- Juridiken har fått en stor roll att tolka oerhört detaljerade regler, istället för att göra skälighetsbedömningar. Egentligen handlar det om vilket samhälle vi vill ha och politikerna måste sätta ner foten, tycker miljöjuristen Agnes Larfeldt-Alven och får medhåll;
- Vi har flyttat beslut från politiken till myndigheter. Men myndigheterna är rädda för att göra fel och resultatet blir en utvecklingsfientlig mentalitet. Nu måste vi förändra attityder så att vi skapar miljöer som driver utvecklingen och inte bara fördelar, säger LRF:s ordförande Paul Christensson.
- Det är inte rimligt att ett litet intresse eller en enda person ska kunna överklaga stora och viktiga infrastrukturprojekt, menar Kjell A Mattsson, som tidigare varit ordförande i riksdagens bostadsutskott.
- Vi har en verkställighetsklyfta mellan vad vi å ena sidan vill åstadkomma och vilka metoder vi å andra sidan har valt, understryker Stefan Helstrand, som är forskare inom naturresurshushållning.
- Ska samhällsplanering bygga välstånd eller rätta till det som blivit fel i välståndsbygget, frågar sig Ola Johansson, som sitter i riksdagens civilutskott och är talesperson i bostadspolitiska frågor för Centerpartiet.
- Politiken kan aldrig styra bostadsbyggandet, men ändå skyller alla på oss. Vi bör sätta oss tillsammans med byggherrarna och ha en mer nära dialog, tycker Eva Nypelius som är ordförande i SKL:s beredning för ökat bostadsbyggande.
- Översiktplanen skulle kunna bli ett mer dynamiskt verktyg där planerare och näringslivsutvecklare arbetar tillsammans, menar Axel Wenblad som har ett brett förflutet inom olika myndigheter och företag.
Och egentligen beror svårigheterna att finna en god samhällsplanering på att vi inte värderar jorden i samhällsekonomin, utan nöjer oss med kriterierna arbete och kapital, betonar Stefan Hellstrand som är forskare i naturresurshushållning.
Idag samlade jag ett stort antal politiker och experter och andra intresserade för att samtala om samhällsplanering. Mötet var en fortsättning på ett liknande möte i april. Och frågorna blev inte enklare idag, snarare fick vi en fördjupning som gjorde mig alltmer övertygad om att något är snett i de system vi valt för samhällets planering. Samtidigt har lagstiftaren haft svårt att fånga in brister i de översyner som gjorts.
- Översiktplanen skulle kunna bli ett mer dynamiskt verktyg där planerare och näringslivsutvecklare arbetar tillsammans, menar Axel Wenblad som har ett brett förflutet inom olika myndigheter och företag.
Och egentligen beror svårigheterna att finna en god samhällsplanering på att vi inte värderar jorden i samhällsekonomin, utan nöjer oss med kriterierna arbete och kapital, betonar Stefan Hellstrand som är forskare i naturresurshushållning.
 |
| Kristina Jonäng klappar Kjell A Mattsson på axeln. Kjell har lett arbetet med att forma dagens plan- och bygglag. Mötet handlade om brister och möjligheter med samhällsplanering. |
Ibland har lagstiftaren glömt övergångsbestämmelser mellan ny och gammal lagstiftning, vilket fått till följd att det blir mycket oklart hur lagstiftningen ska tillämpas. Agnes Larfeldt-Alven tar ett exempel på vad som sker när ramvattendirektivet nu ska implementeras i Sverige. Då uppstår det uppenbara svårigheter för en verksamhet vid en damm där fisken för länge sedan försvunnit och där ekosystemet inte riktigt fungerar.
- Skulle alla äldre tillstånd vid alla dammar förnyas pratar vi om miljardkostnader, betonar Agnes.
Agnes Larfeldt Alvén ger oss fler exempel. Var går t ex gränsen mellan omhändertagande av avfall och omhändertagande av schaktmassor? Det är inte tydligt och den ena klassificeringen innebär en helt annan hantering och helt andra kostnader än den andra klassificeringen.
Axel Wenblad som varit miljövårdsdirektör i Västra Götaland, generaldirektör för Fiskeriverket samt utredare för havsplanering ger oss en hel del paralleller mellan planeringen i havet och på land.
Axel ger exempel bakåt i tiden när länsstyrelsen i Göteborg började arbeta för att regionalekonomer jobbade i hop med handläggarna inom miljövården för att åstadkomma en ökad balans mellan regional utveckling och miljövård. Men Axel ger också exempel på hur svårt det har varit att få olika intressen att närma sig varandra i planeringen. När översiktsplanerna infördes var det svårt att få ett politiskt engagemang kring dessa.
- Översiktplanen skulle behöva bli ett mer dynamiskt verktyg, understryker Axel Wenblad.
Och Axel instämmer i det som Agnes antyder, att miljölagstiftningen ibland inte fångar in allt och rentav glömmer vissa aspekter. Underlaget till dagens miljöbalk med Carl- Axel Petri i spetsen blev mer av en redaktionskommitté och mindre ett verkligt underlag för en ny samlad miljölagstiftning, menar Wenblad.
När nuvarande plan- och bygglag skulle presenteras i slutet av 80-talet röstade alla de borgerliga partierna nej, men Centerpartiet hade i sitt nej en hel del förslag och idéer till hur en plan- och bygglag bör se ut.
- Lagrådet hade skarp kritik mot förslaget till ny plan- och bygglag, bland annat kring vad som skulle vara det allmännas rätt och den enskildes rätt, berättar Kjell som alltså var ordförande i riksdagens bostadsutskott vid denna tid.
- Konstitutionsutskottet uppmanade bostadsutskottet att arbeta fram lösningar på den kritik som lagrådet riktat. Resultatet blev bland annat att ÖP idag inte har någon verkan på den enskildes och de allmännas rät, fortsätter Kjell som menar att lagstiftningen fick en mer balanserad utformning där exempelvis ersättningsregler för privat egendom förbättrades.
Kjell tycker att man måste vara realist åt båda hållen i fråga om plan- och bygglagen. Det finns brister, men det går inte heller att avveckla en lagstiftning och tro att man ska forma något helt nytt.
- Istället får man förändra vartefter, betonar han.
Därefter tar Paul Christensson till orda, som är ordförande för LRF Väst. Han är ganska säker på vad huvudproblemet är.
- Rädslan att göra fel är fundamental hos myndigheterna. Lägg därtill att besluten flyttats från politiken till myndigheterna, säger Paul och menar att resultatet blir en utvecklingsfientlig mentalitet.
- Hur skapar vi miljöer där vi driver åt rätt håll, frågar sig Paul och efterfrågar mer civilkurage;
- Ofta blir myndigheterna uthängda i media och alltför sällan rycker chefer och politiker ut till försvar.
Paul instämmer i det som Axel Wenblad tidigare lyft fram, nämligen att översiktsplanen skulle kunna vara mer utvecklingsdrivet och mindre bevarandedrivet. Paul eftersträvar också nyttoanalyser i planeringen, men menar att vi mest ägnar oss åt riskanalyser och därmed späder vi på rädslan att göra fel, menar han.
- Vi måste orka väga intressen, ta ställning till vilken markanvändning som gör minst långsiktig skada, säger Paul med eftertryck.
Stefan Hellstrand har lång erfarenhet av praktiskt jordbruk och studier i lantbruksekonomi. Han tar ett större grepp än alla oss andra på seminariet och menar att det handlar om att föra in jorden som en produktionsfaktor i samhällsekonomin, istället för att enbart väga in arbete och kapital.
- Den långsiktiga samhällsekonomin är samma utmaning som bonden har att förhålla sig till, menar han.
Samhällsekonomin bygger på felaktig grund, menar Stefan.
Han säger exempelvis att värdet för våra sinnen är undervärderat. Det är lättare att sätta ett exploateringsvärde än att sätta värdet på kulturlandskapet. Med tanke på att vi riskerar få brist på energi och brist på livsmedel i framtiden när medelklassen i Indien och Kina ökar sin efterfrågan så bör värdet på naturresurserna öka ännu mer, tillägger Stefan.
Eva Nypelius som är ordförande i SKL:s beredning för ökat bostadsbyggande avrundar dagen med några reflektioner. Hon pekar på behovet av dialog mellan politiker och byggherrar.
- Politiken styr inte bostadsbyggandet, men ändå skyller man ofta på oss.
Eva betonar också behovet av planberedskap, att våga peka med hela handen och hantera den konfliktsituation som alltid finns kring hur vi ska använda marken.
Eva har studerat Finland och tycker att man bör pröva deras system med interntionsavtal med staten för att komma framåt i planeringen. Eva har funderat på avgifter eller någon form av begränsning av besvärsrätten. Kjell A Mattsson antyder också att han tycker att denna del har mest brister idag.
- Det är inte rimligt att ett litet intresse hos en enda person ska få sådana följder för stora infrastrukturprojekt, säger han.
Ola Johansson, som är bostadspolitisk talesperson för Centerpartiet är inte beredd att införa avgifter eller begränsningar av rätten att överklaga.
- Politiska system ska utgå från individen och individens rätt är grunden för rättssäkerheten, betonar han.
Och där någonstans sätter vi punkt för dagens samtal. Utan några enkla svar, men med ökad kunskap.
Axel Wenblad som varit miljövårdsdirektör i Västra Götaland, generaldirektör för Fiskeriverket samt utredare för havsplanering ger oss en hel del paralleller mellan planeringen i havet och på land.
Axel ger exempel bakåt i tiden när länsstyrelsen i Göteborg började arbeta för att regionalekonomer jobbade i hop med handläggarna inom miljövården för att åstadkomma en ökad balans mellan regional utveckling och miljövård. Men Axel ger också exempel på hur svårt det har varit att få olika intressen att närma sig varandra i planeringen. När översiktsplanerna infördes var det svårt att få ett politiskt engagemang kring dessa.
- Översiktplanen skulle behöva bli ett mer dynamiskt verktyg, understryker Axel Wenblad.
Och Axel instämmer i det som Agnes antyder, att miljölagstiftningen ibland inte fångar in allt och rentav glömmer vissa aspekter. Underlaget till dagens miljöbalk med Carl- Axel Petri i spetsen blev mer av en redaktionskommitté och mindre ett verkligt underlag för en ny samlad miljölagstiftning, menar Wenblad.
När nuvarande plan- och bygglag skulle presenteras i slutet av 80-talet röstade alla de borgerliga partierna nej, men Centerpartiet hade i sitt nej en hel del förslag och idéer till hur en plan- och bygglag bör se ut.
- Lagrådet hade skarp kritik mot förslaget till ny plan- och bygglag, bland annat kring vad som skulle vara det allmännas rätt och den enskildes rätt, berättar Kjell som alltså var ordförande i riksdagens bostadsutskott vid denna tid.
- Konstitutionsutskottet uppmanade bostadsutskottet att arbeta fram lösningar på den kritik som lagrådet riktat. Resultatet blev bland annat att ÖP idag inte har någon verkan på den enskildes och de allmännas rät, fortsätter Kjell som menar att lagstiftningen fick en mer balanserad utformning där exempelvis ersättningsregler för privat egendom förbättrades.
Kjell tycker att man måste vara realist åt båda hållen i fråga om plan- och bygglagen. Det finns brister, men det går inte heller att avveckla en lagstiftning och tro att man ska forma något helt nytt.
- Istället får man förändra vartefter, betonar han.
Därefter tar Paul Christensson till orda, som är ordförande för LRF Väst. Han är ganska säker på vad huvudproblemet är.
- Rädslan att göra fel är fundamental hos myndigheterna. Lägg därtill att besluten flyttats från politiken till myndigheterna, säger Paul och menar att resultatet blir en utvecklingsfientlig mentalitet.
- Hur skapar vi miljöer där vi driver åt rätt håll, frågar sig Paul och efterfrågar mer civilkurage;
- Ofta blir myndigheterna uthängda i media och alltför sällan rycker chefer och politiker ut till försvar.
Paul instämmer i det som Axel Wenblad tidigare lyft fram, nämligen att översiktsplanen skulle kunna vara mer utvecklingsdrivet och mindre bevarandedrivet. Paul eftersträvar också nyttoanalyser i planeringen, men menar att vi mest ägnar oss åt riskanalyser och därmed späder vi på rädslan att göra fel, menar han.
- Vi måste orka väga intressen, ta ställning till vilken markanvändning som gör minst långsiktig skada, säger Paul med eftertryck.
Stefan Hellstrand har lång erfarenhet av praktiskt jordbruk och studier i lantbruksekonomi. Han tar ett större grepp än alla oss andra på seminariet och menar att det handlar om att föra in jorden som en produktionsfaktor i samhällsekonomin, istället för att enbart väga in arbete och kapital.
- Den långsiktiga samhällsekonomin är samma utmaning som bonden har att förhålla sig till, menar han.
Samhällsekonomin bygger på felaktig grund, menar Stefan.
Han säger exempelvis att värdet för våra sinnen är undervärderat. Det är lättare att sätta ett exploateringsvärde än att sätta värdet på kulturlandskapet. Med tanke på att vi riskerar få brist på energi och brist på livsmedel i framtiden när medelklassen i Indien och Kina ökar sin efterfrågan så bör värdet på naturresurserna öka ännu mer, tillägger Stefan.
Eva Nypelius som är ordförande i SKL:s beredning för ökat bostadsbyggande avrundar dagen med några reflektioner. Hon pekar på behovet av dialog mellan politiker och byggherrar.
- Politiken styr inte bostadsbyggandet, men ändå skyller man ofta på oss.
Eva betonar också behovet av planberedskap, att våga peka med hela handen och hantera den konfliktsituation som alltid finns kring hur vi ska använda marken.
Eva har studerat Finland och tycker att man bör pröva deras system med interntionsavtal med staten för att komma framåt i planeringen. Eva har funderat på avgifter eller någon form av begränsning av besvärsrätten. Kjell A Mattsson antyder också att han tycker att denna del har mest brister idag.
- Det är inte rimligt att ett litet intresse hos en enda person ska få sådana följder för stora infrastrukturprojekt, säger han.
Ola Johansson, som är bostadspolitisk talesperson för Centerpartiet är inte beredd att införa avgifter eller begränsningar av rätten att överklaga.
- Politiska system ska utgå från individen och individens rätt är grunden för rättssäkerheten, betonar han.
Och där någonstans sätter vi punkt för dagens samtal. Utan några enkla svar, men med ökad kunskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar