Ankersjö fortsätter att imponera

Per Ankersjö är en person som du bör lägga på minnet. Just nu håller han på att skapa sig en plattform som kommer att öka Centerpartiets möjligheter att etablera Centerpartiet som ett stort parti i Stockholms stadshus. Det är i såfall den första rejäla framstöten sedan Michael Arthursson skördade segrar i början av 90-talet.

Att slå sig in som litet parti i en stor stad kräver lite grann av tänka tvärtom. Man tvingas skapa lite konstgjorda debatter, göra en höna av en fjäder och det innebär att man måste sticka ut i lite udda frågor för att ha en chans att synas överhuvudtaget. Som litet parti blir du nämligen aldrig inbjuden till de stora debatterna. Risken med att hugga underifrån, ta debatt i lite udda frågor eller att sticka ut extra mycket är att du samtidigt uppfattas som just extrem av de stora partierna och därmed riskerar att uppfattas som lite udda bland de stora väljargrupperna. Men Ankersjö har visat sig klara denna balansgång mellan udda och seriösa frågor. Det tydligaste exemplet är inriktningen på boende och stadsplanering, där Ankersjö uppfattas som lite kaxig, men ändå en seriös tillskyndare av en modern stad. Symbolen för inriktningen är skyskrapan. Ankersjö och Stockholmscentern kan gå till val som ett växande parti, som sticker ut samtidigt som de stärker sina odds att tydligt ingå i Alliansen i Stockholm. Dagens inlägg om Gröna Lund åskådliggör Ankersjös politiska strategi ännu tydligare. Ankersjö utpekar en del etablerade politiker som "elit" och ställer sig själv på de "vanliga" Gröna Lund-besökarnas sida. Kan det bli bättre?!

Nu är det ett halvår kvar till valet

I fredags var det exakt ett halvår kvar till valet. Söndagen den 19 september går vi till val för att för första gången på evigheter ta ställning till två tydliga alternativ. I förra valet var Allians för Sverige ännu inte prövad i praktiken. Dessutom hade vänsterkartellen inte riktigt plockat in (mp) och (v) i värmen, även om en och annan av dem faktiskt satt på Rosenbad och gjorde skada redan då.

Ett val består alltid av vissa inslag av kortsiktiga överväganden och taktiseranden. Men valrörelsen är i första hand till för att skapa tillfällen till samtal med människor om framtiden. Centerpartiet är fast övertygade om att lägga möda på att dessa samtal kommer till stånd, på skolor och arbetsplatser, i barnomsorgen, hos företagsledningar och miljörörelser eller varför inte hemma hos varandra på sk homepartys. Det viktiga är inte vem man röstar på, utan att man röstar. Men om man nu ändå tänker rösta så ska vi också lägga kraft på att visa på alternativen. Allianspartierna publicerar i dagarna bl a följande artikel för att visa på de två alternativen.

Lyft fram det gröna företagandet!

Det behövs tillgång på mer riskkapital, det behövs en brygga mellan forskningsresultat och innovationer, det behövs insatser för att öka kommersialiseringsgradeen för ny teknik. Ni har hört det förut. I alla varianter. I forsknings- och innovationspropositionen föreslog regeringen en rad insatser för att stärka redan starka forskningsmiljöer så att kunskap kan bli innovationer och innovtioner kan bli nya produkter, som kan kommersialiseras, säljas och exporteras på en växande världsmarknad. Men det händer inte tillräckligt. Särskilt olyckligt är det om tänkbara innovationer på klimatområdet blir bortglömda på universitet och högskolor. Eller om finfina forskningsresultat aldrig kan kommersialiseras på grund av bristen på riskkapital. Därför är det glädjande att Anders Flanking och Claes Västerteg föreslår en gräddfil för miljöteknikföretag.
Det kan innebära en knuff i rätt riktning för det gröna företagandet!

Biogasen en framtidsbransch

Idag frontar Svenska Dagbladet med rubriker om biogasen. Artikeln beklagar sig över att det inte finns tillräckligt med biogas och ondgör sig samtidigt över att biogasen backas upp med naturgas. Förhållningssättet är tveksamt, eftersom det just är back up av naturgas som är nyckeln till framgång.

Givetvis är naturgas eller fossilgas ett fossilt bränsle, som i de bästa av världar inte hör hemma i tanken. Men här riskerar det näst bästa att bli det bästas fiende. Ska man köra fordon på vallgröda, slakteriavfall och hushållssopor måste naturgasen backa upp för att man ska kunna garantera leverenser till fordon i yrekstrafik. Det har varit utgångspunkten i många av de biogasprojekt som byggts upp i Sverige, men denna strategi har varit särskilt tydlig inom biogas-satsningarna i Västsverige, projektet Biogas Väst.

Det är oerhört positivt att biogas-trafiken nu exploderar i Stockholm, men för att utvecklingen ska kunna fortsätta måste alla goda krafter samarbeta de närmaste åren. Hela kedjan av utveckling av biogas för fordonsdrift måste fungera ännu bättre. Fler bönder måste leverera grödor som kan användas för biogas, fler hushåll och slakterier och måste leverera sitt avfall för produktion av biogas, fler företag måste bygga biogasstationer och tillståndsprövningen av dessa måste påskyndas. Investeringsstöd till etablerandet av biogasstationer kan inte tillåtas frysa inne pga att tillståndsprövningen försenas. Tvärtom måste vi se till att de som driver på utvecklingen slipper ta alltför stora kortsiktiga risker i väntan på nödvändiga tillstånd. Servicen och leverensgarantier måste kunna ges till alla de chaufförer i yrkestrafik som dagligen tar ett stort ansvar för minskade koldioxidutsläpp verkligen får ett tack för sin insats.

Biogasen är en enormt stor framtidsbransch, med flera viktiga poänger. Först och främst innebär utvecklingen att människans dyra avfall, såsom sopor blir till en luckrativ resurs i form av fordonsbränsle. Dessutom är biogasen en symbol för en helt ny typ av klimatsmart och energieffektiv infrastruktur som håller på att växa sig stark i Sverige och övriga Europa. Sverige leder delvis utvecklingen och kommer att kunna dra fördelar, i form av export av kunnande och teknik. Jämför de biogassatsningar som nu genomförs i Kalifornien där svenska biogasföretag är inblandade.

De fordonsköer som just nu ringlar sig längre och längre vid biogasstationerna i Stockholm fyller en enda viktig funktion, nämligen att det ger en signal till riskkapitalister och banker att satsa pengar i biogasen, eftersom det finns större efterfrågan än det finns utbud. Så hav tålamod alla biogas-fantaster! Ert köande är inte förgäves!

Biogasen är ett av de bästa exemplen på hur Sverige ställer om i kampen för att uppnå 2GRADERsmålet i klimatförhandlingarna. Du följer väl utvecklingen på sajten 2GRADER.se

Släpp inte arbetslinjen ur sikte!

När debatten om sjukförsäkringssystemen är i full gång så är det egentligen inte sjukförsäkringen som diskuteras, utan en prövning av arbetslinjen. Det påpekar också flera ledarskribenter idag.

Arbetslinjen var den fråga som Alliansen vann valet på. Fler måste tillbaka till jobbet, framför allt känna sig välkomna till jobbet igen efter en tid sjukdom och sjukskriving, inte föklaras odugliga och förpassas till förtidspensionering. Alliansregeringen öppnade också arbetsmarknaden för tusentals människor under 2007 och 2008. Nästan 200000 fler människor hade kommit i arbete under 2008 än vad som var fallet 2006. Sedan finanskrisen ramlat över oss har vissa saker kastats omkull, men sysselsättningsgraden är hög, högre än under flera år av den tidigare s-regeringens tid vid makten.

Massor av människor är tillbaka i arbete som tidigare inte kände sig välkomna. Socialdemokraten Veronika Palm som nu tar tillbröstoner i debatten om vilka som ska jobba och vilka som fortsatt ska vara sjukskrivna har inte haft några invändningar till de förslag som Alliansregeringen lagt fram i fråga om jobbskatteavdrag, rehabiliteringskedjan mm. Det är klokt om Alliansregeringen justerar i reglerna så att de som går på cancerbehandling inte känner sig kränkta, men egentligen handlar debatten inte om dessa relativt få cancersjuka. Debatten handlar om det politiska ledarskapet orkar stå fast vid arbetslinjen eller inte.

Om vi långsiktigt ska kunna säkra resurser för behandling till cancersjuka, för omvårdnad till multisjuka äldre, för hjälpmedel till funktionshindrade och modern utrustning för hjärttransplantationer krävs att fler jobbar, tjänar pengar och drar in skatteintäkter. Släpp inte fokus på arbetslinjen!

Den gröna liberalismen

Det pågår en spännande debatt om liberalismen i allmänhet samt Centerpartiets och Miljöpartiets eventuella liberala profil som är mycket spännande. En av Centerpartiets riksdagskandidater Jonas Pettersson gjorde nyligen ett tydligt statement om vad som skiljer Centerpartiet och Miljöpartiet åt i detta avseende.

Per Gahrton skrev nyligen en välformulerad artikel av Miljöpartiets eventuella liberala strävanden, men menar också att det finns såväl socialism som konservatism i den politiska inriktningen. Gahrton är också lite tveksam till en inriktning som innebär att Miljöpartiet vurmar för företagandets villkor. Per Gahrton tillägger dock att produktion av varor och tjänster måste ske inom ekologiska ramar. Det är här nånstans som Miljöpartiets och Centerpartiets vägar skiljs åt. Ett politiskt parti kan inte sätta upp sådana regler för produktionen utan att använda socialistiska grepp. Om politiken sätter ramarna för prdoduktionen förtvinar initiativkraft, ansvarstagande och entreprenörskap, som är grunden för liberalismen och dessutom grunden för att gröna investeringar, grön tillväxt och grön forskning ska komma till stånd. För att åstadkomma ett teknikskfte, en omställning till ett fossilfritt samhälle krävs inte mindre marknad, utan mer marknad!

Centerpartiets ideologi utgår från människan och hennes samspel med naturen. Miljöpartiets ideologi utgår från naturen och eventuellt får männsikan plats. Det är två totalt olika synsätt, som vi också kommer att peka på inför valet.

Dagen efter s-kongressen och dan innan årsdagen av Obama

Jag tillhörde definitivt en av dem som tvivlade på Obama när han segrade för ganska exakt ett år sedan. Jag tvivlade inte på att han var den bästa presidentkandidaten, men just på grund av att han var den bästa presidentkandidaten i USA tvivlade jag på om han skulle kunna leva upp till förväntningarna. Idag redovisar många media just en sådan tvivlan, en tvivlan som förstås bottnar i om det var rätt eller fel att lägga flera huindra miljarder dollar på ett krispaket. Men som också bottnar i en tvivlan på om han kan leva upp till de förväntningar han byggde upp under sina fantastiska tal exempelvis i Virginia, där jag befann mig timmarna innan han valdes till president.

Obama fångade nånting med sitt "Yes we can", som har gått som en våg över världen sedan hans valkampanj kulminerade. Det handlar om att bygga upp ett "vi" och att "göra tillsammans", istället för att jaga motståndaren i politiken.

Många svenska politiker har också försökt fånga in den känslan eller skapa den atmosfären. Den nyligen avslutade s-kongressen försökte säkert på sitt sätt. Mona Sahlin stärkte säkert sin ställning, men det känns som att hon gjorde det helt och hållet internt gentemot sina egna. En slags revanschlust, snarare än en "Yes we can"-känsla förmedlades från henne genom TV-rutan. Revanschlust kan man komma en bit på, men man vinner nog inga val med det förhållningssättet.