väljarnas gunst i höst
och både framstå som reformvänlig och klimatsmart ska peka på betande kor som
hjältar. Det är en idyll som svenskarna värderar högt och det är en ekonomisk
verksamhet som genererar mat och välstånd. Om de etablerade partierna
misslyckas med att förklara hur idisslare traditionellt levererat välstånd och
livskvalité till svenska folket samt missar att tydliggöra att denna företeelse är en förutsättning
för välstånd också i framtiden riskerar vi att medverka till att öppna dörrar
för antidemokratiska krafter som vi bittert kommer ångra.
Är du intresserad av att handla bitcoin-och forex-handel där du kan tjäna 100% av din investering dagligen Om du investerar så lågt som $ 200 får du en vinst på $ 2000 efter 72 timmar om du är intresserad kan du kontakta honom via e-post: tradewithcarlos2156 @ gmail.com eller whatsapp +15022064419 Jag försäkrar dig 100% säker på att du kommer att dra nytta av detta kontakta oss nu och tjäna mer pengar
SvaraRadera