lördag 12 januari 2013

Om månggifte, fri invandring och svartbyggen

Mitt första politiska minne är från en septemberkväll 1976 när det blev klart att Thorbjörn Fälldin gått till historien.  Jag kan ännu se framför mig hur pappa, bonde i rakt nedstigande led sedan minst tio generationer, lyfter som en raket ur fåtöljen och knyter näven upp mot taket framför den svartvita TVn hemma  på gården i Hålta. Det första valresultatet rapporteras och det står klart att Centerpartiet har kasserat in nästan en fjärdedel av rösterna. En bonde blir statsminister är den lämpliga titeln på Arvid Lagercrantz bok som sammanfattar Thorbjörn Fälldins gärningar.  

Det var först i valet 1988 som jag själv kandiderade i ett val. Vi skulle vinna val- och det gjorde vi.  Med affischer på sälar som hotades av säldöden gick Centerpartiet fram och jag kom in i kommunfullmäktige. CUF hade tre representanter i fullmäktigegruppen. Vi skrev motioner och insändare, deltog i debatter och ordnade möten. Vi kastade oss in i frågor vi brann för  - om behovet av en ny idrottshall och mera fokus på  havsmiljöfrågor. Det som låg framför oss i vår vardag, sånt som vi upplevde som orättvist eller bara viktigt ledde till ett initiativ. Vi plockade skräp längs vägen och körde själva till återvinningsföretag i Göteborg. Vi tog debatter med det socialdemokratiska kommunalrådet i Kungälv när han tvekade att satsa på järnvägen och vi tryckte  upp affischer med nidbilder på en socialdemokratisk finansminister som ville skära på skolans område.  Jag minns när jag fick de första affischerna på Desmond Tutu i min hand. Jag visste inte exakt vem han var, men jag förstod att han skulle rädda Syd-Afrika från apartheid. Stolt satte jag upp affischerna på Kongahällagymnasiets anslagstavla. Då var jag bara 16 år. Jag hade gjort en insats mot apartheid, tack vare information och kunskaper i ett politiskt ungdomsförbund. Ett kort tag senare fick Desmond Tutu Nobels fredspris.  

Vad brinner vi för idag?  En ny idrottshall där vi bor eller en ny internationell rörelse som ska bekämpa vår tids apartheid ? Ideprogramsgruppen har inte redovisat vilka utmaningar som är viktigast.  Välstånd växer genom att människor är fria att göra vad de vill. Entreprenörer, affärsmän och uppfinnare ska få göra vad de vill. Då gror kreativiteten och då växer välståndet. Men friheten kan missbrukas. Så hur ska de politiska spelreglerna se ut? Svartbyggen längs Bohuskusten kanske inte är så farligt för att ta ett politiskt exempel ur högen. Släpp på byggnadslovens gissel och låt människor bo var de vill. Eller ? Centerpartiets medlemmar är  markägare i hög utsträckning. Låt dem bestämma. Men vem bestämmer över de ofödda barnens rätt till en någorlunda framkomlig kuststräcka?  När jag jobbade på miljödepartementet bestämde vi oss för att lätta lite på strandskydd och bygglovsregler. Låt människor bygga större friggebodar utan bygglov. Låt de som bor i glest befolkade områden,  där varje invånare bor så långt i från varandra att de kan ha en hel sjö för sig själv- få bygglov vid strandkanten lite oftare. Det ökar friheten för dem och troligen för de ofödda barnen också.  

Nu skriker en del debattörer om tydlighet i Centerpartiet. Tydlighet om vad då ? Politik är inte en fråga om att vara tydlig, politik är en avvägning mellan olika intressen. Om man inte ska parkera sitt parti på en extrem ytterkant förstås.  Politik är ibland att lätta på regler, ta bort ett förbud, minska krånglet och hålla tillbaka onödiga pekpinnar. Men politik kan aldrig vara bara det. Om politiken drar sig tillbaka på ett område kan politiken behöva träda fram på ett annat område, beroende på vilka problem som finns i samhället. Ingen stans i Centerpartiets förslag till ideprogram kan man läsa vilka utmaningar som ska lösas. Istället försöker man leda i bevis varför Centerpartiet är förespråkare för fri arbetsmarknad, slopad skolpolikt, plattare skatt, fri invandring, slopad arvsrätt och friheten att få gifta sig med vem man vill.  Vilka utmaningar svarar förslagen upp mot ? Brist på frihet. Ja visst, jag köper den delen. Jag gillar förslaget om fri invandring. Centerpartiet eller rättare sagt den självständige bonden har byggt välstånd i en öppen och fri ekonomi, genom handel och export. I en öppen värld har Sverige kunnat expandera sitt välstånd. I en öppen värld ska andra länder nu expandera sitt välstånd. Det förutsätter att många människor kan resa till bland annat Sverige, plugga här, jobba här, bli förälskade här, bosätta sig här för gott eller flytta hem igen med nya erfarenheter i bagaget. Men vilka ytterligare utmaningar vill Centerpartiet lösa ? Arbetslösheten, bostadsbristen, utanförskapet, barnfattigdomen, bristen på resurser i sjukvården, mobbing i skolan, hedersvåld eller internationell brottslighet ? Ingen i ideprogramsgruppen vet.  De har i allafall inte skrivit om det i ideprogrammet. 

Kampen för individens rätt är en fråga om avvägningar. Individer ska gå samman och enas om spelregler för att förhindra att individen utövar sin frihet på bekostnad av andra individers frihet.   Spontant känner jag att världen behöver fler regler för relationer och giftermål, inte färre.  Jag har mött ungdomar som oroar sig för aids och efterfrågar  regler för skyddat sex i sin egen relation.  Jag har varit på studiebesök hos Kvinnojouren och BRIS och hört de mest häpnadsväckande berättelser om hur individer lever i  förhållanden eller i ett frihetsberövande tillstånd som  kränker.  Jag kände en person som tog sitt liv efter övergrepp av pappa. I vissa EU-länder är abort olagligt. Många unga människor lider i en relation mellan att behålla ett ovälkommet barn eller att utföra en olaglig abort. Total frihet i en relation är inte svaret på frågor som utsatta individer känner.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar