Mitt i strukturkrisen och mitt i möjligheterna

För 6-7 år sedan skrev jag en sommarkrönika i Göteborgs-Posten som pekade på strukturkriser som pågått och hela tiden pågår i världen. För några veckor sedan kom beskedet på Saab i Trollhättan och idag kom besked om strukturförändringar på Astra Zeneca i Södertälje. Det pågår hela tiden en konkurrenssituation i världen. Varje morgon när barnen i Indien går till skolan för att lära sig språk eller matematik bygger de välstånd och ökar sin konkurrenskraft. Europa sliter med frågan och har nu inte bara strukturella problem i industrin utan nu också statsskuldskriser och akuta bankkriser. EU:s svar på utmaningarna på några års sikt är att regionerna ska specialisera sig, sk smart specialisering. Det är det vi ägnar oss åt i Västra Götalandsregionen. Vi har pekat ut styrkeområden i Västsverige där vi kraftsamlar och ser till att öka samverkan mellan näringsliv, akademi och offentlig sektor för att sammantaget kunna stärka oss i redan starka branscher. Ibland möts jag av påståendet att staten bör äga sina viktigaste industrier, ex fordonsindustrin. Omvänt möts jag ibland av påståendet att näringslivet får alldeles för stora offentliga stöd av exempelvis Västra Götalandsregionen. Om vi vill skapa tillväxt, jobb och välstånd är det viktigt att Sverige bestämmer sig. Det kommer alltid att finnas nationer som frestas att ge statligt direktstöd till vissa företag. Men den kris vi nu ser i Europa är till viss del resultatet av att offentliga medel stoppats in i icke konkurrenskraftiga företag. Nationer som skyddar sin industri kommer förr eller senare att bli omsprungna. Om en region, t ex Västra Götalandsregionen, anslår medel t ex så som vi gjorde med programmet InMotion för Hållbara transporter på 150 miljoner kronor. Dessa medel har motfinansierats av privata näringslivet med 225 miljoner kronor. Därutöver tillkommer EU- medel så att ett projekt inom ramen för smart specialisering börjar som en slags utlysning från en stark regional aktör där näringsliv och EU- finansiering kan ansluta sig. Det handlar ytterst om ledarskap, dvs att regionala aktörer tar en risk, avsätter medel, frågar om risktagande från fler aktörer och sedan kör, på vinst eller förlust. Om tio år kommer verkligheten att visa om vi satsade rätt eller fel. Ibland kommer vi att gå ut och möta en rå verklighet till följd av att vi missat möjligheter, blivit omsprungna eller fallit offer för den globala konkurrensens baksida, som t ex i Trollhättan idag. En annan dag kommer nya möjligheter att möta oss, när Young Man lägger ett bud och ny verksamhet eventuellt uppstår i i Trollhättan. I fredags fick jag för första gången en grundlig information om projektet ASTA Zero. Det är ett riskprojekt, men det är definitivt ett svar på EU2020 och ambitionen att specialisera oss på det vi redan är världsbäst på, dvs fordonssäkerhet. Ingen vet om vi kommer att vara världsbäst på fordonssäkerhet också om tio år. Men den risken måste vi ta. Ta hellre risken nu än att vänta och se.