Utvandrarna handlar om jakt på försörjning, men också om människans kamp för frihet. Scenen där Robert och Arvid angriper myndigheters översitteri är lysande. De har bugat för husbonden, prosten och länsman för sista gången. Robert och Arvid vill bort från ett alltför regelstyrt samhälle. De bestämmer sig för att dra till Amerika.
TRÖTTA PÅ DET MODERNA?
Mat för dagen och kamp för frihet i det småländska Korpamoen. Så gripande och samtidigt så självklart. Dessa värden slåss vi för idag också, fastän vi inte tänker på det.
I senaste numret av SJ:s tidning Kupé uttalar Fredrik Lindström att han är trött på att det finns 22 sorters youghurt i butiken. Han hävdar att vår tids civilisation spårat ur. Ungefär som Romarrikets fall håller Västvärldens högkultur på att rasa samman. Nu ska vi åter till det enkla och det långsamma, antyder han. De rationella och pragmatiska svenskarnas framgångar ska bytas mot något mer genuint är andemeningen i intervjun. En slags trötthet på modernitet och längtan efter ett enklare liv framskymtar hos många debattörer numera.
Det är berättigat att ställa frågan om den västerländska människan håller på att gå under i välståndet, överflödet och stressen. Samtidigt finns det en motsättning i dessa åsikter. Budskapet andas å ena sidan att vi ska avstå överflöd, jobba mindre och övergå till ett lugnare liv. Karl- Oskar och Kristina gav å andra sitt liv för jakten på välstånd. Är vi beredda att ge upp en del av deras strävanden? Om vi drar ner på tempot i våra liv- riskerar vi att förlora annat på vägen som omöjliggör övergången till det nya ?
UTAN MODERNISERING ÖKAR FATTIGDOMEN
Sverige har, mer än något annat land i världen, lyckats förena frihet och välstånd, jämlikhet och modernitet. Vi utrotade fattigdom och lyfte hela befolkningen till en rikedom som de flesta andra nationer i världen aldrig varit i närheten av. Knappast ett självändamål att alltid vara bäst i världen. Men vad skickar vi svenskar för signaler om vi ensidigt basunerar ut åsikten att dra ner på takten och ändra våra vanor? Att vi har nått toppen och tänker avstå en del av kampen för försörjning och frihet ?
Jag tror att framtiden kommer innebära att vi avstår en del lyxkonsumtion, inte för att jag missunnar någon lite lyx, utan därför att en större andel av vårt gemensamma bruttoprodukt kommer behöva vara knutet i fasta tillgångar. Mer investeringar, mer arbete, lägre löner och mindre över till löpande flärd. Ungefär som för de flesta småföretagare med en kapitalintensiv produktion. Nästan alla inkomster binds upp i lån på lastbilen, inköp av drivmedel eller andra hjälpmedel i produktionen. Därmed inte sagt att alla får mindre i plånboken. Bara att vi måste jobba mer för samma välfärd. Vill vi åstadkomma någon slags välfärd också i framtiden med hyggliga möjligheter att ta in skatt och investera i infrastruktur, omfördela resurser till skola, vård och omsorg osv måste antagligen de flesta av oss jobba betydligt mer än idag.
Budskapet från Fredrik Lindström och många andra debattörer klingar därför ensidigt. En uppmaning om att avstå skapar frågetecken om framtiden. Frågetecken som riskerar att ge signalen att Sverige och världen uppnått toppen på ett välstånd och nu kan vi börja ta det lugnare utan att det får konsekvenser. Lika hårt som Karl- Oskar och Kristina slogs för sin försörjning på 1800- talet, lika hårt måste vi idag slåss för vår och våra medmänniskors föda. Ett samhälle som avstår modernisering blir förr eller senare fattigt. I det småländska Korpamoen hade moderniseringen uteblivit, alltså började människor att svälta.
Vi lever över våra tillgångar idag och priset vi betalar är miljöförstöring, kanske någon invänder. Visst, vi hanterar våra naturresurser illa, men det betyder ju knappast att vi ska dra ner på arbetstiden eller avstå drivkrafter som jakt på välstånd och längtan efter valfrihet. Vill vi undanröja fattigdom måste alla arbeta hårt och kämpa för tillväxt. Utan tillväxt ingen omfördelning. Utan omfördelning ingen tillräcklig fattigdomsbekämpning!
EN HÅLLBAR UTVECKLING KRÄVER MER ARBETE
Vill vi skapa ett samhälle som är mer i samklang med naturen måste vi antagligen slita mer för tillväxten och mobilisera resurser för exempelvis miljöinvesteringar. I torsdags träffade jag representanter för rymdindustrin som har stor verksamhet i bland annat Göteborg och Trollhättan. Det är investeringar i rymdindustrins satelliter som kommer avgöra om vi kan ta få tillräckliga kunskaper om klimatförändringarna. Vem ska mobilisera dessa investeringar i framtiden?
Svårigheten är inte att tala vackert om en livsstil utan välståndets avigsidor som stress och konsumtionshysteri. Svårigheten är att ta till sig en ny epok där monotont ineffektivt kontorsarbete byts mot mer fysiskt arbete på åker och äng, i skog och mark, i industrier och i tillverkningsföretag som producerar nya råvaror, nya processer och nya produkter som används i exempelvis moderna rymdraketer som kan analysera jordens och solens förhållande till varandra och därmed möjligheterna att varaktigt bekämpa stora miljöproblem.
Samhället står liksom och väger. Ska vi fortsätta att administrera målsättningar för den nya tiden ett tag till eller börja skapa det verkliga omvandlingstrycket och de verkligt stora framtidsinvesteringarna redan nu?
 |
| Jag åker gärna till den gamla bruksmiljön i Växbo utanför Bollnäs. Svårt att förstå vilka arbetsinsatser som gjordes i Sverige under 1700-och 1800-talet för att skapa det välstånd vi vant oss vid i Sverige och som många debattörer idag viftar bort. Troligen kan vi inte avstå välfärd, istället kommer framtiden att kräva mer arbete av oss. I allafall om vi vill upprätthålla rättvisa och ställa om till ett mer miljöanpassat samhälle. Det kommer krävas mer skit under naglarna, inte mindre! |
Äter söndagsmiddag i den genuina bruksmiljön i Växbo utanför Bollnäs. Slänger ett öga på de gamla fotona på väggen på restaurangen. Här finns bilder på strävsamma jordbrukare som trampar med bestämda steg i leråkern. De sliter med valkiga händer vid linskäktet. Den var den sortens hårda arbete som byggde välstånd i Sverige. Om vi ska avstå överflödet och ställa om till ett mer hälsosamt och miljömässigt hållbart samhälle idag blir uppgiften knappast mindre arbetsintensiv än då. Den som skriker efter en annan livsstil har kanske rätt. Men utmaningen ligger knappast i att prata vackert om att avstå eller tacka nej till överflöd. Utmaningen ligger i att ta av sig kostymen, kavla upp ärmarna, vara beredd att få lite skit under naglarna och jobba hårt för nya produktionsmönster och nya teknologier som kan generera en mer energieffektiv tillverkning av varor och tjänster som vi behöver i en nya epok.
Många av oss längtar efter ett enklare samhälle samtidigt som vi tar rättvisa för självklart. Om vi ska tacka nej till överflöd och lyxkonsumtion minskar drivkraften att bli rik. Om människor släpper drivkraften att bli rik blir det också svårare att hitta resurser till att utjämna skillnader och minska fattigdom. Kan vi arbeta smartare i en större social harmoni utan att harmonin övergår i lättja som gör oss fattigare igen? Om ingen blir riktigt rik kommer heller ingen att kunna investera bort fattigdom. När mina förfäder växte upp på den svenska landsbygden på 1800-talet fanns det en filosofi av att dela med sig till grannar som svälte. Men om alla halvfattiga bönder delade med sig av det sista brödet till de utfattiga torparna blev det inget över för gemensamma investeringar i framtiden. Utan modernisering riskerar vi till slut att alla svälter.
SATSA PÅ DET NYA
Det blir antagligen svårt att minska på tempot utan att förlora takten i moderniseringen. Modernisering är en förutsättning för att ställa om till ett mer miljövänligt, energieffektivt och hållbart samhälle. Och för att bli mer miljövänliga, energieffektiva och hållbara krävs investeringar i ny teknik, som i sin tur kräver driftiga entreprenörer med gott om pengar. Några av dem som idag pläderar för ett mer stillsamt samhälle kan givetvis välja att dra sig undan, luta sig tillbaka, titta sig i naveln och njuta av denna nya stillhet. Jag menar att dessa insiktsfulla människor istället måste satsa sin tid och sina pengar i en ny epok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar