Nyligen lyssnade vi i regionstyrelsen i Västra Götaland på miljögurun Göran Carstedt. Han har vandrat på linan mellan de höga miljökraven och den hårda globala konkurrensen via bland annat IKEA och Volvo. Han vet precis vad man måste göra för att både bli respekterad för sitt miljöarbete och överleva som företag på samma gång.
Det handlar om ledarskap och förmågan att formulera en vision som alla tänder på. När jag frågar om incitamenten, som CO2- skatter, utsläppshandel eller investeringsstöd för att minska koldioxidutsläppen så fnyser han bara. Det handlar inte om incitamenten, det handlar om att leda en grupp framåt, få människor att säga "ja, jag vill vara med på resan". Carstedt visar kurvor på hur koldioxidutsläppen stiger och framför allt hur koncentrationen av CO2 ökar i atmosfären, triggar i gång växthuseffekten, får Grönlandsisen att smälta lite till och hur vi märker av problemen genom mer regn, fler stormar och vartefter hur landområden läggs under vatten. Men till skillnad från många andra debattörer är Carstedt optimist och ger exempel på hur mängder av aktiviteter redan har startat nya folkrörelser runt om i världen.
Några dagar senare besöker jag SP, den tidigare statliga provningsanstalten i Borås, som numera är ett institut för tillämpad forskning med förgreningar i hela Sverige och sedan en tid tillbaka också med verksamhet i Danmark. På ett par timmar sveper vi över introduktioner kring elektronikforskning, forskning kring alger i havet, forskning på biodiesel och forskning kring hur trä kan användas mer och mer för boende och byggande.
Jag stöter på en gammal kompis i korridorerna, Charlotte Bengtsson från Sölvesborg, som pluggat på Chalmers, som numera titulerar sig professor och verksam som enhetschef på SP. Hon beskriver träråvarans plats i arbetet för att ställa om till ett mer klimatsmart boende. Tidigare betraktade vi råvaran från skogen som en viktig del för att ersätta oljan som bränsle i industrin och i hushållen. Nu är det mer och mer en fråga om att kvalitativt trä i exempelvis stommen vid bostadsbyggande.
- Tidigare betraktades trä enbart som bulk, nu konkurrerar trät med betongen, berättar Charlotte och pekar på att 15 procent av allt nybygge av flerbostadshus i Sverige sker med trästommar.
Jag påminns om att kemiindustrin vill få in råvara från skogen för att ersätta oljan i plasttillverkning. På en annan avdelning på SP får vi information om just den forskningen och vi blir också uppmärksammade på forskning kring biodiesel som bränsle i våra fordon.
- Vi har bara åtta år på oss innan EU ska ha uppnått målet om att tio procent av fordonsbränslet ska vara biobaserat, understryker forskarna på SP.
Den senaste tiden är vi många som följt EUs debatt om att bara fem procent av våra livsmedel får användas som biobränsle. Biobränsleindustrin rasar och hotar med stämning av EU- kommissionen.
Det är lätt att bli förvirrad när forskningen och EU- politiken bråkar om klimatmålen. Å ena sidan vet alla att vi måste sluta använda olja, kol och uran och istället gå över till biobaserad produktion, nya fordonsbränslen samt nya råvaror i bostadsbyggande och plasttillverkning. Men å andra sidan leder den utvecklingen till ett krig om resurserna. Ska skogen, biobränslena, livsmedlen på åkrarna och algerna i havet i första hand användas till mat och primära behov eller finns det även utrymme för fordonsbränslen och mer sekundära behov? Egentligen är svaret ganska enkelt. Mänskligheten måste klara att kraftigt minska energiuttaget under jord till att istället plocka ut råvara ovan jord. Men behovet av att vara energieffektiv blir allt tydligare.
- Vi måste titta på hela värdekedjan, understryker våra vägledare på SP.
Kvalitativt trä ska givetvis användas till insatser som kräver hög kvalité, som stommar i bostäder som ska stå i hundra år, inte till fordonsbränsle som vi förbränner på en kort stund.
Men varje bransch ser nu om sitt hus för att nå sina mål. Biobränsleindustrin blir helt naturligt tokiga när EU antyder att grödor på våra åkrar inte längre ska komma i fråga. Då hänvisas de till att istället få fram mer av sina volymer råvara från skogen, där skogsindustrin är i full färd med att använda skogen till ersättning för betong. Betongindustrin känner också av konkurrensen och jagar alternativ för att effektivisera och miljöanpassa sin produktion. Konflikterna och de lokala opinionerna vid kalkbrotten på Gotland talar sitt tydliga språk att människor inte är övertygade om betongens förträfflighet.
I Västsverige häller vi biogas i tanken, mer än någon annan stans i Sverige. Samtidigt har Volvo taggat ner sin fordonstillverkning när det gäller biogas och den som vill ha en Volvo med biogas får konvertera. Volvos storsäljare är effektiva dieslar. Det halverar bränsleförbrukningen i förhållande till bensindrivna Volvobilar. Och ger därmed snabbare resultat i Carstedts kurvor över koldioxidutsläpp. Men diesel har andra problem som sot och partiklar, som kanske får sin lösning när diesel blir biodielsel. Det är just vad SP undersöker.
Jag träffar LRF om maten vi äter. De oroar sig för att Sverige sågar av den gren vi själva sitter på. Vi har en av världens mest restriktiva miljökrav, livsmedelskrav och djurskyddskrav, men svenskarna köper inte längre livsmedel från det jordbruket. Hälften av maten vi stoppar i oss kommer från hönor som föds upp i alltför trånga burar, från kossor som trampar i sin egen avföring och grisar som lever under dåliga villkor. Världens renaste jordbruk krymper till en liten, liten nisch i utkanten av Europa. Undra om det kan funka att svenskt jord- och skogsbruk å ena sidan består av en mycket , mycket högkvalitativ och exklusiv livsmedelsproduktion som bara några promille har råd att köpa samtidigt som svensk jord- och skogsbruk används för att leverera bulkråvara till biobränsle- och plastindustrin ?!
Min pappa, grisbonde under 50-, 60-, 70-, 80- och 90- talet skulle säga att en sådan uppdelning inte skulle hålla. Jag vet hur han ondgjorde sig när KRAV dök upp och satte upp kriterier för hur jordbruk skulle bedrivas. Han noterade att inga krav restes på den sortens jordbruk när det gäller att årligen slå dikeskanter och ytterst hålla landskapet fritt från ogrässpridning.
Ett högkvalitativt jordbruk kräver arbetskraft som behärskar lien och som har råd att ta en promenad med detta redskap i hand varje vecka hela vår- och sommarsäsongen. Min pappa skulle tillägga att ett sådant jordbruk också kräver en promenad varje vecka för att lägga upp en gärdsgård som riskerar rasa ner eller snygga till några björnbärsbuskar. Om man ska få betalt för de timmar man lägger ner på att stapla stenar, slå undan ogräs och snygga till björnbärsbuskar så måste man i andra ändan ha volymer för att hålla nere styckepriset. Eller också behöver vi en kampanj för att betala mer för mjölken, ungefär som den kampanj som nu förs. Stiger priset på mat kanske svinnet skulle minska och arealerna skulle ytterst räcka till att mätta fler munnar på jorden.
Biobränsleproduktion är något helt annat, säkert kapitalintensiv men fordrar inte samma närvaro av arbetskraft. Ingen har väl svaret idag på hur mixen av grödor ska se ut i globalt perspektiv för att vi både ska kunna bo, leva, äta och driva fordon i denna del av världen. Kanske har Carstedt helt rätt när han säger att det handlar om ledarskap, om att veta vart man vill och att få andra människor med sig på färden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar