Om Volvoaffären och brorsans 40-årsfest

I september förra året firade min bror sin 40- årsfest. Han hade hyrt in sig på Marstrands fästning tillsammans med några kompisar som också fyllde 40.  Det var en riktigt trevlig fest med långt över 100 gäster och härlig stämning runt borden. När man fyller 40 gör man definitivt sin sista ungdomsfest och börjar resan mot medelålderns mer eftertänksamma period i livet. Nu är min lillebror fast i det definitiva vuxenlivet. Och hans kompisar som sprang hemma hos oss i tonåren med mopeder och flickvänner- nu kom de gående uppför backen till Marstrands fästning med sina fruar, som också är på väg att bli medelålders. 


Min brorsa fyllde 40 år i höstas. När yngre syskon fyller medelålders får man anledning
att fundera på vad som hänt sedan man växte upp tillsamman.

En av brorsans kompisars äldre syskon höll tal och underströk hur dessa Kungälvskillar hunnit med en innehållsrik ungdom, familjebildning och framgångsrika karriärer. Jag tittade mig omkring i lokalen medan hon talade och  såg en folksamling av nästan 150 gäster från 35 år och uppåt. Utan att känna alla kunde jag förstå att alla var en del av en framgångsrik period i Västsverige. Många bondsöner, som tidigt tvingats slå ifrån sig tanken på att bli bönder, utan som i stället pluggat och tagit jobb i byggbranschen, startat eget och tjänat pengar i nya branscher. De har byggt villa eller renoverat gamla jordbruksfastigheter, använt sina nedärvda bondeegenskaper för att bygga välstånd på sitt vis. En arbetskraftsreserv som blivit en guldgruva för globalt verksamma företag med huvudkontor i Göteborg.  I går köpte Volvo AB det kinesiska DFCV och blev världens största tillverkare av tunga lastbilar. Det svindlar och förpliktigar. En fordonsindustri som slåss i den globala konkurrensen. Ska de köpa upp eller bli uppköpta? Vi är många som funderat vad som skulle göra det möjligt för Skövde att vara en fortsatt stor ort för tillverkning av dieselmotorer eller för Torslanda att vara huvudkontor för en av världens största fordonstillverkare.

Jag tänker på min brorsas 40- års fest igen, på alla killar ( för det har väl i ärlighetens namn mest varit killar ) som gått på tekniskt gymnasium, kanske jobbat på Volvo eller startat eget som underleverantör, som konsult eller på annat sätt bidragit med kunskap och tjänster till det som idag är Volvo AB eller andra globalt verksamma företag i Göteborg.  Förändringarna på Volvo AB kommer inte att ställa mindre krav på arbetskraften att plugga, att arbeta hårt och leverera till en global ekonomi som skriker efter kunskap. Ytterst handlar det om att vara bättre än de övriga fordonstillverkarna i världen. Se till att alla de killar som byggt upp Volvo AB kan använda sin kunskap ännu smartare för att utveckla ännu bättre tekniska lösningar till morgondagens lastbilar.  Parallellt med händelserna på Volvo AB håller World Economic Forum sitt årliga möte i Davos. Familjen Wallenberg bråkar med statsminister Fredrik Reinfeldt om det är låglönejobb eller höglönejobb som ska rädda Sverige från att dras med i krisen. Reinfeldt tror på låglönejobben medan Wallenberg tror på höglönejobb genom kunskap. Låglönejobb kan alltid exporteras, medan höglönejobben finns i människornas huvuden.  Jag vet att frågan inte är svart eller vit. Men det räcker inte att skrika efter sänkta skatter, förändrad arbetsrätt eller ungdomslöner. Sveriges välstånd bygger på att industrin skapar mervärde i varje produkt, ett mervärde som är lite högre än stora delar av omvärlden. Ett mervärde som gör att vi kan ta ut lite högre löner, ett mervärde som gör att det är Volvo AB som köper istället för att bli uppköpta. Jag säger inte att Sverige ska titta snett på låglönejobben. De behövs för ett inträde på arbetsmarknaden och som en servicesektor till den tunga industrin. Men låglönejobben är mer osäkra än höglönejobben. Och framför allt är det höglönejobben som driver fram låglönejobb, inte tvärtom. Hela Volvo AB!