torsdag 20 november 2014

Om en gul klänning i Borås

Det spelar egentligen ingen roll hur mycket resurser som avsätts till forskning eller hur väl vi stödjer entreprenörer - om det saknas en arena för forskaren och entreprenören att mötas så blir det inga nya produkter och heller inga nya jobb. Samhället riskerar att stå och stampa om forskaren aldrig möter en finansiär eller om finansiären möts av käcka projekt som saknar fokus på kunden. Alla steg i innovationen riskerar att stanna av eftersom ingen håller i hop en seriös innovationsprocess. Därför har Västra Götalandsregionen arbetat ihärdigt i ett tiotal år med att bygga upp system för innovationsprocesserna. Men fortfarande är det många aktörer som inte vet om att det finns ett västsvenskt innovationssystem och därför ropar efter någon som ska fylla ut glappet i innovationskedjans olika delar. Många i allmänheten och även politiker tycks sakna kunskap om problemet. 

Vid ett seminarium om biobaserade material hos IVA i torsdags belystes dilemmat som uppstår i glappet mellan forskarens resultat och kommersialisering av nya produkter. Dessutom medverkade en aktör från Västra Götaland som kunde berätta vad skillnaden blir när det finns en neutral part som håller i hop innovationsprocessen. 

TILLÄMPNING AV CELLULOSA  
Skogen omsätter 200 miljarder kronor i Sverige och utgör 12 procent av svensk export. Men forskare, industriledare, experter och politiker anser att potentialen i skogen inte tas tillvara fullt ut. Det finns massor av möjligheter att skapa tillväxt och jobb genom att ta tillvara skogen för utveckling och tillverkning av nya material. Orsaken till otillräckliga insatser är bristen på samverkan och framför allt oklar rollfördelning. Paul Gatenholm, som har ett förflutet från Chalmers och som numera är vice ordförande i Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien, inledde konferensen om biobaserade material. Han är luttrad efter många år som forskare kring tillämpning av cellulosa. 
- Jag trodde att min forskning skulle nå marknaden. Men forskning och innovation är två olika saker, säger han och menar att forskning och innovationsprocesser måste hänga ihop. 
- Hur ska innovativa material komma till marknaden och bli en nyckelspelare i en global ekonomi? undrar Paul Gatenholm. 

ORDNING PÅ SPELET 
När EU avsätter åtskilliga miljarder kronor för att minska gapet mellan forskning och tillämpning av biobaserade produkter är det särskilt angeläget att det finns en tydlig rollfördelning, understryker han. 

Daniel Söderberg från KTH betonar också behovet av rollfördelning mellan grundforskning och innovationer. 
- Var och en måste ha sin roll på plan. Det är viktigt att få ordning på spelet, säger han. 

Under föredragningarna om innovationer för biobaserade material framkommer också skillnader mellan att komma framåt med innovationer. Eller rättare sagt skillnader mellan å ena sidan utvecklingsarbete mellan några tighta partners och å andra sidan att ta höjd för innovationer på en spelplan där det från början är oklart vem som är kund respektive leverantör. 

KUNDNYTTA DIREKT 
Om en kund och en leverantör finner varandra för att skapa en ny process i en befintlig industri är rollfördelningen tydlig, dvs en leverantör som tar risken eftersom de globala fördelarna är tydliga samt en kund som accepterar teknikskiftet i den egna verksamheten. Det uppstår ett pilotprojekt hos kund som blir kostnadseffektivt och skapar kundnytta direkt. En sådan utveckling är inte ens att betrakta som en innovationsprocess. 

De verkliga innovationsprocesserna riskerar att utebli om de offentliga aktörerna alltid tar de enklaste vägarna. 
- Idag fördelas medlen alltför snuttifierat. Större projekt leds genom konsensusprocesser. Vi behöver använda offentliga pengar till djärva projekt, menar Lars Berglund från Wallenberg Wood Science Center. 

DET FÖRSTA KYLSKÅPET TOG TID
Pia Wågberg från Innventia tar upp samma fenomen. Om man studerar innovationsprocesserna från idé via kommersialisering och genomslag på marknaden inom några historiskt kända produkter, exempelvis telefonen, radion och kylskåpet så har det alltid tagit tid. Det tog 15-40 år från idé till marknad , dvs innan 50 procent av de amerikanska hushållen hade tillgång till dessa vardagsprodukter. 
- Det tar lång tid idag också, poängterar Pia Wågberg. 

Hon understryker behovet av rollfördelning och visar industriforskningsinstitutens viktiga roll som ett kitt eller en mäklarfunktion mellan universiteten och industrin. 

Anders Brolin från Stora Enso uppmärksammar oss på att 33 miljarder kronor årligen används till grundforskning i Sverige, medan endast tre miljarder kronor är industrinära. Brolin betonar att skillnader i synsätt bland finansiärerna påverkar innovationsprocesserna. En del aktörer anser att innovationsprocessen har en tydlig sekventiell process, medan andra aktörer betonar komplicerade och överlappande gränsövergångar mellan innovationsprocessens olika delar. Om finansieringsorganen ser dessa gränsövergångar tenderar medlen att kunna användas mer flexibelt. Brolin återkommer också till rollfördelningen för att kunna driva innovationer framåt. 

FRÅN GRAM TILL TON VIA KILO
Maria Ström från Vargön Innovation upprepar vikten av rollfördelning i innovationsprocessen. Här står Västra Götalandsregionen för grundfinansiering av utvecklingsprojektet. Projektägare är Vänersborgs kommun, som också tagit ansvar för en fysisk plats. 
- Här finns både en fysisk plats och en process, understryker hon.
Maria betonar att projektet hjälper och stödjer i en fas nära kommersialisering. Och framför allt att hela utvecklingsprojektet har fokus på marknad i ett tidigt skede. 

Många utvecklingsprojekt blir bara en rapport, som stannar i "gramskala". Här handlar det om att snabbt växla upp till kilo och nästan lika snabbt ha fokus på ton. 
- Första frågan måste vara om det finns en marknad och en kund samt hur värdekedjan ser ut. När det gäller Vargön Innovation finns en lång värdekedja där vissa länkar är starka, andra är svaga och ytterligare några finns inte alls. 

  
Utvecklingsprojektet Vargön Innovation syftar till att bygga upp kontakter och samla aktörer. Vargön Innovation kan vara en sådan samlande kraft, eftersom projektet i sig saknar affärsintresse. Projektet kan vidare utgöra ett partnerskap som samlar ihop kompetenser från exempelvis högskolorna. Företagen kan söka sig till projektet tack vare att det finns en fysisk plats. Vargön Innovation är en neutral part i riggandet av projekt och en sammanhållande länk som kan ställa frågor. 


I somras blev en konkret produkt färdig. Tillsammans med Textilhögskolan i Borås och företagen inom Smart textiles syddes den första klänningen av återvunnen bomull. Prototypen är således klar i denna innovation. Nu väntar klänningen på riskkapital som kan satsa medel för att sy några kilometer tyg. Leverantörer finns i tusental, vi är alla innehavare av begagnade kläder hemma i garderoben som skulle kunna användas i jättelika anläggningar för återvinning som omsätts till sömnad av nya tyger och plagg. Ett storföretag väntar på att få ta hand om tillverkning och försäljning av dessa textilier. Men vem ska ta risken för de första testerna i fullskaleanläggning? Vargön Innovation har tagit ansvar för produkten i gram och en aktör finns som vill ta ansvar för volymer i ton. Men vem ska ta ansvar för den största risken som finns i själva tekniksprånget under produktionen av de första kilona av den gula klänningen? 

RING MIG
Seminariet övergår allt mer i ett samtal kring behovet av att testa, sätta en pilotanläggning i sjön och att också kunna prova i full skala i demonstrationsanläggningar. Här ligger Europa efter USA och Kina, betonar Malcolm Norlin som är investerare och entreprenör. I vår världsdel satsas 94 % av forskningsmedlen på grundforskning och endast 6 % på att skala upp forskningen. I USA är den siffran 48 % och i Kina över 50 %. I Europa tycks vi anse att riskkapitalisten ska ta kostnaden för att pröva tekniken. 
- Om någon känner en riskkapitalist som investerar i teknik som inte är prövad, ring mig, säger Malcolm lite ironiskt. 

RÅDGIVNING OCH KRAFTFULL HJÄLP  
Ja, så kan samtalen hålla på i oändlighet. Vem ska betala för glappet som uppstår mellan forskaren och företagaren? Vem ska testa tekniken i liten skala och i stor skala? När tror vi att företaget som ska tjäna pengarna på produktionen av en ny produkt är beredd att kliva in. Malcolm menar att det är den samlade bilden och ytterst hela innovationsprocessen som avgör om den första uppsydda klänningen ska bli en serieproduktion som så småningom börjar produceras i massupplaga. 
- Det handlar om att reducera risk och få fram kapital, då kan uppfinningar snabbare omsättas till affärer. Uppfinnare ska inte behöva gå runt på gatan och och leta efter hjälp. Det måste finnas rådgivning och kraftfull hjälp, exempelvis hur uppfinnaren skyddar sitt patent. 
Malcolm efterlyser också ökad kunskap. Få inser vad som krävs för att en aktör ska ta beslut om att skala upp en prototyp. Osäkerhet vad gäller intressen från kunder skapar tveksamhet inför investeringen. 
Mot slutet av seminariet får en riksdagsledamot kommentera dessa frågor. Hans svar visar också på innovationsprocessernas dilemma. 
- Vi måste se över gränssnitt mellan akademi, näringsliv och offentlig sektor. När det gäller pilot- och demonstrationsanläggningar kan vi inte bygga hur många som helst, säger Ingemar Nilsson, (s). 

EU TVINGAR FRAM 
Staten är alltså knappast beredd att ta kostnader för pilot- och demonstrationsanläggningar, men en mängd småpengar i statliga verk och myndigheter betalar man gladeligen ut. Snuttifieringen berördes under seminariet. Okunskapen om att en region som Västra Götalandsregionen kan medverka i att skala upp intressanta idéer och framför allt skapa neutrala mötesplatser är ganska dålig. Att EU levererar medel till tillämpad forskning inom exempelvis biobaserade material berördes också på seminariet. Jag tror att dessa EU-medel kommer tvinga fram en förändring där staten tar ett större ansvar för väl utvalda demonstrationsanläggningar och släpper den snuttifierade bidragshanteringen. Jag hoppas också att vi får fler regioner som kan ta samlade grepp kring innovationssystemen så som Västra Götalandsregionen gör. 





1 kommentar:

  1. Man kan ju fråga sig om vi behöver 350 riksdagsledamöter det skulle räcka med ca 150.det mesta bestäms ju av EU.man kan ju skänka dom pengarna till fattiga och utsatta

    SvaraRadera