När skogen ska räcka till leksaker och smycken

De två senaste dagarna har gått i skogens tecken. I går var jag på besök i Stenebyskolan, som är en av de häftigaste skolor jag känner till. Mitt ute i spenaten, en och en halv timma rakt norrut på 172:an från Uddevalla räknat, ganska nära gränsen mot Norge, ligger en filial till Göteborgs Universitet, som bedriver undervisning på kandidat- och masternivå med världsunika metoder och resultat. Det är högskolan för design och konsthantverk (HDK)som har verksamhet i Bengtsfors.

Det är inom metall som man är världsbäst, men här finns också unika utbildningar inom trä, t ex möbelsnickeri och textil. Jag träffar Bitte Nygren, som är prefekt och entusiast inom HDK och jag skakar hand med proprefect Jeff Kaller som är lika positiv varje gång vi möts. Några av deras elever, lärare och administratörer har samlats för ett ledningsgruppsmöte denna dag. Vi blickar ut över den lilla orten Dals Långed samt det vackra höstlandskapet medan vi pratar om skogen, förädlingsmöjligheterna och vägen mot det hållbara samhället.

Klas Barthelsson som är utbildningsledare vid Stiftelsen Stenebyskolan resonerar om behovet av att utbdilningspolitiken bereder möjligheter att ha breda ingångar och smala utgångar. Då kan man både möta unga människors breda behov och skola ungdomar med världsunik kunskap, betonar han. Just nu funderar han på hur Steneby ska kunna få tag på lokaler för att gå vidare i utbudet av utbildningar inom Yrkeshögskolan.
- Vi vill satsa på redesign, dvs återbruk av bland annat kläder.
Även en utbildning inom accesoarer är vår ambition, berättar han. Klas berättar om den lilla skolan och den lilla ortens överlägsenhet i att skola unga människor till världsunika entreprenörer genom att de får möjlighet till en individuellt anpassad utbildning. Genom årtionden har yrkesskicklighet och vetenskap gått hand i hand som så småningom lett till flerdimensionella kunskaper om hur man blir världsbäst på materialbearbeting inom metall, trä och textil.

Steneby tar emot besök från världens alla hörn och skolan söker sig också ut i världen på mässor och universitet med liknande utbildningar. - När vi såg vad USA har att visa upp inom området förstår vi att vi är världsbäst, fortsätter Klas. Ändå är skolan inte självklar. Den ligger otillgängligt långt norrut i Dalsland med ingen eller knappa möjligheter för studenter att pendla med kollektiva medel. Lokalerna är dyra per kvadratmeter och nyligen har terminsavgifter för utländska studenter tagits bort, som gör att en del av elevunderlaget sviktar. Barbro Erlandsson Bratt och Per-Erik Bryntesson berättar entusiastiskt om skolans utvecklingsplaner och framtidsmöjligheter. Under samtalet berör vi hela samhällsutvecklingen, om behovet av att ta tillvara råvaror för att ställa om till ett hållbart samhälle och om Sveriges potential att vara bäst på att skapa mervärden i den förändringen. Vi stannar till i resonemang om återvinning och att bygga affärsmodeller för framtiden. Klas exemplifierar med potentialen för att renovera 1700-talsmöbler.
  - Den som utbildar sig inom det området har garanterat hur mycket jobb som helst. Så, å ena sidan finns oro för att Steneby är en allt för "dyr" skola i det korta perspektivet, men å andra sidan är det just i dessa lokaler som världens duktigaste inom förädling av metall, trä och textil finns.
Håll ut och våga satsa, tänker jag för mig själv när jag åker vidare i Dalsland efter ett inspirerande besök. Jag besöker gymnasiet i Bengtsfors, som i sina utvecklingsplaner drar nytta av närheten till Steneby. Här finns flera program som har anknytning till design. Vi pratar om unga människors val i livet å ena sidan och samhällets behov av arbetskraft å andra sidan.

Sacos färska rapport om yrken där det råder brist på arbetskraft far genom mit huvud. Vi stannar till vid yrket kemiingenjör och behovet av att locka ungdomar till träindustrin i Dalsland och i resten av Västra Götaland. På gymnasiet i Bengtsfors har man konstruerat påbyggnadskurser till två gymnasieprogram som möjliggör vidare studier till kemiingenjör inom trä. Dessa kemiingenjörer med träinriktning har säkerligen framtiden för sig, tänker jag när jag tar 172:an hemåt igen.

Idag har jag varit moderator på ett seminarium på temat "kampen om råvarorna". Representanter för fordonsindustrin, kemiföretagen, energisektorn och forskarvärlden har pratat om hur vi ska gå till väga när en hel värld ska ställa om från oljebaserad till biobaserad ekonomi. Miljöcehefen för Volvo AB; Inge Horkeby pekar på behovet av ett brett förhållningssätt gentemot teknologierna. Vi kan inte bara lita på biogas, naturgasen är en viktig pusselbit för att bygga rubusta och leverenssäkra trafiksystem för hållbar utveckling och för aktörer som Volvo som måste veta att bussen eller lastbilen går att tanka world wide. Johanna Mossberg från SP understryker att naturresurserna ovan jord inte är oändliga. Därefter för vi ett spännande samtal om incitament, politisk vilja och ledarskap för att ta till vara skogen, algerna eller våra sopor som råvara i ett helt nytt samhälle. Skogen växer snabbare än vi avverkar den, understyker Åsa som representerar Göteborgs Energi. Lars Lind och Lars Josefsson från kemiindustrin betonar samverkan och spelregler för att det inte ska bli en onödig kamp om råvarorna, utan en värld av möjligheter, en tid där smarta lösningar och effektivare användning av våra resurser bidrar till minskad miljöpåverkan och ökad tillväxt på samma gång. Lars Lind visar bilder på leksaker, shampoflaskor och lackskor, som en dag ska tillverkas utan fossila bränslen och istället hämta råvaror från skogen. Johanna Mossberg från SP understryker behovet av att rätt råvara och rätt bränsle används på rätt ställe i värdekedjan.
- Vi ska inte skicka svensk högkvalitativ skogsråvara för att rakt av ersätta kol i tyska kolkraftverk, även om det spontant kan tyckas innebära en hög klimatnytta, betonar hon.
Då tänker jag genast på mina kompisar i norra Dalsland som tar tillvara yrkesskicklighet för att starta utbildningar om hur man renoverar 1700-talsmöbler. Och som ser en ny världsindustri när smycken och accesoarer ska tillverkas i trä i framtiden. Ja, det räcker inte att skrika högt om ett mer miljövänligt samhälle, om mer klimatsmarta transport- och energisystem- vi måste också fundera på var i värdekedjan som de olika delarna från furan och stubben ska puttas in. Och hur den råvaran i slutändan ska räcka till.