En del tror att regionvalet den 15 maj kommer att handla om trängselskatter i Göteborg. Det är ganska troligt. Men i såfal måste vi vara ganska tydliga med att frågan egentligen redan är helt avgjord och skulle vi vilja byta fot så kan vi glömma allt prat om bättre vägar, mer kollektivtrafik och trevligare boendemiljö i och runt Göteborg de kommande åren.
Regeringen med Åsa Torstensson i spetsen gjorde upp med Göteborgs stad, Västra Götalandsregionen och Region Halland om att skrapa fram 20 miljarder kronor för tidernas största satsning på järnväg, vägar och utbyggd kollektivtrafik i Göteborg.
Betraktelser om livet och politiken
fredag 4 mars 2011
onsdag 9 februari 2011
Vem ska svara på frågor om region och landsting avskaffas?
Då och då poppar det upp debattörer som anser att politiker på olika nivåer ska avskaffas. Oftast är det landstings- och regionpolitiker som ska kastas ut. Idag har en student kastat sig in i den debatten på GP:s debattsida. En blivande röntgensköterska uttalar sig ganska fränt om inkompetenta och försumliga politiker som skulle ha nedmonterat den västsvenska vården. Lösningen heter att landsting och regioner ska avskaffas och så ska Socialstyrelsen ta över ansvaret.
tisdag 25 januari 2011
Det blåser från två håll i flyktingpolitiken!
Idag skriver Hans Bergström en analys i DN där han ganska fränt kritiserar vad han tycker är en rädsla i invandringspolitiken. Media manar till en alltför generös flyktingpolitik och politikerna orkar inte hålla emot, menar han och tar främst irakisk invandring som exempel.
På annan plats i dagens DN skriver antidemokratiska krafter om att nu måste vi börja granska attityderna hos framför allt islamistiska ungdomar.
På annan plats i dagens DN skriver antidemokratiska krafter om att nu måste vi börja granska attityderna hos framför allt islamistiska ungdomar.
fredag 3 december 2010
Infrastruktur och kollektivtrafik- inte lätt att vara konsekvent
Idag gör ett antal s-företrädare ett stort nummer av att de vill ha en ytterligare förbindelse över Öresund på DN-debatt. Nu finns det pengar till infrastruktur, men under de åren som (s) satt i regeringen fanns inga pengar. Istället fick infrastrukturminister Åsa Torstensson ägna en stor del av de senaste fyra åren åt att fixa fram medel till såväl investeringar som underhåll efter årtionden i förfall. När snöovädret är som värst och det är uppenbart att det fortfarande fattas pengar till underhåll av befintlig infrastruktur ägnar sig (s) åt att räkna upp nya, stora infrastrukturprojekt. Visst, det kommer säkerligen att behövas en ytterligare förbindelse över Öresund så småningom, men (s)-företrädarna är inte särskilt trovärdiga i sin argumentation.
Jag får många samtal, mail och facebook-kommentarer nu om kollektivtrafiken i Västra Götaland. Debatten handlar om huruvida det är smart eller inte att öka bidraget till Västtrafik med 40 miljoner kronor så att biljettpriset kan hållas nere med ca 10 kronor i månaden för den som reser varje dag. Jag hävdar att vi inte ska signalera att Västtrafik sänker priserna. Vi ska i stället signalera att Västtrafik satsar på bättre komfort, ökad punktlighet och i övrigt lever upp till förväntningarna på en modern kollektivtrafik. Det ligger gigantiska investeringar framför oss när det gäller inköp av tåg och även ökade driftskostnader för trafiken. Då ger det helt fel signaler att börja den epoken med sänkta biljettpriser. Vi riskerar att en del politiker får göra 180 grader om ett tag och höja priserna igen. Det är inte schysst mot resenärerna att först sänka priset lite och sedan höja mycket.
Jag får många samtal, mail och facebook-kommentarer nu om kollektivtrafiken i Västra Götaland. Debatten handlar om huruvida det är smart eller inte att öka bidraget till Västtrafik med 40 miljoner kronor så att biljettpriset kan hållas nere med ca 10 kronor i månaden för den som reser varje dag. Jag hävdar att vi inte ska signalera att Västtrafik sänker priserna. Vi ska i stället signalera att Västtrafik satsar på bättre komfort, ökad punktlighet och i övrigt lever upp till förväntningarna på en modern kollektivtrafik. Det ligger gigantiska investeringar framför oss när det gäller inköp av tåg och även ökade driftskostnader för trafiken. Då ger det helt fel signaler att börja den epoken med sänkta biljettpriser. Vi riskerar att en del politiker får göra 180 grader om ett tag och höja priserna igen. Det är inte schysst mot resenärerna att först sänka priset lite och sedan höja mycket.
onsdag 17 november 2010
Damberg kan bli "farlig"!
Nu spekuleras det vilt om vem som ska bli ny partiledare för Socialdemokraterna. Damberg verkar vara den som ligger närmast till hands, i allafall om man ska gå på spelbolagens odds.
Jag har stött på Damberg några gånger och även följt honom lite i politiken. Han skiljer sig lite från de flesta sossar och SSU:are jag mött genom åren. Lite mer "välkammad" och lite mer "mitten", lite mer liberal om man så vill. Just nu ägnar han sig åt skolpolitiken. Ingen slump, tror jag. Han tycker ungefär som Folkpartiet- skolan är den viktigaste frågan.
Mikael Damberg blev SSU-ordförande efter Niklas Nordström, som hade startat en ödmjuk och ganska välkammad ledarstil i SSU på 90-talet. Jämför man med t ex Anders Ygeman eller Carl-Petter Thorwaldsson som var lite mer "yviga" och Persson-buffliga kom Nordström och Damberg att stå för en mer lyssnande ledarstil. Damberg är möjligen ännu mer taktiker och duktig på att hantera makten än vad Nordström var. Damberg skulle kunna vara "farlig" som partiledare för Socialdemokraterna, just därför att han troligen både har rutin att hantera makt och förmåga att förnya. Han är dessutom yngre än alla de andra kandidaterna som det nu spekuleras kring.
Niklas Nordström voterades fram till SSU-ordförande efter att ha vunnit knappt mot Ulrika Messing. Jag minns ännu hur Messing kommenterade valet lite syrligt- nånting i stil med att "..vi ses på barrikaderna.." Messing fick revansch strax efteråt och blev en rekordung minister. Än så länge verkar Socialdemokraterna inte vara mogna för en kvinnlig partiledare, men Mikael Dambergs ledarstil skulle nog ändå ta kliv framåt för att förändra synen på jämställdhet och kvinnors ledarskap.
I dessa dagar, när Socialdemokraternas kris blottas som allra mest, fokuserar många också på Moderaterna och Reinfelts/Borgs framgångar och menar att De nya Moderaterna ryckt till sig reforminitiativet framför näsan på Socialdemokraterna. Nästa gång någon rycker till sig reforminitiativet kan det vara Centerpartiet ( som utsåg ny partisekreterare idag- grattis Micke!) eller Folkpartiet eller något annat parti. Men det skulle också kunna vara Socialdemokraterna som tar tillbaka initiativet. Alliansen får i allafall passa sig om Damberg blir partiledare!
Jag har stött på Damberg några gånger och även följt honom lite i politiken. Han skiljer sig lite från de flesta sossar och SSU:are jag mött genom åren. Lite mer "välkammad" och lite mer "mitten", lite mer liberal om man så vill. Just nu ägnar han sig åt skolpolitiken. Ingen slump, tror jag. Han tycker ungefär som Folkpartiet- skolan är den viktigaste frågan.
Mikael Damberg blev SSU-ordförande efter Niklas Nordström, som hade startat en ödmjuk och ganska välkammad ledarstil i SSU på 90-talet. Jämför man med t ex Anders Ygeman eller Carl-Petter Thorwaldsson som var lite mer "yviga" och Persson-buffliga kom Nordström och Damberg att stå för en mer lyssnande ledarstil. Damberg är möjligen ännu mer taktiker och duktig på att hantera makten än vad Nordström var. Damberg skulle kunna vara "farlig" som partiledare för Socialdemokraterna, just därför att han troligen både har rutin att hantera makt och förmåga att förnya. Han är dessutom yngre än alla de andra kandidaterna som det nu spekuleras kring.
Niklas Nordström voterades fram till SSU-ordförande efter att ha vunnit knappt mot Ulrika Messing. Jag minns ännu hur Messing kommenterade valet lite syrligt- nånting i stil med att "..vi ses på barrikaderna.." Messing fick revansch strax efteråt och blev en rekordung minister. Än så länge verkar Socialdemokraterna inte vara mogna för en kvinnlig partiledare, men Mikael Dambergs ledarstil skulle nog ändå ta kliv framåt för att förändra synen på jämställdhet och kvinnors ledarskap.
I dessa dagar, när Socialdemokraternas kris blottas som allra mest, fokuserar många också på Moderaterna och Reinfelts/Borgs framgångar och menar att De nya Moderaterna ryckt till sig reforminitiativet framför näsan på Socialdemokraterna. Nästa gång någon rycker till sig reforminitiativet kan det vara Centerpartiet ( som utsåg ny partisekreterare idag- grattis Micke!) eller Folkpartiet eller något annat parti. Men det skulle också kunna vara Socialdemokraterna som tar tillbaka initiativet. Alliansen får i allafall passa sig om Damberg blir partiledare!
torsdag 11 november 2010
Gå inte vilse i kollektivtrafiken!
En bättre, enklare och framför allt en mer attraktiv kollektivtrafik så att fler åker- det löftet har i princip alla partier gett inför valet.
Några tycks även ha lovat att priserna ska bli lägre. Jag har inget emot att priserna blir lägre, men man måste först tänka efter vad lägre biljett priser innebär. Vill vi att kollektivtrafiken ska vara en "lågpris-produkt" i meningen lägre standard, mindre bekvämlighet, mindre tillgång på dagstidning och kaffe på bussen osv ?
Min erfarenhet är att människor är beredda att ta bussen eller tåget ganska ofta, men det förutsätter att bussen är bekväm, att man kan jobba under resan eller koppla av med en tidning. Det förutsätter i sin tur fler bussar, tätare turer, bättre räls, längre tågset, utbyggda perronger osv osv som kostar i investeringar och som genererar stora utgifter i driften.
Alla länstrafikbolag med framtidstro har under de senaste decennierna ägnat mycket tid åt att diskutera hur vi ska öka länstrafikbolagens självfinansieringsgrad, dvs se till att intäkterna till busslinjerna i så hög grad som möjligt finansieras av biljettintäkter, inte av skattepengar. Alltför lågfrekventa busslinjer har lagts ner och istället har sk expressbussar startats på turer som man menar kan bli "lönsamma" därför att potentialen är stor, många människor är intresserade av att ta bussen på just dessa sträckor. På landsbygden har alltmer av anropsstyrd trafik införts för att möjliggöra en god service även där det bor få resenärer.
Vad händer då om Västtrafik sänker biljettpriset eller iallafall väljer att inte ens räkna upp priset med index? Då försvinner ett antal miljoner kronor som skulle kunna ha använts till att göra kollektivtrafiken bekvämare. En helt felaktig politik, enligt mitt synsätt. Västra Götalandsregionen och Västtrafik måste möta behoven i kollektivtrafiken med ett expansivt förhållningssätt- bekvämare bussar, tätare turer, fler investeringar och givetvis vara beredda på ökade driftskostnader. Men det håller inte att börja med sänkta biljettpriser. Västtrafik ska inte vara en lågprisprodukt- det ska vara en kvalitetsprodukt!
Några tycks även ha lovat att priserna ska bli lägre. Jag har inget emot att priserna blir lägre, men man måste först tänka efter vad lägre biljett priser innebär. Vill vi att kollektivtrafiken ska vara en "lågpris-produkt" i meningen lägre standard, mindre bekvämlighet, mindre tillgång på dagstidning och kaffe på bussen osv ?
Min erfarenhet är att människor är beredda att ta bussen eller tåget ganska ofta, men det förutsätter att bussen är bekväm, att man kan jobba under resan eller koppla av med en tidning. Det förutsätter i sin tur fler bussar, tätare turer, bättre räls, längre tågset, utbyggda perronger osv osv som kostar i investeringar och som genererar stora utgifter i driften.
Alla länstrafikbolag med framtidstro har under de senaste decennierna ägnat mycket tid åt att diskutera hur vi ska öka länstrafikbolagens självfinansieringsgrad, dvs se till att intäkterna till busslinjerna i så hög grad som möjligt finansieras av biljettintäkter, inte av skattepengar. Alltför lågfrekventa busslinjer har lagts ner och istället har sk expressbussar startats på turer som man menar kan bli "lönsamma" därför att potentialen är stor, många människor är intresserade av att ta bussen på just dessa sträckor. På landsbygden har alltmer av anropsstyrd trafik införts för att möjliggöra en god service även där det bor få resenärer.
Vad händer då om Västtrafik sänker biljettpriset eller iallafall väljer att inte ens räkna upp priset med index? Då försvinner ett antal miljoner kronor som skulle kunna ha använts till att göra kollektivtrafiken bekvämare. En helt felaktig politik, enligt mitt synsätt. Västra Götalandsregionen och Västtrafik måste möta behoven i kollektivtrafiken med ett expansivt förhållningssätt- bekvämare bussar, tätare turer, fler investeringar och givetvis vara beredda på ökade driftskostnader. Men det håller inte att börja med sänkta biljettpriser. Västtrafik ska inte vara en lågprisprodukt- det ska vara en kvalitetsprodukt!
lördag 23 oktober 2010
När en matematisk majoritet blir en politisk minoritet
I går träffade jag en förälder till en av barnens klasskompisar i affären som sa; "skönt nu, när valet är över, eller hur?!" Därefter hörde jag mig själv säga; - Nej, valet är inte över ännu. Så berättade jag att vi diskuterar hur Västra Götalandsregionen ska styras de närmaste fyra åren.
Centerpartiet hade en ärlig längtan efter ett Alliansstyre efter valet. Men en starkare längtan hade vi att skapa en majoritet. Det var vi tydliga med så sent som några dagar före valet.
När vallokalerna stängde på söndag kväll den 19 september stod det klart att väljarna valt att lägga sina samlade röster så att det skapades största möjliga osäkerhet i regionen. Nuvarande styre; Centerpartiet, Folkpartiet och Socialdemokraterna hade minskat och tappat majoriteten. Allianspartierna; Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna hade inte majoritet. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet hade inte heller de en majoritet. I valets slutskede hade Vägvalet dykt upp i valrörelsen och detta parti hade i sin tur samordnat sig med Sjukvårdspartiet och tillsammans plockat 7 mandat av regionfullmäktiges 149. Därutöver har tyvärr antidemokratiska krafter genom Sverigedemokraterna parkerat sig på lika många mandat.
Drömmen om en stabil majoritet kändes långt borta. Men skam den som ger sig. Socialdemokraterna, Folkpartiet och Centerpartiet har nu haft samtal med Miljöpartiet i flera dagar. Äntligen hade vi kanske hittat krafter hos Miljöpartiet som var beredda att erbjuda det vi mest av allt behövde just ju; en politisk majoritet. Men tyvärr utvecklade sig samtalen med Miljöpartiet alltmer till önskemål, krav och villkor för en eventuell majoritet. Den längsta förhandlingskvällen förra torsdagen körde delvis fast i en en diskussion om någon ska kunna göra avsteg från majoriteten i någon eller några frågor. Det som Centerpartiet trodde var ett erbjudande om en majoritet var i själva verket ett erbjudande om att få ingå i en minoritet! Fast vi satt fyra partier runt sammanträdesbordet som rent matematiskt förfogar över majoriteten av fullmäktiges 149 mandat så kunde vi i praktiken inte räkna med en majoritet i alla frågor. Vi var hänvisade till att, i en del frågor, fråga fler partier för att få majoritet. Så en till synes bildad majoritet var ingen majoritet. Som centerpartistisk förhandlare med ett förslag till uppgörelse i handen gick jag till de övriga centerpartisterna med frågan; Kan man bilda en matematisk majoritet som inte samtidigt är en politisk majoritet? Vad säger mina väljare om jag lotsas att jag ingått en majoritet, fast det egentligen rör sig om en minoritet ?! Som tur var hade alla fyra partierna några dagar på sig att fundera och förankra. Telefonsamtal och möten genomfördes. Till slut var vi tvungna att ge besked. Efter tydliga besked från mina centerkollegor och efter dialog med främst Folkpartiet bestämde sig Centerpartiet för att konstatera att vi inte tänker ingå i en konstallation med Socialdemokraterna, Folkpartiet och Miljöpartiet eftersom vi bedömer att det inte rör sig om en majoritet som kan verka i fyra år.
Antagligen blir det svårt att hitta en annan politisk majoritet. Men om alla vet från början att man inte utgör en politisk majoritet, utan medvetet går in i en politisk minoritet, så kanske det går att hitta en matematisk majoritet. Det är ärligare mot väljarna!
Centerpartiet hade en ärlig längtan efter ett Alliansstyre efter valet. Men en starkare längtan hade vi att skapa en majoritet. Det var vi tydliga med så sent som några dagar före valet.
När vallokalerna stängde på söndag kväll den 19 september stod det klart att väljarna valt att lägga sina samlade röster så att det skapades största möjliga osäkerhet i regionen. Nuvarande styre; Centerpartiet, Folkpartiet och Socialdemokraterna hade minskat och tappat majoriteten. Allianspartierna; Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna hade inte majoritet. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet hade inte heller de en majoritet. I valets slutskede hade Vägvalet dykt upp i valrörelsen och detta parti hade i sin tur samordnat sig med Sjukvårdspartiet och tillsammans plockat 7 mandat av regionfullmäktiges 149. Därutöver har tyvärr antidemokratiska krafter genom Sverigedemokraterna parkerat sig på lika många mandat.
Drömmen om en stabil majoritet kändes långt borta. Men skam den som ger sig. Socialdemokraterna, Folkpartiet och Centerpartiet har nu haft samtal med Miljöpartiet i flera dagar. Äntligen hade vi kanske hittat krafter hos Miljöpartiet som var beredda att erbjuda det vi mest av allt behövde just ju; en politisk majoritet. Men tyvärr utvecklade sig samtalen med Miljöpartiet alltmer till önskemål, krav och villkor för en eventuell majoritet. Den längsta förhandlingskvällen förra torsdagen körde delvis fast i en en diskussion om någon ska kunna göra avsteg från majoriteten i någon eller några frågor. Det som Centerpartiet trodde var ett erbjudande om en majoritet var i själva verket ett erbjudande om att få ingå i en minoritet! Fast vi satt fyra partier runt sammanträdesbordet som rent matematiskt förfogar över majoriteten av fullmäktiges 149 mandat så kunde vi i praktiken inte räkna med en majoritet i alla frågor. Vi var hänvisade till att, i en del frågor, fråga fler partier för att få majoritet. Så en till synes bildad majoritet var ingen majoritet. Som centerpartistisk förhandlare med ett förslag till uppgörelse i handen gick jag till de övriga centerpartisterna med frågan; Kan man bilda en matematisk majoritet som inte samtidigt är en politisk majoritet? Vad säger mina väljare om jag lotsas att jag ingått en majoritet, fast det egentligen rör sig om en minoritet ?! Som tur var hade alla fyra partierna några dagar på sig att fundera och förankra. Telefonsamtal och möten genomfördes. Till slut var vi tvungna att ge besked. Efter tydliga besked från mina centerkollegor och efter dialog med främst Folkpartiet bestämde sig Centerpartiet för att konstatera att vi inte tänker ingå i en konstallation med Socialdemokraterna, Folkpartiet och Miljöpartiet eftersom vi bedömer att det inte rör sig om en majoritet som kan verka i fyra år.
Antagligen blir det svårt att hitta en annan politisk majoritet. Men om alla vet från början att man inte utgör en politisk majoritet, utan medvetet går in i en politisk minoritet, så kanske det går att hitta en matematisk majoritet. Det är ärligare mot väljarna!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)