fredag 5 juli 2013

Från oljeimport till vindkraftsexport


När min lillasyster Katarina fyllde tre år i januari 1973 ringde de flesta släktingarna och sa att de tyvärr inte kunde komma på uppvaktning på grund av bensinransonering. Det slutade med att mormors halvsyster Clary och hennes man Gustaf blev de enda gästerna på 3- årskalaset. Som storasyster på 4 1/2 år tyckte jag det var förfärligt att kalaset blev så begränsat. En begynnande förståelse för sårbarheten i det svenska oljeberoendet började sjunka in hos mig. I valet samma år fick Centerpartiet det största stödet någonsin. Mer än var fjärde väljare röstade på Centerpartiet. Och en av våra största valfrågor var då, liksom nu, energifrågorna. Med Thorbjörn Fälldin som statsminister och Olof Johansson som energiminister påbörjade vi arbetet med att göra oss kvitt oljeberoendet- först i uppvärmningen och senare i industrin. I slutet av 70- talet kastade allt fler svenskar ut sina oljepannor och köpte pelletspannor eller bergvärmepumpar, tack vare oljeprishöjningar men också tack vare en tydlig politisk inriktning. Nu handlar samma debatt nästan om bränsle i transportsystemen och om elförsörjningen. Men egentligen har det aldrig handlat enbart om att minska utsläpp och förbättra miljön. Det har också handlat om minskad sårbarhet, om säkerhetspolitik och om jobben. Extremt högt oljeberoende ger dålig bytesbalans och inte så många jobb i Sverige.
På senare år har miljö- och klimatfokus ökat på grund av att vi talar om akuta problem som temperaturförändringar och översvämningsrisker. Men inte heller mitt i klimatförändringens akuta problem kan vi säga att det bara handlar om att rädda jorden från överhängande miljöproblem. Det handlar om jobb och konkurrenskraft, om innovationer och möjligheter. Kort och gott, vad vi vill med framtiden.

 I går var jag på Vinddagen i Almedalen för att prata förnybart med fokus på vindkraft.
- Under 2000- talet har vindkraftsutbyggnaden tiodubblats i Sverige, betonade statssekreterare Daniel Johansson, (c) från Näringsdepartementet.
- Det finns egentligen inga avgörande tekniska hinder för ett elsystem som är helt och hållet förnybart, säger Jessika Henrysson som var en av de första talarna.
Hon pekar på hur våra grannländer planerar just nu. Danmark kommer att ha  50 procent vindel år 2020 och Irlands andel kommer vara 36 procent.
Olika studier visar att det svenska elsystemet tål uppemot 50 Twh förnybart. Och potentialen för vindkraft i Sverige är enorm. Tittar du bara på alla tillstånd för vindkraft som ligger och väntar på beslut just nu uppgår effekten till 100 Twh. Frågan blir således- ska Sverige storsatsa på förnybar elproduktion så att vi skaffar oss ett överskott som kan exporteras ?

Vi får information av Anders Kitok från LKAB. Han betonar malmens betydelse för svensk ekonomi. Utan gruvorna skulle stora områden i norra Sverige vara ingenting, slår han fast. Vi pratar om världens största underjordsgruvor i Malmberget och Kiruna som slåss med sina konkurrenter i exempelvis Chile varje dag. En del av konkurrenskraften är energieffektivisering och reduktion av koldioxidutsläpp, även om energiförbrukning och koldioxidutsläpp är en del av affärsiden.
- Vi tar ut malm som motsvarar stål från sex Eiffeltorn per dag. Vi planerar för att bryta malm som motsvarar ytterligare två Eiffeltorn per dag. Samtidigt ska vi minska energiförbrukningen med 20 procent och reducera koldioxidutsläppen med 37 procent, betonar Kitok som sedan räknar upp alla insatser som gjorts genom åren för att både skapa jobb och öka konkurrenskraften genom energieffektivisering.
- Vi har elektrifierat Malmbanan, installerat effektiva pelletsverk, vi äger vindkraftverk och kikar på att köra våra egna fordon på el- allt för att bli effektivare och få kontroll på vår egen elförsörjning.
Tomas Becker från EWEA stiger därefter fram på scenen. Han representerar branschen i hela Europa och efterfrågar tydliga spelregler. Han hoppas på bindande mål för förnybart även efter 2020. Senare under dagen håller jag med honom att EU måste ha bindande mål för förnybart, för koldioxidreduktioner och energieffektivisering- allt för att få spelregler som lockar fram effektiva drivmedel, klimatsmart energiproduktion och konkurrenskraftig vindkraftsteknik.
- Vindkraft är en industri som skapar nya arbetsplatser i Europa, fortsätter han och menar att tiden är förbi när vindkraft när något småskaligt som bara skapar enstaka jobb.
- Vindkraften har växt våldsamt sedan 90- talet.
Stefan Karlsson från SKF tar till orda under seminariet. Han betonar att företaget har en fot i den gamla industrin och en fot som leverantör till den nya industrin.
- Vindkraften kan ersätta kärnkraften och vi kan skapa överskott för export, slår han fast.
Vi fortsätter eftermiddagen med politiska diskussioner kring dessa frågor. Det finns inte direkt något motstånd att skapa överskott på förnybar el så att Sverige även kan få intäkter som kan återinvesteras i ny teknik, nya jobb och ökad konkurrenskraft. Alla pekar på vissa hinder på vägen, om behovet av att det sker stegvis och balanserat. Men ingen motsätter sig upplägget, noterar en stolt Tomas Kåberger som leder dagens sista diskussion.
För egen del konstaterar jag att energipolitiken å ena sidan går i cykler som kommer tillbaka. Det handlar inte bara om att minska utsläppen, utan också om minskad sårbarhet, ökad konkurrenskraft och nya jobb. Å andra sidan är det en helt ny debatt vi för. Nu argumenterar vi inte längre mot olja och kol eller för kärnkraft. Nu tappar oljan, kolet och kärnkraften mark. EU slår fast målsättningar om förnybart som gör att en massa länder, som inte hunnit så långt med alternativen tvingas köpa vindkraft av Sverige. Och tvingas andra länder köpa vindkraft av Sverige sker två saker, dels att dessa länder ökar sin andel förnybart, dels att Sverige minskar sin andel kärnkraft.  Kärnkraftsdebatten tog lite plats i går också, men den har avdramatiserats ganska drastiskt på ganska kort tid.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar