- Och det är dom som har ammunition från Vanäsverken som vinner tävlingar i skidskytte, säger en ganska stolt Peter Ambjörnsson som möter oss i entrén hos företaget Nammo i Karlsborg.
Jag åkte hemifrån i gryningen idag och framåt halv tio var jag framme i Karlsborg. Först för att träffa Beate som är chef för ortens enda vårdcentral. Beate utstrålar proffessionalitet och värme i en lagom blandning när hon tar emot vid ett fruktbord på vårdcentralen.
 |
| Idag besökte jag vårdcentralen i Karlsborg tillsammans med Gunilla Druve-Jansson och Kjell Sjölund. |
Vården måste bygga på de villkor som gäller i glest befolkade områden. Läkartiderna måste anpassas till när bussen går och hembesök är ofta ett bra sätt att möta patienten. Beate beskriver målande hur hon jobbar för ett bra samarbete mellan alla aktörer i vårdkedjan och hur olika delar av vårdcentralen hålls samman samtidigt som distriktssköterskorna har sin mottagning, mödravården sin, barnavårdcentralen sin osv. Hennes berättelse får oss att förstå att här jobbar vi långsiktigt och inte med ryckighet. Enda gången hon höjer rösten är när vi frågar om vad hon önskar sig i form av politiska beslut. Då säger hon först artigt att det inte finns några särskilda önskemål, sedan säger hon med eftertryck att hon inte vill ha en massa dekret ovanifrån. Beate låter oss förstå att hennes främsta mål är kontinuitet och kvalité för patienten. Kommer det pekpinnar ovanifrån med snabba krav på förändringar riskerar det bara att slå sönder den långsiktighet som Beate försöker jobba efter. Hon har problem med att få fasta läkare, men de hyrläkare hon anlitar försöker hon knyta till sig, argumenterar för att de ska komma tillbaka så att patienterna slipper se nya ansikten hela tiden. Beate hänvisar hellre till Skövde än behåller en verksamhet i Karlsborg som hon anser har mindre kvalitetsbrister. Sommartid blir det sådana besked till patienterna och det måste vi hjälpas åt med att förklara för patienterna, menar hon.
Vi lämnar vårdcentralen och styr på ammunitionsfabriken. Företaget omsätter tre miljarder totalt och ungefär en halv miljard i Karlsborg. Därmed är Nammo Karlsborgs största privata arbetsgivare. Och de anställda ökar i antal. Från knappt 100 för några år sedan till drygt 200 idag. Till viss del är det den blyfria ammunitionens förtjänst. I slutet av 90- talet började dessa krav slå igenom på allvar och nu ökar efterfrågan. Med ett mer miljövänligt försvar runtom i världen ökar möjligheterna för Karlsborg att leverera mer och anställa fler.
 |
| Vid Vanäsverken produceras ammunition som aldrig förr. Företaget har ökat från knappt 100 till drygt 200 på några få år. Det är till stor del tack vare ökad efterfråganpå blyfri ammunition, berättar Peter Ambjörnsson. |
Vi drar vidare bland verksamheterna i Karlsborg. Det går sannerligen inte att undgå försvarsmaktens påverkan på staden genom århundraden. Detsamma kan sägas om Forsviks bruksmiljöer. Gamla ståtliga tegelhus reser sig mot himlen. Ett och annat fönster är trasigt och man kan ana svårigheter att underhålla dessa enorma lokaliteter där mekaniska verkstäder, gjuterier, kvarnar och varv brett ut sig. Målet för dagen är Forsviks fartygsvärncentrum som först tillkommit för att återskapa den gamla hjulångaren Erik Nordevall och som nu utvecklas till ett centrum för kunskapsspridning om fartygsbygge. Patrik som nyligen blivit utsedd till årets skaraborgare och som varit projektledare för återskapandet av Nordevall sprudlar som vanligt av berättarglädje när vi möter honom vid landbryggan till Erik Nordevalls tjusiga kopia. Han påminner om att bygget av hjulångaren kan ha varit en av de första viktiga stegen för Sverige att bli en industrination. Vi tittar in i maskinrummet där nitar, cylindrar och ångpannor har återskapats i långdragna men lärorika byggprocesser. Ungdomar med nyvaknade intresse för fartygsbygge har fått lära sig från grunden. När Nordevall skulle byggas av britter på 1830- talet upptäckte man snabbt att det inte fanns någon utvecklad industri någon stans i Sverige. Efter bygget av Nordevall tog man med sig ritningarna till Motala verkstad för att se om det fanns förutsättningar för att starta serietillverkning av hjulångare. Vi vandrar vidare från maskinrummet till smakligt inredda sovhytter.
 |
| Patrik håller lektion för Gunilla om hjulångarens tekniska konstruktion. Den byggdes på 1830-talet och kan sägas vara en av de första stegen mot industrialisering i Sverige. En resa från Göteborg till Stockholm med denna hjulångaren kostade motsvarande 28 000 kronor. |
Idag kan sexton gäster i åtta sovhytter göra en chartrad tur på Vättern. Ombord kan man även hålla bröllop och fester för 60- talet gäster. Besättningen bär tidtypiska kläder och serverar mat från ett tidtypiskt kök med vedspis. Det är bara de inbyggda kylarna och det moderna porslinet som avviker från orginalinteriören i fartygssallongen. De små hyllorna på väggen med vattenkaraffer till törstiga passagerar är exakta kopior från orginalet Nordevall vars vrakdelar ligger på havsbotten mellan Vadstena och Motala. Detaljer som bordsben och fönsterkarmar är återskapade så som det en gång såg ut. Sovhytterna ger en känsla av att befinna sig i en tågkupe från 1800- talet. Patrik bekräftar att hytterna i hjulångarna kopierades när vagnar till järnvägen skulle börja byggas i Sverige. Vi äter lite lunch ombord och pratar om marknadsinsatser för att få ekonomi på Erik Nordevall. Avtal finns nu med Jönköpings kommun för några år. Men Nordevall behöver bli mer känd. Kjell Sjölund, Karlsborgs starke man, berättar om planerna på en fortsättning i Forsvik nu när Nordevall är färdigbyggd. Kjell har många idéer hur kunskapen om varv och fartygsbygge ska utvecklas tillsammans med många goda krafter. Vi hejar på en av entusiasterna som står och smider på kopior till trädetaljer i regalskeppet Vasa. Lite längre bort i lokalen står några nybetsade kanoner i trä som ska pryda en restaurang i närheten. I Forsvik sker experiment som skulle kunna göra orten till en del av varumärket Vasa, menar Kjell.
 |
| Prövar rodret på hjulångaren Erik Nordevall. För knappt två hundra år sedan gick orginalet på Vättern, men gick på grund mellan Vadstena och Motala. De senaste femton åren har eldsjälar sett till att återskapa fartyget,. |
Vi åker vidare på vår resa genom Karlsborg och stannar till hos Noremech AB som också är en fortsättning på framgångsrika industri- och verkstadsföretag i Västsverige. SKF outsoursade en gång det som skulle bli Lidköpings mekaniska verkstad och Volvo i Skövde sålde en gång en del av sin verksamhet. Dessa företag har i sin tur köpts upp av norska intressenter för att bygga kapacitet för Offshore. Vi får lära oss allt om världens tyngsta slangklämmor i stål som kostar uppåt en miljon kronor och väger uppåt 15 ton. Ett exemplar ligger på verkstadsgolvet när vi kliver in i fabriken. En mäktig syn att ta ett varv runt en nymålad slangklämma som ska sitta på en pipeline utanför Australiens kust. Vi slänger ett öga på komponenter till enorma stålborrar och tar en promenad i fabriken där man kan se på intensiteten bland robotar och skärmaskiner att företaget går på högtryck. Orderstocken är nästan större än man klarar. Vissa order får Noremech säga nej till och företaget skriker efter arbetskraft. Vi pratar en stund om svårigheten att få tag på arbetskraft till verkstadsindustrin. Kanske kan ökad ersättning för lärlingar hjälpa, försöker jag. Det mottages positivt. Just nu är strategin att ta in arbetskraft utan utbildning och lära upp dem i företaget. Då kan höjd ersättning för lärlingsplatser vara ett tillskott som underlättar. När jag åker hemåt har jag svårt att släppa bilden av ett Sverige som går på högvarv, där arbetskraft saknas på många håll och där vi till och med förlorar arbetstillfällen därför att det saknas folk som vill och kan jobba i industrin. Kjell Sjölund, Gunilla Druve- Jansson och jag tar en kopp kaffe innan vi avslutar dagen. Vi är överens om att Sverige egentligen inte har någon arbetslöshet, det är fel på matchningen på arbetsmarknaden. Något att bita i för alla som jobbar i utbildningssystemet, på arbetsförmedlingen eller i politiken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar