torsdag 9 januari 2014

Om folk och mördare i staden London


Ägnar Diana en tanke när jag är i London.
Diana av modell vaxdocka får stå en bit ifrån övriga
kungahuset. Hon var en enkel
medelklasstjej som blev offer för det brittiska
kungahuset när det är som sämst. 

Hästdroskor med dödsdömda fångar rullar längs Oxford Street i London. Ekipaget saktar ner. De nedstämda och tystlåtna enkelt klädda människorna i vagnen lyser upp ett ögonblick. Ett stort krus öl serveras till alla som vill. Den lilla stunden med denna dryck  i handen är inte bara ett ögonblick av nöje de sista timmarna i livet. Det finns en annan avsikt. 
- Är de onyktra går avrättningen smidigare, förklarar guiden. 
De som inte ville avrunda livet på jorden med öl får sitta kvar i vagnen och vänta medan övriga hänger i baren. Det är därför som britterna än idag använder uttrycket "stay on the wagon" när man avstår alkohol. 

Jag kliver ut från en av butikerna på nr 145 Oxford Street, bara så nöjd som man är i den stund när man just köpt ett plagg som någon artig butiksexpedit på några minuter lyckats sälja, ta betalt för och prydligt packat ner i en påse. Sedan är man ute ur butiken och ser en annan värld än konsumtionens lockelse. Hinner fundera extra mycket när man är ledig. Slås av att gatan inte alltid varit lika förknippad med inköp. Jag hör rösten i bakhuvudet från en tidigare sightseeing-tur med buss på samma gata. 
- Som shoppinggata öppnades Oxford Street först i mars 1909, berättar guiden. 

De dödsdömdas färd på den gatan som idag är Oxford Street fortsatte upp till Hyde Park där giljotinerna stod uppställda och där tusentals människor flockades för att vara publik under "the hanging day". 


Hyde Park och stråket bort mot Green Park kantas idag av ett rikt nöjesliv med bland annat världens första Hard Rock Café, som öppnade 1971. Här ligger lyxhotellen på rad och här bodde bland annat Elisabeth Taylor under alla sina smekmånader, berättar rösten i hörlurarna på bussturen. Grönytorna vittnar om att här började landsbygden. Hyde Park räknades som utkanten av London, där det ansågs utmärkt att förrätta avrättningar inför många åskådare. I ena kanten av Green Park reser sig Buckingham Palace, som från början var privatägt innan någon av kungarna skulle överraska sin äkta hälft med ett slott. Ja, Londons historia har dödsstraff och kungligheter i samma kvarter. Och UK är dubbelt i flera avseenden. Jag har just kommit hem från London, Oxford och Liverpool. Det blev lite tid att smaka på dagens och gårdagens England. Det är fasta principer och nytänkande parallellt. Storbritannien representerar både det nya och det gamla. Obegripliga historiska ritualer går hand i hand med moderna kulturyttringar. Växande "high-tech"-företag och en modern syn på migration spelar parallellt med regler om att man inte får tala illa om kungahuset vid Speakers Corner. När jag läste en av många böcker om princessan Diana för en tid sedan får jag nästan ont i magen av hue den enkla medelklasstjejen, knappt fyllda 20, dras in i ett projekt för att skänka prins Charles en son, som kan säkra tronföljden. Diana tänker tanken att dra sig ur alltihop några dagar före bröllopet, men orkar inte fullfölja. Hon tjänar kungahuset i sådär femton år och när hon äntligen lyckats kliva av och finna ett verkligt liv dör hon i en tragisk trafikolycka. Man frestas att tro att hon är offer för en mer modern och sofistikerad variant av morden på Henrik VIII:s fruar. 


Britterna pratar väder, dricker te och ägnar sig åt till synes ytliga ting, men när omvärlden kallar kliver de fram som förebilder i Europa. Så som drottning Victoria gjorde på 1800- talet eller Premiärminister Winston Churchill på 1900- talet. Hon brukar kallas "Grandmother of Europe" får vi veta på sightseeing-turen. Och ingen skulle nog ta illa upp om vi här och nu utser Churchill till Grandfather of Europe. 


Det var verkligen både och som gjorde Storbritannien till världens stormakt på 1700- och 1800-talen. Kombinationen av och tillgången på bland annat kapital och råvaror samt en arbetskraft med öppet sinne ledde till att industrialiseringen startade just här. När Spinning Jenny introducerades i England på 1700- talet förändrades textilproduktionen i världen och omvälvningen brukar anses vara starten på Europas industrialisering. Men britterna har skaffat sig positioner genom imperialism (såg i går en notis på nätet om att endast 22 länder i världen aldrig varit ockuperade av engelsmän), genom att agera mellanhand i slavhandeln och att bryta sig ur det katolska Rom för att kungarna ostört skulle kunna mörda sina fruar. Ingen historia att vara stolt över direkt. Men likväl en historia som denna nation byggdes på. England idkade handel och vandel som var tveksam i våra öron. Samtidigt var deras framfart grunden för industrialisering och välstånd i Västeuropa som knappast någon del av världen ännu varit i närheten av. Dom visste nog vad dom gjorde när drottning Victoria uppkallades efter den förnämsta tunnelbanestationen i London som också binder samman staden med flygplatsen. Samtidigt ska man ha klart för sig att slutet av drottning Victorias regeringstid delvis präglades av att andra delar av Europa och världen började ta över det ekonomiska ledarskapet. En stagnation i England som lite förenklat ledde till två världskrig och som England via Churchill fick försöka reparera när det nästan var för sent. 

Den mest förnämsta tunnelbanestationen i London är
uppkallad efter drottning Victoria. Den binder samman staden
med flygplatsen. 


Rösten i de enkla hörsnäckorna på bussen berättar om "the haymarket" där Londons hästar fick utfordring och hästfärjan som skeppade dragdjuren över Themsen. Det är behovet  av transporter över vattnet som är grunden till att London finns, understryker guiden. Om hästfärjan över Themsen var ett tidigt transportsätt så är bussen jag sitter på ett senare påfund. Rösten i mina öron påpekar att London var först i världen med sightseeing i buss. Sedan har massor av städer följt efter konceptet. Följdaktligen marknadsförs bussturen numera som The Original Tour. Och givetvis var London först i världen med kollektiva transportmedel i två våningar. I samband med världsutställningen 1851 kom det så mycket folk till London att kapacitetsbristen på droskorna raskt fick lösas genom sittplatser på taket. Dubbeldäckaren var född. 


Staden är alltid en balansgång mellan det njutbara och det farliga, mellan att tjäna och förlora pengar. Att bli lycklig eller olycklig. Människor ställde kosan mot staden när landsbygden inte längre kunde försörja dem eller när man törstade efter förändring. Och alla fick förändring. Så var det i Venedig och Florens på medeltiden och så blev det för alla som flyttade till London. En stad är en sammanfattning av alla berättelser om människor som fyller kvarteren med vardagligt sorl eller feststämning, med arbete eller nöjen, med glädje eller sorg. 

Idag diskuterar vi ofta stadsplanering. Hur ska vi skapa den hållbara staden ? Vi ska älska fenomenet stad, tror jag. Vi får aldrig säga att nu räcker det. En stad som stagnerar är till slut ingen stad. En stad bygger på möten som ständigt omvandlas till nya möten. Tätare umgänge, mer intensiv dynamik och ständigt ökade möjligheter att söka förändringen är stadens själ. Alla finner inte lyckan, men alla finner förändringen. Och till slut bidrar människors folkvandringar till städerna till att mänskligheten tar bestämda steg framåt. Blir klokare och mer upplysta, drar bättre slutsatser och tvingar sig själva till mer moderna beslut och förnuftiga avvägningar. Som ett lämmeltåg som inte bara lyfter fram det nya, utan även fungerar som en plog som städar bort det gamla, det unkna och det grymma. 

I takt med att människor fyller på städerna ökar tillgängligheten till kunskap, en social omvandling sker i ett slags kretslopp som kan transformeras ut på landet igen, som betalmedel till dem som vårdar naturresurserna och sliter med leveranser till staden. Fyllda av ny energi kan människor sätta spaden i jorden. Det är behovet av denna omvandling som också är svaret på klimatförändringarna. Vi letar system som kan hålla i hop tekniska landvinningar med råvarutillförsel för att lösa vår tids utmaningar. 

Precis när jag kom hem från London tog jag en lunch med några vänner i Göteborg för att prata vätgas och bränsleceller. Vi sjönk in i ett fantastiskt intressant samtal om vätgasens och bränslecellens systerteknologier och möjligheter som nu öppnar sig. Varje samhälle och varje epok måste hitta vätgas som kan placeras i en bränslecell. Hela tiden. Det förutsätter dynamik och växelverkan. Och en öppenhet som kan transformera galna idéer till konkreta förändringar. 


Om staden inte fylls på med människor så blir det ingen påfyllning för någon. Och sannolikt måste påfyllningen ske i en viss takt, som står i proportion till vilket välstånd vi vill åstadkomma. Det är därför som Sverige toppar urbaniseringen i Europa. En välfärdsnation som vill förbi en sådan måste fylla på staden snabbare. För att kunna garantera välstånd åt alla. En tät stad kan lättare bära ett välstånd än en gles stad. Därmed inte sagt att städer måste vara täta rent fysiskt. Men tätheten kan skapas på många sätt. Så som engelsmännen gjorde när de bestämde sig för att leda industrialiseringen. Vi köper lite spannmål från de svenska bönderna så att vi får tillräckligt med foder åt Londons hästdroskor, resonerade engelsmännen. De bedrev handel med Sverige och bjöd in svenskarna att jobba i staden. London kunde vara draglok, inte bara för sitt eget omland, utan agerade också pådrivande på det som skulle bli den svenska industrialiseringen. Böndernas överskott i trakterna kring Falköping var pusselbiten som byggde London. Idag kan samma överskott bygga Göteborg eller Shang Hai. Böndernas överskott i Falköping kan även förbrukas i Falköping, men värdet ökar om det först fraktas till staden och sedan kommer tillbaka igen som något annat. Vi kallar det ibland för onödiga transporter. Ungefär lika onödigt som hästfärjorna över Themsen. Hästfärjan över Themsen skapar en mental närhet mellan människor som bygger välstånd. Och utan hästfärjorna skulle London inte existera. 

Förändringen kan gå åt fel håll och människor kan känna olust inför förändringen, säger någon. Visst, men ett nej till förändring finns inte. Jag söker mig ner under jorden i Londons regeringsbyggnader på Downing Street till "Churchills war room". Vi tittar rakt in i Winston Churchills kartor i original som var grunden för hans ledarskap under andra världskriget. Vi kliver in i köket där staben lagade hans mat och sovrummet som i ordningsställdes åt hans fru medan kriget pågick. Efter den rundvandringen förstår jag ännu mer att ett nej till förändring inte är något alternativ. Antingen får Hitler fortsätta eller också stoppar vi honom, var Churchills förnimmelse när han började lägga upp strategierna, först som militär, sedan som politiker. På 30-talet var han ganska ensam om att varna för nazismen. Men senare inser allt fler att någonting måste göras. Alla avvägningar är inte lika dramatiska. Om ingen gör förändringen så sker förändringen av sig själv. Antingen leder vi arbetet för en hållbar stad eller också vittrar staden. Att låta staden stagnera är ett alternativ, men det riskerar att bli som ett långsamt krypande baksug som stegvis gör oss fattigare. Eller som Percy Barnevik skriver i sin bok; "om du slutar trampa cykeln så faller du". 

Trafiken över Themsen var orsaken till
att London skapades. Precis som Göteborg
söker nu London efter det kitt som ska legitimera
staden i framtiden. 
Jag såg många förfallna kvarter i London, hus där teglet lossnat lite, där fönster krossats och där människor lämnat fastigheten för att verksamheter flyttats, blivit olönsamma eller bara upphört. En stad eller ett samhälle som inte fylls på med folk i tillräckligt hög grad har inte råd att underhålla sina byggnader, men förflyttar sig troligen inte heller i värderingar eller tar kliv inom forskning. Även London måste arbeta med den fråga som Göteborg söker efter idag. Hur ska vi få ännu fler att flytta hit och ännu fler människor som kan bekräfta staden. Det är inte en begränsad fråga för arkitektkontorens eller kommunhusens drängar. Jag pratar inte om att mekaniskt hitta markytor, entreprenörer och erforderliga byggnadslov. Det är en vidare samhällsfråga för att människor ska komma närmare varandra. Fysiskt, ja kanske. Men framför allt mentalt, tänker jag när mörkret faller över Londons gator samtidigt som ett stilla regn sveper in mellan husen och sprider sitt ljusa glitter över asfaten. Vi passerar ett koreanskt kulturcenter, en indisk restaurang och en typisk brittisk pub medan vi fäller upp paraplyerna i kvarteret vid Palladium. Där annonseras just nu att Sylvester Stallone är gäst nästa vecka. Går man på gatorna i London är det svårt att utestänga alla dessa filmstjärnor och skådespelare och andra kulturpersonligheter. Människan uttrycker sig alltid på något sätt. Det gjorde de brittiska världsstjärnorna Beatles i brytningstiden mellan efterkrigstid och nutid. Det förändrade musiken för alltid. Och det lyfte människor till en förvissning om att några låtar från några vanliga killar från utkanten av en medelstor industristad kan ha betydelse för en hel värld. När vi sitter på en annan buss, bussen som guidar oss runt i Beatles fotspår i Liverpool sker ett upprop av nationalitet Jag undrar varför. För guiden är det en kul grej att gång på gång konstatera att passagerarna bara marginellt utgörs av européer. Just idag är vi fem svenskar, inga övriga européer. Bara brasilianare, japaner och amerikaner och fem svenskar på en full buss för att se skärvor av Paul, Ringo, George och Johns liv. Beatles lockar än idag en hel värld med sin musik. 

Och mitt i min kombinerade shoppingrunda och sightseeingtur på Oxford Street i London vid nyåret 2014 slår det mig att utan någon som helst förändring hade denna gata saknat både dubbeldäckare och butiker. Och i stället varit en färdväg med hästdroskor för att offra människoliv i ännu en meningslös Hanging Day.  





 



2 kommentarer:

  1. PLEASE CONTACT US FOR YOUR SECURE AND UNSECURED LOAN AT AN INTEREST RATE OF 1.00%,
    INTERESTED APPLICANTS SHOULD CONTACT US VIA EMAIL: PERGOCF@QUALITYSERVICE.COM

    ARE YOU IN NEED OF LOAN, FUND?________________ARE YOU IN NEED OF LOAN, FUND?
    INTERESTED APPLICANTS SHOULD CONTACT US VIA EMAIL: (PERGOCF@GMAIL.COM) (PERGOCF@QUALITYSERVICE.COM) (PERGOCF@AOL.COM)

    PLEASE CONTACT US FOR YOUR SECURE AND UNSECURED LOAN AT AN INTEREST RATE OF 1.00%
    INTERESTED APPLICANTS SHOULD CONTACT US VIA EMAIL: PERGOCF@GMAIL.COM

    SvaraRadera
  2. Diana var ingen "enkel medelklasstjej". Kolla källorna bättre.

    SvaraRadera