Om en lotsutkik, en möbelfabrik och en levande skärgård

Det byggdes en ny lotsutkik på Hättan och några entusiaster öppnade en möbelfabrik på Risön i början av 1900- talet. På Kärrsön, Älgön och Brattön bedrevs jordbruk. Här har funnits trankokerier och salterier.  Idag är vi många som älskar att komma till dessa öar på sommaren, men åretruntboende och åretruntjobb är det ont om. Och fisken sinar i både Skagerack och Kattegatt. 

KAN FLER BO ÅRET RUNT? 
Sätter mig i båten med brorsans familj. Vattnen kring Nordön ligger spegelblank och idag ska temperaturen gå upp mot 30 grader. Alla som kan söker sig till havet. Det är full verksamhet på klippor och bryggor, i båtar och längs den smala Marstrandsvägen. 

Den upprustade lotsutkiken på Hättan är symbolen för människors längtan
efter en mer levande skärgård. Tänk om utflykten till Hättan kunde kombineras
med besök på ett jordbruk, hos en lokal fiskare eller en liten gårdsbutik?!
Drömmen om en mer levande skärgård med några fler åretruntjobb måste
hållas i gång. Det ställer troligen högre krav på hårdare tag
inom fiskepolitiken.Vi måste få tillbaka de lokala
bestånden och en långsiktig produktionsförmåga för ett kustnära fiske. 

Människor älskar att komma till Västkusten på sommaren. Områdena runt Marstrand tillhör de trakter i Sverige där befolkningen stiger mest sommartid i förhållande till antalet åretruntboende. Nordön räknas till en av de största fritidsbåtshamnarna i landet. Går inte att förstå hur mycket tid och pengar som vi lägger på en båt, en båtplats, tid för skötsel av båtar och sedan är det över på några veckor. Tänk om fler kunde bo nära skärgården eller i skärgården ?! Så skulle säsongen vid havet bli längre för allt fler. Och tänk om fler kunde bo här året runt. Och ha jobb i havet eller vid havet ?! 

Jag lyssnar till ett föredrag om fisket i Kattegatt och Skagerack. 

- De stora torskarna är borta. De små torskarna, som egentligen ska vara mat åt de stora fiskas upp. Och en del av dessa småtorskar kastas tillbaka i havet igen. Bara utanför Norges kust kastas 80 miljoner torskar tillbaka, säger Gösta Bring som varit aktiv i många år i Sporfiskarna och som också är engagerad i projektet Åtta fjordar. 

Men det finns ljuspunkter, erkänner Gösta. Torskbeståndet ökar något, tjuvfisket är mindre omfattande och mängden fisk som kastas tillbaka går ner. Kanske tack vare förbud mot utkast. 

- Från och med 2014 är det utkastförbud i Skagerrack, informerar Gösta. 

Enligt Gösta Bring återstår en mängd åtgärder för att så sakteliga få tillbaka havets produktionsförmåga av fisk. Han efterfrågar mer selektiva fiskredskap, bättre övervakning, fler syresättningsprojekt, insatser mot övergödning och större områden med förbud mot bottentrålning. Det gäller lokalt och det gäller globalt. 

-  Trål är förödande och plöjer upp bottnarna. Det har lett till att Skagerack och Kattegatt är mer eller mindre dött, understryker Gösta Bring. 

LÄTTARE SAGT ÄN GJORT 

För 15-20 år sedan fiskades nästan 4000 ton torsk i Skagerack och Kattegatt. Nu får man bara upp drygt 600 ton, fortsätter Gösta som tycker att det finns alltför mycket subventioner i fisket, t ex subventioner av diesel. Gösta Bring träffar mig och ett 10-15 ytterligare personer på Fregatten i Stenungsund. Vi lyssnar andäktigt på hans föredragning om alla hoten mot fisket. Det är lätt att bli pessimist. Men samtidigt är det samma för fisket som med all annan produktion i vår omgivning. Fiske, jordbruk och industriproduktion ska inordnas i en mer hållbar utveckling. Det handlar om att öka havets, jordens och skogens förmåga att producera tillräckligt med energi och livsmedel för att mätta mänsklighetens munnar och värma upp våra hus. Det är lätt att gå vilse, frestas att fiska för mycket för att kortsiktigt tjäna pengar och mätta munnar i en del av världen, medan förutsättningar för fiske undergrävs lokalt. Det gäller att klara balansen. Ta tillvara all fisk som kan och bör fiskas, undvika fiskodling och trålad fisk för att istället stödja det lokala yrkesfiskare. Lättare sagt än gjort när det bara finns några hundra yrkesfiskare kvar i hela Sverige. 

Med foten på Åskholmen och Kärrsön i ryggen.
Det är en överväldigande utsikt som möter dig i skärgården.
Men det var länge sedan någon bedrev jordbruk på Kärrsön.
Brorsan och hans kompis berättar att Kärrsön säldes för ungefär
20 år sedan. Skulle det kunna uppstå jordbruksdrift där igen ? 

Skärgården måste utvecklas så att det skapas fler jobb samtidigt som reglerna för exempelvis fiske blir hårdare. Gösta betonar de lokala bestånden. Lokalt fiske, lokala bestånd- det är väl det som vi längtar efter när vi sitter i fritidsbåten eller ligger på en klippa i skärgården på sommaren?! Ganska trist att konstatera att så få kan leva här året runt, att stora trålare fiskat upp all fisk och att miljöproblemen fortfarande hopar sig. Vi borde vända på steken. Skapa regler för att få tillbaka lokal produktionsförmåga för fisket, marknadsföra och sälja fisken lokalt, kanske i de gamla byggnaderna ute på öarna som knappt används idag. Jag pratar lite med brorsans vänner på en klippa på Åskholmen. Vi kommer på ett par exempel på att skärgården här omkring expanderar. På Dyrön uppförs nu en andra restaurang. Det går säkert att utveckla dagens version av salterier och trankokerier. Och kanske jordbruk också. Det kräver troligen hårdare tag mot tjuvfiske, utkast och överfiske ett tag till. Så småningom skulle de lokala fiskebestånden komma tillbaka, en och annan skulle kanske välja att bli yrkesfiskare med hemmahamn Marstrand eller Mollösund igen.  

KONSTLAD TURISM

På ett sätt är det en konstlad turism vi utför när vi ligger på en klippa på Åskholmen, grillar hamburgare på medhavd grill och stoppar i oss industribakade kakor. Brorsans familj, hans vänner och jag spekulerar lite kring det sista nedlagda jordbruket på Kärrsön. Skulle någon entusiast kunna starta upp igen någon gång i framtiden ? Det skulle ge jobb åt några fler året runt. Och skapa förutsättningar för en mer genuin turistupplevelse. Undra hur många av dem som kör sin lilla motorbåt från Nordön till Risön så här års, som spanar upp mot den gamla möbelfabriken, som slänger ett öga upp mot lotsutkiken på Hättan och spekulerar om ett livskraftigt jordbruk på Kärrsön ?! Kanske är en levande skärgård möjlig, funderar jag när vi vänder åter mot Nordön via Älgön där det faktiskt bor lite folk fortfarande.