1. Sverige behöver en västsvensk partiledare
Jag möter ofta uppfattningen att Västsverige har alltför få företrädare i riksdag och regering. Västsvenska Handelskammaren brukar till och med presentera rapporter om hur eländigt det är. Historien säger att götarna hade övertaget när nationen Sverige skulle bildas, men samma götar insåg att huvudstaden skulle ligga i Stockholm, annars skulle svearna inte ställa upp på fusionen. Konsekvensen blev att svearna bestämmer lite mer än vad vi götar egentligen kan acceptera.
Sedan Åsa Torstensson slutade som infrastrukturminister är det en person mindre som bryr sig om Västsverige i regeringen. Anna-Karin Hatt som är region- och IT-minister tillhör en av de få i regeringen som har anknytning till Västsverige. Nu har Centerpartiet chansen att utse henne till partiledare. Det behövs fler partiledare som har förankring i vår del av Sverige. (Folkpartiets partiledare Jan Björklund är visserligen västgöte, men i övrigt är hans parti ganska Stockholmsfixerat.) Anna-Karin växte upp i Hylte i Halland och studerade också vid Göteborgs Universitet under några år på 90-talet.
2. Världen och EU behöver en internationalist!
Anna-Karin har god kännedom om och är väl förankrad i nordisk politik, inte minst sedan den period då hon var president i Nordiska Centerungdomens förbund. Kontakter med våra nordiska grannländer är vardag för en partiledare.
Som aktiv i Centerpartiets Ungdomsförbund under 90-talet tillhörde Anna-Karin den grupp av ungdomar som insåg behovet av att snabbt få inflytande i de olika nätverk som följde med ett färskt svenskt medlemsskap i EU, t ex den liberala ungdomsgruppen LYMEC. Jag skulle åka med Anna-Karin på en LYMEC-resa till Frankfurt vid ett tillfälle. Tyvärr missade jag flyget så Anna-Karin fick åka dit och förhandla själv.
Anna-Karin har ett internationellt engagemang. Under några veckor 1995 reste vi tillsammans ii södra Afrika. Det var ingen slump att Anna-Karin var utsedd av CUF:s förbundsstyrelse att sköta de internationella frågorna. Hon hade och har ett starkt rättvisepatos. När fattiga människor i södra Afrika behöver hjälp att göra sig kvitt från apartheidpolitiken ska vi sträcka ut en hand.
3. Centerpartiet behöver en proffsförhandlare!
Anna-Karin och jag kom till regeringskvarteren i Namibias huvudstad Windhoek. Det var en synnerligen världsvan 23-åring jag hade vid min sida. Inför en imponerad Afrikansk utbildningsminister drog Anna-Karin upp riktlinjerna för hur CUF:s biståndsprojekt i form av en skola skulle överlämnas och drivas vidare i statlig regi. Redan då förstod jag att Anna-Karin skulle gå långt. Det är viktigt med en vidsynt och globalt inriktad partiledare som behärskar internationell diplomati när den är som svårast.
Anna-Karin Hatt är den mest lämpliga partiledaren för Centerpartiet. Hon har den erfarenhet som krävs för att leda ett parti i regeringsställning. Vardagen för Centerpartiets ledare innebär mestadels överläggningar och förhandlingar i regeringen. Det är svårt att bli partiledare utan regeringsvana - i alla fall om man ska väljas mitt under en period i regering.
Att förnya organisationen har nämnts som en viktig uppgift för en partiledare. Snälla centerpartister runtom i detta land! Nog för att Maud Olofsson hade många goda idéer om hur partiet skulle förnya sina arbetsformer och ha snyggare gardiner på våra centerexpeditioner. (Maud är extremt intresserad av textil och design vilket hon ska ha all heder av!) men ställ inga krav på att en ny partiledare ska ägna sig åt organisationen. Vi ska ha ökad jämställdhet i partier, fler nya svenskar på valbara platser och överhuvudtaget öppna upp partiet. I det arbetet är partiledaren en viktig symbol. Men kräv inte att en partiledare ska ägna sig åt stadgearbete eller i övrigt lägga tid på organisationsarbete!
Fram till valet av partiledare sker ska vi givetvis nagelfara eventuella politiska skillnader. På den punkten har media och andra granskare skärpt sig de senaste dagarna och börjat analysera de skillnader i åsikter som finns mellan partiledarkandidaterna. Dock ska man komma ihåg att ingen partiledare kan gå utanför ramarna. Den politiska inriktningen slår centerstämman fast och den dagliga politiska utvecklingen styrs av partistyrelsen och riksdagsgruppen, liksom av aktiva kommun- och landstingsföreträdare. Ingen partiledare kan hitta på en egen och ny politisk linje utan att ha partiet med sig. Då riskerar man att göra en Mona Sahlin.
4. Medborgarna behöver konsekventa kompromisser
Det enda som en partiledare ska ägna sig åt själv är förhandlingarna i den lilla krets av andra statsråd och partiledare som sker i någon form varje vecka. Dörren stängs och det finns ingen centerstämma att fråga och inga pressekreterare som kan hjälpa till. Då är man helt själv med ett mycket stort ansvar. En partiledare kan inte komma ut från ett sådant sammanträde förrän man kompromissat bort tillräckligt mycket för att de andra partiledarna ska vara nöjda samtidigt som man förhandlat till sig tillräckligt mycket för att resultatet ska kallas centerframgång bland väljare och bland kritiska centermedlemmar.
Valet av partiledare handlar om förmågan att kommunicera ett budskap, men jag tycker att de argumenten varit alltför dominerande hittills i den interna diskussionen. Att kommunicera budskapet får en partiledare hjälp av andra med. Dussintal av medhjälpare ägnar tid åt det varje dag. De flesta intervjuerna får en partiledare, via pressekreterare, tacka nej till. De som genomförs klipps från minuter till sekunder och de flesta svenskar har varken sett eller hört nyhetsinslaget. Vilka sammanhang som partiledaren långsiktigt ska synas i hinner partiledaren heller aldrig fundera över. Det sköter medarbetarna. Att förmedla ett budskap är ytterst en mycket långsiktig fråga som handlar om politisk kurs och om förmågan att vara konsekvent, inte vad man säger i det dagliga bruset.
5. Svensk politik behöver Anna-Karin Hatt!
Helt nyligen berättade Anna-Karin öppenhjärtligt om sin pappas psykiska sjukdom i Expressen. Det vittnar om att Anna-Karin har en inre styrka. Det är viktigt att ha förmågan att vädra det som är jobbigt i den egna vardagen och det som var svårt när man var barn. Det är nog avgörande för att också behärska de svåraste förhandlingarna i de stora sammanhangen. En partiledare måste ha den typen av mognad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar