fredag 23 november 2012

Om innovationer och motsägelser på arbetsmarknaden

I dag lyssnar jag till företrädare för fem ministrar från tre  departement.  Alla genomgångar är en påminnelse om vad regeringens politik egentligen syftar till. I publiken sitter vi ett 20- tal representanter för alla partier från  regioner, regionförbund och landsting i hela Sverige. Det råder en stor samstämmighet att Sverige är på rätt väg. Men också en huvudbry kring hur pusselbitarna ska passa i hop så att alla har jobb, utbildning och framtidstro. 

Arbetsmarknadsministerns statssekreterare Bettina Kashefi går  igenom grunderna kring arbetslinjen.  1. Fokus på ökat utbud på arbetsmarknaden, dvs att fler uppmuntras att jobba, istället för att gå på bidrag. 
2. Åtgärder sätts in som gör det billigare att anställa, dvs efterfrågan på arbetskraft ökar
3. Ökad matchning på arbetsmarknaden, dvs se till att arbetsgivare som behöver arbetskraft får hjälp att få tag på rätt människor. 

Utbildningsdepartementets två företrädare, Maria Arnholm och Anna Neuman redogör dels för nya medel till forskning, dels för nya medel att utbilda dem som står längst från arbetsmarknaden genom satsning på exempelvis folkhögskoleutbildning.  

Genomgående för alla län idag är brist på arbetskraft samtidigt som vissa orter har hög ungdomsarbetslöshet. Många av mina kollegor runt om i Sverige understryker behovet av att våra ungdomar väljer rätt och får yrkesvägledning som leder till jobb. Vi upplever en tudelad arbetsmarknad där vissa individer får generösa erbjudanden om flera spännande jobb och andra inte ens tycker det är lönt att söka jobb. 

Jag reflekterar för mig själv om regeringens arbetslinje som ger jobb genom lägre trösklar, lägre skatter och  lägre lönekostnader.  Om arbetslösa ungdomar får jobb till följd av lägre trösklar, lägre skatter och lägre lönekostnader- hur vet vi då att Sverige verkligen ökar sin konkurrenskraft ? Det kan vara så att arbetslinjen i sig leder till ökad konkurrenskraft, men det finns också en risk att arbetslinjen leder till att vi sänker Sveriges konkurrenskraft långsiktigt såtillvida att vi tar en genväg till ökad konkurrenskraft  via sänkta egna kostnader, istället för ökad utländsk efterfrågan. 

Jobben i Sverige ska å ena sidan skapas via en ekonomiska politik, arbetsmarknadspolitik och en utbildningspolitik som å ena sidan går ut på att SÄNKA ribban in på arbetsmarknaden. Företagens kostnader sänks, den enskildes kostnader för att jobba fler timmar sänks genom jobbskatteavdrag, de som befinner sig långt från arbetsmarknaden ska släpas till exempelvis motiovationskurser på folkhögskolor.  Alla ribbor som finns för att skapa jobb sänks och har sänkts i Sverige. Det är nödvändigt!   Resultatet blir fler jobb. Vi har 200 000 fler i jobb idag i Sverige än vad vi hade 2006.        Å andra sidan kan jobb bara skapas om Sveriges konkurrenskraft långsiktigt ökar, dvs vi måste HÖJA ribban för våra ungdomar. Det räcker inte att jobba fler timmar, varje arbetad timma ska också öka mervärdet i förhållande till omvärlden. Varje företag som vill överleva måste höja kvalitén på varje producerad produkt så att man kan ta tillräckligt betalt för att kunna göra vinst, så att investeringstakten kan öka inför nästa strukturomvandling och nästa och nästa. Detta ska resten av utbildningspolitiken och forskningspolitiken sköta om.     

Beskedet kan verka dubbeltydigt gentemot allmänheten. Unga människor uppmuntras att å ena sidan jobba, jobba, jobba- med vad som helst för att få in en fot på arbetsmarknaden. Städa och diska eller ta andra extraknäck inom vilken bransch som helst så ofta du kan är det ena beskedet till dagens ungdom!   Unga människor måste också plugga, plugga, plugga inom vissa mycket speciella ämnesområden för att Sverige ska kunna vara med i tävlingen som kallas global konkurrens. Se till att plugga tillräckligt mycket så att du kommer in på de bästa universiteten, så att du kan producera vetenskapliga artiklar och göra karriär i forskarvärlden, är ett annat besked till dagens ungdom! 

Näringsminister Annie Lööf går igenom näringspolitiken, tex sänkt bolagsskatt för att öka de stora företagens konkurrenskraft. Annie redogör också för innovationsstrategin, som syftar till att nyttiggöra kunskap så att forskningsresultat omsätts till  produkter, jobb, tillväxt och exportframgångar. Annie Lööfs politik ska överbrygga gapet mellan Anders Borgs arbetslinje och Jan Björklunds krav på ökad kunskap. 

Vi får inspel från Handelshögskolan i Stockholm kring innovationer. Det finns ett stort antal gap mellan företag, mellan myndigheter eller mellan regionala kluster och exportmarknaden, där produkterna ska säljas. Innovationspolitiken går ut på att överbrygga dessa gap, understryker våra gäster från Handelshögskolan.     

Vi som är verksamma lokalt har fått uppdrag att jobba med kompetensplattformar, dvs hitta metoder för att höja kompetensen på arbetsmarknaden genom samverkan mellan kommuner, myndigheter, fackförbund och företag. Vi uppmanas av näringsministern att fortsätta minska gapet och öka matchningen på arbetsmarknaden genom dessa kompetensplattformar. Vad snällt att vi har fått ett uppdrag att jobba med det växande gapet på arbetsmarknaden, tänker jag för mig själv. Eller bör vi som är regionala politiker se det som en förmån? Hur skapas en struktur för att kontinuerligt möta gapet på arbetsmarknaden om det förutsätter uppdrag uppifrån ?  Allra först under denna långa dag har vi också fått information av infrastrukturministern om planeringen för infrastruktur. Önskelistorna haglar i luften om hur vi ska minska den typ av gap i Sverige som heter geografiska avstånd. Catharina Elmsäter- Svärd besvarar artigt våra önskemål, men ser sig också nödd och tvungen att påpeka att en investering i tio kilometer järnvägsräls kostar en miljard kronor. Anders Borg sänker trösklar på arbetsmarknaden och Jan Björklunds ökar kraven på individerna. När vi ber om medel för att öka rörligheten för dessa arbetsamma individer med ökad kunskap så säger infrastrukturministern att våra krav är orealistiska.Vidare funderar jag på vilka strukturer som krävs för att möta "gapen" på lite sikt. Om vi fortsätter sänka trösklar in på arbetsmarknaden och fortsätter höja kunskapskraven så måste strukturen för att möta gapen vara mer och mer stabil. Annars kommer vi i regionerna att fortsätta kasta önskelistor i ansiktet på infrastrukturministern och forskare kommer fortsätta att peka på alltför stora gap i innovationspolitiken.

Annie Lööf påpekar att individen är utgångspunkten i innovationspolitiken. Ja, det är helt rätt. Men om regeringen säger till individen att både jobba mer (i lågkvalificerade jobb) och plugga mer ( för att jobben ska skapas i högkvalificerade branscher) så måste vi bygga upp system (åt  individen) som kan möta dessa motsägelser och omvandla dem till en logik på arbetsmarknaden. Det kräver starka regionala aktörer som har muskler att bygga upp system för innovationer och även muskler för att regionalt medfinansiera infrastruktur.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar