torsdag 25 juni 2009

Eftertänksamhetens kranka blekhet- Vi kommer igen!

Har ägnat ett par veckor åt att fundera över valresultatet. Centerpartiet trängdes mellan Marit Paulsen och miljöpartiet å ena sidan och mellan Mona och Fredrik å andra sidan. Manöverutrymmet på miljöområdet blir inte så stort när (fp) och (mp) genomför skickliga kampanjer eller när medialogiken har bestämt att den huvudsakliga konfliktytan som vanligt finns mellan statsministern och oppositionsledaren. Inte blir saken lättare när uppstickaren Piratpartiet dyker upp samtidigt som ett par andra småpartier "bubblar".

Men ett parti som går dåligt kan aldrig skylla på andras skicklighet. Ansvaret för det dåliga valresultatet är helt vårt eget. Centerpartiet hamnar i bottenligan över hur partierna synts i media under valrörelsen. Vi ökar i antal röster, sådär 12 000 stycken, varav de allra flesta i Stockholm, men som andel av väljarkåren går vi tillbaka i förhållande till 2004 års Europaparlamentsval.

Men Centerpartiet kommer tillbaka. Var så säkra. Vi är inte ett parti som känner oss bekväma med de enkla budskapens filosofi. Vi hade inget plakat med budskap om mer kärnkraft, ja till EMU eller införandet av ett EU:s FBI. Vi valde freden, klimatet och jobben. Inte lika tydligt, men politiskt mer avgörande. Vi kan utveckla Europabudskapet till nästa parlamentsval och vi laddar nu för att leda de inrikespolitiska samtalen inför valet 2010. Centerpartiet har också chans att vara en viktig del av EU:s ledarskap under EU:s ordförandeskap det närmaste halvåret.

Politik och kommunikation är alltid en avvägning mellan att å ena sidan leda med fast hand och å andra sidan att lyssna in människors innersta tankar, mellan å ena sidan tydliga budskap som skapar konflikt och å andra sidan ett budskap som enar människor. Centerpartiet valde ett budskap som skulle ena människor- Europas förenta krafter. Vi bär på en idé som ska ena världen i en tid som mest präglas av såväl finanskris och klimatkris. Kanske var budskapet för stort eller tiden för knapp för att vi skulle nå fram. Centerpartister är också lite räddhågsna ibland, lite försiktiga inför tanken att vara en del av världspolitikens ledartröja.

Om några månader fyller Centerpartiet 100 år. Vi kan muta in stora ledare som Thorbjörn Fälldin och Karin Söder- den första borgerliga statsministern i modern tid och en av de första kvinnliga utrikesministrarna i världen. Vi behöver inte vara räddhågsna och trevande inför tanken att leda i det nya Europa. Lena Ek sitter för övrigt med i ELDR:s presidium och hon utsågs också till Sveriges skickligaste Europaparlamentariker i valrörelsens slutskede. Om några veckor sitter Maud, Andreas, Åsa och Eskil och skriver uppgörelser om centrala frågor i världspolitiken på t ex klimatområdet.

Ryck upp Er nu centerpartister! Vi kommer tillbaka i valet 2010!

7 kommentarer:

  1. Ja du Kristina.

    Själv är jag partilös liberal och skulle mycket väl ha kunnat rösta på Centerpartiet om det inte varit för FRA-lagen, IPRED, datalagringsdirektivet och alla andra vidrigheter i övervakningsbranschen som alliansregeringen medverkat till.

    Jag tvivlar starkt på att Centerpartiets problem är att ni inte "når ut med" er politik. Fundera på om det kanske inte är delar av politiken som är problemet i stället.

    SvaraRadera
  2. Tack för din kommentar Per. Vilket är alternativet då? Piratpartiet för en del uppenbarligen. Jag har respekt för det. De flesta partier har misskött sig och missbedömt kraften i integritets- och öppenhetsfrågor. Men även Piratpartiet ska för eller senare förhandla och kompromissa i en partigrupp eller ha en åsikt om regeringsalternativ. Vilka politiska krafter ska ta striden om öppenhet och integritet vid förhandlingsborden och bakom de stängda dörrarna i regeringskabinetten ? På gatan är det inget svårt att tycka i dessa- eller andra frågor. Men vem ska göra det bästa av de kompromisser som kommit och som kommer i integritetsfrågor framöver ? Jag välkomnar t ex Piratpartiet som säkert kommer att jaga alla andra partier. Men för eller senare måste dom också välja "fålla", välja att anta eller förkasta en kompromiss eller ta ställning i regeringsfrågan. Valet är, precis som jag skriver i bloggen, inte de snabba budskapens filosofi. Utan det långsiktiga RESULTATETS filosofi. Men givetvis finns del fel i Centerpartiets politik- hade politiken varit helt rätt hade vi inte gått tillbaka i valet. Kom gärna med förslag på vad som ska ändras.

    SvaraRadera
  3. Det är ju bara det att "leda med fast hand" i alla fall bara betyder att t ex Lena Ek, som har stor respekt i nätvärlden, kommer att köras över av Åsa och Henrik i ministerrådet och att Annie och Fredrik blottar strupen så fort Reinfeldt blir sur. För mig som väljare är det svårt att uppfatta det som något annat än ett bedrägligt beteende. Det handlar ju inte ens om kompromisser utan att man säljer ut hela paket av påstpådd ideologi. Men det vet ni ju redan, det är bara att lyssna på Lake, Elmlund, Hanna etc.

    Jag är inte ens som Piratpartist betjänt av att ni trillar ur riksdagen 2010, det verkar finnas riktigt många bra Centerpartister i leden, men om ni fortsätter förlita er på väljarbasen 65+, och inte vågar ta striden med M/KD om frihet och mänskliga rättigheter har ni ingen framtid.

    mvh
    /lars

    SvaraRadera
  4. Oops! Jag menar naturligvis Hultin inte Elmlund. Gick lite fort där:-)

    /lars

    SvaraRadera
  5. Tack för svaret Kristina.

    Det är riktigt att jag röstade på Piratpartiet i EU-valet. Och det mesta talar idag för att jag kommer att göra likadant i riksdagsvalet 2010. Men det är med stor sorg i hjärtat jag tvingas välja bort 90 procent av alla politiska frågor jag bryr mig om.

    De återstående tio procenten - som för mig inte alls handlar om "fildelning" utan demokrati, medborgarrätt, yttrandefrihet, rättssäkerhet, civilkurage, integritetsskydd samt förhållandet mellan stat och medborgare - är för mig så mycket viktigare än de övriga 90 procenten.

    Om du inte redan gjort det föreslår jag att du gör testet på www.politicalcompass.org. Nästan alla vi som röstat eller överväger att rösta på Piratpartiet hamnar på den nedre, frihetliga halvan av diagrammet. Antingen höger eller vänster, eller mittemellan, men alltid därnere.

    Jag skulle tippa att ungefär 30 procent av den svenska väljarkåren idag är frihetligt sinnad i den bemärkelsen att vi väljer individualistiska lösningar och frihet före maximal trygghet om det ställs på sin spets. Det är en relativt hög andel internationellt sett, och den växer.

    Men av de svenska riksdagspartierna är det idag enbart Miljöpartiet som återfinns på den frihetliga planhalvan. Hur kunde det bli så att fyra borgerliga allianspartier valde att gröta ihop sig i det övre högra, auktoritära hörnet? Vart tog borgerlighetens värnande om individens frihet och rättigheter vägen?

    Som värderingsstyrd liberal väljare känner jag mig närmast idiotförklarad av mitt eget gamla Folkparti - i mina ögon har det reducerats till ett triangulerande populistiskt valmaskineri styrt av politiska teknologer. Lite ryskt, på något sätt. Där finns helt enkelt inget hopp. Min röst får de aldrig mer.

    Centern skulle kunna vara så mycket bättre; hos er finns trots allt fortfarande äkta medlemmar, en intern debatt och något slags visioner. Men så gör något då! Flytta ner er i den frihetliga högra kvadranten! Riv upp FRA-lagen och IPRED, utlös en regeringskris! Så vinner ni min röst och ytterligare 10 procent av väljarkåren.

    SvaraRadera
  6. Okej, om vi vinner din röst och ytterligare några 100 000 som gilar vår absoluta linje i t ex FRA eller Ipred-frågan. Vi lämnar regeringen på en liberal fråga. Sedan då? Vem ska bli statsman i nästa eller nästa liberala regering om alla potentiella liberala ledare lämnat skutan efter första eller andra kompromissen. Liberala värden kommer aldrig få verklig kraft förrän liberala partier kan skapa verkliga kraftfält också I regering. Konservativa och socialistiska krafter kommer att älska Er liberala ståndaktighet, eftersom det öppnar dörrar för socialistiska och konservativa regeringar också framöver. Alla liberala krafter i Sverige förenen Eder! Folkresning för liberalismen! Men abdikera aldrig från det redskap som är själva förutsättningen för liberala framgångar! Kristina

    SvaraRadera
  7. Ni gör som ni vill. Jag förväntar mig ingenting. Men jag upfattade det som att du ville veta vad jag tyckte.

    Det är i vilket fall en tänkvärd förändring att en del av den svenska väljarkåren nu förefaller börja ta ställning i allmänna val baserat på andra faktorer än traditionella höger-vänster-frågor.

    Trevlig sommar!

    SvaraRadera