Om räntor och demografi

Jag biter på naglarna ibland när Riksbanken antyder att räntorna ska höjas.
Vi är många medelålders som sitter på villor och sommarstugor, som egentligen ägs av banken. Men  farhågorna om höjda räntor har uttalats ganska länge nu. Jag minns augusti 2008 när min familj ännu bodde i Stockholm. Min man och jag satt på det anrika Mäster Anders på Hantverkargatan  och firade vår tioåriga bröllopsdag. Samma kväll bestämde vi oss för att flytta till Västkusten igen. I oktober försökte vi sälja vår lägenhet, men INGEN ville köpa den. Finanskrisen hade vällt in över Sverige och alla anbud på bostäder tvärstannade, även bland bostadsrätter på Kungsholmen. Det kom ett 40- tal och tittade vid visningen, men inte ett enda bud, inte ens ett skambud. Redan då trodde jag - och troligen även de 40 besökarna i lägenheten att räntehöjningar med efterföljande bostadsbubbla lurade runt knuten. Sverige höll andan.  Men den rädslan  varade inte många veckor. I februari 2009 hade vi skrivit på försäljning,  bostadspriserna var på väg uppåt igen och räntorna sjönk. Nu har vi firat 15 årig bröllopsdag och fortfarande bråkar Riksbanken om när räntehöjningarna ska komma. Swedbank gjorde ett försök häromdagen, men fick på tafsen och tvingades backa.

För knappt 14 dagar sedan fick vi en grundlig ekonomirapport från SKLs ekonomiavdelning.
- Vi har starka offentliga finanser i Sverige och lediga resurser i svensk industri. Hushållen har en god ekonomi, visserligen med höga skulder, men hushållen har även stora tillgångar, understryker en av de ekonomer vi lyssnar till.

Viss oro uttrycks för händelserna i USA och Kina.
- Varför är alla så rädda för den amerikanska utvecklingen ?!, jo därför att USA står för en stor andel av världens import, understryker ekonomerna på SKL.

Tillgångarna i svenska hushåll består dock till stor del av fastighetstillgångar, betonar SKL- ekonomerna.
- Och det finns förväntningar på fortsatt ökade fastighetsvärden.

Räntorna kommer att stiga, men reallöneökningarna har också stigit bland svenskarna. Konsumtionen är relativt låg och dessutom har svenska hushåll fått sänkta skatter.
- Hushållen har en hög sparkvot och de kommer att klara lite högre räntor och de har även utrymme för lite högre konsumtion.

När det gäller offentlig sektor, dvs ekonomin för skolan och omsorgen, vården och förskolorna så är det skatteintäkter man ska titta på.
- Vi kommer få en snabb ökning av skatteintäkter de närmaste åren, slår våra SKL- ekonomer fast. Under 2013 och 2014 är sysselsättningsökningen ganska låg, men under 2015 och 2016 kommer sysselsättningsökningen att vara hög.
Sådana besked är mums för kommun- och landstingspolitiker, eftersom det gör det lättare att finansiera välfärden. Egentligen helt fantastiskt, skatteintäkterna har stigit ganska mycket de senaste åren och de fortsätter att öka, tack vare att folk jobbar och tjänar pengar, sliter och drar in skatter. Och löneökningarna som hushållen får är reallöneökningar, men det är inte skyhöga löneökningar som urholkar välfärden. Det är ett guldläge för ekonomin- växande skatteintäkter men inga överdrivna lönekaruseller.

Orosmolnet är de små kommunerna.
- Men sammantaget brottas färre och färre kommuner med underskott.
Kostnaderna för kommunerna kommer smygande i takt med en äldre befolkning. Det finns tendenser till strukturella underskott i kommunerna, eftersom många  kommuner inte har orkat öka sina utgifter för äldreomsorg. De senaste åren har de faktiska utgiifterna för kommunernas äldreomsorg ökat med sex procent i kommunerna medan kostnader för demografiska förändringar ligger på 16 procent i snitt.  SKLs ekonomer spekulerar i om individ- och familjeomsorgen samt handikappomsorgen tränger undan resurser till äldreomsorg.
-Vi har en oerhört gynnsam utveckling framför oss, men det gäller inte kommunernas ekonomi, fortsätter de.
-Kostnaderna ökar i snabbare takt än vad som motsvarar demografin. Kommunerna står inför enorma  investeringsbehov som de inte kan finansiera med egna pengar.
Kommunala tillgångar måste säljas och kommunerna behöver utöka  lån mm.
Det kommer att bli dyrare för banker och kommuninvest att låna ut, så det lönar sig för kommunerna  att göra egna program, menar SKLs ekonomer.

Landstingens utveckling kommer vara likartad. Demografin förändrades med 10 procent under perioden 2001-2013 och kostnaderna ökade med 23 procent. Landstingen  är huvudman för kollektivtrafiken och där har vi sett en 50 procentig ökning av nettokostnaderna. Antalet resor ökar, men inte lika snabbt.

Så varför är inte katastrofen redan här, kan man undra? En faktor är förstås det som beskrivs ovan, ett ökat antal arbetade timmar från de arbetssamma svenskarna och därmed ökade skatteintäkter samt även ökade statsbidrag. Fortsätter Sverige att hålla ordning på sina offentliga finanser så att skatteintäkterna ökar - ja då kan vi undvika katastrofen. Om hushållen får fortsatta antydningar om höjda räntor så kanske de håller igen lite på konsumtionen så att de klarar ränteshöjningen när den kommer. Om svenskarna har måttliga lönekrav och fortsätter att arbeta hårt så kommer intäkterna till kommuner och landsting bättre räcka till. Kommuner och landsting kan då börja agera metodiskt och långsiktigt för upprustning, utbyggnad och satsningar för att möta ökade behov hos en äldre befolkning. Men det gäller att inte söla bort en enda krona på onödiga utgifter. Och det gäller att näringslivet har villkor som gör att de vill stanna i Sverige, utveckla innovationer som kan kommersialiseras och bli exportframgångar. Produkter och tjänster måste få utrymme att utvecklas. Så att amerikanarna fortsatt vill köpa prylar av oss som ger jobb här och starkare ekonomi där. Det förutsätter i sin tur att det finns tillräckligt med arbetskraft här som kan rycka tag i uppfinningarna, kläcka idéer och riskera alla sina pengar. Huvudproblemet är bristen på arbetskraft, det har jag skrivit om förut på denna blogg. Så antingen kommer jobben att flytta utomlands på grund av brist på folk och då blir det också allt svårare att klara välfärden eller också måste fler människor från utlandet flytta hit för att hjälpa till i vården, i skolan och i industrin. Då kan vi samla ihop till fler arbetade timmar, fortsätta att få tillräckligt med intäkter till offentlig sektor och även undvika bostadsbubblor och räntehöjningar. Jag tycker att det senare alternativet är bäst.