lördag 11 maj 2019

Om gullvivor och syrener och svärfars 97-årsdag

I dag skulle min svärfar fyllt 97 år. Även min morfar fyllde år i maj. Han föddes för 111 år sedan. Det är alltid roligt att gratulera dom som fyller år så här års. Man kan uppvakta med gullvivor och syrener i den, som många av oss tycker, den bästa tiden på året. 

Två personer -Bernt och Bertil- som föddes vid tiden när Sverige var Europas fattigaste folk. 100 år är ingen lång tid. Jag har träffat dem båda så sent som för 15-20 år sedan.  

Ni har säkert tänkt detsamma väldigt ofta. Personer runt Er som kan berätta om en tid ganska nyligen, men som skiljer sig ganska mycket från det liv vi lever idag. Vi har alla äldre släktingar som kan berätta om skräcken som fanns för att andra världskriget skulle bli en del av vår vardag. Och oron för att Europa skulle få svårt att resa sig ur eländet som vi slapp undan. 

Vi har upplevt en exempellös utveckling i Sverige tack vare att vi stod utanför kriget, för att vi haft en lång period i fred och frihet, ett samhälle byggt på självständiga bönders initiativkraft och hårda arbete.  Här fanns ett bondesamhälle, utan fascister och kommunister, som förmådde övergå till ett industrisamhälle utan alltför stora sociala spänningar.

När min svärfar fyllde 50 i 1970- talets början var Sverige världens rikaste nation. När morfar fick sina första barnbarn levde han och vi i ett välfärdsland som jämförelsevis är och var helt ofattbart. 

En av orsakerna till den snabba utvecklingen i vårt land var att vi kunde exportera trä och malm för att bygga upp ett sargat Europa. Sverige kunde exportera sina råvaror och industriprodukter till ett sönderbombat Europa som behövde byggas upp efter kriget. 

Fortfarande är Sverige bland dom rikaste. Men Sverige har också gjort många svåra vägval för att undvika kriser, krig och ekonomisk oro. Exempelvis kohandeln på 30- talet eller saneringen av svensk ekonomi på 90- talet. 

Befinner oss allt jämt i en fantastisk tid och i ett välorganiserat välfärdssamhälle. Uppgiften är som alltid att försöka undvika kriser och krig. Dom värderingarna som var upprinnelsen till kriget då finns i Europa idag också. Huvuduppgiften är alltjämt att främja fred och säkerhet, att undvika krig och kriser. 

En framgång kommer aldrig av sig själv. Men en social oro med kriminalitet, gängbildning, etniska konflikter osv kommer när samhället på något sätt smiter från ansvar för att skapa jobb och framtidstro. 

Vi får hoppas att den epoken aldrig kommer tillbaka när vi kan bygga vår välfärd på att andra har krigat. Tvärtom har Sverige valt ett nära samarbete med resten av Europa- i den europeiska unionen, EU. 

EU:s huvuduppgift är att upprätthålla fred genom ekonomiskt samarbete. Ibland kan man tycka att det är lite simpelt, fri rörlighet för människor, varor, tjänster och kapital. Men det förutsätter en verklig möjlighet att plugga och kunna jämföra din examen på ett universitet eller folkhögskola. Det bygger på att vissa krav uppfylls för att få sälja leksaker eller godis eller traktorer. Standardisering brukar det kallas. Européerna vill slippa handla billiga och dåliga grejer, som är miljöskadliga eller håller dålig kvalité på annat sätt. De fyra friheterna ska ramas in av miljömässiga och sociala hänsyn.


Det gäller också i Europas relation till resten av världen. Om EU ställer höga miljökrav i handeln i sin egen världsdel och blir framgångsrik med det kan vi också ställa krav på USA eller Asien att följa efter. Om Europa undviker kriser och krig, om EU-länderna samarbetar inåt kan vi också bli en global spelare som aldrig hukar för stormakter, utan som ställer krav på att amerikansk eller asiatisk handel också ska vara hållbar både socialt och miljömässigt. 

Det finns en vara som är svår att direkt placera in i den fria rörligheten. Det är livsmedel. Också beslutsfattarna inom EU har insett det. Därför finns det en ganska omfattande jordbrukspolitik 

Vi behöver en rejäl landsbygdsutveckling som stödjer avkrokar och avfolkningsbygder i Europa så att dom aldrig hamnar på efterkälken. Lite småpengar för bredband och biogassatsningar i det som kallas för Landsbygdsprogrammet. 

Det behövs också EU- stöd i ett större sammanhang. Industriregioner som Västsverige som behöver gå från oljeraffinaderier och skitiga kemiföretag till industrier med fokus på Clean tech och nya råvaror. 

Bruksorter som ställer om från en gammal trög mentalitet till moderna IT- företag och en tjänstesektor med hög servicenivå. EU satsar på forskning för att utveckla samarbeten mellan exempelvis Textilhögskolan i Borås och modeföretag som nu hopar sig i 2020- talets Sjuhärad. Borås kan, tack vare ganska små medel ur EUs regionalfond, bli ett modernt modemecka med hållbara plagg som konkurrensfördel, istället för en sunkig textilstad med omodern handel utan framtidstro. 

Så är det hela tiden. Vi ska bygga samhället på nytt. Även om vi sluppit krig är vi alltid inne i en slags strukturomvandling. Bort från det gamla men samtidigt tar vi med oss vunna erfarenheter och genuin yrkesskicklighet. Alla bygder och samhälle. Behöver hjälp på traven. Med landsbygdsprogram, socialfonden, forskningen, regionalfonden eller jordbrukspolitiken. Olika redskap för att klara förändringar i en ny tid. 

Under de senaste veckorna har det blivit många trevliga möten med olika samtalsämnen. 
  1. Vi pratade i Vårgårda om företaget Vårgårdaris som blev uppköpt och flyttade sin produktion. 
  2.  I Vargön pratade vi med ledningen på Vargön Alloys som är det enda legeringsföretaget i Sverige som finns kvar. Varför är det så?
  3. På Tjärnö längst norrut i Bohuslän diskuterade vi hotet mot våra hav. 
  4. På Örsåsgården i Svenljunga pratade vi om hur vi ska säkra svensk matproduktion. 

Alla möten handlar om oron för förändringar och samtidigt innehåller samtalen så mycket hopp. I den EU- valrörelsen som vi är mitt uppi kommer många att vilja kasta grus i maskineriet, säga att EU är kasst, fast de vet att EU kan hjälpa oss genom förändringar. 

Utanför Hedemyrs i Tanumshede kom det fram en lite skitig kille i blåställ och hörselskydd runt halsen en vacker tisdagseftermiddag. Han berättar att han precis investerat i ett jordbruksföretag för fem miljoner kronor. Kalkylen bygger på att han erhåller sådär 200 000 kr i jordbruksstöd från EU årligen.


Jag sa till honom att Centerpartiet är den enda garanten för att hans kalkyl håller, att han ska ta sig igenom lån och amorteringar, orka att jobba dag och natt för ganska liten lön. Han ska veta att EU backar upp honom i den förändringen som han är beredd att leda, förändringen som innebär att Tanum kan leverera mer mat till ett Europa som behöver öka sin självförsörjning.


Om EU står upp för denna typ av stöd i en förändring så gagnar det aldrig enbart den enskilde som fått stödet. Det ökar förutsättningarna för jobb i en hel bygd, förbättrar möjligheterna till framtidstro och minskar risken för missmod, som håller pessimismen borta, som tränger tillbaka populism och extremism och istället får oss att blicka framåt i ett grönare, mer demokratiskt och mer fritt Europa.


Vet ni vad han sa innan vi skiljdes åt; 
- Du får mi rust! 














Inga kommentarer:

Skicka en kommentar