Högre kvalité i vården - kan det vara så svårt?

När välmående länder  har köpt sin dyra medicinska utrustning, håller sig med de främsta läkemedlen och har utvecklat sofistikerade metoder för diagnostik så upptäcker sjukvården att det allra enklaste, själva vårdprocessen och logistiken i sjukvården tenderar att dra ner vårdkvalitén.  Det var kontentan av det seminarium om sjukvård som regionstyrelsen genomförde i går på Sahlgrenska Universitetsjukhuset.

Expertis från utlandet var på plats för att ge inspel till oss.  Huvudproblemet är att utgifterna i sjukvården stiger snabbare än BNP. USA ligger som vanligt sämst till, men svensk BNP skulle också kunna ätas upp av sjukvårdsutgifter om inget görs. Nästa problem är att få länder mäter resultaten i sjukvården. Därför vet vi ganska lite om patienten. Men några länder mäter vissa saker och Sverige är bäst i världen på att mäta kvalitén i vården. Bara för några år sedan fanns det knappt 70 register och idag har vi passerat 100. Västra Götalandsregionen är bäst i Sverige på att mäta. Flertalet kvalitetsregister har byggts upp av eldsjälar på Sahlgrenska eller ute i primärvården och finansieras således av Västra Götalandsregionen. En del av finansieringen har tagits över av SKL via medel från staten. Men sjukvården i Sverige och Västra Götaland  har inte använt registren i någon högre grad och alltså har vi inte höjt kvalitén i vården så mycket som vi skulle kunna göra.

I de fall vi har använt kvalitetsregistren, tex genom att dra ner vårdtiden för slutenvård för hjärtinfarkt har vi "straffats" av staten i skatteutjämningssystemet. Så vi är dåligt förberedda och har inte förstått potentialen i att mäta och jämföra patienters upplevelser i vården för att sedan dra slutsatser, som används brett i vården för att öka kvalitén och minska lidandet.
- Ett av Era sjukhus i Västra Götaland genomför exempelvis över två procent omoperationer av det totala antalet operationer för en viss åkomma. Ett sjukhus strax intill har bara 0,2 procent omoperationer på samma sjukdom, konstaterade en av våra föreläsare. 

Ett dilemma är att Sverige är ett litet land som gör få behandlingar på varje sjukhus. 
- Det betyder att ni har läkare på de mindre sjukhusen som kanske bara gör vissa ingrepp 1-2 gånger per vecka. Då kommer dessa läkare aldrig att bli lika duktiga som de läkare någon annan stans i världen som gör 10-20 ingrepp varje vecka, betonade Dr Martin Gilbert i går. 

I Holland finns 92 sjukhus som opererar bröstcancer. Ett politiskt uppdrag för en tid sedan gick ut på att försöka koncentrera insatsen till en handfull sjukhus. Det visade sig att det sjukhuset i Holland  där man idag opererar 400 bröstcancer om året har 3,6 procent delar av tumören kvar efteråt. På det sjukhuset där man opererar 100 bröstcancer om året har hela 13,5 procent tumören kvar efteråt och riskerar ytterligare operation, lidande och i värsta fall död. En stor del av kvalitetsarbetet går alltså ut på att koncentrera vissa ingrepp till färre sjukhus så att varje läkare kommer upp i volym. Men vesäntliga delar av kvalitetsarbetet går ut på mycket, mycket enkla saker, tex att följa upprättade vårdprogram.

Så svårt, men ändå så enkelt, tänker jag när jag lämnar seminariet. Tänk att sjukvården kanske kan göra många, många fler patienter friska och samtidigt slippa höja skatten eller fortsätta se på när utgifterna ökar. Dessutom understryker flera av föreläsarna att jämförelser i form av kvalitetsregister alltid sporrar läkare och annan vårdpersonal att anstränga sig. Kvalitetsregister föder ett engagemang som vi underskattar, menar våra gästföreläsare som också menar att det handlar om att skapa en kultur bland läkare och vårdpersonal som går ut på en, enda sak. Att alltid vilja göra bättre!