Om äventyrare i Partille och på Överön

-Jag erbjöd mig att passa barn och hjälpa till med läxläsning, sköta trädgårdar och renovera fönster. Men nu erbjuder jag enbart städning. Det är min grej, jag vet hur jag vill ha städningen hemma hos mig och försöker erbjuda kunderna detsamma, säger Anna Massot som driver städföretaget Scota AB.

ÄVENTYRSLUSTEN DRIVER 

Vi har just kommit fram till det gamla stationshuset i Partille som är omgjort till restaurang.

-Det här är min hemmakrog, säger en annan Anna, som heter Strand och är politiker i Partille.

Vi slår oss ner i USA today, som restaurangen heter och beställer in en lunch. Anna Massot sprudlar av glädje över att få berätta om sitt företag för ett helt gäng centerpartister som nyfiket anlänt till lunchmötet om städföretagens villkor. Hon berättar om svårigheter att hitta lokaler för etablering av företaget, om behovet av flexibilitet på arbetsmarknaden så att man lättare kan få ihop vardagen som förvärvsarbetande och småbarnsförälder. Anna Massot landade till slut som VD i ett städföretag, som idag har åtta anställda. Berättelsen från Anna är fascinerande, men kanske inte alldeles unik. Många unga människor prövar sig fram. Går vilse på arbetsmarknaden, vet inte riktigt vad de ska göra, provar att vara egenföretagare, går i konkurs, tvekar att börja om. Det är få som prövat vingarna så mycket och tagit så många risker som Anna. Vad är det som driver dig, som gör att du har fokus på att fixa din egen försörjning, trots alla risker, undrar jag?

-Det är äventyrslusten, säger Anna tvärsäkert.

Björn Byström, Anna Strand, Fredrik Christensson och jag
träffar Anna Massot som är VD för städföretaget Scota AB. 

Vi pratar om att vara VD för ett företag vars anställda inte har högsta status.

-I Sverige jobbar man ofta i städföretag mellan två andra jobb. Många städar något år, för att sedan dra vidare i livet. Jag har haft svårt att få tag på anställda som stannar, säger Anna och menar att det blir svårt att erbjuda kunderna bra service.

-Men nu har jag ett gott gäng som trivs med att städa. De flesta är från Polen och gör ett jättebra jobb, säger Anna med stolthet i rösten.

Städföretagen är en omogen arbetsmarknad, konstaterar Annika Qarlsson, Björn Byström, Anna Strand, Fredrik Christensson och jag medan vi stoppar i oss av dagens rätt. För fem-sex år sedan var många städjobb svarta jobb. Sedan RUT-avdraget infördes har synen på svart arbetskraft förändrats kraftigt, menar Annika som sitter i riksdagens arbetsmarknadsutskott. Människor anser inte längre att det är acceptabelt att anlita svart städhjälp. Svarta jobb har blivit vita tack vare att RUT-avdraget finns. På köpet har vi fått en värderingsförändring, att svarta jobb är dåligt. Och därmed får allt fler trygga jobb, mer långsiktiga jobb. Men de växande företagen och de många nya jobben i städföretagen kritiseras allt som oftast av (s)- och (v)-företrädare. Undertonen är att städjobb är sämre jobb än att vara industriarbetare eller undersköterska.

STÄDJOBB I PARTILLE FÖR 28 MILJONER KRONOR 

Bara i Partille har antalet städföretag ökat från 14 till 43 de senaste fem åren, berättar vi för Partilles näringslivschef Nina Schultz -Orback som anländer till vårt lunchmöte.

Hon tror knappt att det är sant. Räknat i pengar har Partilleborna gjort avdrag för 800 000 kronor under 2009 för hushållsnära tjänster. Under 2013 var motsvarande siffra 14 miljoner kronor. Eftersom avdraget är på 50 procent av kostnaden köper Partilleborna alltså städhjälp för 28 miljoner kronor om året. Nu förstår Anna Masot från Scoda ännu bättre varför hon har haft möjlighet att växa som företag och möjlighet att anställa åtta personer.

-Om RUT-avdraget tas bort blir det katastrof. Ja, jag vill säga att det skulle vara allvarligt bara med en liten minskning av avdraget. Skulle kostnaden för städning stiga bara lite, så skulle många av mina kunder inte längre ha råd att köpa tjänsten, menar hon.

JORDBRUK PÅ ÖVERÖN

Jag åker vidare på min färd bland småföretag. Jag följer med Lilian Kristiansson som bor i Kärna, utanför Kungälv. Vi hälsar på i en frisersalong, två blomsteraffärer, en godisbutik, och en bensinstation. Pratar några minuter på varje ställe. Åker vidare till Öas Pub och Café på Överön. Landskapet är bedårande. Överön är helt platt av mindre åkrar och stora strandängar, lite kala klippor och havet i Väster. Så vackert. De som bedriver eller försöker bedriva jordbruk här har alltid fått kämpa. Vi träffar Roy och Susanne. Många skakade på huvudet när de startade mjölkproduktion. Men de gav inte upp. De kämpade vidare med Bo på Lantgård, pub- och caféverksamhet mm mm. Vi slår oss ner i deras källarvind som har en trevlig bar, en scen och mäktiga långbord i kraftigt trä. Det luktar nykokt kaffe och vi får hembakat bröd. Jag känner liknelser med städföretaget i Partille. Anna med äventyrslust som blev VD för ett städföretag. Susanne och Roy som envist driver jordbruk, boskapsskötsel, bed and breakfast, pub och café i områden där mycket få tror att man överhuvudtaget kan driva företag.

Jag tror att vi människor har en drivkraft att försöka försörja oss i det som först betraktas som omöjligt. Hitta en plätt på jorden där vi kan förverkliga drömmar. Så har människor gjort i alla tider.  Det handlar om försörjning och oberoende, om en livsstil, inte så mycket om pengar. Om pengarna ändå kommer så vill man behålla dem, investera i något mer. Kunna gå med vinst, utan att någon tittar snett.

Roy och Susanne berättar om oändliga diskussioner med kommunen och länsstyrelsen. Om tillstånd att få servera alkohol eller att få servera mat och erbjuda övernattning så nära ett jordbruk. Om klumpiga kommentarer och ofattbara eller helt uteblivna beslut från myndigheter. Samtidigt som omgivningen skriker efter sådana upplevelser som Roy och Susanne erbjuder möts de av hinder.

FÄRRE REGLER ELLER FLER ?

Jag känner att valet 2014 handlar mer än någonsin om kampen mellan experterna och entreprenörerna, om oförståelsen mellan myndigheterna och företagen, om kampen mellan byråkraterna och äventyrarna. På varje möte, på varje företagsbesök vi politiker gör får vi givetvis representera experterna och byråkraterna. Bara för att vi är politiker behöver vi inte försvara allt, men ofta skäms jag å politikernas vägnar för att så mycket i vår vardag blir tokigt. Alla lagar som tillämpas fel, alla myndighetsbeslut som är alltför fyrkantiga och alla regler som kväver Roy och Susannes drömmar, snarare än lyfta fram. Jag tror att en förklaring till att myndighetsutövningen blir tokig är att de förtroendevalda som ska tolka lagarna är för få, alltför oförankrade och att själva strukturen på de politiska besluten är omoderna. För små och icke ändamålsenliga kommuner, för stora länsstyrelser som har order från Stockholm istället för att ta order från regionalt förtroendevalda och en snårig lagstiftning som fattats utifrån en förenklad bild av Sverige. Vi hinner inte ändra på den strukturen för Sverige före valet. Men under de kommande fyra åren måste fokus vara att förändra själva processerna för beslutsfattande och tillämpning av beslut. Det räcker inte att lova en fortsättning på RUT-avdraget om bygglovet dröjer, det duger inte att hålla nere arbetsgivaravgifterna om livsmedelstillsynen är orimligt omfattande, det håller inte att sänka restaurangmomsen om det är omöjligt att driva restaurangen intill ett jordbruk. Mångsyssleriet på arbetsmarknaden kräver låga skatter, men mångsyssleriet på arbetsmarknaden kräver också flexibla myndigheter och nya typer av beslutsstrukturer. En del partier vill ha fler krångliga regler och hinder för den fria företagsamheten. Andra vill ha färre. Jag hoppas att de som vill ha färre regler vinner valet. För äventyrarna och småföretagens skull!