torsdag 7 mars 2013

Om Abba, ABBA och Saab

Igår var jag på besök på Abba i Kungshamn. I entrén hänger ett inramat brev daterat tidigt 70- tal innehållande en förfrågan från Polar om att få använda varumärket ABBA för namnet på en popgrupp. Abbas ledning i Kungshamn svarar att det går bra så länge man inte svärtar ner varumärket....

Redan 1838 etablerade de norska bröderna Ameln (Abba är för övrigt förkortningen för AB Bröderna Ameln) konservindustri i Bergen. Några år efter unionsupplösningen etablerade samma bröder verksamhet i Bohuslän. Idag sker all produktion i Kungshamn med huvudkontor i Göteborg. Koncernen i sin helhet sysselsätter 350 personer och omsätter över en miljard kronor. Inom några veckor flyttar huvudkontoret till Eslöv och går slutgiltigt upp i Procordia. Men produktionen i Kungshamn blir kvar och varumärket Abba är självklart. Abba har stolta traditioner, hög kompetens och inte minst goda förhållanden när det gäller att exempelvis förvara sillen i utmärkta kylrum djupt inne i den bohusländska graniten.  

Anders Gunnarsson som är produktionschef på Abba
i Kungshamn tar emot bedsökare från Centepartiet.
År 1911 började  produktionen av den klassiska Grebbestadsansjovisen  som över 90 procent av svenskarna än idag väljer när de ska laga Janssons frestelse. Troligen en av Sveriges äldsta varumärke, säger produktionschefen Anders Gunnarsson som visar oss runt i fabriken. I hans regi produceras bortåt 20 miljoner tuber Kalles kaviar varje år och 30 miljoner burkar av norrmännens motsvarighet till kaviar, nämligen Stubben Makrell. Den nyaste produkten är en citronsås att hälla över laxen. Prognosen byggde på en produktion av en miljon såsförpackningar per år. Nu är efterfrågan uppe i fem miljoner så Gunnarsson har fått den angenäma uppgiften att planera för kraftigt ökad produktionskapacitet. 

Borta är i stort sett all manuell hantering av fisk.  Enorma robotar med ABBs signum rensar fisken samtidigt som konservburkar puttrar fram på långa band. Dessa fylls med nyrensad sill och sekunderna efteråt försluts samma burkar. Med hjälp av ytterligare en robot packas burkar och kaviartuber i  pappkartonger. I ena ändan av fabrikslokalen står stora pallar med hundratals färdigpackade kartonger redo för transport och försäljning. 

I Sotenäs kommun där vi befinner oss finns en stor andel industriell verksamhet i förhållande till många andra kommuner. Det är en konkurrenskraftig industri med tillgång till många arbetstillfällen året runt i Sotenäs som möjliggör ett attraktivt Smögen på sommaren, slår vi fast medan Anders Gunnarsson, Olle Börjesson, Stig-Arne Helmersson, Stig-Olov Tingbratt och jag vandrar vidare i fabriken. Vi för diskussionen mot bakgrund av att industriell verksamhet som vill expandera inte alltid mottas med öppna armar på en ort som på ytan lever av turismen. Men turismen faller platt till marken om det inte finns en bredare arbetsmarknad, menar Stig-Arne som är ledamot i byggnadsnämnden i Sotenäs där dessa frågor stöts och blöts regelbundet. Stig-Arne och Olle understryker också att detaljplaner för industriell verksamhet ska förbli industriell verksamhet och inte smygvägen bli områden för bostäder. Det slutar alltid med att industrin får problem att expandera och omvänt blir de boende besvikna över buller.  Intressekonflikter på en liten turistort med stora ambitioner blir slående under samtalet. Konkurrenskraften i Sotenäs natursköna läge kommer ingen att ta ifrån dem. Men konflikterna måste hanteras. 

Lite senare idag träffar jag några entusiaster i frågan om havsbaserad vindkraft. Sverige och Västsverige har en potential som vi måste ta tillvara. Havsbaserad vindkraft är ett sätt att skapa jobb och öka ansvaret för klimatfrågan. Holger Eriksson har dessutom hittat ett sätt att kombinera teknisk utrustning för att syresätta havsbottnar med hjälp av pumpar i havet som drivs med vindkraftverk till havs. Vi pratar om jobben och möjligheterna för bruksorter, hamnstäder och varvsområden att bli platser för tillverkning och lagring av fundament, blad och generatorer för havsbaserad vindkraft.  Nyligen har båtvarv på Orust gått i konkurs och konservindustrin flyttar alltså sitt huvudkontor till Eslöv. Det finns anledning att oroas över den strukturomvandling som sker i havets näringar, men framför allt vad som ska komma istället.  Anders Gunnarsson på Abba bekräftar att det ibland är svårt att få kompetent arbetskraft till Kungshamn, som säkrar en varaktig utveckling. Delvis tack vare Saab- konkursen har rekryteringen av ingenjörer och ekonomer blivit enklare hos Abba, säger Gunnarsson. Så strukturomvandlingens vedermödor tuffar vidare tänker jag. En konkurs i ett företag kan skapa möjligheter i ett annat. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar