Sänkta skatter gynnar de rika, brukar det heta. De skatter som sänkts i Sverige på senare år har mest gynnat den som har svårt att få jobb och de som är omotiverade att påbörja en utbildning. De personerna är oftast unga, saknar inkomster och arbetslivserfarenhet. De är knappast rika. Med dagens politik kan dessa ungdomar enkelt få ett jobb. Med en (s)- regering får de höjda skatter på sina inkomster och blir påtvingade en kurs eller en arbetsmarkandspolitisk insats. Vem tjänar på det?
- Det är svårt att förstå vilka ansträngningar som krävs för att få alla i jobb, sa en partikollega i regeringskansliet till mig för några månader sedan.
- Ändå har vi lyckats, understryker han och pekar på hur det sett ut i resten av Europa de senaste åren.
Sverige har gått igenom den värsta ekonomiska krisen sedan 1930- talet. Många har fått det bättre i Sverige, alltfler har fått jobb och arbetslösheten har kunnat hållas på en rimlig nivå, trots krisen. De insatser som gjorts för att få fler unga i jobb har haft karaktären av att sänka kostnader för arbetsgivaren och sänkta skatter för den som jobbar. Min partikollega i regeringskansliet menar att utan dessa sänkta trösklar hade det aldrig gått att få in så många på arbetsmarknaden. Invändningen från (s) är att dessa unga människor som fått jobb i korvkiosker och städföretag skulle fått jobb utan sänkta arbetsgivaravgifter och utan jobbskatteavdrag. Socialdemokraterna vill istället höja skatterna och använda pengarna till utbildningsplatser, arbetsmarknadspolitiska insatser och andra bidrag som siktar på dem längst bort från arbetsmarknaden. Grejen är att den modellen har Sverige prövat.
ATT UTBILDA DE SVAGASTE ELLER DE SOM REDAN KAN?
Några dagar senare sitter jag på ett lunchmöte med en grupp av personer som jobbar inom skolans värld i Göteborgsregionen. En av dem jobbar också med yrkesutbildning, en sektor som växer i Sverige igen efter årtionden med alltför stort fokus på teoretisk utbildning. Vi pratar om svårigheterna att få alla ungdomar att hamna rätt. Alla ska brinna för det dom gör, alla ska känna att uppgiften i skolan, praktikplatsen eller jobbet varken är för svår eller för enkel.
- Ofta märker jag att elever med alltför lite baskunskaper hamnar på en utbildning. Vi har av tradition haft ett system där de "svagaste" ska ha hjälp med jobb och utbildning medan medelmåttorna får klara sig själva. Men men om en hel grupp ungdomar har för låga baskunskaper för en viss yrkesutbildning så är det svårt att åstadkomma resultat. Det är bättre att utbilda de med någorlunda bra baskunskaper som snabbt kan komma ut på arbetsmarknaden, påpekar en av de personer jag pratar med som har lång erfarenhet att jobba med ungdomar i skarven mellan utbildning och jobb.
SKA VI TVINGA UNGDOMAR ATT GÅ KURSER ?
De ungdomar som tvekar att plugga, som ogillar yrkesutbildning, som saknar baskunskaper eller helt enkelt är omotiverade att gå en "kurs"- se till att de får gå direkt ut och jobba istället, antyder många jag pratar med. Tvinga dem inte att gå kurser eller yrkesutbildningar de är ointresserade av. Låga skatter på arbete för ungdomar och jobbskatteavdrag gör att det alltid är intressant för arbetsgivaren att anställa unga, också de utan erfarenhet. De som är omotiverade att jobba i högpresterande yrken kan alltid få ett ströjobb på en arbetsplats med lägre tempo. Sådana jobb finns det fler av idag, tack vare sänkta skatter. Nu lovar Alliansregeringen ytterligare sänkningar av arbetsgivaravgiften för dem under 23 år. Det gör att möjligheterna till ströjobb och jobb i tjänstesektorn ökar för ännu mer. Det är de allra yngsta och de med minst motivation att jobba och plugga som får jobb med regeringens nuvarande arbetslinje.
Jag har funderat ganska mycket på de svåra avvägningarna i jobbpolitiken. Går ett att skapa ett system som "tar hand" om alla ungdomar eller ska vi behålla den strategi vi nu slagit in på som innebär att vi fått en mer flexibel arbetsmarknad med låga arbetsgivaravgifter och jobbskatteavdrag som uppmuntrar fler och fler till egen jakt på försörjning? Ja, jag tror det är helt nödvändigt att ha villkor på arbetsmarknaden som gör att de allra flesta ungdomar lätt kan få enkla jobb under kortare eller längre period, på kvarterskrogen, på lunchrestaurangen eller i pappas bokföringsbyrå. Skulle vi gå tillbaka till ett system med högre arbetsgivaravgifter och borttagna jobbskatteavdrag skulle fler ungdomar behöva tas om hand i åtgärder och offentliga insatser som bara innebär en återvändsgränd. Jag tror att min kollega i regeringskansliet har rätt. Det är svårt att rigga ett system för att få ut alla ungdomar på arbetsmarknaden under en djup lågkonjunktur. Om vi har lyckats - varför ska vi byta till en (s)- regering som vill gå tillbaka till en stel arbetsmarknadspolitik?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar