fredag 29 juni 2012

Nästa vecka är det halvlek. När ska (c) börja spela?

Det är halvlek i matchen om väljarna inför 2014 års val och Almedalsveckan står för dörren. Alla "förstå sig på-are" ska nu ägna en vecka åt att uttala sig om vem som vinner valet om två år. Ungefär lika enkelt som att tippa utgången i fotbolls-EM. Inför valet 2010 uttalade sig Sören Holmberg ett par år i förväg på temat att det var omöjligt för Alliansregeringen att bli omvald. Hoppas att alla välbetalda PR-människor och tvärsäkra forskare aktar sig för sådana uttalanden i nästa vecka. Det är också viktigt att komma i håg att valet 2014 är mer än en match mellan två lag. Idag pekar dagspressens rubriker på att miljöpartiet är en attraktiv regeringspartner för väljare från flera läger. Väljarna har alltid varit tydliga med att de båda regeringsalternativen måste vara utpekade. Nu vill väljarna i högre grad att partierna ska gå till val på var för sig. Har väljarna ändrat inställning igen eller är det bara en tillfällig förskjutning där vi får se tydligare krav på regeringsalternativ ju närmare valet vi kommer ?! Oavsett hur det förhåller sig så bör man ställa frågan, som jag ställt många gånger på denna blogg- vem av de mindre partierna ska vinna racet när (m) dalar som statsministerfavorit? Just för tillfället ser det ut som om (s) tar tillbaka initiativet i svensk politik, men det är sannerligen ett initiativ som är skört. Miljöpartiet är samhällsdebattens kelgris utan att de egentligen presenterat sitt alternativ och Vänsterpartiet har försvunnit snabbt från arenan efter Jonas Sjöstedts korta smekmånad. Folkpartiet står och stampar, Kristdemokraterna har tillfälligt lyft sig över fyraprocentspärren och Centerpartiet ökar bland ungdomsväljarna, men tappar totalt sett. Det är helt öppet fält för den som vill ta för sig.

I fotbolls-EM de senaste veckorna har vi fått lära oss hur svårt det är att hitta ytor att spela på när fotbollsspelare av internationell klass möts, men i svensk politik är det tvärt om. Det finns stora öppna spelytor, men inga av partierna tar ledartröjan. Kanske på grund av interna stridigheter (Kristdemokraterna) kanske på grund av att man sitter fast i regerandets snäva stuprör (Folkpartiet) eller helt enkelt för att man lägger upp strategier och inte fullt ut har börjat matchen om väljarna inför 2014 års val (Centerpartiet). Men matchen pågår hela tiden. Det känns ungefär som när det blev 0-0 i fotbollsmatchen häromdagen mellan Portugal och Spanien och sedan 0-0 även i förlängning och sedan tvingas man avgöra på straffar. Då avgörs matchen inte av den som spelar bäst utan på tillfälligheter eller översatt till politikens språkbruk, vem som delar flest flygblad de sista sekunderna innan vallokalerna stänger. Alla inser att matchen pågår, men ingen anfaller på allvar förrän det bara återstår en kamp om några tusen soffliggare på slutet. Alla är rädda för att tappa bakåt eller också vet man inte vart man ska. En idélös regering, skriver DN idag. Måhända gör Eurokrisen det svårt att gå fram alltför hårt, givetvis i kombination med det parlamentariska läget. Ingen vill bli anklagad för att äventyra Sveriges ställning i Europa och ingen vill att Sverige dras med i andra länders fall. Men vem vinner på passivitet ? Extrema och halvextrema partier. Mittenpartier blir förlorare. Liberala reformer riskerar att utebli. Samhället stagnerar och vissa extremer kan på kort sikt mobilisera väljare för att genomföra tokiga förslag och börja springa åt helt fel håll.

Liberala krafter har ett stort ansvar i kristider. Liberalism handlar i första hand om att se möjligheterna i svåra situationer. Vem kan samla tillräckligt många för en stor ide på kortast möjliga tid?

Centerpartiet sitter på en oslipad diamant sa en gång en chef på en reklambyrå när vi skulle börja arbetet med att ta fram valmaterial. Centerpartiet är ungefär som bilmärket Hyundai- alla gillar bilen, men många tvekar så fort de får veta att det är ett koreanskt bilmärke, uttalade en representant för en annan reklambyrå när vi skulle göra kampanjen inför 2010 års val.

Centerpartiet har alla möjligheter. Nu utmejslas ideer om det hållbara alternativet i ett spännande internt arbete. Det kan bli riktigt bra. Det finns något i tanken om hållbarhet som bara Centerpartiet kan klara av. Vi satte så att säga spaden i jorden före alla andra partier och har lidit genom hela industrialismen för att vi uppfattats som alltför skitiga under naglarna. Numera tävlar alla om att vara just skitig under naglarna. Det ska vara småskaligt, närproducerat och lantligt samtidigt som världen är mer industrialiserad, storstadsfixerad och storskalig än någonsin. Centerpartiet kan formulera syntesen mellan bondesamhälle och industrisamhälle om vi bara bestämmer oss. Det är många som förstår att världen bara kan bli mer nära om vi verkligen inkluderar hela världen, landsbygden kan bara leva om vi tillåter att de gröna näringarna får ingå i de storskaliga industriella lösningarna och det småskaliga kan bara få tillräcklig kraft om de får plats i storstan.

Centerpartiet måste börja spela och gå till anfall före alla andra, helst innan andra halvlek och absolut inte avvakta förlängning och straffar. För då är det för sent att presentera de stora ideerna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar