Om appar i rymden och värmländsk svamp

Allt oftare hör jag kommentarer om att jobb skapas genom kontakter med det okända. Innovationer uppstår genom möten mellan kompetenser som normalt sett inte träffas eller företeelser som vi ännu inte vet något om. Samtidigt hör jag ofta kommentarer om det rakt motsatta; jobb uppstår när man tar tillvara genuin kunskap i traditionella branscher. Det gäller att ha båda bollarna i luften. Det minskar sårbarheten, skapar jobb och ökar framtidstron. 

För några veckor sedan var jag på en happening på Lindholmen Science park där ett hundratal ungdomar med intresse för att utveckla appar möttes. Jag kom lite sent till mötet och landade rakt in i en mörk lokal där massor av unga proffs satt knäpptysta och lyssnade till presentationer kring hur olika appar kan utvecklas för att främja efterfrågan på app- tjänster. Bakom initiativet ligger bland annat rymdindustrin som ständigt är på jakt efter kunskaper och arbetskraft som kan fylla industrin med nya innovationer. 

När datahackers mötes på Lindholmen för att göra appar för verksamhet i
rymden har iallafall jag svårt att hänga med. Jag bara förstår att någon av
dessa killar eller tjejer bär på framtidens exportframgångar. 

Mötet är ett exempel på den unga generationens nya kunskaper som ska användas på en ny arbetsmarknad som ännu inte finns. Mitt bland unga programmerare, engagerade miljövetare och blivande filmproducenter blandas tokiga idéer. Dagen avslutas med prisutdelning till de bästa förslagen. Vi är några åskådare som knappt förstår vad som är poängen med idén, vi bara vet att någon av de utvalda pristagarna bär på morgondagens exportframgångar.  
Jag åker till Kil i Värmland för att studera vad som pågår i de lokaler som Scan övergav när slakteriet stängdes. Kils kommun köpte lokalerna med baktanken att någon gång locka livsmedelsföretag till Kil igen. Idag har dessa drömmar infriats, berättar Georg som är Centerpartiets starke man i kommunen. En engagerad Anders Edman möter oss i entrén till Kils slakteri. Han har lämnat karriären i Löfbergs lila bakom sig, därefter slagit sig till ro som bonde i Grums, men sedan bestämt sig för att starta på ny kula. Nu är han ansvarig för ekonomi och marknadsföring vid Kils slakteri. Vi vandrar genom lokalerna som anpassats till dagens krav på livsmedelssäkerhet och exakta temperaturer för hängmörat nötkött. Vi kikar in i kylrum där det hänger rad efter rad av ryggbiff som så småningom ska säljas för dryga tusenlappen per kilo på Östermalmshallen. Anders Edman förklarar att de är det exklusiva köttet med den högsta kvalitén som är affärsidén. Köttet hänger i 1-2 veckor. 

Anders väljer ut djuren på gårdarna, sköter
kvalitetsarbetet i slakteriet och möter kunderna
i butiken i Karlstad. Det är hemligheten bakom Kils slakteri
- att ha koll på hela kedjan. 

- Än så länge slaktar vi inte köttet här. Vi tar emot färdigslaktade djur och styckar själva. Det är svårare att få ekonomi på slaktdelen, menar Anders Edman som dock har framtidsplaner för ett fullfjädrat slakteri. Grejen är att ha hela kedjan, från att välja ut djuret i hagen till att möta kunden i butik för att höra konsumentkraven från källan, understryker Edman. Därför har han öppnat en butik i Karlstad.  Anders Bergfeldt som är ansvarig för kvalitetsarbetet berättar att han ena dagen väljer ut djuren på gårdarna och nästa dag möter kunden i butiken. Det är hemligheten bakom framgångarna på Kils slakteri. Nu styckar man 500 djur om året och siktar på 1000 djur inom en snar framtid. Vi pratar om kompetensförsörjning i denna typ av yrken; slaktare och styckare. Kommunens näringslivschef Anders Thunberg som sadlat om från en karriär i Svenska Naturskyddsföreningen efterfrågar lärlingsutbildningar och arbetsplatspraktik för att möta behovet av arbetskraft i dessa nygamla yrken. Det finns exempel på arbetskraft som lämnade Kil när slakteriet la ner och som nu kommer tillbaka och vill jobba med kött igen. Nygamla kunskaper blir jobb på en ny arbetsmarknad. 

Efter ett inspirerat samtal på slakteriet drar vi vidare i Scans gamla lokaler och besöker företaget Värmlands skogsförråd. Vi träffar ägaren Ola Hultman och hans kollegor i ett samtal om företagandets villkor och om möjligheterna med att sälja produkter från de värmländska skogarna. Ola har alltid gillat svamp, hans mamma plockade alltid mycket svamp, hans fru och hans barn plockade svamp. Ola upptäckte att återförsäljarna inte alltid tog om hand svamp på bästa sätt. Han kände på sig att en bättre hantering hos uppköparen skulle ge bättre och godare svamp. Så Olas affärsidé är helt enkelt att utbilda plockarna och lära ut hur man hanterar svampen i skogen, hur den ska transporteras, försvaras osv. Tack vare noga utvalda metoder kan han sälja tonvis med kantareller och Karl- Johan till främst Frankrike. Ola får tredubbelt mer betalt för svampen än den genomsnittlige svampgrossisten i Frankrike tack vare att han har plockare som kan sin sak och förvaring som håller kvalitén. Just nu planerar Ola för att bredda plockningen till fler svampsorter. Men han oroar sig för konkurrensen på den svarta marknaden. 
- Det finns försäljare i saluhallar och på marknader i främst Stockholm som tar ett lägre pris per kilo än vad jag betalar plockarna. Därför kan jag inte sälja i Stockholm längre, alltmer går på export. Vi pratar om bemötandet på Skatteverket som han ogillar.
 - De jagar mig med stickprov och vill veta alla detaljer om min kontanthantering, men gör inget åt den omfattande svarthandeln, säger han och skakar på huvudet. 

Jag lämnar Kil med tåget vid 20.30 denna torsdags kväll. Jag funderar över alla möjligheter som finns att göra business med djur och natur, ta bra betalt för kvalitetsprodukter och därigenom skapa jobb i en bygd som ibland är dömd till avfolkning. Hoppas svampplockarna och styckarna i Kil håller ut. För framgångarna lär blir fler och större. På morgonen innan jag åker till Kil har jag gjort ett kort besök på Chalmers där Bo Norrman visar kartor för mig om hur mellersta Sverige, tex bygden kring Kil kommer att tillhöra de områden som klarar sig bäst i Europa när klimatförändringarnas effekter slår mot vår världsdel. Stora delar av södra Europa kommer att drabbas av svår torka. Kampen om naturresurserna hårdnar. Det betyder att den som kan hantera naturen, den som vet hur man plockar svamp av högsta kvalité och den som kan ta hand om köttet från betande djur i svenska mellanbygder kan göra en stor insats.  Då kommer dessa bygder absolut inte vara avfolkningsbygder. Miljöflyktingar från södra Europa kommer att efterfråga jobb och bostad i exempelvis Dalsland och Värmland. 

Jag läser på en av burkarna med Karl- Johan svamp som jag köpt med mig från Kil att troligen är människan skapad för att äta mycket svamp vid säsong. Våra gener är anpassade till kantareller och Karl- Johan sedan årtusenden och därför viktig föda för människors välbefinnande. Vilken grej för lilla Kil, tänker jag för mig själv- att skapa jobb genom att ta tillvara en av de mest uråldriga födoämnen som människan känner till. Om det dessutom finns andra krafter i vårt samhälle, datahackers som skapar jobb genom att konstruera appar för resor till rymden, så kan man vara förhoppningsfull inför framtiden. Vi har förmågan att både fixa jobb av gammal kunskap och av ny kunskap.