onsdag 24 oktober 2012

Om stråk, elfordon och nettonuvärdeskvot

- Det behövs demonstratorer för att testa hela affärsmodellen, säger Maria Jobenius från Saab Scania. Hon pekar på att Sverige har en världsledande ställning när det gäller bränslesnål fordonstillverkning och hon tycker att vi måste ta nästa steg för att möjliggöra elektrifiering av morgondagens fordonspark. Och hon vädjar till staten om stöd för att demonstrera hur ett samhälle med eldrivna fordon ska gestalta sig. 

Yes, tänker jag för mig själv. Vad bra att dessa krav kommer från näringslivet själv. Lite paradox att Redareföreningens VD Christer Schoug gnäller över svaveldirektivet några minuter senare. Synd att han inte på motsvarande sätt kräver att regeringen leder arbetet för sjöfartens svavelsnåla affärsmodeller.  Om nu regeringen är så oförstående kring tonageskatt och behovet av ett internationellt sjöfartsregister så skulle man kunna kompensera detta ointresse  genom att istället finansiera demonstration av sjöfartens svavelfria innovationssystem. Den nationella innovationsstrategin och forskningspropositionen ger visst utrymme för detta. 

Jag är på ett möte med teknikföretag och trafikmyndigheter, branschorganisationer och politiska företrädare på Näringsdepartementet. Vi ska prata med infrastrukturminister Catharina Elmsäter- Svärd om infrastrukturpropositionen. Hon bekräftar de smått ofattbara 500 miljarder kronor som ska gå till vägar och järnvägar de närmaste åren. Mest till drift och underhåll. Men också en del nya investeringar. Önskelistorna haglar i luften om mer pengar till alla flaskhalsar och även till områden som inte har flaskhalsar idag, men som gärna vill ha flaskhalsar så att de kan få mer pengar till infrastruktur. Infrastrukturminister  Elmsäter- Svärd betonar behov av att stärka svensk konkurrenskraft, att infrastruktur ska främja tillväxt samt att stråktänkande och ökad kapacitet in mot storstäderna är första steget. Några talare bekräftar att ett sådant tänkande är bra, men pekar också på att Trafikverket ofta styckar sönder alla stråk  i vägstumpar, som var för sig avfärdas som olönsamma med nettonuvärdeskvoter på noll eller rentav minus. De flesta i lokalen känner igen sig i denna rävsax, dvs vackra transportpolitiska mål och den sk fyrstegsprincipen som  inte släpper fram några nya satsningar på järnvägs- och väginvesteringar. Trafikverkets generaldirektör Gunnar Malm förklarar att investeringar i infrastruktur måste följas av en ökad intäkt till staten, annars blir investeringen bara ett skuldberg. Å ena sidan har Malm rätt,  tänker jag och ser bilder på näthinnan av alla gigantiska motorvägsinvesteringar i södra Europa som vi svenskar hyllat genom åren, men som våra vänner i Euroområdet nu inte vet hur de ska betala. Men å andra sidan har Malm fel. Om investeringar i svensk infrastruktur uteblivit i decennier och orsakat försämrad konkurrenskraft då blir transportpolitiska mål, nettonuvärdeskvoter och fyrstegsprinciper bara ett sätt att ytterligare försämra svensk konkurrenskraft.

På lunchen pratar jag med en representant från Länsstyrelsen i Norrbotten som understryker att malmen från Norrbotten står för 60 procent av Sveriges export och att 90 procent av Europas järnmalm kommer från Norrbotten. Hur ska svensk konkurrenskraft kunna stärkas om inte via gigantiska investeringar i vägar och järnvägar? Och intäkten, ja, den som inte tror att det kommer en intäkt i andra ändan från gruvnäringen har ju tappat tron på Sverige. 

Handelskammaren i Mälardalen tar till orda på mötet. De företräder näringslivet i bland annat Örebro och Västmanland och reser krav på snabbare transporter på Europaväg 20 genom Laxå, Mariestad, Götene, Skara, Vara, Vårgårda och ner mot Göteborg. Förvirringen utbryter när Trafikverkets generaldirektör Gunnar Malm försöker svara på frågan och samtidigt nämner Ulricehamn. Vi förstår att han tror att vi pratar om riksväg 40. Det säger något om insikten om E20. Det kommer krävas en del lobbyarbete för att få gehör för ett av Sveriges viktigaste godsstråk där en överväldigande majoritet av Volvos underleverantörer finns. Vi berör medfinansiering och Gunnar Malm betonar att näringslivet inte är så intresserade som en del tror. Det stämmer inte i Västsverige där Sparbanken, Volvo m fl företag gått in för att finansiera såväl Hamnbanan som delar av E20.  Själv bestämmer jag mig att fokusera på förbindelser med en av Europas mest expansiva områden, nämligen Oslo- regionen och dess arbetsmarknadsregion som sträcker sig ner mot Bohuslän, Dalsland och Värmland. Vi behöver utbyggd järnväg från Trollhättan och upp mot norska gränsen, säger jag. Vi behöver bygga ut E45 norrut mot Värmland för att kunna dra bättre nytta av expansionen från Oslo- regionen. Elmsäter- Svärd har tidigare bekräftat behovet av att tänka stråk bortom både läns- och nationsgränser.  Maria Ranka från Stockholms handelskammare bekräftar också att Oslo, vid sidan av Stockholm är enormt expansivt och att vi måste dra ut nyttorna av detta. Om representanter från Mälardalen pratar om transporter i Västsverige och representanter från Västsverige pratar om Norge och de verkliga transportbehoven börjar i Norrbotten, då förstår man att en infrastrukturminister kan behöva luta sig ännu mer mot stråktänkande och lite mindre mot nettonuvärdeskvot. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar