(S)vika medborgarna eller (s)vika löftet till (mp) om E20 ?

När valrörelsen 2010 var över uppstod samma fråga som uppstår i alla andra parlamentariska församlingar efter ett val. Vem ska dansa med vem i Västra Götaland ? Jag levde i tron att (s), (fp) och (c) som samarbetat bra i nästan tio år skulle sätta sig ner och diskutera möjliga handlingslinjer. Men innan dessa tre partier diskuterat möjliga parlamentariska alternativ fanns plötsligt (mp) med på scenen. Inte otänkbart att samarbeta med dem, det verkade ganska rimligt att prata med dem. Men det blev aldrig något samtal utan dem, bara direkt in i förhandlingar oss fyra emellan. 

Centerpartiet hade gjort ett ganska dåligt val och jag var nytillträdd som råd. Jag fick många telefonsamtal om vem eller vilka vi borde samarbeta med. Att ta med (mp) innan vi pratat färdigt i den gamla konstellationen framstod som tveksamt samtidigt som många tyckte att vi borde prata med (m) och (kd). Jag kände starkt att man inte förhandla med två olika lag parallellt, så jag bestämde mig för att satsa första förhandlingsomgången på (s), (fp) och (mp). Mötena var givande men lite forcerade. Gert-Inge påpekade ständigt och jämt att det var bråttom, att vi har ont om tid. Jag kände tvärtom, tyckte att vi borde ta god tid på oss för att se om en konstellation skulle hålla. Vi förhandlade texter samt förhandlade platser i nämnder och styrelser under ett stort antal dagar som ofta övergick i sena kvällar med motiveringen att vi måste bli klara så snabbt. Jag förstod inte varför, men vartefter sjönk medvetenheten in om varför vår förhandlingspart hade så bråttom att bli färdig. 

Vi körde fast om sjukvården, särskilt om formuleringar om valfrihet och det fanns texter om de små sjukhusen som vi inte kände igen. Men i det stora hela kom vi framåt med sjukvårdstexterna. När vi kom till texten om infrastruktur gick det också hyggligt framåt, ända tills det var dags för meningen om E20. Då blev det tvärstopp. Meningen om standard på E20 tycktes omöjlig att diskutera. Det skulle absolut stå att vägstandarden ska vara 1+ 2, dvs ingen som helst öppning för 2+2. Med ett enklare vokabulär kan man säga att (mp) och (s) var helt låsta vid att E20 absolut INTE ska bli motorväg. Jag minns särskilt det sista mötet om just den meningen. Vi hade haft en lång diskussion där jag undrade varför vi ska lägga ner oss i fråga om standarden på vägen innan vi överhuvudtaget pratat med regeringen? Det finns förstås risk för att det bara blir 2+1 väg, men varför ska vi inte sikta högre? Men förhandlingen var fortfarande helt låst på den punkten. I det ögonblicket var jag tilltänkt som ordförande i regionutvecklingsnämnden och jag insåg att det blir omöjligt att leda det arbetet med restriktioner på E20. Jag bad att få prata i enrum med Gert-Inge Andersson (s). Jag frågar honom vad som har hänt, är han inte längre anhängare av en utbyggd E20?  Jag är så arg att tårarna tränger fram i ögonvrån där vi sitter i ett trångt grupprum i källaren på residenset i Vänersborg. Gert-Inge blir moloken och säger att "..jag tycker ju som du, Kristina...". Jag svarar med darrande röst att då får han väl visa det i den officiella förhandlingen. 

Vi fortsätter mötet i det större sammanträdesrummet där alla förhandlarna från (fp), (mp) och (s) sitter. Vi bråkar om sjukvårdstexter, antal ledamöter i nämnder och en del annat som ligger i vågskålen i en av de sista förhandlingarna. Vi justerar i alla texter, utom meningen om E20 som tycks vara helt låst i sin formulering. Ingen fyrfältsväg, endast 2+1 är beskedet! Gert-Inge ger inte sken av att han tänker öppna för någon förändring av E20-meningen efter vårt samtal i enrum. Han tycks hoppas att jag ska ge med mig genom enstaka justeringar på andra avsnitt. Uttrycket som han använt "jag tycker ju som du, Kristina" mal i huvudet medan diskussionen tuggar vidare. När Gert-Inge tar till orda om denna europaväg igen är han fortfarande lika oenig med mig om E20. Jag märker inte ens någon nyansskillnad i inställningen till E20 och han undrar retoriskt om "..Centerpartiet kan nöja sig nu.." Under några sekunder är jag helt paralyserad. Vi har nyss suttit i samtal i enrum, Gert-Inge har uttryckligen sagt att han tycker som jag i E20-frågan, men när den officiella förhandlingen tuggar i gång igen väljer han att ge mig en smäll på käften på temat att Centerpartiet borde vara nöjda. Hur tänkte han sig att vi skulle kunna samarbeta i en hel mandatperiod om han redan från början använder de metoderna ?! Jag sitter tyst ett par sekunder ytterligare och är närmast i chock. Då hör jag min bisittare Hans-Inge Sältenberg reagera ungefär som jag och han upprepar uppgivet medan han stirrar Gert-Inge djupt i ögonen"..är Centerpartiet nöjda nu.." för att kontrollera om det verkligen var detta vi hörde. Vi stirrar på honom båda två. Gert-Inge är som ett stenansikte. Vi förstår att han menar allvar. Gert-Inge tänker inte ändra en bokstav om E20. Det han sagt till mig i enrum stunden innan gäller inte. Det var bara en fras för att ta sig ur knipan just i det ögonblicket. 

Fortsättningen är mer allmänt känt. Uppgörelsen mellan (s), (fp), (c) och (mp) sprack någon dag senare. Inte enbart på formuleringen om E20, utan även på grund av att det uppdagats att det fanns ett hängavtal med Sjukvårdspartiet som innehöll ett löfte om ett regionråd till Sjukvårdspartiet samt att den uppgörelsen i sin tur var knuten till möjligheterna för (s) att få makten i Sveriges Kommuner och Landsting. När det går upp för (fp) och (c) att vi inte bara blir nonchalerade i formuleringar om E20 utan också höll på att bli ett underlag för att Ilmar Repalu (s) skulle få makten i SKL tackade vi för oss. 

Några dagar senare hade (s) och (mp) och sjukvårdspartiet gjort upp och även kastat in (v) i samarbetet. Och det fanns en skrivning i deras politiska överenskommelse om E20 som var identisk med den vi diskuterat, nämligen att det är 2+1 väg som gäller. Socialdemokraterna hade offrat motorvägen på E20 för att få makten i Västra Götalandsregionen. 

Tre år har gått. Förnedringen som jag kände den där oktoberkvällen 2010 i källaren på residenset i Vänersborg kommer tillbaka ibland. "Jag tycker ju som dig, Kristina" är budskapet den ena sekunden med min förhandlingspart och stunden senare kommer rakt motsatt budskap från samme förhandlingspart "..om Centerpartiet kan nöja sig nu". 

Nu i september 2013 sitter vi mitt i en verklig förhandling om E20. Vi diskuterar nationell plan för infrastruktur fram till 2025. Misstänksamheten mot Gert-Inge (s) lever tyvärr kvar. Kommer han att gå bakom ryggen på oss andra igen för att hålla löftet till (mp) eller kommer han att driva frågan om en utbyggd E20 utifrån vad en majoritet i regionfullmäktige faktiskt tycker? Vid ett par tillfällen i regionfullmäktige har misstänksamheten hos (c) och (fp) gjort att vi voterat i frågan för att markera vad majoriteten av väljarna tycker. Vi upplever inte att det går att lita på ledningen i Västra Götaland i E20-frågan. Och vi har våra skäl att vara misstänksamma. Konsekvensen av hela spektaklet är förstås att alldeles för få av oss gått in i E20-frågan med seriösa ögon när det nu blir skarpt läge. Trafikverkets tjänstemän är nog trötta på oss alla ibland. Men de som tagit makten i Västra Götaland genom att hävda 2+1-väg in absurdum måste nu slutgiltigt bekänna färg. Tänker de fullfölja sveket mot väljarna eller ta ansvar för vägen? 

Idag träffade vi infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd för att diskutera de faktiska möjligheterna att få till stånd en utbyggd E20. Representanterna från kommunerna i Skaraborg har jobbat hårt och skrapat ihop 400 miljoner kronor. Ett imponerande arbete i ett stort antal små kommuner som säkert känner att 400 miljoner kronor egentligen är svårsmält för medborgarna. Men de plockar fram dessa medel för att de vet att deras framtid hänger på att få en fyrfältsväg på en av Sveriges största industristråk. Regionen, näringslivet och några ytterligare kommuner har skrapat i hop lika mycket pengar. Totalt kan vi skryta med uppåt en miljard kronor i medfinansiering. Gert-Inge (s) har trixat fram en avsiktsförklaring där han säger att regionens pengar i första hand ska gå till trafiksäkerhetshöjande åtgärder- ett sätt att slippa formuleringar om standard på vägen och ett sätt att hålla (mp) på gott humör. Kommunerna har sagt att deras pengar ska gå till en fjärde fil på E20. Trafikverket har arbetet fram ett utmärkt underlag där fem etapper studeras närmare. En av dessa etapper, sträckan förbi Mariestad, föreslås bli fyrfält/motorväg. På övriga sträckor föreslår Trafikverket 2+1. På dessa fyra sträckor kan alltså regionens och kommunernas pengar göra nytta och växla upp till 2+2 på alla fem sträckorna. Idag pratade vi också om att få fram en målbild för hela sträckan. Jag tror att de flesta gillar idén om en målbild för hela sträckan, men det behövs ansträngningar om att skapa 2+2 väg på alla de fem utpekade etapperna. 

Mötet med Catharina Elmsäter-Svärd idag var ett bra möte. Nu kryper det verkligt skarpa ögonblicket närmare. Det är omöjligt att gömma sig bakom två uppfattningar. Ska löftet till (mp) om 2+1-väg ska fullföljas eller ska någon ta ansvar för så många 2+2-etapper som möjligt ? Vi är några som är särskilt nyfikna.