Om lilla Sverige i den stora världen. För jobben och klimatet.

I fredags besökte jag Volvokoncernens huvudkontor i Torslanda i sällskap med kollegor från riksdagen; Helena Lindahl, Erik Eriksson och Ola Johansson. Vi fick träffa koncernledningens Niklas Gustavsson och Jörgen Gustafsson. Det blev ett intressant och trevligt samtal om industriell utveckling i allmänhet och Volvo i synnerhet. 

- Det är först nu som Volvokoncernen tar det egentliga steget att omstrukturera lastbilstillverkningen globalt, säger Jörgen Gustafsson, som har ett ben i Falköping och det andra i Volvokoncernens externa kontakter. 

På besök på Volvokoncernens huvudkontor. Det är riksdagsledamöterna
Erik A Eiksson och Helena Lindahl och jag som syns på bilden
 i hop med Volvos Niklas Gustavsson och Jörgen Gustafsson.
Vid kameran står riksdagsledamoten Ola Johansson.

Jörgen och Niklas berättar storyn om hur Volvokoncernen ser till att skapa plattformar och koncept som kan bygga, marknadsföra och sälja lastbilar i Volvos regi, oavsett om varumärket råkar vara av amerikanskt eller indiskt. Företaget standardiserar plattformar, men behåller de gamla varumärkena, mutar in alla segment som är viktiga för en stor lastbilstillverkare, erbjuder även tillverkning och försäljning av exempelvis grävskopor och finansieringslösningar åt kunder världen över. Det är svårt att fatta att vi sitter på huvudkontoret hos ett företag som tillhör världens största lastbilstillverkare. Vi pratar med en yngre och en äldre av Volvo ABs många industriledare, vi pendlar mellan de stora penseldragen i världens industristruktur och de små avgörande besluten lokalt, vid en ny fabrik i Kina eller om eventuellt förändrade villkor i Tuvefabriken och Umeå. Helena Lindahl, min kollega i riksdagens näringsutskott tar upp frågan om just Umeåfabriken. Niklas och Jörgen betonar att inga beslut är fattade. Det är bara en översyn som sker inför framtiden. Alla argument måste ligga i vågskålen innan nya beslut tas som förändrar strukturen i Sverige. Men de betonar också att världens ledande lastbilsföretag inte i första hand kan ta hänsyn till de kortsiktiga jobben i Sverige idag, utan konkurrenskraften i morgon. Fokuserar man tillräckligt på konkurrenskraft kan jobben bli fler- även i Umeå. Försämras konkurrenskraften finns alltid risk för att jobben ryker. Och då är även de anställda i belgiska Gent oroliga, understryker Niklas Gustavsson. 
Vi pratar om miljö och säkerhet - kärnvärden för Volvo och för svensk industri i sin helhet. Niklas betonar att företaget ibland måste övertyga exempelvis kinesiska partners om att ligga högre i miljöambitioner än vad lagen kräver. Det handlar om att ta ansvar. Och att leva upp till vad dagens kunder vill ha, betonar Niklas. Inga kunder vill köpa lastbilar eller grävskopor som producerats i vare sig sociala eller miljömässigt dåliga villkor. Utmaningarna är stora när Volvo köper ny industrimark världen över. Men Jörgen och Niklas påpekar att villkoren inte alltid är enklare i Sverige. Här finns också skitig industrimark som måste saneras för mångmiljonsummor. 


Vi pratar om nya bränslen och effektivare motorer. Volvokoncernen satsar gärna på elbussar och biodiesel. En effektivisering av motorerna sker med 1-2 procent varje år. Volvokoncernen kan vara med att bygga såväl en modern som miljömässigt hållbar industristruktur. Jag tänker på besöket på flygmässan i Paris förra veckan där jag fick exempel på hur flyget effektiviserar sina motorer och jagar lättviktsmaterial till kaross och inredning, allt för att minska energiförbrukningen och sänka koldioxidutsläppen. Sverige kan verkligen vara världsledande på att konstruera industriprodukter för " the low carbon economy".  Det som är det fina i kråksången är att Sverige även kan leverera råvarorna, t ex biogasen och skogsråvaran och allt det där som ska ersätta olja och kol. Hoppas att Barack Obama är uthållig i det han sa förra veckan om att världens största ekonomi tänker ställa om. Det kommer driva på utvecklingen. Och det kommer i sin tur skapa fler jobb i exempelvis Umeå- och Tuvefabriken. Eller i Kil, som min kollega Erik Eriksson påpekar. 
- Dom är så stolta i Kil att de får tillverka neonskyltar till Volvo, säger han medan vi traskar vidare för en gemensam lunch. Volvo är globala och lokala på samma gång, tänker jag för mig själv. Vi pratar om slaget mot Säffle när Volvo nyligen klappade igen där. 
- Jag har vänner som lämnar fabriken idag, berättar Erik medan vi tuggar i oss lite sparris till förrätt. 

Niklas berättar om arbetet med att hitta nya verksamheter för Säffle och om den goda dialogen som förs med kommunledningen där. 

Vi kommer snabbt in på frågan om kompetensförsörjning och intresse för att jobba i industrin. Ointresset bland svenska ungdomar att jobba i industrin är ett större hot än risken för att Volvo lägger ner. Vi kommer in på goda exempel där man lyckas vända trenden och locka ungdomar till gymnasieskolans industriprogram. Jag kommer att tänka på ett möte som jag hade med Jörgen Sjöberg på Chalmers tidigare i år då han beskrev vad han tror är Sveriges industriella framgångssaga, men som också kan vara vår största svaghet om vi inte passar oss. Jörgen menar att Sverige skapade starka industrier och industriledare genom vår litenhet. Varje skolpojke ( ja, det var väl mest pojkar på den tiden) var ett industriledarämne. Sverige var helt enkelt tvungna att ta hand om alla något så när tekniskt begåvade ungdomar. Vi var och är ett alltför litet land för att bara jobba med de bästa, vi behövde och behöver alla för att bygga en stark industri. Råvarorna finns här och ingen kan ta i från oss behovet av duktiga ingenjörer, ekonomer och entreprenörer som kan skapa en lokal ekonomi som kan lägga grunden för globala industristrukturer. Men det gör sig inte själv. Det krävs uppmuntran i form av engagerade lärare, arbetsplatser som kan ta emot praktikanter och lärlingar samt högskolor som är inriktade på tillämpad forskning inte bara en överteoretiserad grundforskning. 

Just nu är ungdomsarbetslösheten hög i industriorter som Trollhättan samtidigt som många industrier skriker efter ingenjörer. Vi har felutbildat folk, fick jag höra vid ett seminarium för en tid sedan. 

Nu måste vi alla ta oss samman och utbilda alla 
något så när tekniskt begåvade tjejer och killar 
och locka dem till industrin. Då kan vi bygga 
en stark lokal ekonomi i Tuve, i Säffle eller i Umeå. Och samtidigt leda en greentech- utveckling världen över med hjälp av svensk industritradition. Utmaningen är varken större eller mindre än så.

Hoppas Sverige tar chansen, tänker jag medan jag lämnar det vackra huvudkontoret som PG Gyllenhammar lät uppföra och kör min Volvo ner mot gatan som är uppkallad efter Assar Gabrielsson som en gång lånade pengar för att börja bygga bilar i Göteborg. Han visste vad han gjorde. 

När jag svänger in på byvägen vid min bostad kastar jag ett öga på killarna som började gräva för ny vatten- och avloppsledning för några veckor sedan. Noterar att de jobbar med en grävskopa med ett välbekant varumärke.