Lågkonjunktur, strukturkris eller paradigmskifte ?

Idag skriver Anders Bolling på DN-debatt att den ekonomiska krisen inte är så farlig för Sverige. Han tycker tvärtom mot vad som framfördes av Johan Norberg för en tid sedan på samma debatt-sida. Johan Norberg menar att de instrument som nu används, t ex låga räntor leder till felinvesteringar och bara fördjupar krisen.

Därutöver har sommarens nyhetsflöde varit full av analyser om vi nått botten eller om vi är på väg uppåt, om arbetslösheten kan öka och kommer att öka samt vilka partier som prioriterar jobben eller inte.

På denna blogg hänvisade jag för en tid sedan till Daniel Sachs och hans idéer om att tillväxten efter 1970 varit osund och till stor del byggt på skuldsättning. Det skulle kunna vara så att både Johan Norberg och Daniel Sachs har rätt. I såfall har politiken en del att uträtta framöver i fråga om ledarskap, att uppmuntra entreprenörskap och innovation.

Visst handlar diskussionen om två saker, dels om den omedelbara lågkonjunkturen till stor del orsakad av en internationell finanskris och dels en ledarskapets kris, dvs att politiken tvekar inför vad som egentligen är uppgiften. Vad ska komma efter krisen ? Fler jobb, javisst! Men vad är den politiska uppgiften i en tid när, enligt Anders Bolling, välståndet kraftigt ökar ? Vi ska ägna oss åt att fördela välståndet, svarar säkert någon. Visst, fattigdomen i världen är inte utrotad. Men om Daniel Sachs har rätt ? Att välståndsökningen byggdes på osund tillväxt- hur fördelar man ett fingerat välstånd ? Vem ska ta initiativet till ett välstånd som verkligen går att fördela i en tid när verkligt välstånd sitter inne i människors hjärnor. Vem är tillräckligt generös för att fördela kunskap och förmågan till kunskapsinhämtning ? Vem står för den innovationskraft som behövs för att ta oss bortom epoken av osund tillväxt?

Det gäller att ha en idé om framtiden. Och på vägen bör man ha en sund, inte en osund tillväxtsyn. Det är kanske inte en slump att trender och omvärldsanalyser idag ofta handlar om att förena bohemer och lyxlirare, att kombinera miljö och ekonomi samt mer av långsiktigt tänkande.

Sommartorka eller verkligt behov av att ompröva landshövdingeämbetet ?

Så startar allt igen efter sommaren. Fick i väg barnen i morse till första dagen på fritids efter ett långt sommarlov. Om en vecka börjar skolan på allvar.

Hur ska man sammanfatta sommardebatten ? Stackars Marianne Samuelsson fick vandra runt i rubrikerna i brist på andra nyheter. Eller också är en misslyckad landshövding inte bara en misslyckad landshövding, utan ett exempel på en gammalmodig konstitution i Sverige. Antingen ska besluten fattas av politiker, som inte kan överklagas av Naturvårdsverket eller också ska det vara rena myndighetsbelut. Om jag fattat saken rätt försvinner Naturvårdsverkets möjlighet att överklaga länsstyrelsernas beslut vad gäller strandskydd i och med den nya strandskyddslagen. Kanske försvinner landshövdingeämbetet också till slut och vi får regionalt folkvalda som tar helhetsansvar för utveckingen på Gotland, i Stockholmsområdet eller i Västra Götaland. Men tills dess tvingas vi leva med att en och annan stackars landshövding kommer i kläm. Denna gång var det Marianne Samuelsson som fick klä skott för en gammalmodig konsitution. Whos next?

Eftertänksamhetens kranka blekhet- Vi kommer igen!

Har ägnat ett par veckor åt att fundera över valresultatet. Centerpartiet trängdes mellan Marit Paulsen och miljöpartiet å ena sidan och mellan Mona och Fredrik å andra sidan. Manöverutrymmet på miljöområdet blir inte så stort när (fp) och (mp) genomför skickliga kampanjer eller när medialogiken har bestämt att den huvudsakliga konfliktytan som vanligt finns mellan statsministern och oppositionsledaren. Inte blir saken lättare när uppstickaren Piratpartiet dyker upp samtidigt som ett par andra småpartier "bubblar".

Men ett parti som går dåligt kan aldrig skylla på andras skicklighet. Ansvaret för det dåliga valresultatet är helt vårt eget. Centerpartiet hamnar i bottenligan över hur partierna synts i media under valrörelsen. Vi ökar i antal röster, sådär 12 000 stycken, varav de allra flesta i Stockholm, men som andel av väljarkåren går vi tillbaka i förhållande till 2004 års Europaparlamentsval.

Men Centerpartiet kommer tillbaka. Var så säkra. Vi är inte ett parti som känner oss bekväma med de enkla budskapens filosofi. Vi hade inget plakat med budskap om mer kärnkraft, ja till EMU eller införandet av ett EU:s FBI. Vi valde freden, klimatet och jobben. Inte lika tydligt, men politiskt mer avgörande. Vi kan utveckla Europabudskapet till nästa parlamentsval och vi laddar nu för att leda de inrikespolitiska samtalen inför valet 2010. Centerpartiet har också chans att vara en viktig del av EU:s ledarskap under EU:s ordförandeskap det närmaste halvåret.

Politik och kommunikation är alltid en avvägning mellan att å ena sidan leda med fast hand och å andra sidan att lyssna in människors innersta tankar, mellan å ena sidan tydliga budskap som skapar konflikt och å andra sidan ett budskap som enar människor. Centerpartiet valde ett budskap som skulle ena människor- Europas förenta krafter. Vi bär på en idé som ska ena världen i en tid som mest präglas av såväl finanskris och klimatkris. Kanske var budskapet för stort eller tiden för knapp för att vi skulle nå fram. Centerpartister är också lite räddhågsna ibland, lite försiktiga inför tanken att vara en del av världspolitikens ledartröja.

Om några månader fyller Centerpartiet 100 år. Vi kan muta in stora ledare som Thorbjörn Fälldin och Karin Söder- den första borgerliga statsministern i modern tid och en av de första kvinnliga utrikesministrarna i världen. Vi behöver inte vara räddhågsna och trevande inför tanken att leda i det nya Europa. Lena Ek sitter för övrigt med i ELDR:s presidium och hon utsågs också till Sveriges skickligaste Europaparlamentariker i valrörelsens slutskede. Om några veckor sitter Maud, Andreas, Åsa och Eskil och skriver uppgörelser om centrala frågor i världspolitiken på t ex klimatområdet.

Ryck upp Er nu centerpartister! Vi kommer tillbaka i valet 2010!

Fem goda skäl att rösta på Centerpartiet

Idag kom det definitiva kvittot på att Lena Ek är den skickligaste Europaparlamentarikern. Då behövs egentligen ingen närmare argumentation för att rösta på henne. Men om du ändå vill ha lite färska uttalanden från Sveriges skickligaste parlamentariker så kan du läsa mer på Aftonbaldets debattsida om ekomaten eller presentationen av Lena Ek i tidningen C. Lyssna gärna på Lena Eks tal från centerstämman också.

Om du av någon anledning vill ha fler valmöjligheter inför valet till Europaparlamentat kan jag rekommendera fyra ytterligare kandidater. Övriga kandidater på Centerpartiets röstsedel har förutsättningar att minst lika skickliga som Lena Ek.

Nummer två på Centerpatriets röstsedel är Kent Johansson, rutinerad EU-politiker redan idag som ledamot i EU:s regionkommitté. Kent kombinerar sitt EU-engagemang med att vara ordförande i regionala utvecklingsnämnden i Västra Götalandsregionen. Läs gärna Kents rapport om hur EU:s sammanhållningspolitik ska hänga ihop med Regionernas roll i Sverige och Europa i framtiden.

Nummer tre på röstsedeln heter Abir och utpekades nyligen till EU-kampanjens flitigaste kandidat.

Nummer fyra heter Marie och är det givna valet för de yngsta väljarna. Marie är genuint kunnig, samtidigt som hon kan föra de ungas talan på ett uppkäftigt sätt.

Nummer fem är också en flitig person. Håkan Larsson gör en fantastiskt bra kampanj, bl a framgår det i utfrågningar att Håkan är kunnig.

För egen del tror jag att Europas förmåga att förena ekonomisk tillväxt och miljöhänsyn är det absolut viktigaste. Såväl Lena Ek som Andreas Carlgren kämpar med hur vi ska öka Europas konkurrenskraft och minska klimathotet på en gång.Att utveckla EU:s utsläppshandel är en av de viktigaste redskapen.

Gå och rösta!

EP-valrörelsen är i full gång. Europaparlamentskandidaterna möts i TV 4 ikväll. Jag håller förstås på Centerpartiet och Lena Ek. Men det ramlar också in mer eller mindre överraskande röster just nu. Bland annat uttalar sig idag finansmannen Mats Qviberg för att man bör rösta på Centerpartiet. Men det viktigaste är inte att man röstar på Centerpartiet, det viktigaste är att använda sin rösträtt! Gå och rösta!

Människovärdet kränks i Vännäs. Vi måste agera!

Rapporterna från Vännäs är skrämmande. Flyktingar trakasseras och får tvångsevakueras till hemlig ort för att slippa bli lynchade. Här kan finnas kopplingar till händelserna i Rosengård.

Det verkar som ett övergrepp mot en flicka var en händelse som utlöste kravallerna i Vännäs. Övergreppet används som ursäkt för högerextrema krafter att agera. Agressiviteten vänds mot en grupp flyktingar på orten, som tvingas fly för sina liv. Särskilt vidrigt eftersom de sökt sig hit för att få en fristad från förtryck och förföljelse.

Europaparlamentsvalet måste nu användas för att möta tendenserna till riktigt mörka krafter. Fred i Europa måste bygga på öppenhet, på frihandel, fri rörlighet för såväl varor, tjänster och människor. Endast så kan vi varaktigt skapa fred, säkerhet, framtidstro och jobb i Europa.

Centerstämman har smygstartat

Idag smygstartar Centerstämman genom att partistyrelsen sammanträder. Lite stämmokänsla i Örebro, alltså. Förhoppningsvis märks Centerpartiet i hela landet idag, inte minst genom den mediauppmärksamhet som redan blivit kring olika centerförslag. Jag tänker på ledarkommentarer och artiklar om Centerpartiets förslag för små- och medelstora företag som publicerats helt nyligen, men jag tänker också på förslag som presenterats tidigare under våren. Det gäller t ex förslaget om tre terminer i grundskolan samt förslag om vårdval Europa som Centerpartiets "välfärdstrio" Sofia Larsén, Kenneth Johansson och Anders Flanking arbetat med.

Hyllningarna till Centerpartiet är stora när det gäller småföretag och miljöfrågor. Här kommer Centerstämman att bekräfta en redan väl förankrad linje. På välfärdsområdet, inklusive skolfrågorna kan det möjligen bli lite mer "spretigt". Centerpartiet består av en mängd kommunala och landstingskommunala företrädare som längtar efter en spänstig debatt i dessa frågor. Men samtidigt är det svårt att ta tydliga steg framåt i välfärdspolitiken när så många av ombuden sitter mitt i en kommunal verklighet som är minst sagt tungjobbad just nu. Men Centerpartiet måste göra som vi gör på området småföretag och miljö, nämligen se möjligheter mitt i krisen. Kan vi se möjligheter även inom välfärdsområdet så kan en förnyad välfärd bli svaret på de svåra frågorna, i stället för ytterligare ett ok i det kommunala budgetarbetet.

Centerpartiets kommunala sektion arrangerade nyligen en konferens där Anders Morin vid Svenskt Näringsliv visade uppgifter på vad som krävs för att vi långsiktigt ska kunna finansiera välfärden. Det behövs ca 300 000 nya jobb i den privata tjänstesektorn för att vi ska få tillräckligt stora skatteintäkter för att finansiera den omsorg som den äldre generationen behöver fram till år 2030. I klartext betyder det att dessa jobb i mycket stor utsträckning måste skapas genom att välfärdstjänster, som i dag utförs i kommunal- och landstingskommunal regi läggs ut på entreprenad. Det är en stor utmaning, men det är definitivt ett offensivt sätt att möta krisen. Vi kan skapa nya jobb och bättre möjligheter att finansiera äldreomsorgen på samma gång. Jag hoppas att Centerstämman tydligt sätter ner foten!